VM blir modernt

Efter att ha sett alla VM-hoppningar sedan 1990 (det vill säga sju stycken) har jag kunnat göra min egen uppfattning av dessa väldigt speciella mästerskapsfinaler. VM har ju avgjorts enligt modellen att de fyra bästa bytte hästar, så att alla fyra red alla hästarna.

Jag måste erkänna att det har varit väldigt spektakulärt, och väldigt intressant. Som 1990 i Stockholm när John Whitaker var finalist med sagohästen Milton (blev silver till slut) och vi nu fick se andra ryttare (Eric Navet, Hubert Bourdy och Greg Best) på ryggen på den fantastiska hästen. Lika spännande, men på annat sätt, var det ju 2002 i Jerez när Helena Lundbäck var med. I Aachen 2006 var Meredith Michaels-Beerbaums Shutterfly  så het och uppjagad att det nästan inte gick att sadla honom mellan ritterna.

Men det var också denna final som blev en start på diskussionerna om formen för VM-finalerna. Dessa moderna och skickliga ryttare på de mycket välutbildade och ytterst kapabla hästarna gjorde inga fel. Ett enda ynka nedslag blev det (Edwina Alexander med Shutterfly), vilket innebar att Jos Lansink, Meredith Michaels Beerbaum och Beezie Madden fick göra upp i en speciell omhoppning (Lansink vann). Med andra ord hoppade hästarna först grundomgången i finalen, sedan gick de fyra rundor med fyra ryttare – och sedan en omhoppning på tid. Detta efter att ha gjort minst fyra krävande rundor tidigare i veckan, på sin väg mot finalen.

Internationella förbundet, FEI, har tittat på VM-final-konceptet och insett att formatet är förlegat. Det främjar ingen att tvinga hästarna att hoppa orimligt många rundor. Så den VM-final vi såg i Caen 2014 (med Rolf-Göran Bengtsson bland de fyra) var den sista med hästbyten. Beslutet togs vid en kongress i veckan och det är bara att applådera.

Applåder är också flera av våra skånska unga ryttare värda. 12-åriga Beata Hermelin från Sjöbo exempelvis. Hon vann Baltic Cup, inklusive childrens-Grand Prixen, med Titanic VDL. Eftersom hon även ingick i guldlaget med sin B-ponny Moflos Zorro blev hon bästa ekipage i tävlingen som gick i Vilhelmsborg i Danmark.

Bra gick det också för Janelle Larsson från Helsingborg. Hon var femma i juniorernas Grand Prix.

Jag satt och tittade på webbsändningen från den stora Grand Prixen i Paris på söndagseftermiddagen. Rolf-Göran Bengtsson (Clarimo Ask) och Peder Fredricson (Zaloubet) var svenska representanter men ingen av dem lyckades. Clarimo Ask rev, till synes onödigt, och Zaloubet blev så skrämd av det ovanliga plankhindret att han först helt enkelt vägrade hoppa. Peder övertygade honom i andra försöket, men då var det kört. Lite synd för de många fel han fick (tidsfelen tickade in) motsvarade inte insatsen, eftersom han i övrigt hoppade strålande.

Apropå Fredricson så kan vi glädjas åt att det åter blir tävlingar på Grevlunda i sommar.

Även om dagarna går fort känns sommaren avlägsen. Pälsen växer på mina hästar, även på tolvåringen och den gamle, som ju är klippta. Årets sista tävling är avverkad och nu blir det mest ”underhållsridning”. Ska bli ett dubbelt dressyrpass nästa helg men sedan är det vaccinering och allmän genomgång som blir prio ett. Jag ställer inte av hästarna helt, det är som att be om kolikanfall. Jag upplever dessutom att hästarna gillar mycket bättre att få gå dagliga turer än att enbart stå och hänga i en tråkig hage.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×