En välförtjänt storskräll

Om det var skrällfritt i dressyren i Globen så skrällde det desto mer i Topp-10-finalen.

Vem hade räknat med att 32-årige Daniel Deußer skulle vinna? Sist in, på andra reservplats, och först ut på banan, allt talade emot honom.

Trodde alla. Men Daniel visste att hans Evita var i toppform och han red som en vinnare, från första till sista språnget.

Det blev en fantastiskt bra final, spännande, bra sport och en hel del överraskningar. Roligt också med allt beröm för banbyggaren. Peter Lundström är ny i sammanhanget och han fick massor av lovord från ryttarna.

En dag kvar i Globen – och nu får svenskarna vara med igen. Läge för Fredricsons igen?

Skrällfritt och skällvarning

Det gick helt enligt programmet, Tinne Vilhelnson Silfvén var smått överlägsen i Grand Prix-dressyren i Globen.

Hade hon inte varit det hade det varit en skräll, för sanningen är den att Tinne är den enda världsstjärnan på plats. Trots att det står världscuppoäng på spel i morgon. Alla andra har hoppat av och väljer världscuptävlingar på närmre håll nere på kontinenten.

Fast helt stjärnlöst var det trots allt inte i startlistan. Här fanns ju Edward Gal. Alla minns väl hans otroliga föreställningar på mästerskapen med drömhäsren Totilas, när domarna tävlade med varandra om att dränka honom i höga siffror. Tyvärr bröts magin, när Totilas såldes.

Men Gal tävlar på andra hästar. Alla är svarta. ”Så jag vet inte vilken av hästarna det är jag rider där hemma. Det är enklare så”, skojade Gal på presskonferensen efter lördagens Grand Prix. Man kan också säga, att det inte spelar någon roll vilken häst han sitter på, han har förmågan att göra Grand Prix-häst av vilken Brunte som helst. I Stockholm har han med sig Glock’s Voice. en väldigt pampig hingst, men också så egocentrerad att han flera gånger mer ägnade sig åt att kolla omgivningen än lyda order från Gal.

När dressyren var klar blev det lång väntan på dagens höjdpunkt, kvällens Top-10-final i hoppning. Det märktes att något stort var på gång. De internationella journalistkollegorna anlände, initiativtagare Rodrigo Pessoa, ordförande i internationella ryttarklubben, sprang runt och kollade allt och alla och spänningen steg allt mer.

Och inne på arenan var det, som vanligt, matiné-föreställning, barnens stora fest med hästar i alla storlekar, tomtar och glitter. För de ryttare (det vill säga alla svenskarna) som inte ska vara ned i Topp-10-hoppningen gällde det att ladda för agility-tävling. Det är lite prestige i den, när stallhunden ska tävla i lydnad. Malin Baryard Johnsson sågs tillsammans med äldste sonen Alvar inhandla en ny tröja till hunden Lukas.

Stilfyllda ponnydiskussioner

Diskussionerna går höga på olika bloggar och i andra sociala medier. Det handlar om stilbedömningens vara eller inte vara, främst inom ponnyhoppningen.

Det är lika bra att klargöra min inställning direkt: jag är för stilbedömning.

En bra position i sadeln är förutsättningen för all inverkan på hästen, den är grunden för all ridning. Positionen måste läras in från början, grävas in i ryggraden från den stund en ryttare lär sig ”rida lätt”. Det är utifrån en riktig sits en ryttare har möjligheter att arbeta vidare för att eventuellt nå toppen. Titta bara på världsnationen Tyskland, och vad sedan länge etablerad stilbedömning har gjort för landets framgångar.

Det går att få framgång utan en bra sits. Det är bara att köpa en bra, klok och försiktig, ponny och sedan åka runt och skörda rosetter och titlar. Men då handlar det inte om ridning på riktigt, ett barn som får en sådan ponny (ofta av föräldrar som inte är tillräckligt insatta i sporten) får sällan lära sig grunderna. Detta studsar genast tillbaka på barnet när det blir dags att gå över på stor häst. Då avslöjas bristerna obarmhärtigt, framgångarna uteblir och risken är stor att hästen far illa.

Det är därför stilbedömning är så viktigt. Den ger ett kvitto på ryttarens inverkan på hästen, på position och balans i sadeln – och blir samtidigt en vägvisare på vad ryttarna bör åka hem och träna på. Både för sin egen och inte minst för ponnyn/hästens skull.

