Jens kräver rättning i ponnyleden

IMG_2039Ett av svensk ridsports framtidsnamn, Janelle Larsson från Helsingborg, trea i debuten i medelsvår A med Wizard i Baltic Cup.

Trots att det första omgången av elitserien av Ridsportallsvenskan reds i helgen, och att det var fälttävlanspremiär, så tillbringade jag helgen bland juniorer och ponnyryttare vid Baltic Cup på Flyinge.

Det ångrar jag inte. Jag har tidigare varit kritisk mot ponnyryttarna och tyckt att det var alldeles för dålig ridning på många håll. Nu handlade det om flera av Danmarks, Norges och Sveriges bästa ryttare, det vill säga eliten, så det borde vara betydligt bättre – och det var det. Jag studerade särskilt den avslutande Grand Prixen för de största ponnyerna på söndagseftermiddagen och det var inte annat än att jag blev imponerad. Visst, där fanns några som fann uppgiften övermäktig, men flertalet satt på genomridna och lydiga ponnyer vars förmåga utnyttjades på bästa sätt av sina ryttare.

Baltic Cup på Flyinge var en jättetävling. Ett par av de svenska elitryttarna saknades eftersom det uppenbarligen blivit okonstruktiv diskussion om vem som fick komma och hur många ponnyer som fick tas med. Men det blev alltså bra ändå, med Flyinges elever på alla stadier och många ur personalen som ställde upp som funktionärer onsdag till söndag. Deras goda humör smittade av sig och det blev härlig stämning, både under tävlingarna och vid de många aktiviteter som anordnades för ryttarna, deras föräldrar och alla runtomkring.

Tävlingarna var förstås spännande men ännu mer spännande var den träff med ponnyföräldrarna som nye ponnykaptenen Jens Fredricson kallat till. ”Ponnyförälder” har mer eller mindre blivit ett skällsord, befogat eftersom det oftare varit kontroverser än lugnt. Nu samlades alla i Flyinges aula, många med stridsyxan framgrävd. Men Jens avväpnade samtliga. Han förklarade att det är tre saker som gäller vid hans ledarskap: barnen ska ha glädje med sin sport, de ska ha kärlek till sina ponnyer, och det är han som bestämmer.

– Tycker någon något, så ring mig och prata, sa han efter att ha skrivit upp sitt mobilnummer på svarta tavlan.

– Vi måste ha ett flow och ta bort alla negativa tankar för att vi ska nå våra mål. Vår uppgift är ju att fostra framtidens elitryttare. Vi ska bygga upp en organisation som kan föra ridsporten in i framtiden. Vi är inte bäst i Europa, så nu ska vi lägga ner energi på att utvecklas, inte på inbördes kontroverser.

– Medaljer vinns i manegen – inte på Facebook!

Jens har tagit på sig rollen som kapten över ponny-EM i Malmö i augusti. Det är kort tid, men han förklarar att han gärna fortsätter.

– Jag har 30 års erfarenheter och rutin. Dem vill jag dela med mig av, men bara om ponnyfolket vill. Annars har jag ingen anledning att lägga ner någon tid på detta.

Kloka ord, och Jens Fredricson är en väldigt klok person, med pondus, kunnande, energi och erfarenhet. Han brinner för god ridkonst, han älskar hästar och han tycker om barnen. Jag tror att Jens är den bäst utrustade personen i det här landet att få slut på skitsnacket inom ponnysporten och att leda barnen/ungdomarna (och deras föräldrar) in på den väg som leder till utveckling och därmed framgång.

 

Dags för regelrätt diskussion

Det går uppenbarligen trögt för en del ridskolor nuförtiden. Jag har själv ingen koppling till någon ridskola och har därför dålig koll på verksamheterna men självklart har ridskolorna en viktig uppgift. För många, främst barn, ger de alla en möjlighet att umgås med djur och sporta med djur. Anläggningarna är fritidsgårdar, de fostrar ungdomarna i ansvar, socialt beteende och ansvarstagande. Så självklart måste vi värna om dessa ridskolor, som i sin utformning är unika för Sverige, just för att de är till för ALLA, oavsett ekonomisk eller social status.

I Laholm kämpar ryttarföreningen just nu mot kommunen, som vill sälja föreningens anläggning (som ägs av kommunen) i Ahla och därmed skulle de 230 medlemmarna bli hemlösa. Svenska Ridsportförbundet och Hallands Ridsportförbunbd är engagerade och har nu anlitat jurist för att reda ut vad som ska/bör hända i framtiden.

Undrar förresten hur det kommer att bli med nya TR-regeln med hjälmtvång vid veterinärbesiktningar på tävlingsplatser. Nyligen såg jag många ”brott” mot de nya bestämmelserna i Lund, i lördags var det samma sak i Skabersjö. Och visst känns det löjligt att sätta på en hjälm bara för att man ska springa några meter med en häst.

