Söndagsmorgondramatik

Det blir ingen All In och Peder Fredricson i Grand Prixen nu på förmiddagen i Friends. Jag sprang på Peder och frågade honom och han sa att han ville vara extra försiktig med hästen. Korsförlamning ligger latent hela tiden hos den heta hästen. Peder har fått rådet att varje morgon galoppera All In så att hästen blir av med slaggprodukterna i musklerna, och galoppera i friskt tempo framåt finns det inga möjligheter till på Friends.

Peder planerar också att lägga om All Ins foderstat så att den blir bättre anpassad till den känsliga hästen. Mycket B-vitamin är en av nycklarna. Vi kan vara säkra på att han kommer att göra allt för att hålla sin häst frisk för att kunna rida OS på den. Rent kapacitetsmässigt är All In en OS-medaljkandidat.

Söndagsförmiddagen fick en dramatisk start. Alla på Friends drog andan när 60-årige John Whitaker gick omkull rejält på sista hindret i dagens första klass, en 1,40 speedklass. Det var med samma häst, Castlefield Cristobal, som han kvällen innan vunnit en motsvarande klass med.

Tack och lov gick det bra, Whitaker föll ”rent” och jag såg honom sedan vid framridningen när han, uppenbarligen oberörd, förberedde hästen London för Grand Prixen.

Angelie von Essen vann klassen och tog därmed sin andra seger med West Falica. Vilken härlig återkomst till Sverige för Englandbaserade ”Hallon”.

Malin Baryard-Johnsson är sportchef för tävlingarna och i år hade hon bjudit in till en hoppning för Sveriges bästa sjuåriga hästar, fyra från Champions of the Youngster och tre som hon valt ut. Bland de speciellt inbjudna var hon själv, och hon var ofin nog mot gästerna att ta hem det hela. Hon red sin häftenägda Second Chance, en häst vi sett henne på på våra nationella tävlingar runt om i landet. Det är ett skimmelsto e Carland och med irländskt möderne. ”En fantastisk tävlingshäst som bara älskar att vara inne på banan. Hon är superförsiktig och snabb. Det ska bli väldigt roligt att utveckla henne och se hur bra hon kan bli”, sa Malin.

Elin Sjögren från Hässleholm, vann uppvärmningsklassen i fredags och blev nu trea med Ingrid Ovesson Svenssons West Side River. ”Jag öär hur nöjd som helst. Jag kunde inte ridit fortare, för han tar lite lång tid på sig i luften”, sa Elin och sufflerades av pappa Stefan, som intygade att West Side River ska få utvecklas lugnt och inte ska upp i klasserna för snabbt under sin åttaårssäsong.

Sista dagen, sedan bär det hem till Skåne igen. Lär väl mötas av Gorm, stormen.

 

Kittel gör det svåra enkelt

Fyra dressyrponnyekipage inledde lördagens övningar på Friends Arena.

Dem avstod jag ifrån. Men sedan drog Grand Prix-dressyren igång med en massa svenska stjärnor och då gällde det att vara på plats. Men först blev det ett besök på alldeles nyöppnade Mall of Scandinavia, ett shoppingcentrum som ska vara det största i Skandinavien och som ligger 50 meter från Friends Arena. Mycket folk, men jag var inte särskilt imponerad. Såg ut ungefär som Emporia, med samma affärskedjor.

Dressyren hade som vanligt lockat folk, det var fullsatt på läktarna och jag måste nog konstatera att åskådarna fick valuta för sina pengar. Bra sport, och spännande triangeldrama mellan de två holländarna Hans Peter Minderhoud (som vann) och Adelinde Cornelissen (tvåa), och svenske Patrik Kittel (trea med Scandic).

Efteråt blev det snack med främst Patrik och han var lika ärlig, öppen och informativ som han brukar. Patrik snackar så att alla kan förstå dressyr och han framstår som den idrottsman han är, trots att han utövar en sport där frack är tävlingsdress.

Patrik satsar stort och har nästan en handfull Grand Prix-hästar. Han är också väldigt noga med att hålla sig själv i form: träna, äta rätt, vårda sin kropp.

Men han måste också hinna med sitt andra arbete: att träna andra. Han har ett tiotal elever, bland andra sin fru Lyndal (femma i GP:n) och svenske Mads Hendeliowitz (sjua). Rollen som tränare är viktig för honom, men han underströk att ännu är det den egna tävlingskarriären som står i första rummet.

