Det är så här bra sport ska vara

Förra veckan, under hopp- och dressyr-EM i Herning slog det mig att framför allt hopphästarna och -ryttarna blivit väldigt bra. Det var synnerligen hög klass på de flesta ekipagen, ett tecken på att hoppningen tagit ett stort kliv framåt. Det gäller både ryttarnas skicklighet, och uppfödarnas avelsarbete.

Samma intryck fick jag när jag bevittnade det tredje Europamästerskapet i de olympiska grenarna, fälttävlan. Undantaget några ryttare från öst-Europa var det ingen som hade några problem med de uppgifter de ställdes inför på terrängbanan. De felfria ritterna var legio, och få behövde kämpa för att klara tiden, trots att det fanns farhåger om detta före tävlingen.

Michael Jung från Tyskland var bättre än bra, dessutom, och leder stort inför hoppningen på sin nya stjärnhäst Halunke. Honom kommer ingen att kunna passera i morgon, allt annat än felfritt för Jung på banhoppningen är en skräll.

Alla svenskar var imponerande bra. ”Medalj är målet” har förbundskapten Staffan Lidbeck sagt ända sedan han tog jobbet för snart ett år sedan. Och medalj kommer det alldeles säkert att bli för laget. Förhoppningsvis också individuellt, både Sara Algotsson-Ostholts Reality och Niklas Lindbäcks Mister Pooh är bra hoppare. Dessutom har ju Ludwig Svennerstål, på tredjeplatsen, specialtränat banhoppning i Tyskland i vinter.

Det var gott om folk som ville se terrängritten på Ribersborg – men det kunde varit fler. Det faktum att det inte var gratis inträde i år, till skillnad från föregående år, var det inget att göra något åt, internationella förbundet har sina regler. Men det var på tok för dyrt. 219 kronor för vuxen skrämde bort många. En familj på fyra personer, som dessutom kanske ville köpa något att äta eller dricka, kunde lätt bli av med en tusenlapp. Det var alldeles för mycket. Synd, tävlingen var så underhållande och bjöd på så bra sport, med kvalitet och lagom dramatik, att den var värd dubbelt så många påskådare.

Förhoppningsvis blir det fullsatt i morgon, för nu ska medaljerna fördelas i den spännande banhoppningen. Tyvärr får vi inte se Sandra Gustafsson och Top Select, som endast deltog i den individuella tävlingen. Hästen haltade rejält när den kom i mål. Efter undersökning har man hittat en skada på gaffelbandet.

Andraplatsen ohotad

Sverige kommer att ligga på andra plats i EM i fälttävlan, oavsett hur det går för lagets fjärderyttare, Ludwig Svennerstål.

För efter Frida Andersén och Niklas Lindbäck red Sara Algotsson-Ostholt precis lika bra som sina lagkamrater i terrängen, felfritt och inom tiden. Alla tre svenskarna, och även de som endast rider individuellt, har tagit sig an uppgifterna på ett otroligt självklart sätt.

– Vi är så här bra, och nu har vi fått visa det, sa Sara.

Själv var hon väldigt nervös, redan kvällen före terrängritten.

– Jag var så spänd på om min ”långa” häst skulle gå att svänga i kombinationerna. Det fungerade hur bra som helst, Reality var fantastisk, sa Sara, synbarligt lättad över att ha klarat pressen.

– Jag hörde publiken efter varje språng. Det var verkligen inspirerande. Att det började ösregna precis innan jag skulle rida vände jag till något positivt. Reality hade börjat hetsa upp sig och svettas, så jag tänkte att regnet kylde ner henne.

En ryttare kvar för laget, Ludwig kan rida avslappnat.

 

Svenskarna galopperar mot medalj

Med armen i luften och jublande glad galopperade Niklas Lindbäck i mål efter terrängritten.

Han hade gjort som sin lagkamrat Frida Andersén, klarat terrängbanan felfritt, och inom tiden.

– Det kändes fantastiskt, sa Niklas.

– Jag ändrade min ursprungsplan på sjunde hindret och la in ett extra galoppsprång. Då blev det perfekt.

Niklas gick upp individuell andraplats efter sin ritt, och för det svenska laget betydde det att två av två kommit i mål utan felbelastning. Då hade britterna det mera besvärligt. Deras förstaryttare, rutinerade Pippa Funnell fick en vägran och sedan gick Lucy Wiegersma, tidigare vinnare på Ribersborg, omkull med Simon Porloe

Anna Hassö från Sjöbo har rutin så det räcker för hela landslaget. Hon rider vidare, trots flera mycket allvarliga skador, och hon är populärare än någonsin.  Utländska medier formligen älskar henne.

Hennes terrängritt började med att hon tappade stigbyglarna på tredje hindret och fick inte tag på dem. – Min stela vänstra fotled gjorde att jag tvingades stanna för att komma i ordning, förklarade hon. Två hinder senare blev det stopp igen. Men nu var det arrangörerna som hindrade henne.

– Det var en ryska före mig och jag var lite förberedd att något skulle hända. Ryssarna är inte så rutinerade, sa Anna.