Regler finns också kring bakbensskydd på unghästar. Dessa regler, att skydden inte får vara för tunga och att de inte spänns med resår, gäller till och med hopphästarnas sjuårssäsong. Just sjuåringar har lämnat unghästklasserna och tävlar mot äldre hästar, men, som en mycket rutinerad ryttare nyligen påpekade, de tävlar inte under samma regler. På en äldre häst får man sätta på teknikskydd (i syfte att få hästarna att lyfta bättre på bakbenen), med sjuåringen måste gå med de skydd som endast är godkända för unghästar.

I helgen var det hopptävlingar i Skabersjö och som vanligt flöt det mesta på, trivsamt och rutinerat. Men jag hörde ryktas om att kommande tävlingar i påsk är i fara eftersom man har svårt att hitta tillräckligt många funktionärer. Är ryktet sant är det verkligen att beklaga, att en så anrik förening som Skabersjö måste hacka sig fram, trots nytt, fint ridhus.

I Åstorp reds det dressyr på högsta nivå, med Grand Prix och Grand Prix kür. Grand Prixen vanns av norskan med det passande namnet Trude Hestengren men till söndagens kür hade norskan åkt hem och då vann Helsingborgs Ida Kristoffersson på Rolex TP. Fantastisk upphämtning av Ida som ”bara” varit sexa i GP:n. Ida slog för övrigt Rose Mathisen som ju var OS-reserv med Bocelli 2012.

Jag hade tänkt åka och titta på dressyren i Åstorp, men det blev inte av. I stället blev det hopptävling (i Skabersjö) för min elvaåring och på söndagen roade jag mig med att själv träna dressyr med henne, i Lund. Fyraåringen går här hemma och vilar, men det får nog vara slutvilat snart, för hon är väldigt pigg och full av rackartyg. 22-åringen är ganska trött på att vara lekfarbror vid det här laget.

Ystert värre på Flyinge

Bruksprovsveckan på Flyinge är över och ett antal nya, unga hingstar har klarat alla tuffa tester och blivit godkända för svensk avel.

Veckan avslutades med en hingsttävling. Jag stannade och såg hopphingstarna och blev bjuden på en härlig show. Allt från fyraåringar till världscuphästar startade, i samma kjlass, men självklart hade de olika höjder att hoppa på.

Alla ägare/ryttare var givetvis angelägna om att hingstarna skulle visa sig från sin bästa sida, nu när betäckningssäsongen stundar. Men det gavs ändå utrymme för massor av show, så det blev en fantastiskt rolig och väl genomförd tillställning.

Vem som vann? Självklart Niklas Arvidsson på Click and Cash, hingsten som i sin senaste start hoppade världscupen (med fyra fel) i Göteborg. Tvåa? Niklas Arvidsson, nu på fjorårsvinnaren Hasard.

Trea var Nicole Persson på familjens Hip Hop. Hingsten är 16 år och Nicoles farfar Hans-Göran tycker den har tävlat färdigt nu och helt bör ägna sig åt avel. Det tycker inte Nicole och hennes pappa Ingmar. Och det tyckte varken konferencieren Maria Gretzer (som tävlat Hip Hop tidigare) eller publiken som fick se en mycket fräsch och hoppglad häst. Upplagt för familjeråd hemma i Anderslöv.

Hingsthoppningen hade samlat 13 startande. Det hade funnits utrymme för fler. Varför inte även bjuda in två-tre avkommor till de äldre hingstarna som därmed dels kan visa hur papporna nedärver sig, och dels får tävla mot dem?

Efter hoppningen var det dags för dressyrhingstarna, och sedan blev det premiering av de nygodkända hingstarna, följt av middag för alla inblandade.

Här hemma är hästarna minst sagt ystra. 22-åringen är nästan värst av dem alla och springer omkring i hagen och leker med fyraåringen. Men det är lätt är förstå honom att han njuter av det fina vårvädret, särskilt när nu tranorna väller in i streck efter streck.

Från och med i år är det obligatoriskt att bära hjälm vid veterinärbesiktningarna på tävlingar. Jag förstår tanken för ibland kan det gå en aning vilt till. Jag tycker ändå det är lite ”bror-duktig”-känsla över den regeln. Det vore mycket mera motiverat att införa hjälmtvång för dem som står på framhoppningarna. Där är det ofta riktig high chaparall och det gäller att se upp så man inte blir överriden.

Ett himla väsen…

Det blev ju ett himla liv i söndags när SvT bröt sändningen från världscupen precis när det var som mest spännande i omhoppningen.

Själv märkte jag inget eftersom jag ju var på plats, men jag hann inte ut från arenan förrän jag hörde vad som hänt och om hur ilskna folk var.

Snabbt bildades en Facebook-grupp och det tog bara något dygn innan 15 000 hade anslutit sig till gruppen. Jag förstår folks ilska och visst var det klantigt av SvT. Chefen Per Yng gick omedelbart ut med en ursäkt och under måndagen redde han ut vad som hänt. Jag pratade själv med honom i samband med att både han och jag medverkade i Radio Malmöhus på måndagseftermiddagen.

