Svenska framgångar och sneda vindar

Svenskarna härjade rejält runt om i Europa den gångna helgen. Och då tänker jag inte enbart på Måns Zelmerlöws bravader i Wien.

Svenska hoppryttare var i Rom för att representera de blågula färgerna i nationshoppningsserien, alltså en femstjärnig tävling. Det gick strålande, svenska laget var trea i den stenhårda konkurrensen. De ryttare som fått förbundskapten Sylve Söderstrands förtroende var Douglas Lindelöw, Udermus, med 12+8 fel,
Helena Persson, Bonzai, 4+4 fel, Angelie von Essen,  Jordan, 0+0 och Henrik von Eckermann, Cantinero, 0+0.

Den här gången var det alltså Angelie och Henrik som var lagets ledande ryttare. Och speciellt när det gäller Angelie, mera känd som Hallon, var det synnerligen glädjande. Hon är sedan flera år bosatt i England och har nu visat att hon och hästen Jordan blivit allt stabilare. Det var därför Sylve Söderstrand vågade satsa på henne i denna viktiga nationshoppning, och kanske fundera på om Hallon är något för det svenska EM-klaget i höst.

Att Henrik von Eckermann fått ordning på Cantinero var också påtagligt när han i pressat läge i andra omgången var felfri. Och ännu mer underströk Henrik det på söndagen, när han vann(!) Grand Prixen.  Där kan man verkligen snacka om snabba förbättringar. Cantinero är lite oberäknelig och så nära som en vecka tidigare, under Global Champions Tour i Hamburg, ramlade Henrik av när valacken visade olydnad. ”Jag gillar den här hästen jättemycket, och när allt fungerar, då är han verkligen bra”, sa Henrik som i och med segern gav sig själv finaste födelsedagspresenten, en dag i förväg.

Här hemma fortsatte 7-Star-serien, den här gången i Norrköping. Ni kanske minns det jag skrev om Stephanie Holmén och Damgaardens Extens i samband med Skyrup-tävlingarna. Då, efter seger på fredagen i 1,45-hoppning, var Stephanie lyrisk när hon beskrev känslan när Extens verkligen var med henne inne på banan. ”Hon är fantastisk och otroligt rolig att rida. Inget känns svårt”, sa Steffi. Dagen efter hade den bruna damen andra åsikter och ville inte alls vara med i 1,50-hoppningen…

Men det ville hon i Norrköping – och efter fantastiska rundor blev det seger.

Medan eliten gjorde upp om segrarna i Norrköping åkte jag med elvaåringen till Trolleholm där det var nationella tävlingar. Jag hade faktiskt aldrig varit på den tävlingsplatsen tidigare men nu förstod jag varför folk så ofta lovordat den. Det var mysigt med fungerande och intim logistik.

På hemmaplan har jag funderat över vad som är rätt och vem som har rätten. Jag bor strax utanför Höllviken och vill då och då utnyttja den väldigt fina ridväg som Vellinge kommun gjort i ordning till oss på den gamla banvallen längs Öresundsstranden, parallellt med väg 100. På den kan vi rida från fiskehoddorna hela vägen till kanalbron på ett preparerat underlag som är så bra att det inbjuder till galopp.

Problemet är bara, att när det blåser (och det gör det ju ofta), då är kitesurfarna också där. Och vad hästar anser om stora, smattrande, färgglada segel vet vi ju alla. Det är rent av livsfarligt att försöka rida på ridvägen när kitesurfarna är där.

Det är nu jag ställer frågan, vem ska ta hänsyn till vem? Ska det vara fritt fram för kitesurfarna (det är ju allmän strand)? Eller bör surfarna söka sig andra ställen eftersom vi ryttare har anvisad och preparerad ridväg där?

Jag tycker kommunen bör ta tag i frågan, innan det sker någon olycka. Det är många som vill rida där, inte minst alla de som har sina hästar på närbelägna Lillhagens Ridklubb.

Sköna maj är välkommen

Jag njuter för fulla drag av denna härliga månad maj. Travturer på grusvägar mellan klargula rapsfält, skrittpromenader genom villaområden där allt slagit ut i trädgårdarna, näktergalen i högform träddungarna, ljuvliga dofter överallt.

Hemma i stallet har fjorårets svalpar kommit tillbaka. Herr och fru svala har inspekterat de tre alternativ till boende som finns kvar sedan förra året och de har haft minst sagt livliga diskussioner om vilket som var bäst. Jag har lyssnat på dem där jag gått och mockat och haft roligt åt deras intensiva gräl, men nu tror jag att de bestämt sig för boet i ena hörnan. Jag tror att det var Fru Svala som fick sin vilja igenom.

Med våren har ju också utomhustävlingarna kommit. Som jag berättat tidigare var vi förra helgen på Romeleåsen och den fina banan där. Den här helgen var det Stävie som gällde. Hos Stävie är det också alltid väldigt trevligt och anläggningen är fin, men de senaste åren, när det inte längre hålls något Stävie Ryttarspel med nationella eliten på plats, då håller heller inte gräsbanan riktigt samma höga kvalitet. Särskilt inte på söndagen när regnet envisades att strila ner och gjorde det lite halkigt för hästarna.

