Mera Malin- och truppnytt

I fredags gjorde förbundskapten Bo Jenå 2016 års landslagstrupp i dressyr officiell, och igår kompletterade förbundskapten Sylve Söderstrand med sitt hoppgäng.

Det var knappast några överraskande namn  i någon av trupperna. Dressyrens Paulinda Friberg, Patrik Kittel, Rose Mathisen, Emelie Nyreröd, Minna Telde och Tinne Vilhelmson-Silfvén är de bästa vi har för närvarande. Roligt med Skultuna-tjejen Emelie Nyreröd, som sänker medelåldern i gänget ganska radikalt med sina 29 år.

Sylve Söderstrand har hela åtta ryttare i sin spetsgrupp. Douglas Lindelöw finns kvar, trots att han mist sin Casello, men med Udermus, Talina, Balou’s Lady och några till i stallet håller han klassen. Nyast i gänget är Charlotte Mordasini, ni vet tjejen som dök upp från ”ingenstans” i fjor, och som nu storsatsar, mot OS.

Övriga ryttare är Malin Baryard-Johnsson, Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann, Angelie von Essen, Peder Fredricson och Helena Persson.

Söderstrand menar att det är ett starkt gäng och jag är böjd att hålla med, om alla har tillgång till sina bästa hästar, Redan nu pratar Söderstrand om att svensk hoppning kan vara med att slåss om pallplatser i Rio. Det är inte omöjligt, men, som sagt, det är ännu väldigt tidigt på året.

Den jag är mest nyfiken på och som jag ser fram emot att följa är Malin Baryard-Johnsson. Malin har en fantastisk förmåga att matcha sina hästar rätt och nu har hon ju två fantastiskt fina Cardento-avkommor, nya Cue Channa och hingsten Corporal. Jag räknar kallt med att Malin kommer att bli lika given i den svenska OS-truppen som Rolf-Göran Bengtsson.

Malin-anda fanns i Åstorp i helgen också, vid årets första nationella tävlingar. Inte för att Malin själv var på plats (det var hon inte), utan för att Tornesch, hingsten hon tävlat i världseliten så många år, inledde sin nya karriär, som läromästare åt dottern i ägarfamiljen, Emelie Hugoson-Feldt. Tornesch såg ut att älska sitt nya uppdrag, och även Emelie njöt. Man kan tycka att det är en tuff uppgift för Emelie att rida Tornesch, av den anledningen att hon har allas ögon på sig, men Emelie är väldigt duktig och det kommer alldeles säkert att bli hur bra som helst.

Apropå Cardento-avkommor, nu är det äntligen dags för min femåring att komma igång. Hon har vilat sedan november och det har synbarligen gjort henne gott (förutom att hon blivit lite rund). Hon har vuxit en hel del och jag är övertygad att hon nu, både mentalt och fysisk,  är redo att ta till sig mer utbildning. Det kommer att bli en synnerligen spännande säsong.

Nu kan man ju rida ordentligt ute också. Den lilla snö vi hade försvann på några timmar när temperaturen steg. Broddarna är avskruvade och det väntar långa travpass på grusvägarna. Det är dimmigt, disigt och milt – skånsk vinter som vi vill ha den.

Klubbyten och vinterform

Det är silly season, och inte bara för hästars ska skrivas över till det land den ska hoppa OS för. Det gäller i hög grad också ryttare, som ju vid årsskiftet ska förnya sina tävlingslicenser. Jag tror vi får höra om många, så småningom, som bytt klubb.

En som det redan är klart för är Jörgen Larsson, vår mestvinnande och meststartande (hopp)ryttare. Jörgen har varit Helsingborgs Fältrittklubb trogen i över 30 år, men från och med i år kommer han att representera Vellinge Hästsportförening. Anledningarna till klubbytet är många och jag vill inte gå in på några detaljer här, men Jörgen berättar en del om stämningen och ledningen i klubben som är orsaken till hans val att lämna.

Vellinge får ännu mer tävlingsfolk till sig. Hela familjen Hammarström, med mamma, pappa, tio barn och ett tiotal hästar håller på att lämna Hälsingland och flytta till Skåne och de tänker bosätta sig på Falsterbonäset. Tvillingsystrarna Klara och Selma har redan gjort ridproven för att kunna söka till ridsportgymnasiet i Vellinge. Båda satsar stenhårt, på både hoppning och fälttävlan, och inser att en flytt till Skåne är nödvändig om de ska ha en chans att utvecklas. När de fick höra att tävlingssäsongen redan är igång här blev de överförtjusta, uppe i Hälsingland är första tävling först om en månad.

Åstorp är först ut med nationell hopptävling, redan nu i helgen, och startfälten är mer än välfyllda. Det är uppenbart att många har tillgång till bra ridhus, så att hästarna kan hållas igång, trots vintern. Förvånansvärt många av de lite bättre ryttarna är anmälda, på bra hästar, och det är verkligen tidigt. En fundering är att de vill förbereda sig inför stortävlingen i Borås och sedan Scandinaviumtävlingarna, som i år går i påsk, i slutet av mars. Borås, 7-13 mars, har stor Grand Prix, och har i år även utökat med trestjärnig internationell hoppning. Känns som att det kommer att bli en tripp till Borås framåt våren.