När hon sedan fick klartecken att rida igen blev det som en promenad i parken.

– Enkelt. Till och med mina naglar höll, skojade Anna och visade upp sina blågult målade naglar.

 

 

 

 

Kanonstart för svenskarna

Sverige fick en kanonstart när terrängritten i fälttävlans-EM inleddes på lördagsförmiddagen.

Frida Andersén och hennes Herta klarade den svåra banan som om den vore den enklaste i världen. Hon var desssutom klart inom maxtiden.

– Det kändes helt fantastiskt. Herta var med mig hela tiden, jublade Frida.

Inte ens en krånglande stövel störde.

– Jag hade lånat stövlar av Sara Algotsson-Ostholt eftersom de nya jagfick i går var för små. Men också Saras var lite trånga så jag lät skaften vara öppna medan jag gick med dem. När jag sedan satt upp på min häst glömde jag att stänga dem, berättade hon.

– Men det spelade ingen roll. Känslan att vara där ute på banan fick mig att glömma allt.

Hästkrockarna inte bra för någon

Det blev ett himla flängande på fredagen, och mer lär det bli innan helgen är avklarad.

EM i fälttävlan i Malmö och VW-Grand Prix i hoppning i Skyrup, det är två stortävlingar i samma landskap. Och på Jägersro är det travhelg med travderbyt som höjdpunkt på söndag.

Travet och fälttävlans-EM ligger där de ligger, och dessa två tävlingar lockar inte samma kategori publik. Men varför kunde man inte skjuta på Skyrupstävlingen en helg? ”Sponsorn bestämmer” heter det. Men jag tror, att om sponsorn insett vilket tapp i mediabevakning, och publik, krocken medför, så hade det säkert gått att flytta tävlingen.

Skyrupstävlingarna har lockat väldigt bra startfält. Två EM-ryttare i form av Jens Fredricson och reserven Emma Emanuelsson. Malin Baryard-Johnsson med Baltimore och flera andra topphästar är en annan världsryttare. Klassen på toppen är det minsann inget fel på. Däremot är det många andra, alltför många, som känt sig kallade att tävla i Skyrup.

Dels handlar det om de som startade i GP-kvalets 1,50-hoppning och som inte hade häst, eller förmåga, för svårigheterna. Och dels är startfälten så stora att man knappt hinner genomföra tävlingarna innan det blir mörkt. Mörkret var anledningen till att GP-kvalet lades före fredagens 1,40-hoppning, och man fick skynda igång klasen för att den skulle kunna avslutas.

Det känns som att man behöver diskutera lite mer inför nästa stora evenemang. Arrangörerna i Skyrup har stora ambitioner och jobbar stenhårt. Det ska premieras, men då måste det kanske komma lite hjälp utifrån, inte minst med tidsplaneringen. Jag tycker nästan lite synd om Anna Wemlerth och hennes stab.

Sverige i topp

Svenskarna fortsätter att leverera i fälttävlans-EM. Just nu leder Sverige lagtävlingen!

Först Frida Andersén med Herta, sedan Niklas Lindbäck med Mister Pooh. Och idag på förmiddagen Sara Algotsson-Ostholt med Reality (eller Bigsy som hon kallas). 40,0 straffpoäng fick Sara och gick därmed dessutom in på andra plats individuellt, strax före Niklas Lindbäck.

Dressyren fortsätter hela dagen, men det är bara en lagryttare per lag kvar, så Sverige kommer att hålla toppositionen. Pressen på vår sisteryttare Ludwig Svennerstål har  därmed lättat betydligt.

Apropå dressyr, en kompis undrade varför man använder porrmusik som ljudmatta under dressyruppvisningarna (hur han nu vet hur porrmusik låter…).  Tja, kanske är det för att göra detta ganska tråkiga fälttävlansmoment mera upphetsande?

Mitt Ribersborg i förvandling

Jag är uppvuxen i Malmö, i Slottsstaden.

Hela somrarna mer eller mindre bodde jag på Ribersborg, året runt jag gick med hunden i regn och rusk, halv storm, sol och milda vindar på ”hundfältet”.

Ribersborg har alltid känts som mitt.

När jag åkte dit idag, onsdag, blev jag allt mer förvirrad. Här var jag, på mina gamla lek- och solmarker. Men här var också de internationella kollegor som jag mötte så sent som i söndags vid hopp- och dressyr-EM i Danmark. Och som jag under över 30 år träffat på tävlingsplatser runt om i världen.

Det var två världar som möttes, och jag hade svårt att få ihop dem, även om jag stolt välkomnade alla vänner till ett Malmö som visade sig från sin allra vackraste sida.

Även om alla de utländska gästerna hört talas om Ribersborg, om fälttävlan mitt i stan, vid havet, så var ändå många förvånade över att det de hört inte var någon överdrift. Och när de väl sett hur fint det var, hittade många vägen över den gamla Sillabana-vallen till havet och restaurangerna.  Det var en härlig blandning av vanliga, badande och motionerande Malmö-bor och ryttare, hästägare, hästskötare och tränare.

