RGB tar fram de stora orden

Rolf-Göran Bengtsson är en försiktig man. Han använder sig nästan aldrig av de svulstiga orden. Men när han dök upp på Scandinavium på fredagen, och fick frågor om sin nya häst, tioåriga Unita Ask, då bredde han på. Bra huvud, underbar inställning, stor kapacitet var omdömen han ständigt återkom till. ”Hon släpade runt mig när jag var skadad i Stuttgart, och hoppade  felfritt i två klasser. sedan fick hon direkt in och debutera i 1,55-hoppning i Basel och gjorde det fantastiskt bra”, berättade han.

RGB gick så långt att han utnämnde den mörkbruna Corrado-Caretino-dottern till mycket tänkbar VM-häst, om det skulle hända Casall Ask något. Till saken hör också att han kunnat följa Unita i många år, han kan hennes historia. Stoet utbildades till 1,40-nivå i hans stall och såldes sedan till en danska, men blev kvar hos stall Kristoffersen-Bengtsson eftersom danskan studerade. Efter ett tag bestämde sig danskan att satsa hårt på sin vidareutbildning och sälja Unita. RGB:s nya samarbetspartner Stutteri Ask var beredd på att gå in i affären och därmed är stoet säkrat för RGB och begåvats med tilläggsnamnet Ask.

Rolf-Göran var på ett strålande humör, trots regnet, när han kom till Göteborg. Läkningen av hans muskelskada går över förväntan och kanske, kanske testar han att rida redan på måndag. Den här gången lämnar han inget åt slumpen, han tänker inte sätta igång för tidigt. Gör det för ont, eller visar sig bli förändringar i benet av ridningen, då väntar han ett tag till. Men faktum är att det redan ser bättre ut på magnetröntgen än det gjorde i vintras när han var på Flyinge.

En säkerhetsåtgärd, för framtida tävlande, som han gjort är att pensionera Quintero Ask. Varje gång hans ljumskmuskel slagits upp har det varit när han hoppat Quintero. ”Klamrar man sig inte fast på honom i språnget hamnar man i taket”, sa Rolf-Göran. Det var också i ett lite konstigt språng med hingsten på framhoppningen i Basel som RGB var orsaken till nuvarande skadeuppehåll. RGB beklagar att han nu ”mist” en topphoppare, men, som sagt, han har ju en ny i Unita Ask, och han har ett helt koppel andra hästar, förutom Casall också Clarimo, Quartz och Favorit, för att nämna några.

Nicole Persson från Skivarp red världscupkvalet på fredagskvällen med ett nedslag med Quante. Hon kunde rida avslappnat för det är redan klart att hon får ett friplats till världscupklassen på söndag.

Startordningen till lördagens världscupdressyr kom nyss. Paulinda Friberg har nummer sju och startar klockan 18.00. Patrik kittel har nummer elva och går ut klockan 18,50 med Toystory. Han har utlovat revansch eftersom han ”bara” kom tvåa i fredagens Grand Prix. Och anningen att säga borde han nog ha vunnit, startfältet är det svagaste i ett världscupkval i Europa någonsin.

Dagens hemliga gäst: RGB

Beslöt mig för att se Sofie Lexner och Paulinda Friberg ”live” i fredagens världscupdressyr. Ganska trevligt att insupa atmosfären under dressyrtävling i Scandinavium med ganska välfyllda läktare. Och desutom skötte sig båda med den äran. Sofie blev sexa i sin comeback i världscupen efter skadan i höstas och Paulinda åtta i sin debut på den här nivån.

När de ridit vandrade jag tillbaka till pressrummet. Och döm om min förvåning, vem kom inte gående i kulisserna om inte självaste Rolf-Göran Bengtsson. Ingen, inte ens ridsportförbundets folk, hade en aning om att han var i Göteborg. Hade han hoppats att få vara i fred kunde han glömma det snabbt. På nolltid ordnades det presskonferens där han fick förklara läget (väntar på den nu).

Dagen fick en rivstart när Niklas Arvidsson vann förmiddagens speedhoppning med Sheraton, och sedan var Jörgen Larsson tvåa med Showman S i sjuårsklassen. Och sedan har det rullat på i jämt, hårt tempo, med intervjuer och presskonferenser. Så mycket levande hästar har jag inte hunnit med att se.