Många ponnyföräldrar protesterar just nu mot stilbedömningen i ponny-SM och tycker det är orättvist att tre felfria rundor inte räcker för medaljstrid. Men först och främst, inom vilken annan sport tävlar barn, som inte ens nått tonåren, om en mästerskapstitel? Och sedan, hjälp i stället till med konstruktiva idéer för utformningen av ett bedömningssätt, med stilbedömning, som premierar såväl bra ridning som goda prestationer.

Lång dags mingel mot tävling

Det har varit en lång dag, den här som var dagen efter ryttargalan. Tävlingarna börjar inte förrän 18,00, så jag tänkte att jag skulle passa på att se lite av Stockholm. Trots att jag varit i hufvudstaden åtskilliga gånger hade jag aldrig sett Gamla stan men nu skulle det bli verklighet.

Det blev en promenad över Slussen och in bland de gamla gatorna och gränderna. Visst var det pittoreskt och jag förstår att turisterna trivs här under sommaren. Men nu var det ganska glest bland folk och en pinande vind gjorde att jag hellre sökte mig in i affärerna…

På eftermiddagen åkte jag till arenan, för att träffa Douglas Lindelöw och höra om hans erfarenhet av de tuffa fystesterna på Bosön. Douglas och jag möttes vid den gamla framhoppningen, det som nu (efter framridningsflytten till Johanneshovs isstadion) mera är en ”collecting ring”). Här finns ett café för ryttare och hästskötare och här satte vi oss och pratade kring det som är grunden till reportaget i Skånskans fredagstidning.

Inne på arenan mjukade många av de svenska hoppryttarna upp sina hästar. Malin Baryard-Johnsson kom galopperande med en pigg Tornesch, Niklas Arvidsson red Yajamila och bland de unga som skulle rida kvällens Stockholm Trophy fanns bland andra Sofia Alfredsson på familjen Emanuelssons 21 år gamla Cactus L. ”Fantastiskt så fräsch han fortfarande är”, kommenterade Bosse Emanuelsson förtjust, och det var bara att hålla med. Cactus, som tidigare reds av hans dotter Emma Emanuelsson såg ut att njuta över att fortfarande få vara med i hetluften.

Hopphästarna avlöstes av ett gäng cowboys, men det var en brokig skara. Lite udda ändå att se en friser, och lusitanos, i westernutstyrsel.

I den allmänna röran där nere i de undre Globenregionerna kom plötsligt Patrik Kittel spatserande. Patrik är alltid lika glad och vi stod där och pratade lite om ditt och datt. Enda gången besvikelse drog över hans ansikte var när vi konstaterade att han inte kan tävla här i år. Plötsligt en morgon stod hans bästa häst Scandic med ett svullet framben och därmed blev Stockholmsresan cancellerad. Och inte kunde Patrik ta med Toy Story heller, honom ska han rida nästa vecka i en tävling han helt enkelt inte kan tacka nej till. ”Jag har uteblivit tre gånger från den här arrangörens evenemang. Jag kan bara inte utebli en fjärde”, förklarade Patrik.

Nu håller vi tummarna för att Flyinge HSK tar sig vidare från torsdagskvällens semifinal och i finalen i morgon försvarar sin lag-SM-titel. Träffade lagledare Janne Jönsson och han såg minst sagt sammanbitet koncentrerad ut. Det lovar gott.

Festfolket firade fälttävlan

Tipset gick in, svenska fälttävlanslandslaget fick ridsportens bragdmedalj för EM-silvret i Malmö.

– Storslam för fälttävlan, konstaterade Frida Andersen.

Det var det sannerligen, ryttargalan på Berns präglades av ridsportens formel 1. Fridas häst Herta blev årets häst, hästens uppfödare, familjen Andersen, blev årets uppfödare och Louise Svensson-Jädhe utsågs till årets komet.

Men också hoppningen prisades, inte minst genom att Magnus Dyrendahl fick pris för sin uppfödning Lunatic.

Allra störst applåder och stående ovationer blev det dock för Bo Helander. Den före detta förbundsordföranden med många insatser inom ridsporten fick årets stora hederspris.

