Svenskarna glänser i vårsolen

Annandag påsk, klockan är 9 på morgonen och vårsolen strålar. Ändå är det mer eller mindre fullsatt på läktarna i Scandinavium. Det är ett faktum som bekräftar ridsportens enorma popularitet i det här landet.

På schemat stod en 1,45-hoppning på tid, med en hel del svenskar i startlistan. Segern gick till österrikaren Max Kühner på Electric Touch, men svenskarna var med och kämpade, på ett ytterst förtjänstfullt sätt. Bäst gick det för Peder Fredricson som var trea på Flip’s Little Sparrow. Det var väldigt roligt att se ”Sparven” och med egna ögon kunna konstatera vilken utveckling den hästen genomgått sedan i fjor.

En annan häst som vi svenskar säkert kommer att få glädjas av i framtiden är Camilla Anderssons Paris. Det brungula stoet rids av Rolf-Göran Bengtsson, och att döma av hur Paris hoppade i denna 1,45-hoppning finn med en hel del att ta ut framöver. Paris är bara nio år och jag är övertygad att vi kommer att få se mer av henne under året. Det är kanske redan en hel del som minns henne sedan tidigare eftersom hon hoppade de svenska unghästchampionaten med RGB:s hockey Andreas Erni.

Många svenskar red också Grand Prixen på påskdagskvällen och de gjorde det med oerhört bra resultat. Det handlade om en femstjärnig GP, visserligen ”bara” på 1,55-höjd, men ändå. Charlotte Mordasini, Jonna Ekberg, Peder Fredricson, Helena Persson, Henrik von Eckermann, Rolf-Göran Bengtsson – alla var felfria, och även övriga svenskar gjorde väldigt fina resultat. Speciellt roligt var det att se de unga, som med sin fina ridning visar att återväxten är god.

Träffade Sebastian Numminen vid frukosten och undrade varför hans sambo Satu Liukkonen inte tävlade bästahästen Celestine i Scandinavium. Satu startade ju med unga Gurra Hop i söndagens Grand Prix. Sebastian berättade att Celestine plötsligt fått för sig att hoppa över staketet där hemma på gården utanför Kristianstad och då gjort sig väldigt illa på en stolpe. Men det bruna stoet är på väg tillbaka och travas nu försiktigt.

Sista tävlingsdagen. Det märks. Betydligt mer folk på frukosten tidigt och livlig aktivitet i hotellobbyn med alla som skulle checka ut. Ingen åker dock hem tidigt, världscupfinalen ska avgöras i eftermiddag och det vill ingen missa.

Lite hoppning men mest dressyr

Söndag är dressyrdag, snart börjar finalen i världscupens dressyr. Det ska bli kür-program och förväntningarna på Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel är stora.

Men förmiddagen har innehållit lite hoppning. Young riderna red sin final och här var danske Martin Knudsen bäst ned Candy K. Frida Mårtensson från Vellinge knep fjärdeplatsen med Vayello efter den snabbaste omhoppningen men det kostade en riven bom.

Sedan var det de sjuåriga hästarnas tur. Många av toppryttarna vill gärna ta med en sjuårig häst till de stora meetingen. Dessa hästar har just lämnat unghäststadiet och står på tröskeln till de stora klasserna på de stora arenorna. Att kunna ta med dem och i anpassade klasser ge dem erfarenhet är optimalt. Tyske Marcus Ehning bjöd publiken på de fullsatta läktarna en lektion i hur man rider en ung häst på ett perfekt sätt. Det var en ren njutning att se honom rinna över hindren, med vägvinnande galopp och korta men mjuka svängar. Hans häst Zanzara E gjorde sin första omhoppning i karriären, men såg ut att njuta hon också och hon var jättenöjd när hon kom i mål.

Marcus, som ju har två sexåringar för utbildning hos Maria Gretzer, äger Zanzara själv. Jag frågade Marcus vad han trodde om framtiden för hästen, eftersom jag tyckte det såg ut som en blivande Grand Prix-häst. Han höll med och underströk att Zanzara både har förmågan och temperamentet för framtida uppgifter.

