Ystra hästar vädrar vår

Det har varit mycket uppmärksamhet kring avel den senaste tiden. Förra veckan bruksproven på Flyinge, den här helgen hingstvisningar- och shower, både hos Jan Brink på Tullstorp och på Flyinge. Men så ligger också avelssäsongen i startgroparna. De som ännu inte bestämt vilken hingst han/hon ska använda på sina ston har nu fått alla möjligheter i världen att se vad som erbjuds på den svenska marknaden.

Utbudet är fantastiskt bra med prestationshingstar i massor, antingen man väljer en dressyr- eller en hoppinriktad avelslinje. Och det går bra för svenska hästar, inte minst för dem som sålts utomlands. Cardento-sonen Cyklon fortsätter att vinna i Florida, Ohlala radar upp placeringar i svår klass och i helgen var Carisma nia i Grand Prix.

Veckans trevligaste nyhet var att Rolf-Görean Bengtsson äntligen är tillbaka i sadeln. Läkarna gav honom klartecken i början av veckan, efter det tt han gjort ett arbetstest och utsatt sitt skadade muskelfäste för full belastning. Till allas glädje höll muskeln. Så RGB tog Nutina Ask och Casall Ask med sig till holländska ‘s Hertogenbosch och tävlade. Det blev felfria rundor nästan genomgående. Bara i den avslutande Grand Prixen på söndagen petade Casall Ask ett hinder.

Sköna besked, så låt oss hoppas att RGB nu får vara skadefri och ostört kan ladda för VM i augusti.

På hemmaplan har det varit stortävling i Kungsbacka. Nu blev startfälten ganska små eftersom massor av elitryttare befinner sig utomlands. De flesta är i italienska Arezzo, ditkallade av förbundskapten Sylve Söderstrand som en sorts gemensam säsongsstart. En hel del svenskar är också i Oliva i Spanien. Icke desto mindre visade Niklas Arvidsson att formen är  där när han vann Grand Prixen med Click and Cash. Fredrik Jönsson tog hem söndagens största klass med Aloubet.

Dressyrfolket samlades i Åstorp. Paulinda Friberg från Löberöd fick ju chansen i Scandinavium nyligen och att hon piaffar allt närmare a-landslaget visade hon och Di Lapponia när de vann både Grand Prixen och küren. Över 73 procent i küren är bra, särskilt som varken Paulinda eller hennes häst har hunnit rida så många kürer i karriären än.

Här hemma njuter alla tvåbenta och fyrbenta av den tidiga våren. Hästarna fäller päls så man nästan måste ha munskydd när man borstar dem. Humöret är på topp så det gäller att hålla i sig på ridturerna. Det enda jag retar mig lite på är att det är så få tävlingar här nere i Skåne. Tioåringen är i superform men det lär dröja till april innan hon får möjlighet att komma ut. Ska ägna mig åt lite extra markarbetesträning (för en dressyrtränare) nästa helg i stället.

 

Framtida sporthästar under luppen

Det har varit bruksprovsvecka på Flyinge.

Tre-, fyra- och femåriga hingstar har gjort sina bruksprov, treåringarna bara en lättare variant för att kunna få ett betäckningstillstånd. Dessutom har ”prestationshingstar” deltagit, det vill säga sådana som har gjort resultat på tävlingsbanorna och som nu hoppas vara tillräckligt bra exteriört och veterinärt för att bli godkända i den svenska stamboken.

Det står alltid mycket på spel under bruksprovsveckan. Det handlar så klart mycket om ”äran”, att få en egen uppfödd hingst godkänd för avel, men också glädjen i att äga en godkänd hingst, eller som för exempelvis VDL Stud och Paul Schockemöhle, att möjligheten att berika svensk avel med  några av hingstarna från de stora verksamheterna i Holland respektive Tyskland. Självklart handlar det också om mycket pengar. Att delta med en hingst i bruksproven kostar massor – och sedan är det inte alls självklart att en eventuellt godkänd hingst betalar sig. Konkurrensen är mördande och det krävs att en hingst får åtminstone ett 50-tal ston för att det ska bära sig.