Det känns tryggt, för inför kommande olympiska spel är det just Patrik, och Tinne Vilhelmson Silfvén, som ännu en gång får ta på sig största ansvaret i det svenska laget.

Lördag är också dagen efter den tråkiga händelsen när körhästen Filur dog på banan i världscupens uyppvärmningsklass. Tragiskt för kusken Axel Olin, för ägaren Tomas Eriksson (som fanns med som groom på vagnen) och uppskakande för alla på läktaren. Men Tomas tröstade omgivningen när han sa att Filur, trotjänaren med åtta-nio VM på meritlistan, fick avsluta sina dagar medan han gjorde det roligaste han visste, nämligen tävla.

Det var fint när publiken tände ficklampsljuset på sina mobiltelefoner medan arenan var nersläckt.

Lördagseftermiddagen är det traditionsenligt familjematiné på Friends, med allehanda show-nummer, med andra ord andrum och skrivpaus. Jag ska i alla fall försöka hinna se fransyskan Alizée Froments barbackadressyr och frihetsdressören Lorenzo. Båda är något alldeles extra i sin kommunikation och skicklighet med hästarna.

Från utdömd till berömd

Fick höra en härlig historia när jag minglade vid framhoppningsarenan efter de sjuåriga hästarnas uppvärmningsklass. Det handlade om vinnaren West Side River, riden av Elin Sjögren från Hässleholm och uppfödaren/ägaren Ingrid Ovesson-Svensson berättade att hästen föddes för tidigt och sådant brukar vara fatalt för föl. Men med hjälp av nappflaska klarade sig fölet. Problemet var bara att han var alldeles för svag i sina kotor och kunde inte hålla benen upprätta. Det löstes med att sulor klistrades under bakhovarna och så småningom kunde West Side River springa med de andra fölen.

Idag vann West Side River och Elin sjuåringarnas uppvärmningsklass på Friends Arena. Ingrid stod vid sidan av och fick njuta av sin häst och tog överlyckligt emot alla gratulationer. Intresset för hästen bland de utländska ryttarna är stort. Men Ingrid vill inte sälja, hon är så nöjd med sitt samarbete och umgänge med familjen Sjögren. Och Elin, som ridit hästen i drygt två år, är väldigt tacksam för det.

Sex av de sju sjuåringarna gick felfritt, undantaget var bara hästen med det originella namnet Hansson, som med Robin Ingvarsson på ryggen inte fann sig riktigt till rätta på arenan och rev tre hinder.

Också de internationella ryttarna red sin första klass på fredagen och Peder Fredricson gjorde som han brukar, han vann. Han red Sibon och det var VM-hästens första ”riktiga” start på många månader. Det gick fort i omhoppningen, nästan onödigt fort, men Sibon som vunnit GP:n i Stockholm tidigare, var hur glad som helst och bockade över mållinjen.

Tog en sväng mellan klasserna ut på mässområdet. Samma utbud, samma företag som brukar vara på de stora tävlingarna. Och samma köpsug hos besökarna!

 

Med dressyr på programmet

Hela förmiddagen handlade det om dressyr, för unga ryttare, unga hästar och för blivande häststjärnor.

Intressant och roligt att se framtidens dressyrhästar och dessutom ett fint tillfälle att se dem, för det är inte säkert att de blir kvar i landet så länge till. Jeanna Högberg-ridne Springbank, bara fem år, är en som redan verkar ha framhovarna i något annat land.Jeanna Högberg, Springbank  Jeanna Högberg efter segern med Sprinbank.

Roligt att se Ida Kristoffersson från Helsingborg som slitit länge och målmedvetet. Hon har själv utbildat sin Rolex och nådde nu målet, att vinna Lövsta Future Challenge för U25-ryttare. Det var sista chansen för henne, hon är 25 år i år och har två tredjeplatser från föregående finaler.

Det är inte lätt med unga hästar på stora arenor. Det fick Lina Andersson erfara när hennes Sargon skyggade och reagerade på det mesta. Men Lina lyckades ändå fullfölja programmet på den tioåriga hästen. Hion kom självklart sist i klassen, men hennes ridning tangerade en bragdinstas. Samma med Stefan Jansson. Hans femåring Zidney blev så upphetsad vid prisutdelningen att han ställde sig käpprakt på bakbenen och var nära att ramla över på rygg. Kunde blivit rikigt farligt med Stefan redde upp situationen.

Clinic på Friends Knytkalaset flyttade till Friends.