Och sedan fortsatte festen, med god mat, levande ABBA-musik och så småningom dans. ridsporten festade den här kvällen, och just festa kan ridsportfolket nu när det för en gångs skull kunde ta av sig de leriga kängorna

Många skånska galapriser

Morgondagens stjärna hoppning blev Nicole Persson, dressyr: Marina Mattsson, fälttävlan Louise Svensson-Jädhe. Alla tjejerna har skånsk anknytning: Nicole kunde Skånskans läsare få veta mer om redan i somras i ett reportage i SkD i samband med EM i danska Herning. Nicole tävlade i kringklasserna där, på hästar som tillhör arbetsgivare Johannes Ehnings stall. Nu har Nicole också fått ta hand om farfar Hans-Görans hingst Hip Hop. Nicole kommer från Skurup, och inte långt därifrån, i Dösjebro finns Louise Svensson-Jädhes hemadress. Louise ingår i teamet ”Ride to Rio” och spås en lysande karriär. Lyckan var stor när hon på scenen på Berns fick ta emot priset av EM-ryttaren Ludwig Svennerstål. Marina Mattsson är halländska men tränar regelbundet för Jan Brink i Vankiva. Morgondagens häst i hoppning blev Toulouse, som ägs av Ann-Catrin Carlsson, Åsa och Håkan Björklund och rids av Henrik von Eckermann. ”En häst som jag tror mycket på”, sa Henrik. Det dök upp lite sommarkänsla mitt i festyran, när Frida Andersen fick priset som ”Årets komet”. Frida slog ju igenom med dunder och brak när hon i Malmö lade grunden till lagsilvret i fälttävlans-EM.

Ridsporten festar

Malin Baryard-Johnsson kom i knallrosa volangklänning, Angelica Augustsson  var strålande vacker med sitt uppsatta hår och mycket klädsamma stora örringar. Marcus Westergren var, liksom många andra, uppklädd i välsittande smoking.

Antonia Ax:son Johnsson minglade med annat ryttarfolk, här var Henrik von Eckermann, som kom tillsammans med Malin B-J innan Malin bytte till sin egen Henrik (Johnsson), pappa Ingvar Fredricson och sönerna Jens och Peder, här var förbundsfolk med ordförande Anders Mellberg i spetsen, sponsorer, hästägare, en och annan hovslagare, någon banbyggare och massor av ryttare.

Svensk ridsport festar, på Berns i Stockholm. Det förbund som nyss utsetts till årets idrottsförbund inledde sitt årliga party, med glitter och långklänningar och med Jessica Almenäs som konfrensier.

Det ska bli prisudelningar och underhållning – och alla är förväntansfulla. Fler rapporter kommer framåt kvällen.

Bland ankor och stjärnor i Globen

En timme efter att jag landat på Arlanda var det presskonferens i Globen inför  Stockholm International Horse Show. Det blev lite körigt, men eftersom väskan kom snabbt hann jag faktiskt.

Det är alltid lika trevligt att träffa kollegorna, men själva presskonferensen gav, som vanligt, inte mycket. Efteråt gick jag ner i arenan och där genrepade, eller ska vi kalla det tränade, de ryttare som ska vara med i ”Stjärnornas hoppning”. Så mycket till stjärnor är nu inte många av dem, men jag hälsade i alla fall på Caroline af Ugglas och Maria Akraka. Båda red dessutom rätt hyfsat.

Det är sista årets stockholmarnas hästshow går på Globen. Nästa år flyttar den till nya Friends Arena. Tävlingsledare Ulf Rosengren lovar bästa showen någonsin och det kan det säkert bli. Bland shownumren finns tyskan Anne Krüger och det är mycket snack kring henne. Men om jag inte minns fel, så såg vi skåningar henne redan för några år sedan under Flyingedagarna. Hon showade med sina ”running ducks” och sin border collie i ett fantastiskt roligt och underhållande nummer.

Tävlingsmässigt är det rätt utgallrat, särskilt i dressyren. Många av de bästa väljer bort Stockholmstävlingen eftersom det är så förfärligt långt att resa med hästarna. Jag ser i alla fall fram emot att se Edward Gal på unga Voice. Det är som Tinne Vilhelmson-Silfvén sa: Gal kan få vilken (oerfaren) svart häst som helst att uträtta underverk. Också Tinnes ritter med Don Auriello (Anton) är värda att se. Dessutom är det sista tillfället att se ekipaget, den 21 december åker Tinne och hästarna för vintersejour i Florida.

Hoppningen kan bli hyfsat bra med unghästklass för championatshästarna, semifinal och final i Ridsportallsvenskan, Topp-Tio-finalen. För er som är nyfikna, här är de hoppryttare som deltar i Globen: Roger Yves Bost (regerande Europamästare), Patrice Delaveau, Kevin Staut, Ben Maher, Christian Ahlmann, Ludger Beerbaum, Daniel Deusser, Marcus Ehning, Gerco Schröder, Steve Guerdat (regerande OS-mästare), Angelica Augustsson, Malin Baryard-Johnsson, Henrik von Eckermann, Emma Emanuelsson, Peder Fredricson, Jens Fredricson, Stepohanie Holmén, Douglas Lindelöw, Johan Lundh och Helena Persson.