Jag var sen till frukosten i morse och uppenbarligen var det fler som tagit sovmorgon för den gigantiska lokalen var så full att det var svårt att hitta en ledig stol. Men Hugo Simon satt där, och en massa ryttare, och uppenbarligen var groparna också färdiga med morgonarbetet, för även de passade på att äta morgonmat.

Fyrspann Ovanligt inslag i Göteborgs gatubild. Fredrik Persson motionerar sitt fyrspann.

I dagarna har göteborgarna fått ett något ovanligt inslag i gatubilden. Fyrspannskusken Fredrik Persson är i Göteborg och är med i showerna inne på arenan. Hans hästar behöver motioneras och det finns det inte plats för bland hopp- och dressyrryttare. Så han tar sitt fyrspann och kör promenader i omgivningarna, till allmänhetens förtjusning.

I kväll blir det födelsedagskalas i Scandinavium. Tävlingarnas 40-årsjubileum ska firas!

Nästa års världscupfinaler ska gå i Omaha i Nebraska i USA. Dit skulle jag gärna åka.

Häststrul och Aachensvenskt

Klockan är över tre på påskaftonseftermiddagen och jag har inte hunnit skriva något blogginlägg förrän nu. Det är möten, presskonferenser och informationer till höger och vänster, och däremellan hoppklasser och ryttare det ska pratas med. Så tiden går, fort, här i Göteborg.

Bland informationen som kommit finns uppgifter om tre hästar som strukits från fortsatt tävlande i världscupfinalernas hoppningar. Brittiskan Laura Renwick kom inte ens till start i första hoppningen igår. Hennes häst Bintang hade förmodligen legat fast i boxen på natten och skadat nacken. När hästskötaren kom till stallet på morgonen var det väldig oordning i ströbädden och hästen kunde inte ens böja ner halsen för att äta. veterinär och massör tillkallades och de arbetade med hästen hela förmiddagen. Laura, enda brittiska deltagaren i finalen, red den sedan, men det var inte ens att tänka på att försöka hoppa hästen.

Efter första delfinalen igår hittade FEI-kontrollanterna spår av blod (förmodligen efter sporren) på höger sida av kroppen på Connaught, egyptiern Mohamed Talaats häst, och diskvalifikationen var given. En annan långväga deltagare som fick en kort finalupplevelse var kinesen Zhiwen Zhao. Hans häst Pommeau du Heup trampade sig illa vid landningen efter ett hinder och måste sys.

Bland alla mötena på påskdagen ingick information om att Svenska Ridsportförbundet blir samarbetspartner med Aachentävlingarna till sommaren. Entusiasmen hos de inblandade var, självklart, stor och projektledare Carina Sjöberg hoppas på många dörrar som öppnas. Sverige kommer att profilera sig på den stora tyska tävlingsplatsen med ett gigantiskt showprogram på öppningsdagen. Designer blir Owe Sandström och hans partner Lars ”Lalla” Nilsson. Sandström är mannen bakom ABBAs scenkostymer och han lovade att en del av ABBA-museet kommer att finnas på plats i Aachen. På arenan blir temat den medeltida Hansan (kopplingen Lübeck-Visby), dalahästar och Astrid Lindgren.

Aachen är en fullständigt unik tävlingsplats. Budgeten för de sex dagarnas tävling är 14,5 miljoner euro, varje år kommer 350 000 åskådare och tysk tv sänder 30 timmar. I år kommer det, förutom svenskinslagen, att bli en hyllningsdag till legendaren Hans-Günther Winkler, 90 år, som vann sin första Grand Prix här för 60 år sedan.

Vore förresten kul om det kunde bli svenskseger på hoppbanan i Aachen. det har inte hänt sedan i slutet av 1920-talet. Däremot har både Jan Brink och Tinne Vilhelmson Silfvén vunnit Grand Prix-dressyr här på senare år.