Jag hävdar att, när man sänder direkt från evenemang som inte har någon fast sluttid, då bör man ha en reservplan. Det kan alltid dra ut på tiden, just som det gjorde i Göteborg, beroende på långa banor och många till omhoppning. Nu satt SvT där med en klass som gick in i sitt mest spännande skede, med tre svenskar i kampen om segern, utan att ha någon kanal att flytta över till. Alla kanaler, inklusive SvT Play, var upptagna. Att fortsätta i den kanal de börjat gick inte eftersom UR (Utbildningsradion) har rättigheten till kanalen mellan 17 och 18 på söndagskvällen. Då spelade det ingen roll om UR-programmet var en repris, UR har rättigheterna.

Jag förstår reaktionerna från alla som gick miste om den spännande upplösningen i Göteborg men kritiken mot SvT har varit för onyanserad, förmodligen uttalad i affekt av de flesta. Vi ska inte glömma att de produktioner de bjuder på normalt håller väldigt hög kvalitet. Maria Wallberg och Lotta Björe gör ett fantastiskt jobb. Vi har i flera vintrar kunnat se varenda deltävling av världscupen och när det är mästerskapsdags sänds det mesta.

Därmed är det dags att sätta punkt.

Låt oss i stället glädja oss att det blir mer och mer vår, och att hästarna understryker det med att börja fälla vinterpälsen. De är otroligt spralliga. Snart är det dags för utomhussäsongen. Vi här hemma får vänta ett tag, men många tjuvstartar och åker till italienska Arezzo. För Douglas Lindelöw blir det ännu varmare, för som bekant blir det Las Vegas-resa för honom och Casello. Han blir ende svensk i världscupfinalen när nu Rolf-Göran Bengtsson tackat nej, och Malin Baryard-Johnsson misslyckades med att ta poäng i Göteborg.

Apropå Casello, han är ju efter Casall Ask. En annan avkomma till Casall blev den dyraste  hästen när det hölls auktion på hopphästar i Wellington i början av veckan.

Riktig frossa i avel kan man få på Flyinge nästa vecka. Det är dags för årets bruksprov, dock med färre hingstar än vanligt, enligt uppgift. En som inte behöver visas igen är Maria Gretzers Singular la Silla. Han ratades som ung när han gjorde sitt bruksprov, men nu när hingsten är ”vuxen” har han hunnit visat vad han går för, så nu är han godkänd även i Sverige, på prestation.

En perfekt avslutning

Det blev nästan en perfekt avslutning av årets Gothenburg Horse Show.

Rolf-Göran Bengtsson tvåa i världscupen, Henrik von Eckermann sexa och Douglas Lindelöw åtta, plus fem tidigare svenska klassegrare, det kunde knappt bli bättre.

Vi fick se väldigt stor sport i världscupen med en omhoppning av absoluta världsklass. Det var egentligen bara amerikanarna som saknades, annars var de flesta bra på plats och med i striden.

Som vanligt nuförtiden var svenskarna bra med i hela meetinget, inte enbart för att de red på hemmaplan. De är helt enkelt så här bra och det roliga är att de är många som hålls kvaliteten.

Enda tråkiga med Scandinaviumtävlingarna var att dressyren lockat så få bra. Det är uppenbart att dressyrfolket inte vill åka till Sverige, för när det är världscup i Stockholm i slutet av november kommer de heller inte. Antingen måste kvalreglerna för världscupen göras om och bli mera tvingande, eller så får arrangörerna locka med något oemotståndligt.

Nu är det slut, bara presskonferensen efter världscupen återstår. Och alla ni som inte fick se omhoppningen eftersom SvT tydligen avbröt när det var som mest spännande, ni får läsa om den i Skånskan.

Douglas återställde ordningen

Vilken rivstart det blev på söndagen. Douglas Lindelöw snodde runt med Talina i morgonens 1,45-hoppning och fick den seger i Scandinavium han så gärna ville ha. Han hade en andraplats sedan i början av meetinget, men under tiden hade ju hans flickvän Irma Karlsson vunnit med Balahe, och någon ordning fick det ju vara.

Under prisutdelningen fick Douglas frågan från Jessica Almenäs om vad Talina tycker om att ha fått konkurrens om hans gunst av en tvåbent flickvän.

– Hon (Talina) försöker ta tillbaka sin plats genom att hoppa felfritt hela tiden, svarade Douglas.

Fyndigt, och när han sedan tackade publiken och sa att han hoppades få deras stöd i världscuphoppningen senare under dagen, då bröt jublet löst på allvar. Han är en riktig showman, den gode Douglas.

Sista dagen i Göteborg, och den viktigaste för ryttarna. I alla fall de som är ute efter världscuppoäng. Det här är ju sista kvalet inför finalen och till Las Vegas ä det många som vill åka. Det kommer att bli många fina ritter i kvalet, men någon Singular la Silla får vi inte se. Öägare Maria Gretzer och ryttare Marcus Ehning har beslutat att låta hingsten slippa eftersom den ju bara är nio år och tävlat ganska mycket på de största banorna i vinter. Vi får heller inte se Marcus på fantastiske fuxen Gaudi eftersom hästen gick morgonhoppningen.

Idag gör det inget att man är ”inlåst” på Scandinavium. Gårdagens solsken har bytts ut mot snöblandat regn, så det känns faktiskt ganska mysigt här inne.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×