En Anna och hennes häst

Svenska fälttävlansryttare med EM-ambitioner har rest till polska Strzegom.

Själv reste jag norrut, de tolv milen till Skyrup Country Club utanför Hässleholm. Det är vidunderligt vackert där uppe i Snapphaneskogarna, men ack så långt att köra för en sydvästskåning. Det är emellertid värt den dryga timmen i bilen, Skyrupsbanan ligger väldigt fint med Finjasjön i fonden.

Dessutom blev det härliga framgångar för Anna Persson från Genarp, 20 år den 1 juni. Seger i kvalet till ungdoms-GP:n med Salman och allra första segern i karriären i 1,50-hoppningen, tillika GP-kvalet, med Cash Man.

Inte konstigt att Anna strålade av lycka. Särskilt som Cash Man är väldigt speciell för henne. Valacken är hetlevrad och en riktig enmanshäst som bara älskar sin Anna och gör allt för henne. Det kan se lite vilt ut inne på banan när Cash Man tjafsar mot bettet i anridningen mot hindren och knappt kan se vad han ska hoppa. Men han vill ha det så. Anna försökte ned ett snällare bett än pelhamen i vintras, men då struntade Cash Man i förhållningarna. Så nu är pelhamen tillbaka – och första segern i 1,50-hoppning blev ett faktum.

När Anna och hennes häst kom ut från banan efter prisutdelningen såg hästen faktiskt stolt ut och anade nog att han gjort något bra för sin matte.

I Skåne sken solen, annat var det i schweiziska St Gallen. Där kan det tydligen regna hur mycket som helst. Vi minns ju ett EM för en massa år sedan som blev så bedrövligt att bland andra tyskarna vägrade rida. Precis likadant blev det på fredagen när årets nationshoppning skulle avgöras. Tyskland drog sig ur eftersom förhållandena var bedrövliga och för de sju nationer som deltog blev det bara en omgång. De lag med minst antal fel (åtta) gjorde upp i omhoppning och då vann Storbritannien före Schweiz, Belgien och Irland.

Sverige hade inget lag med, däremot hade Peder och Jens Fredricson åkt ner för att tävla individuellt. De fick nog, på fredagen packade de ihop hästarna och for hem. ”Knappast utvecklande för hästarna i det här regnet och kylan”, tyckte de.

Svensk dynamik i danskt gemyt

En solig dag i Bernstorffsparken i Köpenhamn är aldrig fel.

Det var dags för den årliga nationshoppningen på dansk mark. Jag brukar åka över, även om det sällan går riktigt bra för Sverige där. Den här gången var det extra intressant eftersom Rolf-Göran Bengtsson deltog, med sitt yngre garde hästar. Clarimo såg jag på Flyinge i höstas och nu fick jag se en skimmelhingst som utvecklats enormt.

– Han var lite vild på Flyinge, konstaterade RGB vid minnet.

Clarimo var lugnare nu, relativt sagt. Han är fortfarande synnerligen yvig och, som RGB uttryckte det, dynamisk. Men hoppa, det kan han. Nu handlade det om debut i 1,50-sammanhang (han hade gjort en start på höjden på en mindre tävling) och han tycktes bara älska att få hoppa lite högre. Det hade kunnat bli två felfria rundor, men i sin iver råkade han riva ett i första omngången.

– Bättre när han blivit lite tröt, konstaterade lagledare Pether Markne.

Danskarna är lika oss, men annorlunda på många sätt, ändå. De tar lite lättare på allt och det märks inte minst på hästtävlingar. Det var fritt fram att gå överallt, dock inte i stallen, men ville man kunde man ställa sig i hästarnas passage till banan, eller på framridningen. Något krångel med ackreditering för mig som mediarepresentant var det inte heller. ”Bara att komma. Visa presskortet” fick jag som besked  – och precis så var det.

Pressrummet var värt ett kapitel för sig. Trångt och med en massa funktionärer springande runt, ut och in. Men på det stora arbetsbordet var det uppdukat med stort smörgåsbord: stekt spättfilé, stekt inlagd sill, inlagd sill, krabbsallad, dansk flaeskesteg med rödkål och risted løg, skinka med sallad och naturligtvis bröd och smör och dricka till. Kaffe och kaka till efterrätt. Så är det bara i Danmark. Där har Sverige mycket att lära…

Men även danskarna har lärt sig, inte bara av svenskar, och då tänker jag på det rent hästmässiga. Gräsunderlaget i Bernstorffsparken har alltid fått kritik. Antingen stenhårt eller sörjigt. Nu hade man lagt på 140 ton sand fyra veckor före tävlingarna. Det gjorde susen, underlaget i år är hur bra som helst.

