Sensommarhetta i hästvärlden

Lagom till jag var tillbaka från EM-tävlingarna i Aachen tog det fina vädret här hemma slut.

Det gör å andra sidan inte så mycket, det finns att göra ändå. Inte minst har fyraåringen fått hoppa för första gången efter sommarbetet och hon gjorde det som den mest självklara sak i världen. På tisdag blir det tävlingsdebut. Spännande.

Stubbåkrarna breder ut sig i hela omgivningen och det är helt fantastiskt att kunna trava och galoppera rakt fram, nästan hur länge som helst. Hästarna älskar det, samtidigt som det ju är ett mycket brat test på hur välridna hästarna är, det vill säga att de jobbar på och går i rätt form. På en ridbana är ju allt betydligt enklare.

Även om Aachentävlingarna nu är slut är det knappast stiltje på tävlingsfronten. Tvärt om, det drar igång rejält. Denna helgen är det elithoppningar på den fantastiska banan  i Skyrup. Nästa helg är det Skånska Mästerskapen i Vellinge. ”Lilla SM” är alltid speciellt, jag återkommer till det i bloggen när det närmar sig.

Sedan har vi Breedersfinaler i fälttävlan och sedan dröjer det inte länge förrän det är Swede Horse på Flyinge med storevenemang för de unga hästarna i hoppning och dressyr.

Vi ska heller inte glömma alla andra tävlingar. De är många i september.

Svenska jubel bådar gott

Det var mycket fram och tillbaka men i natt blev det klart: det blir två svenskar i hoppfinalen i EM här i Aachen.

Henrik von Eckermann var femte reserv och trodde nog inte på en finalplats. Men för säkerhets skull lät han Cantinero genomgå den obligatoriska veterinärbesiktningen för finalhästarna.

Och så inträffade det nästan osannolika, att han trots allt gled med. Självklart tror han inte på någon framskjuten placering, men för Cantinero blir det nyttiga erfarenheter att hoppa de två tuffa rundorna. Kanske kan Henrik få tillbaka honom som han hade honom i torsdagens runda, lugn och lydig.

Henrik kommer nog att rida som på små moln. På fredagskvällen vann han den prestigefyllda hoppningen för sju-åtta-åriga hästar med Lord Chambertin. Hästen har imponerat på alla, något han knappast gjorde som unghäst, för då visades han inte ens för bedömningsnämnd. Nu har han visat sina kvaliteter, med råge, sin otroliga galopp och unika hoppförmåga.

Lördagskvällen avslutades med hoppning i strålkastarljus, med Grand Prixen. Där klev en annan svensk fram, Charlotte Mordasini, EM-reserven. Hon gjorde två fantastiska rundor, var en av fem felfria i grundomgången, red sedan felfritt igen och var trea med Romane du Theil.

Det var helt rätt att låta Charlotte ”bara” vara reserv den här gången. Hon är väldigt ny i sammanhangen, nu fick hon tillfälle att se och lära, och ändå rida några av de viktiga klasserna runt själva mästerskapet.

Jag tror Charlotte kommer att vara med i OS-diskussionerna nästa år!

IMG_2590 IMG_2592

Allt går i hästarnas tecken i Aachen. Här finns till och med en ”Shoes of Fame” där de allra mest berömda hästarnas skor är ingjutna i plattor.

 

Sista dagen i Aachen. Det ska bli skönt att komma hem till vardagen men samtidigt har staden Aachen varit en trevlig upplevelse. Jag var visserligen här också 2006 (VM) men då bodde vi en timmes bilresa härifrån, i idylliska lilla Zweifall, och fick aldrig tid att uppleva staden. Det kunde jag nu och sista kvällen samlades vi kollegor och gick ut och åt tillsammans. Vi lyckades knö in oss på den fullständigt fantastiska italienska restaurangen Macaroni, ett stenkast från den stora domen (kyrkan). Vi hade ätit där tidigare i veckan och såg många anledningar att gå dit igen. Svarta spaghetti. Mums.

Lugnet före stormen

Äntligen igång igen. Eller rättare sagt, tillbaka till det gamla systemet. Nu fungerar det att skriva blogg igen.