Jag träffade sydafrikanen Oliver Lazarus och han berättade att han inte bara är kompis med svenske Henrik von Eckermann och har en svensk flickvän, Hilda Lennartsson från Tingsryd, han rider även en svensk häst, född på Flyinge och efter Camielle-Flamingo Z-Montgomery.

Göteborg är som Göteborg brukar vara, det regnar. Men det kunde inte skrämma bort en celeber hotellgäst, nämligen golfens Helen Alfredsson som checkade in på ryttarhotellet. Hon är inte här för att se på hästarna…

Dressyren tog det mesta av eftermiddagen och en av de mest intresserade på läktaren var Johan Reuterskiöld. Han är galopptränare på Jägersro, men också sambo med Sofie Lexner. Galopp- respektive dressyrmänniskorna delar varandras intresse och utgör en härlig mix, med Johan ibland på besök i dressyrsadeln och Sofie på galoppbanan, främst på egna Polar Desert. Jag tror det är nyttigt med annorlunda input, för bådas verksamheter.

Ny favorit, fast det blev fel

Scandinaviumpubliken har fått en ny favorit. Sydafrikanen Oliver Lazarus vann inte bara kvällens 1,45-hoppning, han tog också hem 1,50-hoppningen efter en fantastiskt spännande omhoppning.

Oliver var sist ut bland de 18 felfria. Det borde inte gå att slå Jur Vrieling som gjort en riktig mästarrunda med Tum-Tum. Men Oliver visade att det visst gick. Med smidige och ekonomiskt hoppande Catan var han nästan en sekund snabbare.

Det roliga var att Oliver fått stå i rampljuset redan innan klassen. Efter hans första seger råkade nämligen arrangörerna spela fel nationalsång. Man hade bara den gamla varianten, något man var omedvetna om eftersom det helt enkelt aldrig varit någon sydafrikansk seger vid Gothenburg Horse Show tidigare. Så innan klassen startade tog man in Oliver på arenan, gav honom en blomsterkvast som tröst och spelade den ”rätta” ,och evighetslånga, hymnen. Det var bara det att inte heller den var rätt.

Och ovanpå allt ihop ljöd den felaktiga sången än en gång över arenan. Men till dess hade de flesta av de 7645 på läktarna (strålande publiksiffra en torsdagskväll), visa av erfarenhet, lämnat läktarna…

Fyra svenskar var med i omhoppningen. Såväl Jens och Peder Fredricson som Niklas Arvidsson rev bort sig. Men Douglas Lindelöw lotsade sin Talina felfritt, och på en så bra tid att han blev fyra. Snyggt jobbat i den tuffa konkurrensen.

Favoritskap med förhinder

Rapporterna haglar, Rolf-Göran Bengtsson planer comeback i tävlingssadeln i mars.

Låt oss hoppas att hans muskelskada i ljumsktrakten har läkt ordentligt så att han kan göra en ordentlig satsning på VM i augusti.

RGB saknas i Göteborg, men som jag skrivit tidigare får Henrik von Eckermann axla det svenska publiktrycket i hans frånvaro. Med tanke på hans fantastiska Grand Prix-seger i söndags i Hongkong borde han kunna klara det. Det är bara det att det börjat sådär. Henrik red nye Cantinero, en tolvårig belgare, som enligt listan fortfarande ägs av militären i Qatar, Qatar Armed Forces. Cantinero kom till Ludger Beerbaums stall för en månad sedan och sattes i Henriks vård.

Henrik gillar hästen, inte minst eftersom den hoppar väldigt bra och i allmänhet är en tilltalande individ. Men, som han sa, det finns en anledning till att den hamnat hos Stall Beerbaum. Hästen vägrar ibland på hinder, och det var precis vad den gjorde när nu Henrik debuterade med den i torsdagseftermiddagens 1,40-hoppning. Det var på vippen att Henrik ramlade av, men han lyckades kravla sig tillbaka i sadeln och avslutade sedan banan på ett snyggt sätt.

