Som en bal på slottet

Dressyr kan vara tråkig, och alldeles – underbar.

När Minna Telde bjuder upp till dans handlar det ofta om underhållning. Vilken annan ryttare skulle komma på att rida sin världscupdressyr i juletid till – julmusik? Mitt i djupaste allvaret, med världscuppoäng på spel, då skojade Minna. Hon red, hon och Santana presterade och Minna sjöng av glädje. Mitt under programmet.

Och sedan red hon in till prisutdelning med tomteluva på Santanas öron.

Det var show och underhållning, allt på en hög nivå, och både publik och domare gladdes i kapp med Minna. Det är så det ska vara när det är som bäst, när show görs på ett lekfullt sätt, men utan att bli larvig.

Premiärtävlingarna på fotbollens nationalarena Friends är (nästan) slut och show director Ulf Rosengren kan dra en lättnadens suck. När han började prata om att flytta Stockholm Horse Show från Globen till Friends var omgivningen först skeptisk, men som vanligt när Rosengren föresätter sig något, så blir det både verklighet och bra. Det är klart att det fanns barnsjukdomar, men inga större än att de kan botas med enkel medicin. Ryttarna var nästan odelat positiva och strödde lovord över publik, arenans rymd, banbyggnad och underlag. Publikrekordet var ett faktum redan innan tävlingarna började, noteringen 80 000 slogs med råge.

För oss som jobbade på arenan var det också en positiv upplevelse (förutom att det är svårt att ta sig hit och härifrån) med bra utrymmen och lättillgänglighet.

För  Ulf Rosengren blir det stora uppdraget inför nästa år att locka bättre startfält. Hoppningen är bra och ryttarna vill gärna komma, men i dressyren är det klent. Bästa ambassadör blir Patrik Kittel och när han nu efter ett par dagar på arenan funnit sig till rätta är det han, med sina kontakter, som får locka hit de bästa ryttarna. Konkurrensen från Stuttgart (tävlingen går en vecka före Stockholm) är stenhård men Tyskland och Holland har massor av fina dressyrekipage som borde tycka det är resan värt att tävla på Friends.

Nu åker vi hem, med ett leende som både Peder Fredricson och Tinne Vilhelmson-Silfvén med sina segrar i huvudklasserna hjälpt oss med.

Vinnande Niklas med ponnyfunderingar

Niklas Arvidsson vann söndagens 1,40-speedhoppning med Cobolt. Det innebär att han har varit tvåa-trea-etta med mamma Monicas och pappa Kenneths fina häst.

Vi stod och snackade länge där bakom på framhoppningen efter hans seger och vi hamnade i ponnysporten. Dels för att det samtidigt pågick en uppvärmningstävling för de ponnyekipage som ska göra upp i Prins Philip Cup i eftermiddag, och dels för att hans elvaårige son Lucas tävlar ponny på högsta nationella nivå.

Inte helt oväntat kom vi in på stilhoppning, ett ämne som debatterats länge och intensivt i ponnyvärlden. Som vanligt hade Niklas åsikter och han framförde ett förslag som jag kan köpa. Saken är den att det införts stilbedömning i SM och det har många protesterat mot. Å andra sidan är just stilbedömning (som numera döpts om till inverkansridning) något som är väldigt vanligt utomlands, inte minst i Tyskland, och den ”tvingar” barnen och ungdomarna att redan från början sitta och rida rätt.

Niklas ansåg att det är helt fel att plötsligt införa stilbedömning när ett SM ska avgöras. ”Det gör barnen nervösa och osäkra”, menade han. I stället tycker han att det ska stilbedömas i kvalen, och att ryttarna måste uppnå en viss poäng för att få starta i SM. SM:et ska sedan helt avgöras på sportsliga prestationer. Vettigt, tycker jag, och något för ponnyfolket att fundera på.

Ponnyernas hoppfinal i Friends rids i kväll. Nu på förmiddagen är det storhästhoppning för hela slanten. Tidshoppningen är som sagt redan avgjort med Niklas som segrare och nu väntar Grand Prixen.

De brittiska bröderna Michael och John Whitaker är som vanligt med i Stockholm, men på senare år har de inte varit särskilt framgångsrika. Det syns att de varit med i branschen länge, för även om de fortfarande rider fantastiskt bra, så saknas den där riktiga glöden. Speciellt som det här inte finns några världsrankningspoäng i potten.

Regerande Europamästare Roger-Yves Bost har heller inte haft lyckan i Stockholm i år. Men hans hästar är lite trötta efter en lång säsong, och en tredagar lång resa från södra Frankrike.