Ni kanske följde fredagens hoppning på tv (eller radion) och upplevde spänningen. Dramatiken var inte mindre här på plats i Aachen, kan jag lova. På flera sätt.

Radiosportens Alexander Lundholm blev stucken av en geting i ena fingret, just som han stod i en intervju med en av de svenska ryttarna. Han tvingades  låtsas som inget, i direktsändning som han var, men jag kan lova att han hade ont, stackaren.

Douglas Lindelöw var nervösare efter sin ritt än före. Han vandrade runt bland oss mediafolk som följde det som hände inne på banan från framhoppningen bakom arenan, med tv- och resultatskärmar nära och enkla att följa. Det hängde ju på håret om Douglas skulle komma med bland de 25 som får rida finalen i morgon söndag. Som ni vet, så klarade det sig, med marginal, och Douglas kunde andas ut.

De här sista EM-dagarna, när det mest handlar om finaler, har det varit lite lugnt på förmiddagarna så jag har passat på att titta lite på Aachen. Det är en jättesöt liten stad, i storlek ungefär som Helsingborg, Det blev turistande till den världsarvslistade kyrkan, rådhuset med anor från 800-talet och skönt flanerande i gamla trånga gränder, blandat med shoppingcentran.

Idag tittar vi på fyrspannens maratonkörning – och laddar allt vad vi kan inför hopp- och voltige-finalerna i morgon.

Hemligt projekt räddar OS

 

Det är tur att Sverige är klart för OS (blev det vid VM i fjor), annars hade det sett mörkt ut. Årets EM-lag räcker inte, det är inte tillräckligt konkurrenskraftigt.

Bara två av ekipagen har framtiden för sig, och kapacitet att konkurrera, och det är just dessa två som levererade i torsdagens omgång. Henrik von Eckermann på Cantinero och Douglas Lindelöw på Casello är båda tillräckligt bra. Henrik så bra att han är med och kämpar om individuell medalj. Douglas fick i första omgången i onsdags erfara att det inte går att såsrida, och det tog han med råge med sig in på torsdagen.

Henrik och Douglas platsar i nästa års OS-lag, men det krävs minst tre ekipage till. Ett finns, Peder Fredricson med All In, och hela hans matchning av den nu nioårige All In har sikte mot OS.

Men också Rolf-Göran Bengtsson behöver en ny häst, likaså Malin Baryard-Johnsson. Dessutom finns skickliga ryttare som Jens Fredricson, Angelica Augustsson, Jonna Ekberg och Petronella Andersson, men ingen av dem har i nuläget någon tillräckligt bra häst. Det håller förbundskapten Sylve Söderstrand och hans team på att förändra. De jobbar intensivt med att hitta samarbetspartners så att riktigt bra hästar kan ställas till de bästa ryttarnas förfogande. Men det är bråttom, för att få starta i OS måste hästarna vara ägarregistrerade i Sverige vid årsskiftet.

Vi får se detta EM som en mellantävling, för även om laget kan förbättra sin position i sista rundan i morgon fredag, så lär det bli sämsta placeringen på över 20 år.

Individuellt kan det bli riktigt bra, om Henrik von Eckermann fortsätter att lyckas.

I voltigen ligger Sverige fyra, tror jag. Det österrikiska laget fick göra om, efter att ett tekniskt fel uppstått.

I körningen ligger Axel Olin och Fredrik Persson tolva respektive trettonde efter dressyren. Kan bli bättre efter precisionskörningen idag.

Hann att ge mig ut liote i vimlet mellan voltigesnack och hoppning idag. En sak är i alla fall säker, ingen av de 40 000 besökarna behöver gå hungriga från tävlingsplatsen. Det var korv i alla former, crepes, våfflor,  bakverk, grillat, rökt, wraps, pizza överallt. Och till det möjlighet att dricka allt från vatten till vin.

Vimmel2 Gott om matställen i Aachen.

Barnen, som tröttnat på hästarna, kunde leka på en väl tilltagen lekplats, en lättnad för stressade föräldrar.

Lekpark Lekpark för barnen.