Efter tävlingarna var det clinic, det vill säga Kyra Kyrklund, Jan Brink och Liane Wachtmeister- Det är tränarna i det unika projektet ”Knytkalaset” där hästar och ryttare minst en gång i månaden får hjälp på vägen mot de stora klasserna. Det var fullt på läktarna när Knytkalaset nu flyttat från Jans anläggning utanför Hässleholm till stora Friends Arenan.

Knytkalaset har förresten sedan några år utökats med Plantskolan, för de yngre ryttarna, något som självklart blivit oerhört uppskattat.

Same, same but different

På torsdagen hade jag hunnit mocka, rida och rasta hunden innan klockan var tio.

På fredagen hade jag stigit upp och ätit frukost innan shuttlebilen kom och hämtade mig vid hotellet klockan tio.

Det är snabba scenförändringar ibland i livet – och det är väldigt berikande när allting inte bara går i samma lunk. Det var skönt att för en gångs skull inte behöva gå upp halv sju, och sedan få äta hotellfrukost (på ett ställe som även har bacon).

Efter torsdagskvällens fartfest med inomhusfälttävlan var det mera stillsamt på fredagsförmiddagen. Det handlade om dressyr. Så stillsamt blev det ju nu inte, i alla fall inte för första startande i Lövsta Future Challenge. Lina Anderson red Hans-Yngve Göranssons Saigon och det blev lite vilda västern. Hästen tyckte allt var farligt, inte minst de utsmyckade domarpodierna, så det blev ingen riktig ordning på någonting-

Jag måste ändå säga att Lina skötte det hela väldigt bra och försökte understödja, lugna och uppmuntra hästen hela vägen.

Om ett par timmar är det clinic med Kyra Kyrklund. Den ska jag inte miussa.

Inte lätt att vara kändis

Gick en runda bakom kulisserna på Friends, när jag väl installerat mig och min dator i pressrummet och hälsat på alla välkända kollegor och funktionärer. Det är förresten samma gamla gäng som samlas vid de stora hästevenemangen, år efter år, och det är alltid lika roligt att träffas. Det är som om tiden stått still, vi tar bara upp den tråd vi släppte senast vi möttes. Undras om det är någon som kommer att ta över efter oss när vi lägger av?

Den där bakom-kulisserna-rundan blev intressant. På framridningen satt fälttävlansekipagen och värmde upp sina hästar inför inomhus-fälttävlan som skulle gå lite senare. Såg en och annan världsstjärna, tyskan Ingrid Klimke, exempelvis, och svenske Ludwig Svennerstål. Lite fusk var det, för ryttarna fick faktiskt rida in på banan och träningshoppa tävlingshindren. Men det var väl för att det skulle bli en bra tävling med förberedda hästar.

Vid sidan om banan sprang jag på svenske dressyrryttaren Patrik Kittel, alltid lika vänlig och trevlig. Han stod och pratade med holländske Edward Gals hästskötare Nicole och snart var vi igång i ett väldigt intressant samtal. Båda berättade, och ondgjorde sig över, problemet med dem som vill ryttare och sporten illa. De som sensionaliserar bagateller och publicerar, främst på sociala medier. Som tar sekvenser ur sitt sammanhang och dömer efter detta, och som satt i system att hänga ut folk. Patrik råkade ju illa ut för inte så länge sedan när hans häst råkat få tungan över bettet på en tävling i Tyskland. Han rättade till felet direkt, men skadan var redan skedd och bilderna på hästen och tungan spridd överallt.

Nicole berättade om problemet med stalkare, det vill säga förföljare. Hennes arbetsgivare red Edward Gal red sagohästen Totilas (tills den såldes till Paul Schockemöhle) och när Edward miste hästen blev han utsatt för ett massivt näthat. Också Patrik Kittel har haft folk efter sig och en dag upptäckte han en fullständigt okänd man som kom gående ut ur hans stall med en av hästarna.

”Det är inte lätt att vara kändis, och ändå är ryttarvärlden liten. Tänk då på hur musik- och skådespelarkändisarna har det”, suckade Nicole.

Ska bli intressant att följa vad som kommer ut i det aktuella fallet med Douglas Lindelöw…

Nu kan Friends-showen börja

Äntligen på plats på Friends Arena.

Men det har varit en lång dags färd mot Solna. Klockan ringde sex i morse och det var bara att gå upp och fodra hästarna. Frukost och sedan ut i stallet igen. Mocka, fixa med hästarnas mat och sedan rida en runda. Ridningen blev en ren njutning, trots att det var snålt om tid. Nästan nio grader varmt, vindstilla(!) och då och då tittade solen fram. Jag kan lätt erkänna, att i den stunden hägrade knappast någon Stockholmsresa.