Det såg verkligen ut som om alla trivdes och var avslappnade, trots att EM-medaljer står på spel. Jag sprang på britternas toppryttare William Fox-Pitt med en dajmstrut i högsta hugg, några tyskar gick och betade sina hästar i det saftiga gräset och i det svenska stallet rådde verksamhet som påminde om en ridskola före en ridlektion när alla hästar gjordes i ordning inför dagens träningspass på dressyrbanan.

I morgon är det dags, EM-tävlingarna drar igång med första dagens dressyr. Det ska bli hur roligt som helst. liksom att följa hoppryttarna i Skyrup, för vi får inte glömma att halva landslaget hoppar Grand Prix där i helgen.

Dags att avsluta – och börja på nytt

Rolf-Göran Bengtsson var först lite irriterad över att ha missat en hopp-medalj. Ett enda nedslag mindre, så hade han åtminstone haft brons och inte hamnat på den där nedsliga fjärdeplatsen.

Han fick i alla fall snabb hjälp att glömma tråkigheterna, för några timmar efter finalen på lördagen  red han duellhoppning, utklädd till Agneta Fältskog och hade lika roligt som alla andra, både de som var med och de på läktarna. Det berättade mamma Elsa som så klart är på plats här i Herning.

Själv avstod jag kvällens långa festföreställning eftersom det först måste skrivas efter EM-finalen och sedan fyllas mage. Den här kvällen övergav vi vår fryntlige servitör på biffhuset och åt kinesiskt. Betydligt billigare, men definitivt inte särskilt bra.

I morse träffade jag Nicole Persson, tjejen från Anderslöv som jobbat fem år hos Ehnings i Tyskland. En jättetrevlig tjej som svängde sig med tyska som en infödd, och som stiortrivs hos Ehnings. Hon tar ofta placeringar i trestjärniga hoppningar och ännu fler kan det bli nu när pappa Ingemar har kört Hip Hop till henne. Hip Hop fick stå och vänta i ett stall i Herning medan Nicole täövlade färdigt och följde sedan med i transporten ner till Tyskland.

Dags att summera EM och det gör jag med ett leende. Det tog ett tag innan allt bakom kulisserna fungerade som det skulle, men den sportsliga biten har varit klanderfri. Ryttarna var väldigt nöjda med stallar, framridning och underlagen och banbyggare Frank Rothenberg byggde fantastiska banor som ryttarna stod i kö för att berömma.

Att vi bodde fyra mil från Herning var kanske inte så roligt men omgivningen runt vårt konferenscenter med skog och sjö utanför sömniga Silkeborg var trevlig.

Nu laddar jag för nästa vecka. Det blir intensivare än någonsin med fälttävlans-EM på Ribersborg och VW-Grand Prix-hoppning i Skyrup. Samtidigt som det är stor travvecka med derbyt på söndag så den som gillar mycket häst får verkligen sitt lystmärte.

I skuggan av brittiska miljoner

Ni kan läsa det i min krönika i papperstidningen, om hur mycket Sylve Söderstrands ledarskap betyder för svensk hoppning.

Och ännu bättre blir det när man konstaterar att han tänker sitta kvar åtminstone ett år till. ”Om ryttarna vill”, sa Sylve, men det vill de. Visst finns det en klick som inte gillar Sylve, men så är det alltid, snacket går alltid bland de som sitter på bänken och inte får spela.

Sylve skapar underverk med små medel. Bara att jämföra med britterna som får motsvarande 20 miljoner kronor, årligen(!), till sin elitsatsning. Liksom britterna försöker Sylve integrera ungdomarna med eliten, följa upp dem, inspirera dem och vägleda dem. Till det har han engagerat olika personer och det kan nog fungera i Sverige, där man är van att arbeta med små medel, och ibland ideellt. Som Sylve påpekade själv, det är inte pengarna som är avgörande för lagframgångarna.

Det känns lite som att EM är slut, nu när hoppfinalen är avklarad. Men det återstår finalen i dressyrens Grand Prix kür i morgon, med Minna Telde och Tinne Vilhelmson Silfvén, och finalen med Grand Prix i den trestjärniga tävlingen. Här rider Rolf-Göran Bengtsson Clarimo Ask (alltså inte Quintero).

Ännu en dag med välfyllda läktare och bra sport att se fram emot, alltså. Och solen fortsätter att skina.

Ett hinder ner för RGB

Ett hinder ner i första omgången, på inhoppet på den allra sista kombinationen, där så många av konkurrenterna också haft problem, blev det för Rolf-Göran Bengtsson i EM-finalen. Det innebar att han föll en placering, till fjärde inför sista omgången inom kort.

Den yvige fransmannen Roger Yves Bost lyckades krångla sin Mytille Paulois felfritt (med bara ett tidsfel) och gick upp i ledningen. Ledande britten Ben Maher, däremot, såg uppenbart nervös ut, och rev ett hinder som ingen annan rivit med Cella.

Bost etta, Maher tvåa,  OS-guldmedaljören Steve Guerdat trea och RGB fyra inför sista omgången.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×