Hur som helst, de unga hingstarna har genomgått veterinärbedömning, exteriörbedömning, ridning under egen ryttare, ridning under testryttare, och en hel del har fallit ifrån under veckan. Till slut återstod endast sex dressyrhingstar och elva hopphingstar.

På lördagseftermiddagen reds en hingsthoppning med allt från fyraåringar till rutinerade svårklasshingstar, som Click and Cash 1155. Klassen gjordes ganska underhållande, med Maria Gretzer som kommentator och intervjuare. Niklas Arvidsson vann dubbelt, men med Click and Cash fick han se sig besegrads av Hasard 1245. Som han sa: ”Jag har inte ridit denna så länge. Ville testa om den kunde gå fort.” Det kunde den alltså.

16 hopphingstar deltog, men i dressyrklasen kom bedrövligt nog bara tre till start. Sofie Lexner ställde upp med Firenze 1174, för första gången i stort sammanhang. Per Pileryds Firenze är bara åtta år men visade på alla sätt att han är en riktig framtidshäst och vann överlägset, med finfina 82,5 poängprocent.

När man läser härstamningarna på bruksprovshingstarna, och på topphästar runt om i världen, för övrigt, så är det genomgående tyska, holländska och franska hingstar i stamtavlorna. Det spelar ingen roll vilken stambok hästarna är registrerade i, blodslinjerna är de europeiska. Vi var några stycken som diskuterade ämnet på läktaren och frågan är hur länge det dröjer innan vi får en europeisk stambok. Det känns som att det är tyskarna med sin starka avel, som bestämmer, och ännu är de olika förbunden (Holstein, Hannover, Oldenburg, Westfahlen osv) individuellt för starka och prestigekänsliga för att vilja släppa efter.

Det är nästan lika stängt som det är inom fullblodsaveln. Tills britterna ger med sig kommer det inte att vara tillåtet med annat än naturlig betäckning bland fullbloden. Styvnackat och otroligt omodernt.

Taggade ryttare sparrar mot VM

Våren är här – så till den grad att gräset börjat växa. Alla njuter, inte minst hästarna som på lördagen fick gå utan täcken.  Lyckligt rullade de sig och skrapade av massor av päls. Men idag söndag åkte täckena på igen, trots att solen sken. Det var nämligen sydlig vind, det vill säga, den kom från havet, och då blir det ganska kyligt här nere i söder.

Själv gick jag inomhus på söndagsförmiddagen, för just inomhus gällde när fälttävlanslandslaget var på sin tredje träningshelg för säsongen. Dressyrträning för Elisabet Lundholm på fredagen, markarbete för Maria Gretzer på lördagen och hoppning i det fantastiska ridhuset vid Hagahill utanför Vellinge på söndagen. Det som var lite extra spännande den här gången var att den här gången var det inte någon vanlig träning. Ryttarna fick i stället tävla, och de fick en sparringpartner i Peder Fredricson.

Nu blev det aldrig någon riktigt tävling, för de som var felfria valde att inte rida någon omhoppning utan nöjde sig med att konstatera att hästarna skött sig jättebra. Jag pratade med bland andra Sara Algotsson-Ostholt, vår Silver-Sara från OS i London, som åkt från anläggningen i Tyskland tillsammans med Malmö-EM:ets stora utropstecken, Frida Andersén. Sara berättade att både Wega och Reality mådde jättebra, och av hoppningen att döma såg de verkligen ut att vara väldigt sugna på kommande säsong. Det gällde förresten allihop, inte minst Niklas Lindbäcks Mister Pooh, som verkligen utstrålar klass.

