Helvetet brakar loss

Så var julen avklarad.

Dags för nyår, och med den alla skräckupplevelser för djuren. Fyrverkerier är ett otyg och det hjälper inte att man förbjudit smällare, visselljudet när en raket avfyras är ännu mera skrämmande. Trots att jag bor en bit från bebyggelse kommer jag förmodligen att tillbringa tolvslaget i stallet. Den gamle är paniskt rädd och darrar i hela kroppen när helvetet brakar loss. Jag har försökt med mössa, bomull i öronen, radion på högsta volym, mörkade fönster och stängda dörrar, men inget hjälper.

Kommunen här nere har gått ut med att det är förbjudet att avfyra fyrverkerier. Bara timmen före och timmen efter tolvslaget är det tillåtet. Det är ett väldigt bra steg mot totalförbud men när folk i var och varannan villaträdgård då, i det tillåtna tidsspannet, plockar fram det stora bombardemanget då är hästarna (och hundarna) ändå lika rädda.

Varför kan man inte ordna ett stort, kommunalt fyrverkeri, i de lite större orterna, och genom det  besluta om totalförbud mot privat användning? Då skulle också alla smådjurskliniker avlastas. I mellandagarna är det rusning till veterinärerna i jakten på lugnande preparat till hundarna – och då är det ofta för sent. Ingen veterinär skriver nämligen ut något preparat utan att först undersökt hundens kondition.

Även om almanackan säger december, och snart januari, kan vi knappast kalla det för vinter. Milt och skönt och inga problem med halka. Många slåss dock mot leran men för mig, som har hagar på sandblandad jord, är det inte så farligt. Och hellre lite lera än stenhårdt, knöggligt och halt.

Med utebliven frost kan jag också använda ridbanan och det är en välsignelse. Har nämligen hämtat hem min tvååring. Hon är helt ”rå” och har därmed från börja i kindergarten: hon har fått lära sig att stå på stall, att bli verkad, att bli uppbunden och att ha täcke på. Hon har också hunnit få på träns och hon tycker att såväl det, som alla andra konstigheter jag hittar på, är roliga.

Finns det något mer stimulerande än att lära en häst allt, från grunden?

De äldre hästarna har fått ta det lite lugnare någon vecka. Jag låter dem aldrig vila helt eftersom det knappast kan vara bra för ett djur som är skapt att vara i ständig rörelse. Statistiken visar också att antalet kolikfall ökar med 30 procent under jul- och nyårshelgerna när folk uppenbarligen inte har så mycket tid för sina hästar. Nioåringen hopptränade med Jörgen på lördagen och var överlycklig, något hon tydligt visade med alla bocksprång mellan hindren.

Tävlingssäsongen drar inte igång på flera veckor än här hemma. På kontinenten, däremot, tävlas det, inte minst i Mechelen. Henrik von Eckermann har redan vunnit en bil genom att vara bäst i en Mastersklass. I morgon måndag, avgörs en (tv-sänd) världscupdeltävling, och där är Henrik titelförsvarare. Kul också att Patrik Kittel vann direkt i debuten i dressyrens Grand Prix med nya stjärnan Deja, och dessutom var femma i Grand Prix med Toy Story och sedan fyra (med 74,40 procent) i World Dressage Masters. Svedalas Cecilia Andrén Dorselius var det andra svenska inslaget i dressyren och hon var sjua i båda klasserna med Lennox.

Vann gjorde tyskan Helen Langehanenberg på hingsten Damon Hill. I küren blev det respektingivande 85,85 procent.

På lördag ser jag fram emot clinicen på Flyinge med Rolf-Göran Bengtsson. Maria Gretzer kommer att ställa ett par hästar  till förfogande och dessa klipps nu och putsas för att vara riktigt snygga när det är dags att framträda inför den stora publiken. Proffsigt, var ordet.

Sent ska syndaren vakna

Pratade med Rolf-Göran Bengtsson häromdagen. Han var precis på väg till Hamburg, till sjukgymnasten.

Strax efter att han varit på Flyinge och ridit Grand Prix drog han på sig en ny muskelbristning i den redan sargade ljumsken. Han genomförde finalen i avslutningen av Global Champions Tour i Doha men sedan har han inte kunnat rida. Rolf-Göran berättade att han nu åker till Hamburg varje dag och får behandling av det fysioteam som ingår i fotbollsklubben Hamburger Sportvereins organisation.

Han blir, långsamt, bättre, och hade planerat att tävla i Frankfurt. Men han lutade åt att avstå den tävlingen för att få långvila. Klokt, mycket klokt, beslut, särskilt att komma från en ryttare. Hästfolk har ju tendensen att inte bry sig så mycket om sig själva, mycket mer om hästen. Kanske en proffsryttare som Rolf-Göran måste passera 50 för att med förnuft värdera sin egen kropp.

Glöm förresten inte att RGB kommer till Flyinge den 4 januari och håller clinic. Alltid väldigt se- och hörbart.

Rolf-Göran berättade också att han och hans nya sponsor Stutteri Ask är ute och letar efter en riktigt bra häst till honom. De har letat länge men inte hitta något. Tänk att det ska vara så svårt att få tag på en topphäst, även när man har några miljoner i börsen.

Några miljoner handlar det inte om för dressyrryttaren Paulinda Friberg från Skurup, men väl 100 000 kronor. Så mycket får hon i stipendium, som mottagare av det första stipendiet ur Ridsportens Jubileumsstiftelse. Paulinda ska få åka till Stockholm den 19 december och ta emot värdebeviset ur självaste prinsessan Madeleines hand. Inte dåligt för en tjej med ”normalt” arbete och bara en enda häst.