Lördagen började helsvenskt i Göteborg, med seger för först Malin Baryard-Johnsson på Cassius Clay och sedan för Irma Karlsson på Balahe. 52 500 kronor fick Malin för sin seger, i sammanhanget lättförtjänta pengar. Det handlade om en 1,40-klass med nio(!) startande. Många frågar sig varför det inte är fler startande i kringklasserna, varför inte fler ryttare bjudits in. Anledningen är att det är världscupfinal och samtliga finalryttare erbjuds att ta med sig två-tre hästar. Den här gången har dock många avstått detta. Dels är det OS-år och hästar sparas, dels ligger finalen precis i glappet mellan inne- och utesäsongen. Nästan alla hästar har redan säsongsdebuterat utomhus och då vill inte ryttarna krypa inomhus igen, på en relativt trång arena som Scandinavium.

Dagens frukostnotering: Såg Hugo Simon med sällskap. Blir nog speciell hyllning av honom när tävlingarnas 40-årsjubileum ska firas i morgon.

När vi missade Malins raffritt

Regnigt och grått i Göteborg idag. Alltså gör det inte så mycket att man inte får någon möjlighet att vara utomhus. Idag är det nämligen full fart. Efter morgonens final för juniorerna i Morgondagens Vinnare (vanns av Andrea Falk från Söderköping på Gamiro) och sjuåringarnas första hoppning var det dags för först dressyrens första världscupfinalomgång och senare på kvällen hoppningens.

Igår, när det inte hände särskilt mycket, passade jag på att besöka Mässan. Antalet utställare är fler än någonsin, men det är inte lika trångt som det brukar. Anledningen är att de många kvadratmeter yta som var reserverade för oss mediafolk nu i stället blivit mässutrymme. Bra för Mässan, mindre bra för oss. Vi har nämligen fått flytta till Valhalla sporthall, precis bredvid Scandinavium. Denna brukar användas vid större arrangemang i arenan. Jag minns bland annat när jag för länge sedan bevakade sim-VM här, då arbetade vi från sporthallen.

Problemen nu är att vi kommer en bit ifrån där det händer, vi har inte alls samma närhet till besökare, ryttare, hästar och arena, särkilt inte som även pressplatserna är flyttade från att ha varit ovanför arenainsläppet till uppgång C mitt på ena långsidan.

Så flest kontakter får man i år i stället vid frukosten på hotellet. I morse kramade jag Rolf-Göran Bengtssons mamma Elsa, som vid en ålder på över 80 är piggare än någonsin. Jag bytte också några ord med Malin Baryard-Johnsson. det var tredje gången på bara dessa få dagar jag sett Malin vid ett matbord, varenda gång tillsammans med barn. Denna gång enbart med sina egna två pojkar men tidigare har hon även haft Peder Lisen Fredricsons pojkar med. Det är verkligen en blandning av ryttare, hästägare, groomar, förbundsfolk och annat folk i branschen vid frukostborden. Alla tre hotelltornen är fullbokade sedan länge och jag tror det är till hundra procent hästfolk.

Malin tävlar enbart Cassius Clay i Göteborg, vilket innebär att hon håller sig till 1,40-klasserna. Annat var det för exakt 20 år sedan, när hon (tillsammans med Maria Bäckström) red i ”raffset” och slog igenom med dunder och brak. Det var för övrigt också en händelse av det annorlunda slaget i presskårens minne. Ingen av oss var nämligen där och såg det. Anledningen var att dessa maskeradhoppningar sent på lördagskvällen inte var något för oss att skriva om. Så eftersom en kollega bjöd hem på köttgryta och goda drycker, så valde vi att tillbringa lördagskvällen där. Kvar på arenan fanns i stort sett bara en fotograf, Lotta Gyllensten. Det är hennes bilder som sedan länkats ut i hela världen. Vi andra missade det hela!

Hur som helst, så är Malins roll i tävlingarna betydligt mindre i år. ”Men jag skulle gärna velat vara med och rida om världscuptiteln. Jag är ju tävlingsmänniska”, suckade Malin. Men eftersom hon håller på att rida in sig på och förbereda de båda  hästarna, nya Cue Channa och unge Corporal för OS, så passade Göteborgstävlingarna inte riktigt in i planen.

Jonnaseger och annat smågodis

Gothenburg Horse Show inleddes på torsdagen. Det kommer att bli högklassiga tävlingar, men starten var väldigt tunn. Två 1,40-klasser lockade inte många åskådare.

