Organisation för framtiden

De svenska ungdomsryttarna är duktiga. Young rider-EM-guld för Douglas Lindelöw tidigare och Irma Karlsson i fjor talar sitt eget språk.

Ändå har de svenska inte alls samma förutsättningar, egentligen, som ungdomarna ute på kontinenten. Dessa ser dagligen, åtminstone på varje tävling, världsess i aktion. De kan hur ofta som helst studera, lyssna, ta efter förebilder som Ehning, Beerbaum, Staut, Lansink, Whitakers, för att bara nämna några. Och de kan träna för dessa förebilder.

Men svenska ungdomar hävdar sig ändå, och det kan vi till stor del tacka bra landslagsledning för. Och med den nuvarande organisationen för de svenska hopplandslagen tycker jag att man är helt rätt ute: Sylve Söderstrand, förbundskapten, Jens Fredricson, ponny och children, Pether Markne, Lotta Björe tränare, Henrik Ersgård, Annika Ersgård och Anna-Clara Pettersson.

Ponny har varit ett bekymmer med falanger som dragit åt sitt eget håll men Jens Fredricson gjorde helt rätt när han satte ner foten, tydligt talade om vad som gällde och sedan arbetar efter det. Därmed lade han grunden för framtidens landslagsryttare. Ponnyryttarna får nu redan från början insikt i vad det är som kommer att gälla när de så småningom går vidare som juniorer, young riders, U25 och seniorer.

Det är också skönt att erfara att det inte är några vattentäta skott mellan de olika ålderskategoriernas officiella ledare. När exempelvis Jacob Hellström behövde komma ifrån som chef d’equipe vid något tillfälle, då trädde Jens Fredricson och Pether Markne in. Prestigelöshet kallas det.

Jag har tidigare hyllat Jens Fredricsons ledarskap och jag får fortfarande titt som tätt höra hur ryttare och andra ledare uppskattar honom. Raka rör, klara besked och extremt bra förmåga att peppa ryttare gör att han är en oerhörd tillgång. Och då får vissa ponnypappor tycka vad de vill…

NM för ponny, children, juniorer, young riders och U25 pågår just nu i Köpenhamn. Längre bort i Danmark är det NM-dressyr för seniorer och där kan vi glädja oss åt att Minna Telde med sina guld (lag och individuellt) är tillbaka i storform efter sin mammaledighet. Minna red OS-hästen Santana och hade laghjälp av Jennie Larsson–Spring Flower, Ebba von Essen– Yantuge och Charlotte Haid Bondergaard–Triviant.

Här hemma är det minst sagt fullt i startfälten vid helgens tävlingar. Åsbo Ryttarförening har tredagarstävling vid Herrevadskloster, med runt 300 starter om dagen. Inte minst i de allra lägsta klasserna är det fullbokat vilket avslöjar att det är uppenbart att många vill ge sina unghästar ett bra genrep inför Falsterbo. I Dagstorp är det ponnyderby, både i hoppning och dressyr.

Kanske kan vi få en tävlingshelg utan regn. Blötan i Lund förra veckan var dramatisk, särskilt på midsommardagen när alla överraskades av en minst sagt häftig hagelskur. LCR:s bana brukar hålla för det mesta i väderväg men nu blev det lite i mesta laget och det inverkade på hästarnas prestationer. Men, trots allt, 1,45-avslutningen på söndagen blev ett spännande danskskånskt triangeldrama.

Nu klarar vi av den här helgen – och sedan är det fullt fokus på Falsterbo Horse Show. Presskonferens på tisdag, och sedan drar tävlingarna igång på lördagen. Internationellt kval och finaler i ridsportallsvenskan. Och vädret ska bli bra!

Sju stjärnor att värna om

Jag svär varje gång för mig själv när jag sätter mig i bilen och ska köra hela vägen till Grevlunda. För trots att det är väl inom Skånes gränser är det långt, nästan tolv mil, och en hel del körning på mindre vägar. Ibland undrar jag om samtliga långsamkörare lurpassar på mig och ger sig ut framför mig precis när jag ska komma.

Ändå är det lätt att snabbt glömma frustrationen över bilister som kör 60 på 90-väg. Vyn över Hanöbukten och tävlingsplatsen på Grevlunda hos Peder och Lisen Fredricson är så vacker att det bara går att njuta. I år kryddades dessutom sceneriet av smidiga krigsfartyg ute i bukten och vetskapen om att på närbelägna Ravlunda landsteg amerikanska soldater, allt i den pågående NATO-övningens spår.

Det enda krig man påtagligt märkte av i idyllen på Grevlunda var striden om hundradelarna. För det var spännande tävlingar med många ur eliten på plats. En av dem var Malin Baryard-Johnsson som tagit med sig ett koppel framtidshästar. Malin berättade att hon bara gör resan från Söderköping till Skåne två gånger om året: till Grevlunda och till Falsterbo. Det är smickrande för tävlingsplatsen, och befogat. Arrangemang, hindermaterial och inte minst banunderlag håller hög klass. Det faktum att framridningen måste göras inomhus är inget som besvärar någon. Kanske tvärt om när det blir så varmt som i lördags. Då är det svalare att rida under tak.