Och för de föräldrar som var på sitt bästa spenderhumör fanns det fina Hermé-sadlar till salu, för ungefär 60 000 kronor…

Hermessadlar Hermé-sadlar.

 

Lagom bra i torsdagssolen

Axel Olin körde snäppet bättre än Fredrik Persson, voltigelaget gjorde vad som förväntades av det. Torsdagen i Aachen inleddes okej för de svenskar som var i farten.

DSCN0823 Linförare Ronja Persson och hennes voltigörer efter det ganska lyckade obligatoriska programmet vid EM i Aachen.

”Bäst sedan VM” berömde före detta förbundskaptenen för voltigelaget, Johnny Fiskbæk, och det var det nog, för tjejerna gjorde inga misstag i sitt obligatoriska program. Möjligen att Natalie Brixlands landning och markberöring med ena handen drog ner lite. Men Natalie har ett skadat knä och det var bättre att hon landade så, än att hon vinglade.

Tyskland leder programenligt, men bara sex tusendelar före Schweiz.

Antalet kuskar som kör fyrspanns-EM är så stort att dressyrmomentet fått delas på två dagar. Fredrik Persson körde igår, idag var det Axel Olins tur. Axel fick väl inte till det hundraprocentigt, utan lade sig precis före Fredrik med 52,62 straffpoäng.

Solen flödar över Aachen och det är varmt. Det står en doft av fuktig jord över området men det är nog rätt bra att gräsbanorna torkar lite. Hittills har det varit rätt sugande för hästarna inne på stora arenan och med tanke på att de ska hoppa många omgångar underlättar det så klart om underlaget blir mindre tungt.

På förmiddagen reds en klass för de hästar som inte går EM. Douglas Lindelöw var sjua med Udermus och Charlotte Mordasini fjortonde med EM-reservhästen Romane du Theil.

Alla berömmer Aachen som tävlingsplats och det berömmet är befogat. Att den enorma gräsbanan på huvudarenan kan vara skräcken för vissa hästar är en sak, men allt är anpassat och tillrättalagt för hästar och ryttare. Det gäller även för dem som tävlar på någon av de många sidoarenorna, om det gäller inomhushallen eller gräs- och grusbanorna.

Men förhållandena vid VM i franska Caen i starkt minne är förhållande för publiken nästan en orgie i tillgång på mat, dryck, shopping och umgänge. Tyskarna erbjuder allt, så alla tillresta svenskar lär bli mer än nöjda. Särskilt om de svenska hopparna lyckas till slut.

Bildgodis från Aachen

Det händer en del och mycket arbetstid går åt att följa alla svenskar, men här kommer i alla fall några bilder bakom kulisserna i Aachen.

IMG_2574  Malin Baryard-Johnsson har målat sina naglar blågula.

 

RGB Rolf-Göran bengtsson på plats – som coach. Men han avslöjade att han väldigt gärna varit med och tävlat om Europamästerskapet, mästare 2011 som han blev.

TV-snack Maria Wallberg TV-snackar med Rolf-Göran Bengtsson och förbundskapten Sylve Söderstrand, med framhoppningen (på gräs) i bakgrunden.

Svenska laget på nionde plats inför fortsättningen låter inte imponerande. Men situationen var densamma när laget till slut tog brons i Herning 2013. Enda skillnaden är att då hade Sverige ett fel mindre med sig på vägen.

Fortsättning följer på torsdagen.

Godkänd EM-start för svenskarna

Ett nedslag och inte särskilt snabb tid – EM kunde börjat bättre för Douglas Lindelöw från Hörby.

– Otur med det där nedslaget. Casello fokuserade inte som han skulle på hindret utan sneglade mer ner på vattnet som låg intill, förklarade Douglas.

– Det var absolut ingen katastrof, min runda, men man är ju tävlingsmänniska och har hög målsättning.

– Det kommer att bli bättre för mig i morgon när hindren blir högre. Det ska bli kul, det är en mäktig bana att rida på.

Malin Baryard-Johnsson var direkt missnöjd efter sitt nedslag med Tornesch.

– Han rev ett räcke, med bakbenen. Det felet har han aldrig gjort förr, sa hon.