Den här träningshoppningen blev en riktig höjdare och såväl hopptränare Maria Gretzer som förbundskapten Staffan Lidbeck öste beröm över sina ryttare – och över Peder Fredricson. Nu fick fälttävlansryttarna med egna ögon se hur en riktigt duktig och proffsig ryttare rider fram sina hästar, rider dem på banan och hur han inte avslutar förrän hästen är i balans efter målgången. När Peder sedan kom med goda råd, inte minst gav framridningstips, var alla extra nöjda. Sedan berättade Peder också om sin egen, omfattande, fysträning och då var det många som blev paffa.

VM är det stora målet i år och vägen dit kan gå via Badminton. Hela sex svenska ryttare är sugna på att starta i denna klassiska och krävande fälttävlan. Det är Sara Algotsson-ostholt, Dag Alberth, Malin Petersen, Johan Lundin (med två hästar), Viktoria Carlerbäck (som åker på tränings/tävlingsturné till England nästa vecka) och Ludwig Svennerstål (med två hästar). Hur många svenskstarterna det blir där beror på hur många poäng ryttarna har, och det lär vi få veta så småningom. Då kanske vi också får besked på hur Badmintonbanan mår. Just nu är den fortfarande så vattensjuk att man inte kunnat börja arbeta med hindren. Men det är två månader kvar, så förhoppningsvis hinner markerna torka upp.

Fälttävlansryttare använde förr gärna fullblodshästar, men dessa (hästarna) förekommer alltmer sällan nuförtiden. En anledning är att det idag krävs väldigt bra banhoppningsteknik och det är det få fullblod som har. Följdaktligen är det ytterst sällan man ser någon ren fullblodshäst på hoppbanorna heller, i alla fall i klasser över en meter.

Situationen för ägare/tränare av kapplöpningshästar är därmed besvärlig. Det finns ingen marknad för hästar som gjort sitt på banan, främst valacker/hingstar. Det innebär att enda sättet, och det sätt som blir alltmer vanligt, är att man helt enkelt avlivar dessa hästar. Det är naturligtvis ett fruktansvärt slöseri, att avliva fullt friska fyra-femåriga hästar. Men alternativet kan vara ännu värre, om dessa ofta ganska känsliga och delikata hästar hamnar fel och far illa.

Kanske skulle vi kunna göra som i USA, ha hoppklasser enbart öppna för engelska fullblod?

Hemåt, med ett leende

Dags att åka hem.

Grusunderlaget i arenan är redan bortskrapat, hindren förpackade och utanför Scandinavium står hästlastbilarna på hög för att föra sin dyra last av världens bästa sporthästar från Göteborg.

Också vi i pressrummet håller på att skriva våra sista meningar, samtidigt som tekniker drar iväg med sladdar och TV-skärmar.

Jag åker härifrån med ett leende, för vi har fått uppleva väldigt bra sport. Och vi har fått en bekräftelse på att svensk hoppsport, både hästar och ryttare, räcker långt. Okej, många av världens toppryttare befann sig i andra ändan av världen, i Wellington i Florida, men motståndet i Göteborg var definitivt bra nog, och det handlade ju trots allt om Europafinal för världscuphoppningen.

Douglas Lindelöw visade med eftertryck att han är på väg till A-landslaget, Niklas Jonsson har jobbat lite i det dolda men framstod nu som en som tänker konkurrerar om plats i mästerskapslagen, ja, det fanns fler. Att det inte riktigt ville sig för Jens Fredricson den här gången är bara som det kan vara när man sportar med levande djur, Jens och Lunatic lär komma igen, liksom lillebror Peder. Och de andra.

Nu åker jag hem. Nästa gång vi får se världsryttarna igen i Sverige lyser förhoppningsvis solen, i Falsterbo. Jag vet en som gärna åker dit i alla fall, belgaren Nicola Philippaerts. 20-åringen har upplevt sitt livs största framgångar på svensk mark: i somras i nationshoppningen i Falsterbo, och nu världscupsegern i Göteborg.