Medan stormen Ivar rasat i Norrland har vi här nere i syd kunnat njuta av i det närmaste vindstilla väder. Lite regnigt och grått, men hellre det än storm. Takpannorna på husen här hemma är fortfarande inte på plats efter Svens härjningar. Snön har tack och lov också hållit sig borta, det räcker med den dos som gjorde det omöjligt att ta hästen till tävling i Helsingborg förra helgen.

Tävlingssäsongen här hemma är i det närmaste över. Det är dags för lite vila, men inte för mycket (för hästarna). Statistiken visar att antalet kolikfall hos häst ökar skrämmande mycket under jul- och nyårshelgerna – bara för folk inte orkar/inte har tid med sina hästar. Julefrid är bra – men i lagom doser.

Stormigt säsongsslut och smart sportchef

Tävlingsboxar som flög iväg, hästtransporter som inte gick att köra, det är bara några av de verkningar som hästeribranschen drabbats av genom stormen Sven.

Helsingborgs Fältrittklubb står ju som värd för finalen av Swedish Riders Trophy. Den finalen rids i morgon kväll, men fredagen semifinal skulle föregås av några uppvärmningsklasser.

Men det fungerade inte. 1,15- och 1,25-hoppningarna som skulle ridas på förmiddagen ska nu i stället ridas på söndag eftermiddag, och det nya inslaget, Grand Prix-dressyr, flyttades från 8.00 till 12.00.

Förhoppningsvis lugnar det ner sig, så att alla kan komma på plats utan att skada sig. Det ska bli kul att bevaka tävlingarna hos HFRK, så välarrangerat och trevligt som det brukar vara där. Och med tv-sändningen höjs dessutom stämningen automatiskt. Swedish Riders Trophy blir svensk hoppnings säsongsavslutning och det finns alla möjligheter att det blir med ett utropstecken.

Här hemma gjorde jag misstaget att släppa ut två av hästarna, bara medan jag mockade. De var visserligen glada att få komma ut efter ovanligt mycket stallstående. Men när vinden började piska på allvar igen, och det dessutom snöade, då var det inte så svårt att övertala dem att komma in igen.

Veckan som gått har flutit i efterverkningarna av Globen-tävlingarna. Det har varit en hel del funderingar om den kommande flytten till Friends arena nästa år. Det är många som oroar sig, särskilt för logistiken kring arenan. Enorma trafikproblem, ingen tunnelbana att åka eftersom stationen inte kommer att bli klar än på några år, Stockholmsområdets värsta bilköer – det är många som ser problem, inte minst de luttrade funktionärerna. Show director Ulf Rosengren däremot ser bara möjligheter, som den entusiast han är. Smart drag dessutom av honom att engagera ridsportens ojämförligt största ansikte utåt, Malin Baryard-Johnsson, och ge henne titeln sportchef.

Dags av avrunda Globen

Snart dags att lämna Globen och flyga hem till Skåne.

Jag brukar tycka att det är jobbigt att bevaka Globentävlingarna men den här gången var det trevligt. Långa dagar, som vanligt, men väldigt bra hopptävlingar. Det kan vi så klart tacka Ulf Rosengren och hans envishet för. Ystadpågen Rosengren har i flera år, med en dåres envishet, arbetat för att få Topp-10-finalen till Stockholm. Det blev visserligen några ryttaravhopp, men med världens fjorton högst rankade ryttare på plats, så blev det väldigt bra sport. Alla pratade om det, alla var överens, det här var riktigt, riktigt bra.

Det enda som blev en smolk i glädjebägaren var att det inte fanns någon svensk i toppfinalen. Men å andra sidan så gjorde Peder Fredricson allt han kunde för att den svenska flaggan skulle gå i topp så ofta som möjligt. Visserligen blev det tvärstopp i Grand Prixen med Cash In (ett fel han själv tog på sig eftersom han aldrig hann lätta i handen inför inhoppet i en kombination) men i övrigt vann han ju allt han ställde upp i. Ofta med storebror Jens på andraplats. Eller som på söndagsförmiddagen, med utmanare Douglas Lindelöw skuggande med sin snabba Talina.

I morgon måndag ska Ulf Rosengren hålla presskonferens och avslöja alla sina storslagna planer inför nästa år. Allt ska bli större och bättre, lovar han så här på förhand. Så blir det säkert, entusiasmen hos honom sinar aldrig.

Jag har varit lite kritisk mot dressyrtävlingarna på Globen och i år har jag fått vatten på in kvarn sedan den ena efter den andra av stjärnorna hoppat av. Motiveringarna har varierat, men till syvende og sidst är det den långa vägen från kontinenten till Stockholm som avskräcker. Det finns världscuptävlingar på betydligt närmre håll för tyskar, fransmän, engelsmän och holländare att rida in poäng på.

Jag frågade FEI:s dressyransvarige Trond Asmyr om man verkligen ville ge Stockholm fler världscuptävlingar efter några dåliga deltagarår, men han konstaterade hurtfriskt att det nog bara hanbdlade om tillfälligheter. Stockholm ska hysa WC-dressyr åtminstone de två närmsta åren.

Nu är det i alla fall snart slut och vi kan summera denna den 21:a (och sista) upplagan av tävlingar i Globen med att det sportsligt sett blev en dundersuccé med dominans i både hoppning och dressyr – och även regn av beröm från de aktiva för arrangemanget.

Nu siktar vi mot nästa tävling: finalen i Swedish Riders Trophy i Helsingborg kommande helg.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×