Vid lunch tar dressyrfolket över i Friends Arena, världscupkvalet ska avgöras och vi håller väl Tinne Vilhelmson-Silfvén som favorit, om hon lyckas skruva rätt på hästens energiknappar den här gången. Det lär bli fullsatt igen. igår lördag öppnade man (som planerat) den allra översta sektionen på arenan för att alla som skulle få plats. Matinén med sin stora show fortsätter att fascinera och locka barn i alla åldrar. Niklas Arvidsson berättade förresten att sonen Lucas har varit med i Disneytåget varje gång, utklädd till papegoja, cowboy och senast som clown. Lillasyster Linn däremot sitter på läktaren

En runda bakom kulisserna

Stockholm är fortsatt grått och lite kallt men inne på Friends Arena är det, precis som de två tidigare tävlingsdagarna, varmt, trevligt och mycket folk.

Jag tog en runda bakom kulisserna på förmiddagen, medan dressyrryttarna strax under de bästa inledde Grand Prix-klassen. Det doftar från alla blommor och granar, det är folk i olika showutstyrslar, män i kostym, eleganta damer, hästskötare, ryttare, funktionärer. Och det alltid lika roligt att strosa runt och träffa på bekanta. En kär återbekantskap gjorde jag ned Ulrika Bidegård. Jag vet inte om ni minns göteborgskan, men på slutet av 80-talet och början på 90-talet tillhörde hon Sverige-eliten i hoppning och red bland annat OS i Barcelona med sin Masada. Några år senare, när hon bodde i Belgien, var hon huvudperson i ett kidnappningsdrama och satt inspärrad flera dygn i en låda innan hon hittades och befriades.

Hon har fortfarande koppling till ridsporten eftersom hon hjälper sin tioåriga dotter, tidigare med ponny men numera på stor hopphäst. Hon sitter dessutom som expertkommentator bredvid Christian Ohlsson på Radiosporten.

Jag ska villigt erkänna att jag skippade fyrspannskörningen i går kväll. Tolv timmar på Friends räckte för mig och kuskarna körde sin uppvärmingsklass väldigt sent. Det var i alla fall roligt att konstatera att Tomas Eriksson, i sin allra sista tävling, vann. Jag ska hålla bättre ordning på dem när de kör sin världscupklass i morgon.

Nu är det i alla fall dressyr för hela slanten, i eftermiddag är det, som vanligt i Stockholm, matiné med en massa showprogram och sedan i kväll är det hoppning som är huvudtema.

Nu är det igång på riktigt

Kronprinsessan Victoria kom, åkte vagn och flaggade igång Sweden International Horse Show.

Det skulle vara festligt men det blev segt och tafatt. Trots det, tävlingarna i Friends Arena satte ordentlig fart, först med en laghoppning med ”stjärna”-elitryttare i lagen och sedan med en väldigt fin 1,45-hoppning. Svenskarna dominerade stort, ända till brassen Marlon Módolo Zanotelli som siste ryttare satte alla på plats. Men ändå, svenskarna visade än en gång att de inte tänker lämna något ifrån sig frivilligt.

Varning dock för en fransman när det drar ihop sig till Grand Prix på söndag. Europamästaren Roger-Yves Bost bara skolred sin häst, utan minsta tanke på att vinna fredagshoppningen. Han kommer att bli farlig när det så småningom blir kamp på allvar om vinnarbilen.

Publiken fortsätter att komma, precis som på torsdagen var det fullsatt och show director Ulf Rosengren går omkring ned ett stort leende på läpparna. Lördag och söndag kommer  det att bli samma sak, med en blandning av show och fin sport på programmet.

Det är bara att hänga med.

Säng i pris i sömnig showklass

Det blev ingen säng i förstapris för Angelica Augustsson och Patrik Kittel i skojklassen där en dressyrryttare och en hoppryttare bildade lag. Förstapriset gick till Charlotte Haid-Bondergaard/Triviant och Malin Baryard-Johnsson/Deftera.

Det hela var utskrivet som en showklass för att roa publiken men så väldigt roligt blev det inte, snarare ganska segt. Publiken var dock bra med och ännu bättre blev det när första riktiga klassen reds. Angelica Augustssons pojkvän, brassen Marlon Módolo Zanotelli som vann, var ytterst imponerad av det engagemang han känt från åskådarna på de nästan fullsatta läktarna. Det är första gången han tävlar i Sverige.