Men eftersom jag ju ändå är på plats satte jag mig och såg båda klasserna. Många av ryttarna skolade enbart sina hästar i lugn takt. Det var de hästar de ska rida i Grand Prixen på söndag, eller i världscupen som ju drar igång med första delfinalen i morgon. Som väntat såg hästarna väldigt fina ut och lekte mest över hindren. En av dem var Rolf-Göran Bengtssons Casall Ask. Det var synd att Chalmersstudenternas mäthinder inte fanns med på banan, för det skulle varit roligt att veta hur högt över bommarna Casall var. Minst en halvmeter mätt med ögonmått, i alla fall.

Att det blev svensk seger i den andra 1,40-klassen höjde så klart intresset. Jonna Ekberg vann med Freestyler. Hon var först ut och red skjortan av konkurrenterna. För Jonna blev största dramatiken att överhuvud taget ta sig till Göteborg. Hon jobbar för Stephex Stables och bor därmed i Belgien, bara en dryg mil från flygplatsen som bombdrabbades i tisdags. Hon berättade hur skakigt det kändes efter händelsen, men lyckades ändå ta sig till Amsterdam och därifrån flyga till Göteborg.

Framridningen Framridningen i Scandinavium är en intensiv plats – och väldigt intressant.

Mellan klasserna drog jag mig ner till framridningen. Det är nästan lika roligt att vara där, som vid tävlingsbanan, och se hur ryttarna skolrider, mjukar upp och kollar sina hästar. Noterbart är att allt fler rider med vanligt tränsbett och att användandet av gramantyglar blir mera sällsynt.

Efter klasserna hade jag ett långt snack med Charlotte Mordasini, den unga svenskan som bor i Schweiz och har hästarna i Frankrike. Hon köpte Miebello av Johan Lundh i januari och gör nu sin tredje tävling med skimmeln. Hon tyckte att det är en hel del kvar att jobba med innan häst och hon blir ett team. men det såg väldigt fint ut när hon hoppade en av 1,40-klasserna. Kanske, kanske blir Miebello hennes OS-häst. I alla fall är hennes tränare Michel Robert väldigt förtjust i den, för när den anlände till gården i Frankrike fick Robert testrida den och sa, med ett leende, ”vad snällt av dig att köpa en häst till mig”…

I kväll rider juniorerna kval till finalen i Morgondagens Vinnare och ungdomsryttarna kvalet till Young Rider Cup. dessförinnan ska Rolf-Göran Bengtsson hålla clinic och som jag ser det blir det dagens höjdpunkt. I ungdomsklassen fattas för övrigt en av favoriterna. Emelie Grönbergs Under Cover klarade nämligen inte veterinärbesiktningen igår.

Glada veteraner bjuder på show

Efter dagens officiella presskonferens dröjde jag mig kvar i pressrummet. Det blev några trevliga timmar, för först dök Patrik Kittel upp och en stund senare Rolf-Göran Bengtsson.

Patrik är vårt svenskhopp (tillsammans med Tinne Vilhelmson Silfvén och Emelie Nyreröd) i dressyrens världscupfinal men det mesta i vårt samtal handlade om allt annat än tävling. Patrik berättade en massa roliga anekdoter (och avslöjade sanningen att han är flygrädd), exempelvis att han aldrig kommer riktigt underfund med sin världscupfinalhingst Scandic. ”Han kan skygga för en soptunna i en vecka men inte bry sig om annat som borde vara mer skrämmande” berättade Patrik. Numera äger Patrik den 17-årige hingsten, så han (Patrik) bestämmer själv när, var och hur länge Scandic ska tävla. Hingsten känns jättefräsch, tyckte han, men till OS är han bara reserv. Snart är tävlingskarriären dock slut och då ska Scandic få leva livet som pensionär hemma hos Patrik och hans fru Lyndall på anläggningen i Tyskland. Kanske får han då också en egen ponny att leka med.