Det är just det där, att hästen tappat självförtroendet, som är problemet. Henrik hoppades att han skulle hjälpa Cantinero, i alla fall skulle hästen få en ärlig chans. Tar hästen den, kan det bli riktigt bra.

Det har varit roligt att se unga Nicole Persson, både på hennes bästa häst Quante (som hon ”skolade” i kvällens 1,45-klass med felfritt resultat) och Hip Hop. Farfar Hans-Görans hingst Hip Hop och Nicole har verkligen funnit varandra och andraplatsen i 1,40-hoppningen var ett fint bevis på det. Även Jenny Johansson är en av de unga nya, med arbetsplats i Tyskland, som får chansen i Scandinavium i år.

Det var meningen att ytterligare en ung ryttare skulle vara med, Robin Ingvarsson. Robin arbetar hos Royne Zetterman, men fick ställa in sitt deltagande innan det ens började eftersom hans häst inte var riktigt fräsch vid veterinärbesiktningen. Då var det för sent att kalla in första reserven, Stephanie Holmén.

Kan också notera att Peder Fredricson, som vann ”allt” i Globen i november med Sibon, inledde med en fyrafelsrunda. Samma öde drabbade Niklas Arvidsson med Sheraton. Bäst tid dittills dock, men det hjälper knappast.

Sjuårshoppningen är ett nytt inslag på Scandinavium och på förhand tyckte jag att det skulle bli väldigt kul att se hur de svenska hästarna hävdade sig mot de mera rutinerade utländska. Det gick hur bra som helst när kvalet reds. Som vi vet, så vann Gurra Hop med Satu Liukkonen. Bakom henne var ytterligare fyra felfria, Johan Lundh med Prince Garbo (fyra), Jörgen Larsson med Showman S (femma), Elin Jansson med Candlelight K (sexa) och Ingmarie gertsson med Hilma (nia). dessutom kan jag tillägga att Andreas Erni, jockey hos RGB, var sjua med Camilla Anderssons Paris.

I pressrummet har det varit tårtkalas, när en av pressdamerna firades på födelsedagen. Annars handlar förtäringen mest om kaffe och kanelbullar. Men det går ju att besöka food courten som ligger på andra sidan väggen. Men med tanke på hur intensiva dagarna är hinns det knappast med att stå i matkö.

Frukost på det stora hotellet i Göteborg är alltid en upplevelse. Idag var jag lite sen (behövde inte vara på arenan förrän klockan tio) och det innebar att hästskötarna var ett stort inslag bland matgästerna. De hade varit uppe i gryningen och tagit hand om hästarna före och efter morgonjoggningen. Nu kunde de ta paus, och äta frukost. Det lavades upp ordentligt med mat, samtidigt som en svag doft av häst spred sig över matsalen. Ganska mysigt.

I minglet på arenan fick jag syn på flerfaldige OS- och VM-guldmedaljören Franke Sloothaak. Honom har man inte sett på banorna på länge och han berättade att han numera ägnar sig åt att träna andra. Franke, med all sin erfarenhet, har en massa åsikter om mycket, inte minst hur det går till på det internationella förbundet med dess ordförande prinsessa Haya från Dubai. Glad för att prata är han och han stortrivdes uppenbarligen när vi snackade över en kopp kaffe i pressrummet.

 

Mjuk superstart i Göteborg

Årets Scandinaviumtävlingar kunde inte ha börjat bättre, sett med skånska ögon.

På torsdagskvällen red nämligen juniorerna, i Morgondagens Vinnare, sin första hoppning – och Emelie Grönberg från Flyinge vann med sin Under Cover, med över två sekunder till godo på tvåan Anna Skårberg.

Emelie, dotter till väl ansedde tränaren Tobias, Briljerade när hon var en av bara tre felfria.

Direkt efter var det dags för ungdomsryttarna, och den skånska succén fortsatte. Vann gjorde nämligen Anna Persson från Genarp på Cash Man, före Nicole Holmén från Vellinge  på Aernst.