Niklas Arvidsson var duktig och tog andraplatsen med mamma Monica och pappa Kenneths Cobolt. Niklas är, liksom alla hans 17 konkurrenter, ute efter de bilar som finns till segraren i Grand Prixen, segraren i lördagens 1,50-hoppning och till den som blir meetingbäst. Men det blir tufft, för som Marlon påpekade, så består startfälten visserligen bara av 18 deltagare, men alla är lika målmedvetna och alla är ute i samma ärende.

I eftermiddag har vi fått se clinic på temat ”dressyr och cavaletti” med tyskan Ingrid Klimke (fälttävlansryttare), hoppclinic med förbundskapten Sylve Söderstrand och förbundstränare Henk Nooren och islandshästar i full fart.

Vid kvällsföreställningen blir det fint besök när kronprinsessa Victoria officiellt inviger Sweden International Horse Show.

Patrik ljuset i ett grått Stockholm

Det är grått i Stockholm men det gör inget. Vädret kan vara som det vill eftersom jag ändå tillbringar halva dygnet , minst, inne på Friends Arena.

Fredagen inledde jag med ett snack med Patrik Kittel, den svenska dressyrstjärnan. Liksom de andra svenska ryttarna, oavsett gren, hade han dagen fullbokad men han tog sig ändå tid till en halvtimmes snack över en kopp kaffe i gångarna bakom arenan.

Patrik Kittel har fått distans till sitt ryttarliv. Han är alltid avslappnad men nu var han mera harmonisk än någonsin. Han berättade om hur ett bra träningspass hemma med någon av hästarna kan ge honom en lika fantastisk upplevelse som ett tävlingsresultat. Om hur han gläds åt att ha så många bra hästar, Scandic, Deja, Delaney, Toy Story, och att hans elev Malin Hamilton utvecklas så bra att hon mycket väl kan komma i fråga när det börjar diskuteras deltagare i det svenska EM-laget nästa år.

Patrik sa också att han inte tar så hårt på det där med världscupen. Just nu ligger han tolva i västeuropeiska ligan och han har möjligheter att plocka många fler poäng (inte minst här i Stockholm). Men samtidigt bryr han sig inte så mycket om finalen. Den går i Las Vegas, en speciell tävling på många sätt, och ska han åka dit tar han säkre Toy Story. Men då har han rimligen inte någon chans att ta sig in bland topp tre, och då tycker han det kan kvitta.

Han har en skön inställning, Patrik, och han ger alltid ett väldigt sympatiskt intryck.

Förmiddagen i Friends har handlat mycket om dressyr. Först var det de unga hästarna som tävlade i Grand Prix (där Tinne Vilhelmson-Silfvén vann med Benetton Dream) och sedan ryttare upp till 25 år. I eftermiddag blir det lite hoppning innan det i kväll är dags för första ”riktiga” hoppklassen. Eftermiddagsklasen är en lagtävling med en dressyr- och en hoppryttare utgör lagen. Dressyrryttarna rider två och två mot varandra och segraren i varje heat ger sin hoppryttare några sekunders fördel. Patrik är lottad med Angelica Augustsson och enligt honom är det bara seger som gäller. ”Angelica är mycket sugen på sängen som är i förstapris”, förklarar han.

Vi får väl se hur det går.

Caroline dansar med Jive

Caroline Persson från Helsingborg strålade mest av alla i Friends Arena på torsdagskvällen.

– Äntligen! Vad jag har längtat och längtat efter det här, sa hon.

Caroline vann hoppningen ”Champion of the Youngsters”, en hoppning för de sjuåriga hästar som vunnit de stora årgångstävlingarna. Inför hela 9 100 åskådare (fullsatt!) red hon sin Jive både felfritt och snabbast.

– Det var så länge sedan jag var med i de stora sammanhangen, sa hon.

Hon var där tidigare, med Filip och Zarastro, och när hon nu är tillbaka tänker hon stanna, tillsammans med sin Jive.

– Det här är min egen häst. Jag köpte honom för två år sedan och ingen mer än jag kan bestämma över honom, sa hon.

– Vi har redan debuterat i 1,45-hoppning och han har visat att han är en häst för framtiden. Det känns underbart.

Ännu ett skånskt toppekipage på gång, alltså.

Kaxig Lidbeck siktar högt

För ett tag sedan accepterade fälttävlans förbundskapten Staffan Lidbeck att fortsätta på sin post.