Rimligen gör Scandic sitt sista framträdande i Scandinavium det här året. Det gör även Rolf-Göran Bengtssons Casall Ask och här är beslutet definitivt. Casall ska tävla den här säsongen (dock inte OS), sedan är det slut. Hade RGB fått välja hade han ridit världscupfinalen, men eftersom Casall rev sista hindret i Zürch försvann chansen att kvala och därför blöir det ”bara” Grand Prixen på söndag. I morgon går Casall en mindre klass, på fredag startar han i 1,50-hoppningen och sedan alltså GP:n.

Just nu pågår en uppvärmningshoppning där ryttarna får 90 minuter på sig att hoppa valfria hinder. Den kan vara värd att titta på, som kvällsunderhållning.

Göteborgshästar – för 40:e gången

På plats i Göteborg, för Göteborg Horse Show. För 40:e gången!

Man kan väl nästan säga att det, efter fyra decennier, blivit en vana att köra de nästan 30 milen norrut på vårkanten. Jag har inte missta något år och man kan kanske tycka att det blivit rutin, och ett måste, att tillbringa några dagar instängd bland hästnördar på Scandinavium.

Men det är lika roligt varje gång. Mycket är sig likt; kollegorna och pressfunktionärerna (som man hälsar lika glatt och hjärtligt på varenda år), arenan, hästarna, ryttarna, utställarna. Ändå är det mycket som förändrats under åren som gått. Jag ska försöka skriva något minne i varje blogginlägg under de här påskdagarna i Göteborg.

Jag kan ju börja med hur det var i begynnelsen. Det faktum att man skulle få se de kända utländska ryttarna och hästarna i levande livet var stort. Så jag satt på läktaren varenda klass, missade inte en enda start – och jag njöt hela tiden. Harvey Smith, David Broome, tyskar, fransmän – alla var de fantastiska. Deras hästar också, dåtidens stjärnor, som var så långt från hur dagens sporthästideal ser ut. Men då, för 40 år sedan, var det fullblod-irish draght-hästarna som dominerade.

Svenska ryttare var också med, stjärnor som Åke Hultberg, Jana Wannius, Lars Parmler, Ted Nätterquist. Men ingen av dem kunde riktigt matcha utlänningarna. Det dröjde många år innan första svenska segern kom, och minns jag rätt (och det tror jag att jag gör), så var det en utlandssvensk som såg till att svenska flaggan kom i topp. Nämligen Gösta Asker. Han red ett fuxsto, om inte rent fullblod, så i alla fall nästan. Hon var väldigt het, och heta hästar kan bli ”tygelhalta”, det vill säga, de spänner sig och går så ojämnt att de ser halta ut när de rids. Det var så påtagligt att publiken började bua när Gösta kom in på banan. Så dagens efter publikens protester sprang Gösta in med sin häst och visade att den minsann inte var halt. Då blev det tyst – och sedan red Gösta hem den första svenska segern.

I år, vid tävlingarnas 40-årsjubileum är de större än någonsin och tävlingsledare Tomas Torgersen tror och hoppas på publikrekord. Det innebär att det magiska 100 000 åskådare-strecket nås. Föreställningarna lördag och måndag är slut, biljetterna till fredag och söndag har också väldigt god åtgång.

Mässan, där allt från hovkratsar till hästlastbilar i miljonklassen kan köpas och allt i hästväg kan upplevas, slår också rekord med sina 7 000 kvadratmeter mässyta.

En annan rolig nyhet i år är det hinder som Chalmersstudenter konstruerat. Hindret ser ut som vilket hinder som helst men på stöden har det monterats censorer som mäter exakt hur högt hästen hoppar. Studenterna fick knåpa en hel del på att lösa tekniken – eftersom hästar har svans, och svansar river inget hinder, men ändå kan bli lägsta punkt. Men lagom till tävlingarna löste de allt, så publiken i Scandinavium kommer att på jumbotronen se exakt hur högt respektive häst är över just detta hinder. Kul idé.

Med stora språng mot OS

Det var iskallt att stå där, speciellt som jag varken tagit på långkalsonger eller tillräckligt varma skor. Men det var värt lite hutter att möta det svenska fälttävlanslandslaget på Jägersro.