Min onsdag började med mockning hemma i stallet, sedan hundpromenad innan det bar av till Göteborg. Ackrediteringsbestyren gick också bra, trots ett visst debakel – från ackrediteringspersonalen. Jag tyckte i veckan att det var konstigt att jag inte fick något mejl om tävlingarna och den presskonferens som alltid föregår evenemanget. Förklaringen: Kirsti, som samlat, sorterat och godkänt alla ackrediteringarna hade gett mig ett ”nytt” efternamn. Jag hette plötsligen Behrbaum och med den felstavningen var det inga mejl som hamnade i min inbox. ”Lätt hänt när man håller på med sådant klockan halv tre på natten”, sa hon och man förstår henne. Många skratt ledde det i alla fall till och sedan jag visat mitt pressleg nere i ackrediteringen fick jag min bricka.

Som tur var hade jag snikat mig in på Scandinavium innan jag gick till ackrediteringen, vilket gjorde att jag hann till presskonferensen. Där mötte jag en sprudlande glad Paulinda Friberg, vår dressyrryttare från Löberöd, som tjänar ihop till sitt och hästarnas levebröd genom sitt frisörsjobb i Lund. Paulinda visade inte minsta spår av nervositet, i stället gick hon omkring och njöt i fulla drag. Hon berättade att hennes häst Di Lapponia fanbn sig väl till rätta i sin tävlingsbox och var hur avspänd som helst när hon fick gå in i det stora Scandinavium för första gången. ”Det enda hon inte gillade var när stora, maffiga dressyrhästar kom emot henne. Däremot hade hon inga problem med hopphästarna”, berättade Paulinda.

Som jag skrivit tidigare så har jag sett fram emot årets Göteborgsäventyr med större glädje än tidigare. Jag har ju varit här varje år sedan starten 1977. Varför visste jag inte, förrän jag kom hit. Här möts man av glada, trevliga människor i funktionärsgruppen, människor som jag alltså känt väldigt länge. Här vimlar det av ryttare, alla på strålande humör. Niklas Arvidsson från Klippan stod vid sidan av sargen och filosoferade och kunde berätta att både Click and Cash och Sheraton mår utmärkt. Malin Baryard-Johnsson satt och trimmade Tornesch och förebrådde honom med ett skratt för att han inte ville lämna banan. Dressyren Patrik Kittel, som anlände sent, vimlade skojfriskt omkring i pressrummet efter att han trimmat Toystory lite. Vår senaste hjälte Henrik von Eckermann  såg lycklig ut och förklarade att han inte var ett dugg jetlaggad efter ankomsten från Hongkong (där han ju vann 1,5 miljoner kronor i Grand Prix) i söndags. Henrik passade på att mumsa i sig pressens kanelbullar eftersom det råder en akut brist på sådana hemma i Tyskland.

I pressrummet var det så långt att tävlingensorganisationens ordförande sedan många år, Per Löjdquist tog sig tid att slå sig ner och prata. Fast han sa att han numera är pensionerad från sitt jobb som informationschef på Volvo och att han hade rätt gott om tid numera. Göteborg Horse Show tänkte han dock fortsätta med, liksom Volvo Ocean Race och någon golftävling. Trivsamma pensionärsuppgifter.

I kväll blir det traditionellt Welcoming Party – härlig, och lugn, uppladdning för det allvar som börjar i morgon.

Alla vägar bär till Göteborg

Den här veckan bär alla vägar till Göteborg.

Redan på onsdag kväll startar årets Göteborg Horse Show och sedan blir det full fart till på söndag. Alla kommer att vara där. Ute på Mässan kommer bärkassar att fyllas med chabrak, täcken, strykkappor, borsta, och så naturligtvis det oundvikliga dressyrspöet. Visste jag inte bättre vore det lätt att tro att svenska hästar få ovanligt mycket stryk, för vid varje stor hästtävling tycks just dressyrspö vara det vanligaste inköpet. Men kanske är förklaringen att dessa spön lätt tappas bort, glöms eller går av.

På tävlingsarenan inne i Scandinavium kommer vi som vanligt att få se massor av bra sport. Det enda jag är lite tveksam till är dressyren, men Edward Gal och hans partner Hans-Peter Minderhoud håller i alla fall världsklass och flera av svenskarna är duktiga. Det ska också bli kul att se Skånes egen Paulinda Friberg i det här sammanhanget.