Jag förstår att han är sugen, med tanke på det misslyckade 2014, med skadade hästar och ryttare under hela VM-uppladdningen, ett VM med bara reducerat manskap och inget lagresultat och kommunikationsproblem med de Englandsbaserade svenskarna.

Nu är hästar och ryttare tillbaka från respektive sjukstuga och relationerna med de svengelska ryttarna utredda och Staffan siktar högt: ”Jag ser väldigt stora möjligheter att vi nästa år ska försvara vårt EM-silver från 2013 i Malmö”, sa han.

Niklas Lindbäcks Mister Pooh, Frida Andersens Hertha, Johan Lundins Johnny Cash, Anna Hassös Clover, Viktoria Carlerbäcks fot, Sara Algotsson-Ostholts graviditet – allt är läkt och avklarat. Sara har två hästar, Wega och Reality,av hög kvalitet, Ludwig har ny häst, Franzipan, som han tror mycket på – så här långt ser det bra ut.

Det krävs, för är inte Sverige bland de tre bästa nationerna som inte redan är kvalade, så blir det inget OS. Men Staffan ser det som en ”självklarhet” att kvalet ska klaras lätt, för ambitionerna inför OS i Rio 2016 är stora: ”Vi ska åka dit som seriösa medaljkandidater”, sa han.

Rolf-Göran Bengtsson gästade Ryttargalan på Berns på onsdagen och fick mycket belåten ta emot priset till sin Casall Ask, som utsetts till Årets Häst inom svensk ridsport. Men det blev en jobbig dag för RGB, för förutom att nya bebisen hållit honom vaken på natten, så genomgick RGB, tillsammans med bland andra Peder Fredricson, fystester på Bosön i Svenska Olympiska Kommitténs regi.

Inget tycks kunna stoppa idrottsmannen RGB, trots förkylning imponerade han med att klara 20 benlyft (när man hänger i ribbstol och med hjälp av magmusklerna lyfter benen i 90 graders vinkel).

Friends Arena luktar häst

DSCN0416 Lugnet före stormen var det i Friends Arena på torsdagsförmiddagen. Här är det Patrik kittel (t v) som skrittar sin Toy Story inför världscupdressyren.

Det är inte lätt att ta sig till Friends Arena. Vi var förvarnade, visste om att det är flera kilometer att gå från tunnelbanan och en bra bit också om man väljer att ta pendeltåget. Att köra bil är inte att tänka på, det finns inga parkeringsplatser.

Väl här möts man av en enorm byggplats och en del färdiga, sterila byggnader som det är svårt att hitta en struktur kring vid anblicken. Men väl inne på arenan, när någon välvillig människa till slut ville låsa upp och släppa in, är det trivsamt. Det är lätt att hitta bland blomsterarrangemang, oändliga teknikanläggningar, utställare, funktionärer, deltagare, hästar, vagnar och renar. Jo, där var en äkta ren, med gigantiska horn, som uppenbarligen ska vara med i julshowen. I sanning en exotisk anblick för en urskåning.

Den gigantiska (och kritiserade) Friends Arena ser helt annorlunda ut än när Zlatan gjorde sitt legendariska mål mot England här i arenans premiärmatch för drygt två år sedan. Gräset är borta och ungefär en tredjedel av den har förvandlats till tävlingsbana, avdelad från resten med en gigantisk led-skärm. Publiken sitter på den del som i fotbollssammanhang är kortsida och en bit in på långsidorna. De allra översta sektionerna är avgränsade med en svart duk.

På andra sidan skärmen är det framridning, på en med inomhusmått mätt ganska stor bana. Det innebär att hälften av arenan återstår och här är det stora mässområdet där man, i vanlig ordning, kan köpa allt från lastbilar i miljonklassen, stallinridningar och hinderparker till rosa borstar och hovkratsar.

På torsdagsförmiddagen, lite trötta efter onsdagskvällens ryttargala på Berns Salonger, mjukade ryttarna upp sina hästar. Jag såg Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silvfén, en massa unga dressyrhästar, ponnyer, uppsuttna militärer i paraduniform, renen och en hel del andra rida omkring och bekanta sig med de nya omgivningarna.

I kväll är det premiär för inomhusfälttävlan och de flesta är väldigt positiva. ”Ett sätt för fälttävlan att synas också off-season”, påpekade skånske stjärnan Niklas Lindbäck. Sara Algotsson-Ostholt har propagerat för tävlingsformen länge och bjudit in svenska ledare till Stuttgart där inomhusfälttävlan ridits i många år.

Vi får väl se i kväll.