Även jag har haft stor nytta av grannens ridhus de senaste veckorna. Eftersom vi har så lite snö här nere innebär uteridning enbart skritt på antingen stenhårda grusvägar eller blankisvägar. Så ridhuset har varit guld värt, jag har kunnat rida tolvåringen ordentligt, så hon är igång. Värre har det varit med mina planer med den nyblivna tvååringen. Jag hade tänk att hon skulle löshoppa och vänja sig vid både det ena och det andra. Men inte ens promenader har jag vågat mig på eftersom mitt dåliga knä hindrar mig från snabb aktion vid sidan om en sprallig unghäst. Men det smälter väl någon gång, det är nog inte så långt till våren, trots allt.

Malin Cardentodubblar inför OS

Det blev som vi länge anat, Malin Baryard-Johnsson fick en ny häst, som komplement till Corporal VDL.

Det är tioåriga Cue Channa, som tidigare reds av Sebastian Numminen, och som har rutin från EM och världscupen. Jag har sett stoet många gånger med Sebbe i sadeln på tävlingar och det är verkligen en fin häst.

Det roliga är att det finns många likheter mellan Corporal och Cue Channa. Båda är skimlar, båda är efter Cardento och båda har en Z-hingst på mödernet. I Corporals fall är det Grosso Z, i Cue Channas fall Robin Z. Det är  Susanne Persson i Blekinge som fött upp stoet.

När nu Cue Channa hamnat hos Malin innebär det att Malin har två hästar att satsa på inför OS!

En häst som däremot försvunnit ur landet är Niklas Arvidssons Cobolt. Det är irländaren Shane Sweetnam som köpt den multivinnande hästen. Shane har ju redan Cobolts pappa Cyklon, som han vunnit hur mycket som helst med, inte minst på vintertouren i Wellington. Lite trist att Cobolt sålts, det är en fin häst som inte bara var supersnabb upp till 1,45-klasser, han visade i höstas att han duger på högre höjder också.

Men vi får väl glädjas åt hans kommande framgångar, precis som vi håller koll på exempelvis Karl-Henrik Heimdaluppfödda Märta Louise, som inledde Floridasäsongen med att i söndags vinna Grand Prix. Såg förresten att Alexander Zetterman lånat ut sin hingst Avon, där borta i Wellington, och att hingsten vunnit både en hunterfinal (dock inte med Alex på ryggen) och sedan en ”vanlig” hoppning.

Här hemma inbjuder inte vädret till någonting just nu. Hade tänkt åka med tolvåringen till Jörgen för träningshoppning idag torsdag. Men när lokalradion hela morgonen varningstjöt om olyckor på E6:an beslöt jag mig för att inte åka, trots att jag har dubbdäck på min lilla hästlastbil.

Nåja, det tar väl slut med snöeländet snart. Bara trist faktum att vi har värsta vintermånaden februari framför oss…

Blir att värma sig med världscuphoppning från Leipzig på söndag.

Lika inspirerande som alltid

Det har nästan blivit tradition att Rolf-Göran Bengtsson kommer hem till Flyinge i trettonhelgen för att hålla clinic. I år reste han först till Umeå för premiärclinic och det blev en enorm succé. Folket där uppe i norr är inte bortskämda med världsstjärnor, så det var fullsatt i ridhuset och folk lyssnade andäktigt och sög till sig alla små tips och detaljer kring konsten att utbilda en häst från grunden till Grand Prix. Det talades om folk som kört massor av mil för att få lyssna till mäster RGB.

Folk i Skåne är mera bortskämda och det var inte ens fullsatt på Flyinge. Gott om folk ändå och härlig stämning. Arrangörerna har tidigare fått en del kritik för att de som ridit på dessa clinics varit för bra, många i publiken har inte kunnat se/förstå skillnaderna och effekterna av instruktionerna. I år fick därför en trio unga ryttare vara med och då tydliggjordes problem och problemlösning.

RGB-clinic2 Allas vår RGB på Flyinge – det har blivit en välkommen tradition.

När RGB två gånger satt upp, först på Maria Gretzers Fecybell, 6 år, och sedan på ”morgondagens stjärna” Brenda Lee, 8 år, bjöds publiken på en orgie i perfektion och hade de inte flått valuta för pengarna tidigare, så fick de det då.

Jag tror jag sett ”tusen” clinics men jag blir fortfarande lika inspirerad och jag tycker fortfarande att det är oerhört intressant. Och jag blir fortfarande lika förvånad över hur många det är som envisas att hänga i innertygeln..!

Under dagen på Flyinge fanns det luckor att umgås och där var många att hälsa på och prata med. Roligt att träffas efter en månads tävlingsfritt. En som rest långt för att vara på plats var Erika Lickhammer, Flyingeryttaren som sedan länge är baserad i Holland. Hon såg inte ut att må så bra och hon förklarade att hon mådde lite illa, gravid i elfte veckan som hon var. Men efter sitt framträdande med sexåriga Djibouti hade hon fått tillbaka rosorna på kinderna. Erika ska tävla på den tidiga touren i Portugal, sedan tar hon mammaledigt.

