Hästfolket satt av i Lund

Jag tittade i tävlingskalendern och insåg att det knappt var några tävlingar den här helgen.

Nu vet jag varför: massor av arrangörer, domare och banbyggare samlades i Lund för årets tävlingskonvent, arrangerat av livliga Skånes Ridsportförbund. Så jag åkte dit och lyssnade. Det var många bekanta ansikten vid kaffemuggarna vid samlingen innan konventet och stämningen var väldigt god och förväntansfull från början.

Bengt Sånesson, domare från Sydslättens Ryttarförening i Anderslöv, och ordförande i distriktets tävlingskommitté, var föredragande och redogjorde först för regeländringar som gjorts inför tävlingsåret 2015. Mest småändringar men den förhöjda åldern för ponnyryttare väckte så klart en diskussion.

Att man numera får tävla ponny till och med det år man fyller 20 har jag varit väldigt tveksam till. Jag tycker att ungdomarna ska gå över till stor häst så tidigt som möjligt och skaffa sig en ordentlig grundutbildning. Jag kan dock köpa motiveringen att höjd ponnyryttarålder har tillkommit för att ungdomar i 16-18-årsåldern nu kan fortsätta i sporten ett par år till. I den åldern händer mycket i livet, med gymnasieutbildning och snart inträde i vuxenlivet, och då kanske det finns annat att tänka på än att sälja ponnyn och köpa stor häst.

Systemet ska nu testas i två år och sedan utvärderas.Det ska bli mycket intressant att följa hur det blir. Risken är ju att de äldre ungdomarna inte tas särskilt väl emot av omgivningen på tävlingsplatserna och att klasserna blir alltför små.

Överallt i stallarna förbereds det nu för säsongen 2015. Det tränas och planeras. En som planerar extra noggrant är Piia Pantsu som ju blivit förbundskapten för de danska fälttävlansryttarna. Danskarna har sackat efter lite i utvecklingen och det ska bli roligt att följa Piias arbete och se om hon kan få ordning och inspiration i leden.

Jens Fredricson var en av föredragarna när Hopphästklubben hade träff kring ämnet hur man ska föda upp framtidens elithoppare i måndags. Jens är alltid lika rolig och intressant att lyssna på. Nu ska han också ansvara för de svenska ponnyhopparna, inför EM i Malmö till sommaren, och det ser jag som en enorm tillgång. Det är bara att gratulera ponnyfolket.

Rena lekstugan för Douglas

Först försvann Rolf-Göran Bengtsson, som den här gången inte ens åkte till Leipzig.

Sedan rev Malin Baryard-Johnssons Tornesch de första hindren med framhovarna och då beslöt Malin att avbryta.

Därefter var det Henrik von Eckermann men hans Cantinero återföll till gamla synder och tvärstoppade på ett hinder med vattenmatta, redan i början av banan. Och så var dagen förstörd även för Henrik.

Men det fanns en fjärde (eller rättare sagt en tredje eftersom RGB inte ställde upp) svensk i Leipzigs världscupkval, en ung skåning från Hörby. Han klev fram främst i det blågula ledet: Douglas Lindelöw.

Douglas hade sikte på VM i fjor men blev inte uttagen. Det gjorde att han har lagt ner ännu mer på träning och vidareutbildning av hästarna. Nu har han bästahästen Casello i fantastisk författning och det har gett resultat i säsongens världscupkval. Han var sjua i Oslo, trettonde i Helsingfors och trea i Mechelen.

40 av de bästa ekipagen i världen var med i Leipzig på söndagseftermiddagen men ett efter ett försvann de i takt med att bommarna föll. Douglas och Casello nästan lekte sig över svårigheterna!

Eftersom Douglas redan innan räknat ut att om han tog minst en femteplats, så skulle han komma över 40 världscuppoäng totalt och därmed vara klar för finalen i Las Vegas. Efter den stentuffa grundomgången var de just fem till omhoppning, det var med andra ord finalklart redan på förhand för Douglas. Det lockade honom att chansa lite i omhoppningen. Men det höll inte riktigt när han tog bort ett galoppsprång mot tvåan och när han sedan, inför näst sista hindret, tappade stigbygeln, ramlade ett hinder till. Så det blev en femteplats.

Sammanlagt har Douglas nu 41 poäng och ligger sjua på västeuropeiska ligalistan, efter ledande duon Steve Guerdat och Kevin Staut. Fantastiskt roligt, nu är det bara att hoppas att Douglas även får med sig snabba Talina också till den amerikanska spelstaden. Det kan greja sig om Talina genomför något av de tre kvalen som återstår, Zürich, Bordeaux och Göteborg.

