Genialisk seniorcup för hela landet?

Skånes Ridsportförbunds senior-tour i hoppning genomförde sin andra omgång (av tre) i söndags.

Touren är en lagtävling och det gäng som vinner totalt får en resa till Paris. Självklart lockar priset, men det är själva tävlandet som är det viktigaste.

Deltagarna är 40-plussare och får inte ha startat i 1,10-hoppning eller högre de senaste fem åren. Idén är fullständigt genialisk, jag undrar om det inte är något av det bästa som kommit från distrikstförbundet på många år. Folk är som galna, alla vill vara med och läktarna fylls. Som i Granelundshallen hos Flyinge RF den här gången. Det handlar bara om hinder på 80 centimeter men det tränas och taktikas och lånas hästar så det står härliga till och engagemanget är totalt. I lagen finns allt från rena hobbyryttare till överdomare, domare, tränare och storhästägare.

Hos Flyinge RF red hela sju lag felfritt och det hela fick avgöras i omhoppning och här följde man samma regler som i nationshoppningar: lagen valde ut en ryttare att rida på tid.

Med så många felfria börjar man fundera över om inte 80 centimeter är för lågt. Kanske ska man till nästa år öka svårighetsgraden med tio centimeter, minst.

Det vore också väldigt roligt om andra distrikt tar efter. Tänk er en Sverigefinal, i Friends eller Scandinavium, mellan distriktssegrarna. Som en seniorallsvenska. Jag tror det hade blivit hur kul som helst för publiken, för att inte snacka om deltagarna.

Apropå laghoppning så var det stor final i Nations Cup i Barcelona i helgen. Sverige var tvåa i första hoppningen och var alltså ett av åtta lag (av de ursprungliga 18) som hoppade final i lördags kväll. Sverige var trea i fjor, men kom ”bara” sjua den här gången men det var fantastiskt bra ändå. Laget saknade Peder Fredricson som fått stryka en febersjuk All In och Douglas Lindelöw som först måste reda ut ägarförhållandena kring Casello. Rolf-Göran Bengtsson hoppade dock in som en räddande ängel och höll på kuppen på att ta del av bonuspriset till den som kunde rida båda rundorna utan fel. Tyvärr rev Unita Ask i finalen, ett nedslag som kostade RGB nästan en miljon kronor.

Sverige hänger med i den internationella toppen, trots allt.

RGB i miljonform – igen

26:e placeringen på 27 starter och seger igen. Rolf-Göran Bengtsson är något av en specialist på Global Champions Tour.

Idag lördag vann han i Rom med Casall Ask – och red in ytterligare en miljon kronor. Det var den trettonde av de 15 deltävlingarna i touren, så lita på att RGB är taggad när finalen går lite senare i höst i Doha. Han vann där i fjor, chansen är stor att han vinner igen, i något som troligen blir 16-årige Casall Asks sista tävling innan pensionen.

För mig har lördagen varit en fälttävlansdag. Förutom på förmiddagen, när jag åkte till Lillhagen och såg fyraåringen göra sin andra start i livet. Ridhuset på Lillhagen är speciellt med sin låga läktare, och den hjälpte oss att få en inblick i hur fyraåringen fungerar. När hon blir lite spänd blir hon inåtvänd och det yttrade sig i att hon inte går fram riktigt. Nu låste hon sig en del i sprången men efter rejäl rivning på tredje hindret kom hon igång och var felfri på resten av hindren. Varje start i en ung hästs liv ger en ny erfarenhet och jag är övertygad am att fyraåringen lärde sig jättemycket idag.

Fälttävlan blev det på plats på Flyinge med Breeders, och via SvT Play från EM. Det var två ytterligheter som möttes: Flyinge med fint underlag men väldigt lite folk, EM i Blair Castle med regn, tungt, halt underlag men med massor av folk. Gemensamt var i alla fall att det var fina blågula prestationer på båda ställena. Breeders fyraåringar fick massor av beröm och i Skottland höll svenskarna ihop laget och håller den femteplats de behöver för att ta en OS-plats.

Söndag är slutdag på båda ställena, i Flyinge med terrängprov, i Blair Castle med hopprov. Det är bara att hålla alla tummar som finns.

Det bästa som hänt

Det har varit en minst sagt dramatisk helg, i alla fall vädermässigt sett. Sportsligt också, för den delen.

Visserligen har det inte regnat som det gjort under söndagen i mellan-Sverige, men åskan och skyfallen, med hagelstorm, i Vellinge gjorde det minsann inte lätt att genomföra Skånska Mästerskapen i hoppning, varken för arrangerande Vellinge Hästsportklubb eller för deltagarna.

I Vellinge har man en fin gräsbana, men hur fin den än är, så kan inte ens den stå emot när (alltför) många millimeter regn kommer ner inom kort tid. I fredags ställde man in de tre klasser som stod på programmet. I lördags gick det att hoppa, så alla kvalen, för ponnyer, juniorer, young riders och seniorer reds.

Men under natten till söndagen öste det ner igen, så då flyttade man in i det stora ridhuset, där de andra kvalrundorna genomfördes. Klokt nog lät man även ponnyernas finaler gå inomhus. Men de stora hästarna flyttade utomhus igen. Visst, det blev tungt för hästarna att hoppa, och det blev lite fler nedslag än vanligt. Men sportsligt blev det hur bra som helst – och väldigt spännande när fem av seniorerna låg inom ett nedslag från varandra. Bara två av de åtta finalisterna red felfritt, Stephanie Holmén på Damgaardens Extens, och slutlige vinnaren Mattieu Boissonneau, den sympatiske fransmannen som sedan tre år bor i Södra Rörum.

Vellinge HSF vill gärna arrangera Skånska Mästerskapen varje år och det finns all anledning att permanenta mästerskapet här. Det är festligt, vänligt, trevligt, det är engagerade funktionärer och en vilja att göra vad som krävs. Den här gången sattes alla på hårda prov, och lyckades. Det är värt en eloge.

Skånska Mästerskapen är en distriktstävling, så givetvis var representanter från Skånes Ridsportförbund på plats. Distriktet har börjat arbeta med sin status med mål att bli allt livaktigare, och att synas och göra mer. Ett jättekliv mot att nå målen är de nya seniorcuperna som införts. Det är rent av genialiskt, alla pratar om dessa cuper för folk över 40 år. Det handlar om dressyr och hoppning, för 40-plussare som inte ridit över lätt B-nivå de senaste fem åren.

Engagemanget är enormt. Tränare vittnar om att de fått en anstormning av nya elever, det lånas hästar, taktikas och diskuteras på ett aldrig skådat sätt. Jag tycker att de båda cuperna är något av det bästa som hänt på länge och jag är fullständigt övertygad om att andra distrikt kommer att ta efter.

Det enda som är synd är att jag själv inte kan vara med. Knäet sätter stopp för hoppningen, i dressyren är jag diskad eftersom jag så sent som i år ridit medelsvår.

I tisdags fick jag uppleva sådant som vi hästägare ser som härliga delmål: fyraåringen tävlingsdebuterade. Det var unghästhoppning på Flyinge, något som alltid är likställt med mindre kaos. Men mellan vilt skrikande hingstar och lösa hästar uppförde sig fyraåringen exemplariskt, gick utan problem in i ridhuset och hoppade som om hon aldrig gjort annat än varit på en tävlingsbana. Att det blev ett nedslag är inget att bry sig om, det är sådant som händer när man inte är så van.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×