RGB redan tillbaka på tävlingsbanan

Rolf-Göran Bengtsson har tjuvstartat sitt tävlande – mot läkarnas order!

Nej, det är inte så farligt som det låter, inga påfrestningar på den skadade ljumskmuskeln över höga hinder i någon stor klass. RGB satt på kuskbocken när de internationella ryttarna utmanade ett svensklag – med fjordhästar. ”Lugnast så här”, konstaterade han. Lite för lugnt kanske, till sin förtrytelse fick RGB stryk i detta körmoment av Nicola Phillipaerts i världslaget. Men publiken var lyckligt och tjoade precis lika mycket som när Henrik von Eckermann red ”dressyr” mot sydafrikanen Oliver Lazarus och det hela avslutades med en hoppduell mellan holländske Maikel van der Vleuten och Douglas Lindelöw. Holländaren flög fram och vann, Douglas rev. ”Att pågen aldrig kan göra något rätt” skojade pappa Lennart.

Kul var det, och ett välkommet och avslappnat pausinslag mitt i allvaret.

Söndagsmorgonen inleddes med final för speedhoppningshästarna. Niklas Arvidsson, som ju vunnit med VDL Sheraton, hade hoppat på ny seger och de 108 900 kronorna i förstapris men Sheraton råkade peta en bom. ”Otur där, han snuddade knappt den där bommen”, sa Niklas, packade sina hästar och grejor och avstod därmed att rida världscupen med Click and Cash.

Skinkpizza och thaikyckling-wok tycks vara den viktigaste maten för alla besökare i Scandinavium. Omsättningen för dem som serverar dessa ”delikatesser” ute på mässan måste vara enorm. När inte borden räcker till sätter sig folk överallt på golvet, med sina många påsar med inköpta hästprylar bredvid sig, och mumsar.

Sprang på Malin Baryard-Johnsson i hissen på hotellet sent på lördagskvällen. Henne har man inte sett särskilt mycket av i år. Jag frågade henne varför inte Baltimore är med. ”Han laddar för utomhussäsongen”, berättade Malin. Med Tornesch-sonen Turmalin har hon ridit en massa 1.40-1,45-klasser men bara ”skolat” honom, inte försökt rida snabbt. Tornesch själv har bara gjort två starter, den tredje kommer i världscupklassen i eftermiddag.

Det var uppbrottsstämning på hotellet denna sista tävlingsdag. Köerna till utcheckningen ringlade sig långa i foajen. Men personalen är rutinerad, det gick välgörande fort och smidigt att göra upp alla förehavande. Först två höjdare kvar att uppleva: sjuårsfinalen och världscuphoppningen.

Total svensk GP-succé

Emma Emanuelsson, 27, hade inte ens tänkt rida Grand Prixen på lördagskvällen i Scandinavium.

Men så gjorde hon det i alla fall – och var bäst av alla. Med sin Titan red hon bättre än hon någonsin gjort tidigare och var den enda av de sex till omhoppning som var felfri.

– Helt fantastiskt. Det här har varit ett av mina mål (att vinna en femstjärnig GP) och att få göra det här, nästan på hemmaplan, är otroligt, sa Emma, belönad med 214 500 kronor i segerpremier.

– Jag var så fokuserad att jag inte hade klart för mig att jag var ensam felfri. Nu blir det inga problemn att rida världscupen i morgon, Titan är i toppform.

Hela Grand Prixen blev för övrigt en svensk defilering. För hälften av de felfria var svenskar: Douglas Lindelöw på Talina, Peder Fredricson på Sibon, och så Emma Emanuelsson på Titan.

Redan innan meetinget i Göteborg inleddes berättade Emma att just Scandinaviumtävlingarna är något alldeles speciellt för henne. Hon är mer eller mindre uppväxt här,  har följt sina betydligt äldre storasystrar Lotta och Anna när de tävlat på arenan. Hon har själv ridit ett antal ungdomsklasser här – och nu får hon göra det som senior, dessutom som nybliven svensk inomhusmästare.