Här på hemmaplan har tävlingssäsongen dragit igång, trots att det är januari. Åstorps RF var först ut med nationella och regionala hoppningar över tre dagar. Att hästarna är tidigt i form visade de stora startfälten. Sammanlagt gjordes det 745 starter! Det kommer ryttare från hela södra Sverige. Fredrik Jönsson från Flyinge höll lekstuga i 1,35-hoppningen på lördagen när han vann med Aloubet, var tvåa med Cool In, sexa med Cuba Libre och sjua med Ypäjä Yando. I söndagens huvudklass 1,40-hoppning var Fredrik inte med, så då vann Jens Wickström från Jönköping på Diablo, före Alexandra Eriksson på Cassian från Västkustens HRF.

Under måndagen har Hopphästklubben, eller Club Show Jumping, som det heter numera stor seminarium med svensk och europeisk hopphästavel som tema. Seminariet är slutsålt och föredragarna kommer från såväl Sverige som Holland och Tyskland. Ska bli intressant att lyssna till funderingar och höra hur trenderna ser ut.

När Hester kom ville alla vara där

Man upphör aldrig att förvånas över det enorma intresset för dressyr i det här landet.

I Falsterbo är det ständigt fullsatt och när några extra biljetter för några år sedan släpptes köade folk från klockan fem på morgonen för att komma åt dem. På Scandinavium är det alltid knökfullt när världscupen rids, likadant i Stockholm, trots att startfälten där varit klena de senaste åren.

För några år sedan fyllde Edward Gal och Totilas dressyrvärlden med häpnad, nu har brittiskan Charlotte Dujardin och Valegro tagit holländarens plats och slår poängrekord (nästan) på löpande band. Alla vet att Valegro ägs och tränas av Carl Hester och när nu Carl, efter två års tjat från Flyingeledningen, äntligen kom till Flyinge för att hålla clinic, då var intresset också enormt. Biljetterna såldes slut på rekordtid och sociala medier har varit fyllda av vädjan från folk som velat komma åt biljetter. Jag hörde folk på Flyinge som fått sina biljett så sent som en kvart före clinicen och som kommit farande i all hast, med ett lyckligt leende på läpparna.

Vi i media hade förmånen att få träffa Carl Hester på morgonen, en timme innan clinicen startade. Vi mötte en leende, ytterst sympatisk Hester, snabb i tanken med den typiska torra brittiska humorn, och synbarligen på strålande humör. Hester berättade om sitt första (och dittills enda) besök i Sverige, när han 1990 red VM i Stockholm, hans första mästerskap och om hur lite han visste då. Han berättade också att han håller ett tiotal clinics världen över, mest under lågsäsongen på vintern och han var lite förvånad över det stora intresset i Sverige. Han jämförde med när han hållit clinic i Australien. ”Det blev stort där också, men där vet de inte vad de gör när de försöker rida dressyr”.

Hester sa att han var lite nervös inför sitt framträdande på Flyinge, men även om han var det märktes det inte. Han inledde med de yngsta hästarna och spädde sedan på med svårigheter ju äldre de hästar var som under dagen avlöste varandra på arenan. Han höll en röd tråd, fortsatte och höjde nivån på övningar som på de yngsta inletts med avspändhet, via ”skolorna” och vidare till rörelser i den högre skolan. Oerhört pedagogiskt och överskådligt. Inslaget av ryttare, såväl dressyr som hoppning och fälttävlan, och tränare i publiken var stort, och man kan kanske tro att det skulle bli övertydligt, men det blev det inte. Däremot ett välkommet utropstecken till uttryck som horsemanship, mjukhet och balans.

Jag gissar att det är många hästar runt om i landet (och grannländerna också eftersom publiken vallfärdat långtifrån) som i dagarna får gå mjuka dressyrpass med inspirerade ryttare. Jag är själv fylld av inspiration och tycker mig fått en ny insikt i konsten att utveckla hästen i dressyrarbetet.

I Hesters budskap fanns också att låta hästen vara häst. Valegro går i sin hage varje dag och äter gräs, och han rids ut i naturen, och därmed har han en harmonisk tillvaro. Carl Hester var noga på den punkten, utan att vara minsta rädd för att den häst som han erbjudits summor som skulle räckt att leva på resten av hans liv, skulle skada sig.

Han berättade dessutom att Valegro tjänar så mycket pengar att han är självförsörjande, och att hästen, när dess karriär är över, ska få åka runt och visa upp sig, inviga anläggningar och lysa upp tillvaron för folk närhelst de vill se honom.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×