– Jag blev förvånad när jag hörde bommen falla.

Malin hade som plan att rida snabbt och efter rivningen ökade hon ytterligare.

– Jag drog på lite mer och tog lite större risker.

– Men allt känns väldigt bra. Tornesch är i väldigt god form. Det märkte jag inte minst när han krånglade före start. Gör han så är han i form och jag känner honom så väldigt, väldigt väl så det är inget som bekymrar mig. Tvärt om.

Helena Persson, mästerskapsdebutanten, var ilsken efter sin ritt – och nedslag.

– Åh, jag vill bara in och göra om, sa hon.

Helena brukar inte rida särskilt fort, snarare är tidsfel legio för henne. Men nu hade hon planen klar för att komma in på hunsad tid. men planen höll inte.

– Jag landade platt efter åttan, så jag trodde inte jag skulle kunna rida på de planerade fem sprången. Så jag valde sex men fick inte riktig energi i Bonzai och därför kom rivningen. Det är sådant som är lite av min akilleshäl, jag hade samma fel i Falsterbo, och jag jobbar för att förhindra det, sa Helena.

Just som hon skulle rida in på banan kom hästen från ekipaget före henne lös när ryttaren ramlade av.

– Bonzai är väldigt känslig och han blev lite upprörd. Men sedan, när jag kom in på banan var han ändå helt avspänd. Han gillar Aachens stora bana. Det är på sådana här stora mästerskap vi trivs, det är här vi vill vara, sa Helena.

– Men nu har vi Henke (Henrik von Eckermann) kvar. Han får gå in och rida snabbt och felfritt, så ordnar det upp sig.

Henrik red snabbt, men inte felfritt.

– Cantinero blev lite för stark, förklarade Henrik och såg ut som han retade ihjäl sig på sitt nedslag.

– Jag måste bli smidigare och skickligare i min ridning.

När dagen var klar och alla siffror räknats ihop hittar man Sverige på nionde plats i lagtävlingen, samma placering som vid EM i Herning, där det till slut blev brons. Individuellt är Malin Baryard-Johnsson bästa svensk, på en 17:e plats, men bara 2,95 fel efter ledande fransyskan Penelope Leprevost, och Henrik von Eckermann är 21:a, 3,08 fel från ledningen. Mindre än ett nedslag, alltså.

 

Meredith Michaels Beerbaum    Meredith Michaels Beerbaum startade allra först med Fibonacci i EM-hoppningarna och gjorde det väldigt bra, så bra att hon är med bland de bästa.

Mästerskapsfunderingar

Onsdag morgon och solen flödar över Aachen. Det är inte så varmt, precis lagom rid- och arbetstemperatur, skulle jag vilja säga.

Äntrade lite halvsömnigt frukostrummet på hotellet och fick ett snabbt uppvaknande. Där satt, nyinkomna, en hel delegation göteborgare, med Tomas Torgersen i spetsen. Nästa EM, 2017, kommer ju att gå i Göteborg och nu var de ansvariga på plats för att reka, och för att tala lite för sitt mästerskap. Precis som man pläga göra.

Funderade lite över fenomenet med samlade mästerskap. Sedan premiären med VM i Stockholm 1990 har kostnaderna för dessa evenemang blivit allt större och är numera nästan ohanterliga. Vilket självklart gör att det blir allt svårare att hitta framtida arrangörer. Ridsportens VM har blivit lite som OS, där numera enbart östasiatiska länder, företrädesvis diktaturer, har råd att hysa spelen. Vinter-OS i Peking 2022, hur roligt är det?

Ändå kan vi se en tendens med fler samlade ryttararrangemang. Världscupfinalerna med båda dressyr och hoppning är ett (går i Göteborg till våren), EM i Aachen är ett annat exempel. Göteborg om två år likaså, hoppning, dressyr, körning, reining och voltige avgörs under två veckors tävlingar. Arrangemangen kostar så klart, men av någon anledning inte tillnärmelsevis så mycket som VM. Så kanske just Europamästerskapen kan bli vägledande, en sorts norm, för konsten att ordna mästerskapstävlingar med en normal budget.