Efter tre intensiva dagar  och en måndagsförmiddag med fystester på ryttarna, var det dags att kolla konditionen på hästarna. Förbundskapten Staffan Lidbäck hade lyckats utverka tillstånd att få utnyttja Jägersros utmärkta träningsbanor för testet. Det rådde en del förvirring bland travfolket och i ännu högre grad galoppfolket, för ingen hade fått reda på att galoppbanorna den här eftermiddagen reserverats för fälttävlansfolket. Det gick bra ändå, även om en hel del av fälttävlanshästarna blev helförskräckta när de såg travarna komma dundrande, och några mycket unga galopphästar tyckte fälttävlanshästarna såg ytterst besynnerliga ut.

IMG_2961 Sara Algotsson-OStholt (här på OS-silverhästen Wega) och de andra i fälttävlansgänget konditionstestade sina hästar på Jägersro på måndagen.

Några av ekipagen valde att sträcka ut på den fina cushing-banan, med en underlag som får en att tro att hästarna galoppera i skumgummi. Andra tog en galopp på rakbanan med dess avslutande backe. Alla hästar fick efter sina jobb lämna blodprov och pulsen m,ätes av landslagsveterinär Lisa Lidbeck.

När jag stod där och tittade hann jag växla ganska många ord med ryttarna. Alla var väldigt nöjda med det fyra dagars läger de ”tvingats” till av förbundskapten Staffan Lidbeck. ”Det spelade ingen roll var i världen de bor, alla som vill vara med i satsningen skulle hit”, förklarade Lidbeck. Så till och med Ludwig Svennerstål, som ju bor i England sedan många år, var på plats, med två hästar.

Sammanhållningen, testerna, träningarna och en massa information var ytterst nyttiga för alla. Men allra högst värde hade förmodligen den 1,30-hoppning som alla red i samband med Lunds Civila Ryttarförenings nationella tävlingar på söndagen. För övrigt första gången det ingick en officiell tävling under ett landslagsläger. Här avslöjades obarmhärtigt var de största bristerna finns. Endast Linda Algotsson red felfritt, Johan Lundin, Sara Algotsson-Ostholt och Anna Nilsson hade var sitt nedslag men bommarna föll alldeles för ofta för många av de andra. ”Ryttarna rider bra men tävlingen gav oss ett facit på att vi måste träna bättre, helst i tävlingsform, på banhoppning” menade Lidbeck.

Även om ridsport mest är en individuell sport var det många som poängterade vilket fantastiskt lag svenskarna har. ”Visserligen är vi alltid konkurrenter, men vi håller ihop, vi gillar varandra, hjälper vrandra, och alla ger alltid järnet”, sa Sara Algotsson-Ostholt.

Det var förresten inte bara hästarna som testades på måndagen. Alla ryttarna fick slita hårt på Atleticum i Malmö. Det gjorde de inte förgäves, alla tester var betydligt bättre än tidigare år. ”Vi är riktiga idrottsmän i fysisk topptrim”, log Sara.

Även Therese Viklund från Skurup mådde toppenbra. Hon är äntligen helt återställd efter de två(!) allvarliga sparkolyckor hon drabbades av i fjor. ”Nu ska jag bara få nya tänder också. Sedan är jag i perfekt skick”, sa hon.

Mycket kan hända med folk och fä innan det i augusti är dags för OS. Men så här tidigt i mars ser det väldigt bra ut. Vid VM 2014 fanns bara spillror kvar av den stolta svenska fälttävlanstraditionen, men nu ser det ut som om Lidbeck har något bra på gång.

Jag var själv i Lund med tolvåringen, både lördag och söndag. Nyttigt även för henne, för som vanligt behöver hon några klasser i kroppen för att vara riktigt skärpt. Hon hoppade bra men knackade ändå, till min förtret, ner något hinder.

Söndagens regn (ja, här nere fick vi nederbörden som regn) gjorde inte förhållandena i hästarnas hagar särskilt gott. De hade precis börjat torka upp, efter 24 timmars nederbörd blev det lerklafs igen. Men våren är på gång och då kan det bara bli bättre. Bruksprov den här veckan på Flyinge, internationell hoppning i Borås – det ljusnar.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×