På hoppsidan blir det väldigt starka startfält. För världscupsryttarna innebär Göteborgstävlingarna sista chansen att kvala till finalen i Lyon senare i vår, så där kommer det att bli en sportslig höjdare. Sedan ska det bli synnerligen intressant att se våra unga ryttare mot eliten. Nicole Persson, Jenny Johansson och Robin Ingvarsson är alla uttagna. På första reservplats är Stephanie Holmén och nu går både hon och hennes arbetsgivare Peder Fredricson (som också ska rida) och Lisen Bratt Fredricson och hoppas att det ska komma ett återbud från någon av de utländska ryttarna. I så fall kan Stephanie packa in Thriller P och Fendi i transporten och styra kosan norrut.

Självklart kommer jag att vara på plats i Scandinavium, från första till sista start. Det blir täta bloggar och jag hoppas kunna berätta lite om vad som händer i kulisserna.

Mina egna hästar är piggare än någonsin nu när solen tittat fram och vårvindarna är friska. Två och ett halvtåringen fick löshoppa för första gången och det var en fröjd att se henne. Hindrena var inte så höga den här första gången, men ett är säkert, det syns vad hon är född till att göra. Nu blir det att ta det lugnt med henne ett tag, för plötsligt har hon börjat växa igen och påminner i kroppen lite om en dragster.

VM kan öppna för fler svenskar

Det blir hela 14 svenskar i Scandinavium nästa vecka.

Det är på gott och ont. Det goda är att fler får chansen att rida mot internationellt motstånd, på hemmaplan och i en så speciell arena som just Scandinavium.

Det onda är att det finns plats för så många svenskar, med andra ord, att det internationella inslaget följdaktligen är mindre. Det finns ju bara ett visst antal platser i startlistor och i stallar. Så i takt med att utlänningar tackar nej blir det plats för fler svenskar. Om det är så, så kan det tyckas lite konstigt. Antalet världscupkval är färre i år än vanligt (beroende på indragna tävlingar) och det borde vara många ryttare som är angelägna om att via WC-deltävlingen i Göteborg ta poäng för att kvalificera sig till finalen. Eller är det så, att många avstår världscupen i år och helt siktar in sig på kommande VM?

Det ska hur som helst bli väldigt roligt att se de ungdomar som tävlar flitigt utomlands och som vi här hemma egentligen har ganska dålig koll på, främst, ur skånska ögon sett, är Nicole Persson intressant. Jag träffade Nicole i samband med EM i Herning i somras och jag kunde då konstatera att den här tjejen rider väldigt bra.

Nicole är dotter till Ingemar och farfar är Hans-Göran, alla med rötter på den skånska slätten, i Anderslövstrakten. Hans-Göran äger Hip Hop och har haft långt samarbete, både med Hip Hop och dennes far Feliciano, med Maria Gretzer. Numera är det Nicole som tävlar Hip Hop, något som publiken i Borås förra helgen kunde bevittna.

Apropå unga svenskar så är jag lite förvånad att inte Stephanie Holmén är uttagen. Men det finns väl någon förklaring och den ska jag söka när jag är på plats i Göteborg.

Naturligtvis kommer vi att sakna Rolf-Göran Bengtsson i Göteborg. Det är alltid lika stimulerande att se denne världsryttare i aktion. Men nu är han ju skadad och i stället får man hoppas att han vilar tillräckligt länge så han är frisk till VM i sommar. Malin Baryard-Johnsson och Henrik von Eckermann får agera fanbärare för den stora blågula truppen.

I dressyren ska det bli roligt att se Paulinda Friberg, frisörskan från Lund som, enligt alla siare, går mot sin bästa vår hittills. Kul också med Sofie Lexner som är tillbaka efter den allvarliga nackskada hon drabbades av när hon ramlade av en unghäst i höstas.

Här hemma gläds jag åt att äntligen ha fått hem en hinderpark. Det första jag använde den till var att göra en lagom stor inhägnad, så två och ett halvtåringen fick en ram kring sig när hon skulle longeras för första gången. Hon skötte sig som om hon inte gjort något annat i hela sitt liv, och då hade jag ändå utrustat henne med gjord och benskydd, också det  premiär.