För en del mindre grenar är ett samlat mästerskap välgörande, det skrivs betydligt mer fyrspannskörning och voltige om dessa utövare är på plats när mediakåren är stor. Fredrik Persson och Axel Olin får ju inte så många rader i dagspressen i vanliga fall.

Svenska ryttarna redo för start

De svenska hoppryttarna skuttade på tisdagskvällen runt med sina hästar i en träningsrunda på en regntung men ändå inbjudande EM-arena i Aachen. Alla hästarna hoppade precis så bra som de kan och visade god form inför onsdagens EM-start.

– Det ser bra ut, kommenterade förbundskapten Sylve Söderstrand belåtet och meddelade i samma andetag hur startordningen blir i det svenska laget:

Douglas Lindelöw med Casello startar först.

– Han vill verkligen vara först. Han vill inte gå och vänta, utan är på det och rider efter sin plan, sa Sylve.

Nummer två blir Malin Baryard-Johnsson med Tornesch.

– Malin ville också rida först, men gav sig när hon märkte att Douglas ville det ännu mer.

Nummer tre blir Helena Persson med Bonzai H och sist rider Henrik von Eckermann med Cantinero.

– Henrik är helt bekväm med att gå ut sist.

Sylve Söderstrand har fullt förtroende för sina ryttare.

– Vi rider för guld och fokuserar enbart på vårt. Vad de andra lagen gör skiter vi i, sa han.

Samtidigt påpekade han:

– Det gäller för oss att vara med direkt. Men det är tolv rundor som ska ridas, varav nio räknas.

Ska ryttarna tvunget ha några fel, så tycker han de ska komma i morgon.

– Eftersom nedslag omräknas till straffsekunder är de bara hälften så dyra, sa han och påminde om hur det var senast, 29013 i Herning.

– Då låg vi på nionde plats efter första omgången och klättrade sedan till brons.

– I den individuella tävlingen är det dock tuffare. Här måste man vara väl framme eftersom resultaten följer ryttarna hela vägen.

Sylve trodde inte att banan i den första hoppningen blir så svår.

– Nej, då skulle halva Europa slå ihjäl sig.

Spännande värre, och risk för orolig sömn för förbundskaptenen.

– När förste ryttaren rider in för första rundan undrar man vad man håller på med.  Jag kunde varit hemma på vår vackra gård och suttit med en kopp kaffe i solskenet.

– Fast jag skulle inte vilja missa det här., med all spänning och nerv.

Folkvimmel i Aachen

Det är visserligen inga tävlingar på programmet, men det vimlas ivrigt runt tävlingsplatsen i Aachen. Jag har själv inte hunnit gå runt så mycket än, men utbudet i tälten är stort, mycket stort. Det gäller att hålla i plånboken, det är mycket som lockar en hästnörd.

Folkvimmel i Aachen   Gott om folk runt tävlingsplatsen i Aachen, trots att det inte tävlades på tisdagen (förutom i en nationell unghästklass).

I ena hörnan av området har svenska entusiaster ett tält, The Swedish Equilounge och det är meningen att alla svenskar, inklusive ryttarna, ska samlas, mötas och träffas där. Ett sorts ridsportens Camp Sweden.

Malin Baryard-Johnsson  Malin Baryard-Johnsson besökte The Swedish Equilounge.

Just nu testar alla EM-ryttarna hoppbanan. Varje ryttare har 90 sekunder på sig att rida på banan, och hoppa de hinder de själva väljer, i valfri ordning. Svenskarna är på gång men eftersom ”s” kommer långt ner i alfabetet lär det hinna bli kväll innan de rider.

Sylve Söderstrand   Förbundskapten Sylve Söderstrand i folkvimlet.

I vimlet sprang jag på vår gamle fyrspannsmästare Nicke Pålsson. Han kör inte längre, däremot jobbar han som domare, över hela världen. ”Egentligen är jag ju pensionär men det här är roligt”, sa han innan han försvann in i lunchrestaurangen tillsammans med sina kollegor.

Eftersom Nicke är domare passade det sig inte att hans sambo Lotta var förbundskapten för det svenska laget, så därför har Leif Larsson hoppat in som vikarie.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×