Men det fanns ingen pardon, det var bara att göra iordning hästen, lämna av hunden och bege sig till Sturup.

På Bromma blev jag hämtad av dottern och vår bruna prickhund. Hunden har sedan en månad fått flytta till Stockholm, så det var ett minst sagt kärt återseende.

Sedan till hotellet, checka in, slänga väskan på rummet, snabbfika med dottern och iväg Friends arena.

Nu ska man inte tro att det är lika lätt att ta sig fram i Stockholm som hemma i Skåne. Allt tar mycket längre tid, speciellt som man måste förbi ett gigantiskt område som heter Mall of Scandinavia, och ska vara Skandinaviens största shoppingcentrum. Men vi kom rätt så småningom, och jag blev avsläppt vid stora trappan,mitt emot fotbollförbundets stora kontor.

Sedan gällde det att hitta rätt ingång. Jag irrade runt ett tag, tills jag frågade en tjej som såg ut att veta och hon pekade på en garageinfart och sa att det var där jag skulle in. Då kom jag ihåg, det är genom de underjordiska gångarna på arenan man måste gå för att ta sig till mediacentrat, åtminstone när det är hästtävlingar på gång.

Så jag vandrade genom buskar, blomsteruppsättningar, hinder och en massa tingeltangel, allt som kommer att användas under de fyra tävlingsdagarna inne på arenan, och till slut hittade jag rätt.

Nu kan showen börja, och det gör den snart. Det blir full fart direkt, fälttävlan inomhus är kvällens huvudnummer.

Suveräne Douglas

Det är väldans vad bra Douglas Lindelöw är nu.

Visserligen vann han ungdoms-EM för några år sedan, han har ridit felfritt i nationshoppningar och han vann i somras en femstjärnig Grand Prix i Polen.

Men som den 25-årige Fulltofta-bon har utvecklats är något helt otroligt. Jag såg Douglas rida några unghästar vid Flyinge Indoor i början av veckan, bara dagar innan han reste vidare till Stuttgart. Jag stod och pratade med hans mamma Agnetha om hur imponerad av jag var av Douglas tajming och hans position i sadeln. Hon sa inte emot.

Världscuptävlingen i Stuttgart är lite speciell. Den rids på en arena som är lite större än andra inomhusarenor, den har många fina anor, och de bästa ställer upp där. Så det var tuffa förutsättningar för Douglas. Inte blev det lättare när han gick banan och insåg att det här var svårt. Speciellt sista linjen med stor oxer, sedan fyra eller fem galoppsprång till en räcke-räcke-kombination.

Men Douglas höll sig cool och insåg att just en sådan linje skulle passa Casello med sin stora galopp väldigt bra. Han fick rätt, de klarade den svårighet som sedan skulle fälla många, på ett lekande lätt sätt.

När jag pratade med Douglas efter klassen var han stolt. Lite besviken att inte ha vunnit och fått en fin bil, men ändå väldigt glad över allt det beröm han fått av alla på plats. Inte minst från Ludger Beerbaum som gav honom en dunk i ryggen och sa att det var den bästa ritt han sett Douglas göra.

Många sköna världscuppoäng blev det för Douglas och en finalplats i Göteborg i påsk kommer allt närmare. Låt oss också hoppas att ägartvisten runt Casello är löst långt innan dess.

Här hemma har Flyinge Indoor avslutats med snön yrande utanför knutarna. Det spelade ingen roll, det bjöds på väldigt fina hoppning, inte bara i VW-Grand Prixen i onsdags, utan även i Grand Prixen på lördagskvällen. Kul att unga, tuffa svenskar, den här gången i form av västkustens Alexandra Eriksson, kliver fram. Hennes Liss Royal ägdes av bortgångne Henning Mankell, så vi får hoppas att det löser sig med ägandeförhållandet också här.

Nu är det laddning inför Sweden International Horse Show. Start på torsdag och då blir det nya blogginlägg varenda dag.

Stjärnglans på Flyinge

Man ska inte krångla till det. Men det gjorde jag idag.

Min elvaåriga häst var anmäld till en av hoppklasserna när Flyinge Indoor drog igång idag tisdag, en klass som började runt nio på förmiddagen.