Annars lockar vädret mest till uteridning. Det blir, sedan i måndags, till ackompanjemang av lärksång, så det känns rätt gott just nu. Att hästarna desutom fäller vinterpälsen i stora drivor är lite jobbigt, men ack så härligt.

Dags att uppdatera lag-SM

Det blev lite diskussion med sportens folk kring Ridsportallsvenskan även vid tävlingarna i Helsingborg i helgen. Det finns en hel del åsikter kring den, några värda att ta upp.

Ridsportallsvenskan är vår äldsta lagtävling och har pågått sedan 80-talet. På den tiden var ett av syftena med denna lagtävling att den skulle stimulera juniorer och young riders. När de nu fick ladda, träna och tävla med seniorer skulle de stimuleras och på så sätt satsa på sin ridning och sina karriärer.

Det känns som att detta syfte är lite förlegat idag. Numera finns massor av junior- och ungdomstävlingar, inte minst Morgondagens Vinnare och Young Rider Krafft Cup med alla kval runt om i landet. Swedish Riders Trophy är en annan tävling för dem som vill upp. Och även Amatörtouren med final i Falsterbo. Därmed ligger det i tiden att ”öppna” lagsammanställningen, ta bort regeln att två av de fyra ryttarna ska vara 21 eller yngre. Göra detta lag-SM till ett riktigt lag-SM, med starkast möjliga uppställning. Vill man ge ungdomarna möjlighet att känna på den speciella lagkänslan kan man instifta ett lag-SM för ungdomslag, ett ungdomsallsvenskan.

Ett led i detta resonemang bli att man höjer svårighetsgraden. Det är hög tid. Kval i 1,30-hoppning för seniorer  är nästan ett hån mot dagens standard på svensk hoppsport.

Uppdelningen i olika kvalzoner känns inte heller anpassat för 2014. Inför ett grundseriesystem, kanske med en sydlig och en nordliga liga och låt de fyra bästa från varje liga göra upp i semifinal och final, i Falsterbo.

Det finns säkert många fler förslag till förbättringar/förändringar, men det här är i alla fall något som kanske kan ligga till grund för fortsatta diskussioner. Och syftet är att få ännu lite mera fart på en tävling som skulle kunna bli både spännande och ytterst attraktiv, såväl för ryttare som publik och sponsorer.

Jag har klagat en hel del på vädret den här vintern och nu tycker jag det kan sluta regna. Men vi ska i alla fall vara glada att vi inte bor i England, för är det några som har anledning att beklaga sig över vädret så är det väl de halvdränkta britterna. Vintervädret tycks dock inte ha påverkat våra bästa ekipage, det var många hästar i bra författning som säsongsdebuterade i Helsingborg i helgen. Det kommer att bli ett bra inne-SM och Gina Tricot Grand Prix i Borås till helgen. Det är masor av pengar att rida om, för om samma ekipage vinnet både SM och GP utgår en bonusmiljon. Det innebär att samma ekipage kan rida in drygt 1,2 miljoner kronor. Min vinnartips? Jens Fredricson och Lunatic.

Äntligen säsongspremiär

I veckan kom beskedet att finalen av Ridsportallsvenskan, det vill säga lag-SM, ska avgöras under Falsterbo Horse Show.

Jag blev väldigt glad när jag hörde det och drar mig till minnes att jag faktiskt föreslog det för halvtannat år sedan, innan man gjorde försöket med finaler i Globen. De två åren i Globen blev ganska bra, i alla fall sportsligt, men det var inte särskilt mycket publik och uppmärksamheten inte särskilt stor i media.

Bland annat därför tror jag att Falsterbo blir en jättebra finalarena. ”Alla” är ju där och det spelar liksom ingen roll att finalomgångarna ”bara” inleder meetinget lördag-söndag. I stället blir det ett fullvärdigt intressekomplement till amatör-touren och våra nationella ryttares kval till den internationella tävlingen. Tidsprogrammässigt finns det utrymme, och rent logistiskt bör det heller inte vara några problem.