7-Star-serien var huvudnumren under meetinget. Där står massor av pengar på spel. Totalvinnaren (fyra resultat från de sju tävlingarna får räknas) i 1,50-avdelningen får en bonus på 175 000 kronor, och även 1,40- och 1,30-totalvinnarna får ordentliga dusörer. Ändå har några av deltävlingarna schabblats bort i år. Hammarö fick en deltävling, men den ”försvann” i bruset från SM som arrangerades samtidigt. Som många ryttare påpekade, få har två hästar för de stora klasserna, och de flesta satsade på SM:et. Inte heller på Strömsholm var det tillräckligt med deltävlingar att anstå en tävling av 7-Star-dignitet. För långt att åka och osäkert underlag på gräsbanan var motivering för många att avstå.

7-Star-serien fyller samma funktion som höstens VW-Grand Prix-serie. Det är en chans för ryttare på väg upp, och/eller för elitryttare att etablera unga hästar i svår klass, på de bästa tävlingsplatserna, på de bästa underlagen och de finaste hindren. Det är mycket pengar på spel, pengar som behövs i ryttarnas ofta ansträngda verksamhetsbudgetar. Därför tycker jag att man måste vara mera rädd om arrangemangen och se till att de, som på Grevlunda, verkligen lyfts fram.

Två dagar sommar fick vi, nu är det som vanligt igen. Men gräset växer och nu är vallen huggen. Väntar bara på att få allt inplastat. Det blir mycket hösilage i år.

Skånskt mästerskap och småländsk utflykt

I helgen var det SM, både i dressyr och hoppning. Men eftersom tävlingarna gick ända uppe i Värmland, närmare bestämt Hammarö utanför Karlstad, så beslöt jag för att inte åka upp. I stället tog jag med elvaåringen, och prickhunden, och åkte på meeting i Vaggeryd.

Med facit i hand borde jag kanske varit i Hammarö. och jag borde nog anat det, att det blev skånskt storslam. På den fem första platserna var det skånskt!

Niklas Arvidsson var titelförsvarare med Click and Cash och men fick nöja sig med brons. Det blev skånskt i topp i alla fall, genom (numera) altmeister Royne Zetterman. Redan vid Skyrupstävlingarna två veckor innan syntes det att han hade Echo du Laubry i form och nu bekräftade Royne det. Det blev hans sjätte SM-guldet och nu jagar han alltså på allvar Helena Persson. Lika roligt var att Isabell Bengtsson från Dagstorp tog silvret med Wirando H. Isabell fixade silvret genom att vara bara en av tre son red finalrundan utan fel.

En av de tre felfria var Jacob Hellström från Torna Hällestad. Jacob, förbundskapten för ungdomar och juniorer klättrade rejält i prislistan men hamnade på den nesliga fjärdeplatsen, precis före Irma Karlsson från Hörby på Wireina.

Louise Torgersen från Fjärås vann, ganska programenligt, ungdomarnas SM med Alisia och här var det inget skånskt i prislistan. Bland juniorerna var Amanda Bellander på Diamond bästa skåning, bakom segrande Stella Röhlcke på hästen Holliday KLG (tidigare riden av Peder Fredricson). Amanda, från Helsingborg, var sexa.

Också dressyren red sitt SM och segraren var självklar, Patrik Kittel som kom med rutinerade Scandic. Patrik är trogen SM, menar att man ska ställa upp om man kan, både för publikens och svensk dressyrsports skull.

Insprängt mellan SM-klasserna reds en omgång av 7-Star Spring Tour. Även här blev det skånskt när Henrik Ankarcrona från Flyinge vann med Vincero. Utan att ta glädje och ära från Henrik kan jag tycka att det var lite synd att Hammarö fick denna 7-Star-tävling, eftersom den självklart försvann i skuggan av SM-klasserna. Vi behöver elithoppningar och därmed menar jag att det är synd att ”slösa” en på ett SM-meeting.

Själv åkte jag, som sagt, på meeting, av nationell status, med elvaåringen. Platsen var Vaggeryd och i anslutning till travbanan. Det regnade nästan hela tiden och termometern nådde inte över tio grader många stunder. Men det var trevligt i alla fall, inte minst tack vare bra uppstallning och väldigt god stämning, både bland funktionärer och medtävlare. Sedan gjorde det heller inte ont att det blev två placeringar på tre starter och sammanlagt bara ett enda nedslag.

Det var en rolig erfarenhet, jag har aldrig varit på meeting med häst tidigare. Elvaåringen var lite upprörd i sin tillfälliga box först och hon sov nog inte särskilt bra, för till sista klassen var hon märkbart trött. Men hon gjorde sitt jobb, väl påhejad av Jörgen i sadeln, och var dubbelt felfri. Jag kan berätta att hon inte gjorde mycket väsen av sig i transporten under de tre timmarnas hemfärd…

Nu laddar vi om– och förhoppningsvis i bättre väder. Men först hoppas jag, tro det eller ej, att det kommer lite regn, för när det vräkt ner rekordmängder i övriga Sverige så har vi det torrt här nere i sydvästra hörnet av landet.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×