Klockan tio var det kallat till pressmöte med vår världsstjärna Rolf-Göran Bengtsson. Totalkrock!

Tack vare tillmötesgående sekretariat fick jag senarelagd starttid till min häst och därmed var det löst. Och jo då, jag tog med hästen till Flyinge, veterinärbesiktigade henne, stoppade in henne i transporten igen och gick sedan på mötet med RGB. Ett trevligt möte, men hela tiden var jag tvungen att hålla koll på den pågående klassen, för att inte missa min hästs starttid. Kändes lite splittrat.

Sedan var det bara att rusa ner, byta jacka och slänga in kamera och anteckningsblock i lastbilen,, ”klä på” hästen och ta henne till framridningen. Det fungerade, men puh, det blev för mycket split vision, och jag tror nog inte att jag kommer att göra om manöverna.

Hur som helst så kändes det speciellt på Flyinge, med alla toppryttare närvarande. Vi har hela vår elit där, inklusive RGB, som ju är en av de allra bästa i världen. Undrar om alla verkligen fattar hur stor han är och vilken ynnest det är att han varje år kommer hem till Flyinge för att delta i finalen av VW-Grand Prix?

Den här gången avstår han från världscuphoppandet i Stuttgart till helgen och hoppas att han ska kunna samla poäng för finalen på andra kvaltävlingar (dock inte London eller Mechelen, som han heller inte rider). Han hade bara kunnat ta med sig Clarimo Ask till Stuttgart, så nu valde han ett annat upplägg. Clarimo Ask fick följa med till Doha föregående helg.

Apropå Doha så insåg RGB redan direkt i omhoppningen att han inte skulle vinna. Han berättade att Casall Ask inte känts hundraprocent pigg i omhoppningen, som kom väldigt snabbt efter den krävande andra omgången. Redan mellan första och andra hindret tvingades han lägga in ett extra galoppsprång och där tappade han en halv sekund, och sedan blev det ytterligare ett extrasprång i slutet av banan. Men tredjeplats i denna penningstinna avslutning av Global Champions Tour, inför shejkerna i Quatar, och en tredjeplats totalt är inte dåligt.

Casall Ask ska förresten fortsätta tävla, trots att det var sagt från Holsteinerförbundet att detta skulle vara hingstens sista säsong. ”Det är inte sagt när han ska sluta”, påpekade RGB. Så det blir säsongsplanering inför 2016, med lite färre tävlingar, men inte otänkbart att det blir världscupen – och då kanske vi får se honom i finalen i Göteborg i påsk. Det vore något!

RGB stannar på Flyinge hela veckan. Förutom blivande (?) OS-hästen Unita Ask har han med sig en kvartett påläggskalvar. Det är Todt un Prince Ask, Crunch, Boston Ask och Savita. Todt un Prince Ask såg vi med beredaren Andreas Erni under Helsingborgs Horse Week. ”Den trånga arenan passade inte hästen alls. Han är fransk och har knappt gått inomhus alls. Nu ska det bli spännande att se hur han tar detta”, sa RGB. Savita reds tidigare av henrik von Eckermann och henne har RGB på prov, besked om en fortsättning ska han lämna till ägarna efter Flyinge.

Den mest intressanta hästen är godkände Holsteinerhingsten Crunch, sju år, en son till Clarimo Ask. ”Crunch hoppar helt våldsamt”, beskrev RGB och menade att hingsten hoppar högt. En häst för framtiden, tyckte RGB, med ännu mer kapacitet än hans förra topphäst Quintero.

Även om RGB är påpassad av alla på Flyinge trivs han att komma hem. Hela familjen, inklusive fru Evi (som också tävlar) och 14 månaders dottern Pamina (med mycket spring i benen). ”Hon är överallt, så det är tur att jag bara har en häst med mig”, skrattade Evi, som också känner sig hemma på Flyinge och trivs att bo hos och träffa svärmor Elsa.

Mycket att uppleva och titta på på Flyinge den här veckan alltså. Det går inte att missa.

Häst-Skåne blir allt större

Skåne är av tradition en stort hästlandskap.

Nu har det blivit ännu större och mer kommer.

Helsingborg Horse Week blev en klar tillgång till utbudet av tävlingar. Jag gillade konceptet att de första sex dagarna var öppna för alla ryttare, även de som hoppar 1,10-hoppning. Det gav alla möjlighet att få rida på en riktig arena och det blev väldigt uppskattat. Dessutom gav det arrangerande Helsingborgs Fältrittklubbs alla funktionärer, med Tomas Hammar i spetsen, en chans att arbeta in sig och att åtgärda småmissar.