Kung RGB har intagit Flyinge

Han kom inte virvlande in som en vårvind i april. Rolf-Göran Bengtsson snarare skred in, som den kung av hoppvärlden han är.

Han gjorde det inför ett ovanligt stort pressuppbåd när han nu var på sitt årliga besök hemma i Flyinge. Framgångarna i Doha i lördags (och i viss mån ”misslyckandet” i VM) har skapat nytt intresse kring den svenska världsstjärnan.

Det var en väldigt avslappnad och harmonisk RGB vi träffade. Han berättade gärna och grundligt om både tävlandet, hästarna och sin nya livssituation, tog sig ordentligt med tid och såg ut att njuta av stunden.

Den 52-årige mannen med ursprung i Hardeberga är numera van att kastas mellan olika situationer och miljöer, han hanterar situationen som den världsman han blivit. Och större kontraster än tävlande i oljerika länder, med oljestinna shejker som publik, och ett (i förhållande mindre och) höstruggigt Flyinge kan man väl knappast hitta.

Men RGB trivdes och sa att han faktiskt gillade bättre att vara i Flyinge, trots vinden, än att leva lyxlivet i Doha. Han kan i morgon onsdag dessutom räkna med betydligt större publik än i Doha. Där, i Qatar, är ridsport en sport för de allra rikaste och, som RGB påpekade, det verkar som att shejkerna vill ha arrangemanget för sig själva och inte bli störda av folket. Det fanns ingen reklam för Global Champions League-finalen någonstans i stan. Så det blev en aning konstigt att rida in till prisutdelning i världens prissummestarkaste tävling inför ett 30-tal åskådare.

På Flyinge i Grand Prixen klockan 19.oo onsdag kväll lär det bli annorlunda. I fjor var det slutsålt, folk fick vända i dörren och intresset är enormt nu också. Och extra intressant blir det eftersom RGB rider Turmalin, en hingst som tidigare tävlades av Malin Baryard-Johnsson och som ägs av Thomas Feldt och Helena Hugosson-Feldt. RGB har haft hingsten sedan efter Falsterbo i somras, men den har mest ridits av stalljockeyn Andreas Erni. Enda tävlingen RGB hoppat honom vid var i en mindre nationell i Neumünster.

Turmalin är stor, runt 175 centimeter i manken, men enligt RGB är hästen inte tungriden, snarare mjuk och elastisk med ett trevligt hopp.

RGB blev som bekant pappa till lilla Pamina den 24 augusti och därmed ändrades hans livssituation. Inte så mycket nattsömn den här första tiden, men blöjbytena fungerar och RGB har upptäckt att han fått nya värderingar. Hans jobb som hoppryttare är självklart fortfarande mycket viktigt, men när han kommer hem till sambo Evi och dottern blir det lättare att acceptera om allt inte gått hundra procent på hoppbanorna.

Han berättade också att han kommer att dra ner på sin tävlingsverksamhet något, inte vara borta varenda helg. Just nu är det dock väldigt hektiskt, för medan RGB, Evi och Pamina är på Flyinge transporteras Unita Ask och Clarimo Ask till Stuttgart för tävlingar som inleds redan på torsdag. RGB ansluter till hästarna torsdag lunchtid och hoppas kunna tävla dem på eftermiddagen/kvällen.

Sedan blir det Paris och Geneve, bland annat. Bästahästen Casall Ask var så bra i Doha så han ”slipper” Paris och ska endast sikta in sig på Rolex GP i Geneve. Något tävlande på Friends Arena i Stockholm nästa helg blir det därmed inte för RGB i år. ”Jag har helt enkelt inte hästar i mellanskiktet som är färdiga för en sådan tävling än”, förklarade han.

Apropå Casall så lär RGB inte planera för något OS i Rio med honom. Casall blir 17 år 2016 och det är för gammalt för en så stor tävling (”även om det är en frisk och sund häst”). RGB påpekade att Ninja la Silla med sina då 15 år var den äldsta häst som vunnit ett EM. Vi får hoppas att det rekordet slås nästa år, när Casall är 16 och det är dags för ett EM i Aachen…

RGB lär få rejäl konkurrens på Flyinge om segern i VW-Grand Prix. Landslagskollegorna, bland andra Jens och Peder Fredricson är där, liksom första årets vinnare Emma Emanuelsson. Stephanie Holmén, tvåa i kvalet i Billdal senast, är laddad, liksom Johan Lundh, Royne Zetterman och Douglas Lindelöw, för att bara nämna några.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×