Till saken hör också att Emma är uppväxt i trakten av Göteborg, närmare bestämt i Stenkullen, där hennes Stall Toleryd ligger.

Peder Fredricson var den som startade sist i omhoppningen och nog var det många på de absolut fullsatta läktarna som trodde på Peder. Hästägare Astrid Olin satt strax bakom mig på läktaren och var så tagen av spänningen att hon knappt vågade titta. Och visst var Peder och den vita hästen snabba, men det blev en rivning, ganska tidigt. Till tredjeplatsen räckte det dock, strax bakom den 26-årige sydafrikanen Oliver Lazarus på Catan.

Douglas Lindelöw tappade också sina segerchanser efter en rivning men han hade det tveksamma nöjet att starta först. Han gjorde det bästa av situationen, det räckte till en femteplats, och 39 000 kronor.

På dressyrfronten en hel del nytt

Det är inte så ofta det händer något riktigt nytt på dressyrfronten. Men, åtminstone för mig, var tyska Jessica von Bredow-Werndl en helt ny bekantskap.

Hon är bara 28 år och är ny i det tyska b-landslaget. Sin bas har hon vid en fantastisk anläggning vid namn Aubenhausen och hon backas starkt av sin familj. Innan presskonferensen satt hon vid podiet och fnittrade. Det som roade henne var en film som hon fått på mobiltelefonen där hennes bror, synnerligen engagerat, tittade på hennes ritt i Göteborg.

Jessica rider Unee BB, ett trettonårigt sto med samma pappa (Gribaldi) som den fantastiske Totilas. Och visst kände man igen det fantastiska rörelsemönstret och vilja att prestera. Huvuddomare Gustaf  Svalling var överväldigad och underströk att hästen utvecklats enormt. Så, vem vet, vi kanske får se Jessica och hennes Unee BB på VM i Normandie.

Dressyrens presskonferenser var förut de mest trista och stela föreställningarna. Så är det inte idag, ryttarna är såväl vältaliga som nära till skämt och skratt. Det är till och med så att man kan ställa obekväma frågor.

En som alltid är lättpratad är Patrik Kittel och han höll låda i vanlig stil – efter att som vanligt ha försett sig med mediarummets mackor. Lite allvarligare bverättade Patrik att han inte brytt sig om världscupen det här året. Göteborg var hans första start för säsongen i WC. Hela hans planering i år har VM i sikte. Och hans väg till Normandie går via Doha i Qatar om två veckor, med Toy Story.

Bakom kulisserna

IMG_1254

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Klart barnen ska ha en ballong när det besöker den stora hästmässan Eurohorse i samband med Scandinaviumtävlingarna. Problemet är att man inte får ta med ballongerna in på arenen eftersom de kan skrämma hästarna.

Det är då avskiljningsräckena får en ny användning – som parkeringsplats åt ballongerna!

Intresset för hästaktiviteterna i Göteborg är lika stora som vanligt. Trots att det bara är ett ”vanligt” år, alltså inga världscupfinaler, var det slutsålt på fredagskvällen och inte heller under lördagskvällens dressyr och Grand Prix-hoppning finns det en ledig läktarplats att uppbringa.

Bakom kulisserna kallade ridsportförbundet till sin årliga presskonferens där årets ekonomiska resultat redovisades. Det visade sig att man gjort en förlust på nästan 2,5 miljoner kronor, men det var en beräknad och kalkylerad förlust eftersom man vill ha ungefär 13 miljoner kronor på  bankkontot.

Förbundsordförande Anders Mellberg berättade också att förbundet tänker arbeta hårt mot politiker i valrörelsen för att få ridsporten godkänd som friskvård, och för en upprustning av landets ridanläggningar.