Den sista helgen hade tävlingen internationell status och eftersom det ”bara” handlade om tvåstjärnigt kunde man ha klasser ända ner till 1,20-hoppning. Massor av unga ryttare, en hel del som just suttit av sina ponnyer, passade på att känna på hur det är att tävla ”på riktigt”. Och mera rutinerade ryttare tog ut sina unghästar för att ge dem en bra efarenhet.

Tävlingarna blev riktigt festliga på lördagskvällen och jublet ville aldrig ta slut när Stephanie Holmén svingade Cash In över ett hinder i four-bar-hoppningen på 1,80. Minst lika intensivt, spännande och publikintensivt blev det vid den avslutande 1,45-Grand Prixen. Omhoppningen blev en höjdare, med klubbens egna ryttare på de tre främsta platserna: segrande Tom Krog och sedan paret Shane Carey och Linnea Ericsson-Carey.

Tom Krog, Zacramento 2 Täcke, rosett – och en bil. Tom blev rikligt belönad för sin Krog-show under Helsingborg Horse Week.

Toms ritt var fantastisk, en riktig Krog-show!

Bra belönade blev de bästaryttarna också: Shane som meetingbäst fick tre års leasing av en hästlastbil och Tom fick en bil.

De svenska ryttarna har länge efterlyst fler internationella tävlingar på hemmaplan. Nu har de fått Varberg och Helsingborg.

Dessutom utökas det skånska utbudet med internationell fälttävlan. Det är Mattias Gårdlund och Anna Wemlerth vid Skyrup CC som satsar igen. Premiären blir i augusti med en- och tvåstjärnig lång fälttävlan. Dressyr- och hopproven ska ridas vid anläggningen i Skyrup medan terrängprovet ska avgöras på och runt Hovdala slott.

”Allt finns redan i Skyrup: bana, uppstallning, boende och eftersom vi två veckor senare har vår elithoppning blir det en synergieffekt”, menar Mattias Gårdlund.

Premiären nästa år är bara början på något som alla hoppas ska bli riktigt stort, ett EM 2021. Och varför inte? Kunskap och förutsättningar finns. dessutom står Hässleholms kommun också bakom. Kommunen vill satsa på att bli en stark hästkommun. Jan Brink och Royne Zetterman är etablerade här redan och tillsammans med Skyrups Country Club är många, många miljoner redan investerade.

Jag kan inte låta bli att säga, att sent ska syndaren vakna. Det var ju just Hässleholm som inte insåg värdet när Kyra Kyrklund ville köpa gård och mark här och nekade henne köp. Det tackar engelsmännen för idag eftersom hon och hennes Richard flyttade till Storbritannien i stället. Men tänk vilken tillgång det hade varit, både för kommunen och ridsport-Skåne, om Kyra etablerat sig här.

JN Fint besök på Hovdala, världskände hinderdesignern John Nicholson (t v) från Nya Zeeland har fått i uppdrag av sportchef Mattias Gårdlund att rita de nya hindren till den nya internationella fälttävlan nästa år.

Hur som helst, nu blir det alltså internationell fälttävlan här. Världskände John Nicholson från Nya Zeeland är engagerade som ban- och hinderdesigner och det understryker seriositeten i satsningen. Hans namn kommer att locka ryttare från hela Europa och viljan att göra resan till Hovdala kommer att bli än starkare om det 2021 blir ett EM här. Jag var uppe på Hovdala och träffade den sympatiske nya zeeländaren och han var, på sitt lite tillbakadragna sätt, fylld av entusiasm inför uppgiften. Han gillade att han hade mycket att läsa på om, för meningen är att hindren ska spegla slottets och hela Göingetraktens digra historia.

Den här helgen har uppmärksamheten kring elithoppningen flyttat norrut, närmare bestämt Strömsholm, där sista deltävlingen av VW-Grand Prix-serien innan finalen på Flyinge avgörs. Många skåningar på plats, som vanligt. För Rolf-Göran Bengtsson och Henrik von Eckermann gäller dock ännu större uppgifter/pengar. det är nämligen final i Global Champions Tour i Doha. RGB vann finalen i fjor och var tvåa (efter Scott Brash) totalt. Det vore inte fel om Casall Ask avslutar sin karriär med storslam i år! RGB ligger trea, efter Scott Brash och Luciana Diniz och har häng på segern.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×