Sprang på Angelica Augustsson i foajen i Globenhotellet och kunde inte låta bli att beklaga det faktum att hon inte får behålla Mic Mac när hon vid årsskiftet byter arbetsgivare. Hon såg lite ledsen ut och beklagade det hela. ”Men i mitt nya stall finns många bra hästar, så jag får komma över det”, tröstade hon sig.

I kväll är det Ryttargala. På Berns.

 

Manfallet i Globen fortsätter

Rolf-Göran Bengtsson kommer inte till Globen.

Inte Patrik Kittel heller.

Stjärnfallet är påtagligt inför Stockholm International Horse Show.

I RGB:s fall är åtminstone inte jag förvånad. Av flera orsaker. Han har ont i den sedan tidigare sargade ljumsken och behöver vila, hans hästar har gått väldigt mycket, han är (fortfarande) bara reserv till Top-Ten-finalen, SIHS är en ganska jobbig (om än rolig) tävling för en svensk, särskilt en som haft ett synnerligen tufft novemberschema.

Dressyrstjärnan Patrik Kittels bästa häst Scandic är lätt skadad, därav avhoppet. Eftersom jag inte har så bra koll på Patriks aktuella häststatus frågar jag mig varför han inte i stället tar med sig Marie och Olle Bjernick-uppfödda Toy Story, som han ju vunnit WC-deltävlingen i Globen med tidigare. Hur som helst är det synd att Patrik inte kommer, han är alltid ett trevligt inslag med sitt goda humör och fina ridkonst. Nu blir dressyrtävlingarna i Globen  ännu tunnare och man kan fråga sig om den verkligen kommer att hålla den status för WC-deltävlingar som FEI önskar.

Nåja, vi får i alla fall se de svenska stjärnorna, inte minst Tinne Vilhelmson-Silfvén – och så Svedalas Cecilia Dorselius som äntligen gör sin ”riktiga” comeback med Lennox.

Och så ska vi hålla tummarna för Flyinge i finalerna av Ridsportallsvenskan, kolla in ungdomsklasser i dressyr och en clinic med Peder Fredricson och Malin Baryard-Johnsson.. Bland mycket annat.

Superstarkt Flyinge skenar mot ny seger

Loviseholms SHK från Örebro stack visserligen upp och började hota Flyinge HSK så pass mycket att det blev omhoppning mellan lagen. Men när det drog ihop sig var Flyinge ändå bäst.

Det handlade om kvartsfinal i ridsportallsvenskan, denna lagtävling som egentligen inte blir ”på riktigt” förrän det drar ihop sig till kvartsfinalen på Strömsholm. Det var denna kvartsfinal, i två omgångar, som Flyinge vann. Därmed är det klart för final, i veckan i Globen. I fjor var det premiär för allsvenskan i Globen. Det blev succé, inte minst om man tittar på den med skånska ögon eftersom Flyinge vann.

Och även om Flyingeryttarna själva är lite försiktiga i sina uttalanden, så får de finna sig i att vara favoriter till segern i år igen. Laguppställningen är superstark: systrarna Nicole och Stephanie Holmén, unga Emelie Grönberg och som ankare rutinerade Fredrik Jönsson.

På Globen ska man först avverka en semifinal. Flyinges motståndare blir Loviseholm, Varberg, Fjärås och Örebro.

Strömsholm har haft en stor tävlingshelg, med sista och femte omgången av Swedish Riders Trophy på lördagen Ni kanske såg hur det gick i tv-kanalen Horse1 och blev liksom jag ännu en gång  imponerad av unga Louise Torgersen (dotter till Cecilia Arvidsson, för en del år sedan landslagsryttare med Angelique).  Louise rider enkelt och offensivt, något hon visade med sin Alisia när hon nyligen vann på Flyinge.

Fredrik Jönsson avrundade för övrigt Strömsholmsmeetinget med att vinna 1,45-hoppningen med Aloubet.

Nu får Fyingehästarna stanna kvar i mellan-Sverige. Det är inte lönt att forsla dem alla de 60-70 milen hem, bara för lasta dem och vara på plats i Stockholm på torsdag.

I veckan åker även jag till Globen för att rapportera om allt som händer där. Det blir som vanligt en orgie i julstämning och för en gångs skull känns det okej. Under söndagsförmiddagens ridtur fick vi riktigt vinterkänsla i den bitande vinden och en sol som inte värmde ett dugg. Det går inte att nonchalera faktum längre, vintern är på väg, trots att rosorna blommar och jag fortfarande plockar tomater i växthuset.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×