Efter mitt besök i Wellington i Florida kan jag inte riktigt släppa tävlingarna där, utan kollar resultaten då och då. Jag såg till min glädje att Cyklon med Shane Sweetnam var tvåa i en större klass och alltså har lagt det utrustningsproblem som störde ekipaget i förra starten åt sidan. Skönt när en sådan sak inte få följder för hästen, det är ju lätt att de blir lite upprörda och spända efter en dålig erfarenhet.

Jag hittade även den från Maria Gretzer sålde Fineman i en prislista – igen. Och Mic Mac var elva i en svår hoppning med hela 125 000 dollar i prissumma. Marcus Hägglund från Höllviken red in på en fjärdeplats i en 1,30-hoppning med Catoki’s Son

Nästan all hoppning i Wellington rids på ett och samma ställe, med dess tolv perfekta banor. Men det finns ett undantag, en gräsbana som ligger bakom dressyrens huvudarena. Mellan hopp- och dressyranläggningen är det inte längre än att man kan rida; längs den anlagda grusbanan, med ett rejält staket mellan banan och vägen. Men ingen behöver  göra det, arrangörerna står för ”shuttle service” för de hästar som ska starta på gräset. Som sagt, the American Way skiljer sig en del från det vi är vana vid här hemma.

Och apropå det, just den här helgen börjar våra svenska hopphästar åka transport igen. Det är (äntligen) dags för årets första stora tävling. Helsingborgs Fältrittklubb är arrangör och som vanligt är startfälten stora. Många passar på att lufta sina hästar inför nästa helgs inne-SM och VW-Grand Prix-premiär i Borås. Där, uppe i textilstaden, vill alla visa sig från sin bästa sida, för där kommer förbundskapten Sylve Söderstrand att spika svensktruppen till Scandinaviumtävlingarna månadsskiftet februari-mars.

Min tioåring gjorde också säsongsdebut iHelsingborg, i en lättare klass eftersom hon inte tävlat sedan sedan november. Det gick jättebra, Jörfgen red lika optimalt som vanligt och vi kunde åka hem med en gul rosett. I morgon lördag och på söndag ska jag upp och titta på de lite högre klasserna. Jag ser fram emot det, även om jag denna gång nog snarare får klä mig i långkalsonger än shorts.

Regn mot snö – inget bra byte

Knappt hann jag lämna Florida förrän det var svenskt i prislistorna igen. Leif Nilsson i Vollsjö har fött upp Ohlala och stoet med härstamningen Orlando-Cardento. Tillsammans med sin amerikanska ryttare Lauren Hough vann hon på fredagskvällen en 1,50-hoppning med 34 000 dollar i prissumma, varav 11 200 dollar gick till Ohlala.

Dressutom var Glory Days (e Cardento-Sea Serpent) uppfödd och såld av Daniel Zetterman, med Katie Dinan i sadeln, elva, och Alexnder Zetterman var tolva med Flecu (e Hip Hop-Flamingo) uppfödd av Caroline Jacobsson.

I en annan 1,50-klass var Quirado femma. Quirado ägs av Marcus Hägglund från Vellinge. Marcus är själv i Florida och arbetar som ryttare, men han har hyrt ut sin bästa häst Quirado till Sydney Shulman. När jag träffade Marcus där i Wellington berättade han att det är ganska vanligt att  ryttare hyr bra hästar för att ha något konkurrenskraftigt att tävla med under de tolv intensiva vinterveckorna i Wellington.

Själv har jag alltså lämnat Florida-värmen. Nåja, värme och värme, det ösregnade när vi körde till flygplatsen Fort Lauderdale i torsdags. Men det regnet  var ändå bättre än det intensiva snöfall som mötte oss när vi landade på Kastup på fredagsmiddagen. Nåja, tack och lov håller snön på att regna bort nu.

Skönt var  i alla fall att komma hem till mina hästar som skötts jättefint medan jag varit borta. Red tioåringen idag och hon kändes hur fin som helst. Den ende som varit lite deppad är den gamle. Men det har hänt flera gånger förut att han ätit dåligt när jag varit på resa. De första gångerna har jag trott att det varit tillfälligheter. Sådant beteende hör man ju annars bara om hundar och kanske katter.  Men han är väl lite annorlunda och kanske beror det på att han bott hos mig sedan han föddes för 21 år sedan. Hur som helst, nu äter han igen.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×