Aktiv passivitet

Sitter och njuter av svalornas luftakrobatik, syrenernas fantastiska doft och hästarna som betar så lugnt i hagen.

Skönt, och viss livskvalitet – men å andra sidan det mesta jag kunnat, och fått, göra sedan jag fick min nya knäled i slutet av april.

Den fysiska passiviteten (värst är att inte få rida) har dock inte hindrat mig från att följa med det som händer i hästvärlden. Snarare tvärt om, jag har fått mer tid att läsa och kolla saker.

Sylve Söderstrand-affären har varit en intressant grej och jag kan med belåtenhet konstatera att allt löste sig på bästa sätt. Söderstrand avslutar sin anställning på ridsportförbundet och får i stället lön av SOK över Rio-OS med titeln olympic headcoach och fortsätter att arbeta med det olympiska gänget, Ragnar Bengtsson blir formell ny förbundskapten och Annika Ersgård förblir sportchef. Allt som vanligt, alltså, och bästa lösningen  för alla.

I lördags visade Eurosport andra omgången och omhoppningen av Global Champions Tour från Madrid. Svenskintresset kretsade, som vanligt, kring Rolf-Göran Bengtsson. Det var ju på den här arenan, mitt i ett stort sportcentrum i den stora spanska huvudstaden, som han tog EM-guld 2011. Då handlade det om fantastiska Ninja la Silla, den här gången red RGB Unita Ask. Som utomstående betraktare kändes det som att man kunde vänta sig vad som helst. Det bruna stoet har blandat insatser på ett sätt som nog enbart RGB själv kan förklara (och det ska jag fråga honom om snart) men den här gången hoppade Unita strålande, var dubbelnolla och missade bara på ett enda hinder i omhoppningen.

Jag minns en gång när jag satt och hade ett långt samtal med förre storstjärnan Franke Sloothaak. Han ansåg att hästen var idrottsmannen och ryttaren dess manager med en 75-25-procentig fördelning av ansträngningen. När det gäller RGB och Unita Ask skulle jag nog sätta 50-50. Stoet kan hoppa men det krävs otroligt skicklig managering för att nå maximala resultat.

Det var gott om nationella tävlingar den gångna helgen. För skånsk del handlade det om hoppning hos Anna Wemlerth på Skyrup Country Club utanför Tyringe. Höjdpunkten var 1,45-Grand Prixen, som jag följde noga. Tyvärr bjöd en hel del av de startande inte på någon uppbygglig syn, de var helt enkelt inte färdiga för uppgiften och red hästar som var alldeles för dåligt grundutbildade och -ridna för uppgiften. I jämförelse med de bästa var det hur tydligt som helst. Man kan hoppas att de ryttare som inte lyckades sätter sig ner, helst med sin tränare, och analyserar situationen. Svensk ridning är i stort sett bra, men det fattas mycket än hos den bredd som rider under eliten.

Apropå Eurosportsändningarna – kan inte den svenske kommentatorn åtminstone i en parentes nämna när det kommer en svenskfödd häst. Inte ett ord om det när Fibonacci med Meredith Michaels-Beerbaum formligen flög över alla hindren.

För övrigt fortsätter svenska hästar att skörda framgångar på andra sidan Atlanten. Får regelbundet resultat från tävlingar i USA och det är mer regel än undantag att det är svenskfödda hästar i prislistorna i de stora klasserna.

I helgen samlas svenskeliten i Norrköping för andra deltävlingen av 7-Star-serien som ju har sin final i Falsterbo. Skulle gärna velat vara på plats, men jag tror inte mitt nya knä vill det, än. Det ska i varje fall bli intressant att följa de största klasserna via webbsändningar.

Snabba besked önskas

Vi hade väntat oss ett besked på tisdagsförmiddagen – men från Svenska Ridsportförbundet, SvRF, var det knäpptyst.

Det handlar, som ni förstår, om affären kring förbundskapten Sylve Söderstrand. Bestörtningen var total när det oväntade slog ner som en bomb förra veckan, att den uppsägning Söderstrand lämnade in i februari, skulle verkställas. Trots  att uppsägningen skulle vara tillbakadragen och att nya avtal plockats fram.

Problemet, som SvRF såg det, var att Söderstrand inte skrivit på något av de två nya avtalsalternativen. Nu hade man tröttnat och beslutat att uppsägningen i stället skulle gälla. Rätt eller fel, därom är det många som har åsikter. Lyckligast för alla hade ändå varit att försöka lösa problemen så smidigt som möjligt. Oavsett allt det som ligger bakom kontroverserna, oavsett vem som gjort rätt eller fel, sagt si eller så, så kan i alla fall jag tycka att det bästa vore att låta Söderstrand arbeta vidare mot OS.  Det är jobbet med toppryttarna som är hans styrka. Om det sedan inte fungerar med arbetsuppgifterna att hålla samman hela hoppverksamheten, från ponnyryttare, children, juniorer och uppåt, så okej, låt det vara och lös den frågan  på annat sätt. Men låt Söderstrand jobba vidare mot OS.

De olympiska tävlingarna är speciella och satsningen mot dem har pågått väldigt länge, med stöd, inte minst ekonomiskt, från SOK. Det går inte att den som är sammanhållande länk, och som har enorm kunskap och erfarenhet, bara lämnar, med knappt ett hundra dagar kvar.

Så jag hoppas att de samtal som förhoppningsvis pågår i Ridsportens Hus på Strömsholm blir kreativa och mynnar i något som är för allas bästa. Efter OS finns all tid i världen att bygga ett nytt ledarskap kring våra elitgäng.

Här hemma blommar våren allt intensivare, allt medan jag själv tvingats hoppa ur sadeln för några månader. I stället är det kryckor som gäller. Men förhoppningsvis läker min nya knäled snabbt så jag kan var igång igen. Några besök på olika arenor ska det i alla fall bli, för med doften och inspirationen från hästvärlden går all läkning mycket snabbare.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×