Jag minns att Peter Eriksson för många år sedan vid ryttarspelen hade stora framgångar. Nu var han tillbaka, och var bland annat trea i 1,35-klassen med New Port-W (där Sandra Carlsson var tvåa med Breeders-vinnaren Brenda Lee, efter vinnande Pernilla Josefsson på Zeta-Jones) och sjua i 1,30-klassen med Douglas Lindelöws hingst Character.

Det trista vädret i helgen fick mig dessutom att göra något som jag sällan gör mig skyldig till: jag strök mig i dressyrtävlingen i Dagstorp. Det är inte roligt att försöka rida medelsvår dressyr på en prinsessan-på-ärten-häst som avskyr när det regnar och blåser på henne. Det ska vara roligt att tävla. På torsdag är det tävling på Ribersborg, så det får bli start där i stället. Om det inte hällregnar.

I England har de däremot haft tur med vädret (till skillnad mot i fjor när allt rann bort) när den gigantiska fälttävlan i Badminton har avgjorts. Dag Albert var ende svensk i det 80 ekipage stora startfältet och han var felfri i terrängen, dock med tidsfel, och tog en blygsam placering. Starkt ändå att ha genomfört denna fyrstjärniga och väldigt uppmärksammade tävling.

Den som är sugen på fälttävlan behöver inte åka ända till England. Det räcker att ta sig till Eketorp vid Rolsberga nästa helg när Staffan och Lisa Lidbeck bjuder in till tävling med både elitfolk och många nyheter, och med en häftig lantlivsmässa. Och i Skyrup rids samtidigt elithoppning, med en 1,50-klass på lördagen.

Dessutom – på tisdag är det Pramms på Jägersro, storlopp med massor av bra löpningar runt omkring.

Gillar man hästar och tävling behöver man knappast rulla tummarna den här tiden på året.

Våryra hästar hoppar högt

I lördags åkte jag till Romeleåsens Sportryttare för tävling med min elvaåring. Framför mig på den lilla grusvägen mot tävlingsplatsen utanför Blentarp körde en liten lastbil med Alexander Zettermans logga på. Jag tänkte att, det är nog någon som lånat Alex lilla bil. Själv var han ju och tävlade i den första delen av 7-Stars-serien i Sundbyholm utanför Eskilstuna. Det hade jag ju sett i resultaten på Equipe.

Döm om min förvåning när Alex och hans ständiga följeslagare, mamma Aisling, klev ur lastbilen. Förklaringen fick jag snart, planerna hade ändrats, Alex hade fått möjlighet att tävla i La Baule i Frankrike den här veckan. Inte i något lag (som jag råkade skriva i artikeln i måndagens papperstidning) men på en individuell plats vid denna stora tävling. Alex tänker rida främst Flecu, som nu är hans bästa häst (efter försäljningen av VM-hästen Cafino).

Att Alex var hos Romeleåsen berodde på att han efter en natts körning från Eskilstuna, passade på att lufta några unghästar, innan han packade för Frankrikeresan. Bland de unga hästar han hade med sig var Glorydaze, en helsýster till storebror Daniels stjärna Glory Days. Alex trodde att det kanske skulle vara för tidigt för hästen att hoppa på den stora gräsbanan, men Glorydaze visade att hon kan vara en blivande stjärna och hoppade felfritt.

Apropå Sundbyholm blev det stor skånsk triumf eftersom Niklas Arvidsson och Click and Cash vann de två största klasserna och var tvåa i en.

Jag inledde veckan med att besöka Douglas Lindelöw när han för en gångs skull var hemma i Fulltofta utanför Hörby. Han och sambon Irma hade fullt upp med att rida stallets hästar men regerande ungdomseuropamästaren Irma hann glatt berätta att hon i helgen vunnit ett internationellt speed-derby med Balahe, och att hennes nya stjärna Starling hoppat Grand Prixen med bara fyra fel. Samma resultat hon haft med EM-hästen Cornet på samma tävling i fjor. ”Tillbaka på samma nivå”, konstaterade hon belåtet.

På torsdagen åkte vi med fyraåringen till Henriksdals öppna bana. Jag upphör aldrig att glädjas och förvånas när jag ser hur dessa unga hästar tar sig an uppgifterna. Inte ett misstag, bara spetsade öron och glädje inför uppgiften. Vissa hästar känner verkligen vad de är födda till.

Romeleåsens tävlingar var trivsamma, med bra arrangemang, fin gräsbana, väldigt trevlig servering och bra banbyggnad (Jonas Holmberg). Nu tar det fart på allvar med utomshustävlandet och snart är det dags för elittävling. Helgen 15-17 maj är det både hoppning i Skyrup och fälttävlan hos Lidbecks i Rolsberga.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×