Det är alltid svårt för kvinnor i ridsporten, särskilt de som rider på elitnivå. Det finns aldrig en riktigt bra tidpunkt att bilda familj, det vill säga, föda barn. Det är alltid nya hästar på gång, hästar som ska förädlas och säljas, stora tävlingar som ska ridas. Sedan några år har i alla fall Meredith Michaels-Beerbaums strid givit resultat, kvinnliga ryttare får behålla sina rankningspoäng medan de gör uppehåll från tävlandet för sin graviditet.

Som väl de flesta märkt har vintern kommit även till Skåne. Jag är glad att Jörgen inte ville tävla vid Trettonspelen i Helsingborg. Annars hade jag väl gett mig ut på vägarna med tolvåringen och det hade varit dumt. Snö och modd är inte optimalt väglag för en liten hästlastbil.

För att inte tala om kyla och nederbörd på tävlingsplatsen. Inte särskilt mysigt, för även om själva tävlingarna självklart går inomhus är det ju faktiskt så att mesta tiden med hästarna tillbringar man utomhus.

Ändå är det väldigt många som antagit utmaningen att tävla på detta det första meetinget för året. Torsdag, fredag och lördag har ponnyekipagen varit många och när storhästarna i morgon lördag kliver in är antalet också så stort att det blir runt 250 starter per dag.

Betydligt varmare lär det bli i Rio i sommar, vid OS. När svenska laget nu gått miste om Casello (Douglas L) och pensionerade Tornesch (Malin B-J) kan vi i alla fall trösta oss med att Cantineros OS-möjligheter är säkrade. Hästen ägs ju av Qatar Armed Forces men Henrik von Eckermann har lyckats köpa en bit av hästen och det lilla ägandet räcker för att hästen ska få tävla olympiskt för Sverige. Jag vet att Henrik är oerhört sugen på just OS, hans besvikelse efter rivningarna i London senast sitter i mitt bildminne. Nu har han en bättre häst, och alla möjligheter.

Pricksäkert på svenskt hästproblem

Så kom då vintern även till oss.

Iskallt med hårda vindar, så det var inte barmhärtigt att ha ens unghästflickorna ute mer än några timmar. Tur i alla fall att det inte är någon snö. I den halvstorm som viner hade snön hamnat överallt utom där man (eventuellt) vill ha den.

Elvaåringen, eller förlåt, tolvåringen, slapp vara ute, för hon fick åka till Jörgen och träningshoppa. Det gjorde hon med glädje, skötte sig utmärkt och studsade enkelt runt i alla övningar. När det blir så är det lätt att åka sex mil enkel resa bara för träningshoppning.

Här hemma är det tävlingsstiltje (även om Trettonspelen drar igång i Helsingborg nu) men ute i Europa pågår världscupen. Jag har sett en del via internationella förbundets tv-kanal och lyssnat på de kunniga, och pålästa, kommentatorerna. En kvinnlig kommentator bredde ut sig lite mer än vanligt när Malin Baryard-Johnsson gjorde entre med Tornesch. Det handlade inte så mycket  om Malin, utan mer om svensk hoppsport i allmänhet. Kommentatorn satte fingret stenhårt på just det som är svensk hoppsports stora problem när hon sa: ”Svenskar är duktiga ryttare. Jag kan räkna upp minst tio som håller hög internationell klass. Men konstigt nog tycks de vilja sälja sina bästa hästar”.

Mitt i prick!

Problemet blev uppenbart när nästa ekipage kom in på banan, svenskfödda Cardento-dottern Nice Stephanie – med Pénélope Leprévost i sadeln.

Nu kring jul gick svenska landslaget dessutom miste om ytterligare två hästar, dock under lite andra omständigheter. Douglas Lindelöw och hans krets förmådde, som de flesta vet vid det här laget, inte rädda kvar Casello. I framtiden kommer vi att få se furen under Ludger Beerbaum, vilket i och för sig ska bli intressant.

Den andra som inte längre kommer att finnas i Sylve Söderstrands landslag är Tornesch, Helena Hugosson Feldts och Thomas Feldts fina hingst som gjort så mycket bra under Malin Baryard-Johnsson. Framträdandet i världscupen i Mechelen i mellandagarna visade sig bli ekipagets sista. Nu ska den 16-årige hingsten mera koncentrera sig på avelsarbetet, och dessutom agera läromästare till paret Feldts duktiga döttrar.

Jag pratade en del med Malin i samband med tävlingarna på Friends och det var uppenbart att hon kommer att satsa en hel del på hingsten Corporal. Det blir fullt fokus på OS. MAliun har dessutom flera andra fina unga hästar, bland dem Cassius Clay.

I väntan på att tävlingarna ska komma igång här hemma går det att få riktigt och rikligt med inspiration på Flyinge den 6 januari, det vill säga trettondagen. Då kommer allas vår Rolf-Göran Bengtsson till Flyinge för att hålla clinic. Också bland de ryttare som ska vara med blir det finbesök, Erika Lickhammer kommer med några hästar från sin anläggning i Holland.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×