Även hoppledningen kallade till möte och där redovisade förbundskapten Sylve Söderstrand hur arbetet fortskrider med långtidsplanen ”Hoppningen vill – 2020”. Det är en uppföljning av det måldokument som skapades på 90-talet och som så småningom ledde till åtskilliga medaljer på de stora mästerskapen. Arbetssättet kommer att bli ungefär detsamma även mot nästa decenniumskifte, men nu med ännu större fokus på uppföljningar, management och syn på ryttaren som idrottsman.

Och apropå gränsöverskridande aktiviteter, i morgon söndag kommer Prix d’Amerique-vinnaren Maharajah och tränaren Stefan Hultman till Scandinavium för att ta emot publikens hyllningar. Hoppas den ungdomliga ridsportpubliken förstår att uppskatta storheten i Maharajahs prestation i Paris.

Har precis sett Sofie Lexner dansa runt på dressyrbanan med Charming Boy.Snyggt, utan misstag, och belönat med 74,5 procent. Paulinda Friberg och Di Lapponias världscupdebut var också klart godkänd, 71,4 procent.

Nervdaller och frukostmys

Det blev ingen lycka för våra skånska ungdomar i finalen av Young Rider Krafft Cup. Anna Persson från Genarp vann första kvalet i onsdags och var hur sugen som helst på seger med sin Cash Man, men i finalen blev det fyra rivningar och en trettondeplats bland de 14 startande. Inte heller Nicole Holmén från Vellinge tog sig till omhoppning eftersom hon med Aernst rev ett hinder i grundomgången. För Nicole räckte det ändå till en sjätteplats.

Banan var ganska knepig, så det var bara fyra av dessa trots allt rutinerade ungdomar, som var felfria. Bland dem var Rebecca Hallberg Fischer, elev vid ridsportgymnasiet i Vellinge, med sin Urco d’Hoyo. Rebecca satsade i omhoppningen men fick ett nedslag och slutade trea. Louise Torgersen från Fjärås vann på sin fantastiska Alisia – och det var precis som alla trodde det skulle bli. Kul för Louise, som två gånger, som junior, vunnit Morgondagens Vinnare i Scandinavium.

Som jag berättade igår så ska Rolf-Göran Bengtsson göra ett försök att rida på måndag, och känna efter hur det står till med det skadade låret. Sanningen är den att han faktiskt satt i sadeln, bara fem, minuter, redan härom dagen hemma i Tyskland…

GP-Ponnyn är en tävling för de yngsta, på C-ponny. De kvalar under vintern runt om i hela landet och de som hoppar mest stilrent, och felfritt, får komma till Scandinavium. Det hela är synnerligen seriöst och nerverna låg utanpå så många den här gången att de ramlade av till höger och vänster. Till och med på prisutdelningen. Hur som helst, denna tävling är ett väldigt bra inslag i arbetet för bättre ridning och för att bygga en stabil grund för de framtida tävlingsryttarna.

När jag går till hotellfrukosten passerar jag en barnhörna med en massa böcker och leksaker. I morse slängde jag bara en blick in i hörnet och konstaterade att där var ganska många barn. Plötsligt hörde jag ett ”hej Christel” och stannade upp. Där satt Malin Baryard-Johnsson med sina barn. Men hon är så liten och nätt att jag med en snabb blick inte upptäckte henne bland alla ungar.

Det var förresten gott om ryttare i frukostmatsalen. De kunde lugnt njuta av  lördagsfrukosten, efter att ha morgonarbetat sina hästar. Första internationella klassen börjar inte förrän vid lunchtid. Sedan blir det världscupdressyr på eftermiddagen innan det blir allvar på riktigt med Grand Prix-hoppning på kvällen.

Själv får jag väl försöka att, för första gången sedan i förrgår, ta mig utanför ”murarna” på Scandinavium och andas in lite frisk luft. Batterierna till datorns externa tangentbord har tagit slut.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×