 

Höjden av njutning

Idag mår jag bra i hjärtat. Femåringen har fått komma på sommarbete.

Strålande solsken, över 25 grader varmt och gräset smaragdgrönt med miljontals gula maskrosprickar, det kunde inte bli bättre förutsättningar. Inte för att hagen här hemma är så dålig, men det är ju ändå skillnad när hästarna gått i samma inhängnad hela vintern. Sommarbete är något alldeles speciellt.

Femåringen såg ut att njuta med hela kroppen. Han kände igen sig (under sina yngsta år gick han i samma trakt på lösdrift), så när han talat om för sin nya kompis vem det var som bestämde tog han sig en lite galopp, några munsbitar gräs och rullade sig sedan både länge och väl.

Och jag stod och njöt  av skådespelet – med starka och envisa förhoppningar att det där skadade bakbenet ska läka under några magiska sommarmånader.

Eftersom nu lördagen blev betessläppardag avstod jag att åka till Skyrup. Jag var där länge under fredagen och fick en massa härligt snacka med många av ryttarna. Så därför kunde jag skriva i söndagens papperstidning att 1,50-vinnaren Stephanie Holmén varit hos Rolf-Göran Bengtsson i Tyskland och tränat, och att hon tänker fortsätta med det så ofta som RGB har tid.

Det var förresten roligt, i fredagens 1,45-hoppning, att se Jens Fredricson. Han tog ut Lunatic i hästens första start sedan världscupfinalerna i Scandinavium. Det handlade lite om formcheck, för på måndag (den 20:e) reser hästen ner till Rom för nationshoppningen där. Lunatic såg väldigt fräsch och tävlingssugen ut och gick givetvis dubbelnolla. Det bådar gott.

Livskvalitet på maximum

Man borde stiga upp klockan sex varenda morgon på sommarhalvåret (åtminstone när det är bra väder).

Jag skulle iväg med nioåringen till Henriksdalstävlingarna (igen) tidigt, så för att hästarna skulle hinna äta blev det tidigt uppstrigningen. Morgonen mötte mig med ett leende. Strålande sol, daggvått, inte en vindpust. Ett rådjur precis utanför gården blinkade lite förvånat mot mig och hararna skuttade omkring med bara det i huvudet som harar har på vårkanten.

När jag sedan körde till Henriksdal hade jag hela E65:an för mig själv, kändes det som, kor betade lite slött eller låg och gassade, rovfåglarna cirklade och i närheten av Everlöv stolpade de två storkarna som bosatt sig där omkring på en fuktig äng.

Det är livskvalitet, nästan in absurdum!

På Henriksdal gick det för övrigt bra, nioåringen hade stängt av turbon och dubbelnollade på ett självklart sätt.

Efter att ha kört hem hästen körde jag tillbaka till tävlingarna för att bevaka Grand Prix-hoppningen. Bara elva startande men en synnerligen bra klass och spännande upplösning. Niklas Arvidsson vann (som vanlig) och kammade hem 40 000 kronor på ett bräde. Den summan kunde ha varit dubbelt så stor om antalet starter varit större. Niklas hade en poäng i att det hade varit betydligt bättre för många svenska ryttare om de tävlat på Henriksdal i stället för på mindre, och sämre (Drammen exempelvis) tävlingar utomlands. ”Folk klagar på att det är för lite prispengar här hemma, men när de finns, så kommer inte ryttarna”, påpekade han riktigt.

Dessutom lovprisade Niklas gräsbanan. Inget är som att galoppera på gräs, påpekade han.

Jag håller med, Henriksdal Spring Tour är en mycket bra tävling och i år hade den dessutom förgyllts av internationellt erkände banbyggaren, holländaren Rob Jansen. Det var många hinder, tekniskt utmanande (utan att bli för svårt) och synnerligen intressant. Samtliga ryttare strödde lovord över Jansen.

Nästa vecka väntar den första av tre helger på Skyrup Country Club utanför Hässleholm. Jag har hört att det är lite dåligt med anmälningar, men vi får väl se när det drar ihop sig.

Ridsport vart man än vänder sig

Det är mera intensivt än någonsin på tävlingsfronten. Maj månad är en stor ridsportmånad med massor av tävlingar i de tre olympiska grenarna runt om i Skåne.

Förra helgen tillbringade jag många dagar på Henriksdal, dels för att min nioåring tävlade, dels för att skriva om de stora klasserna. Lördagen ägnade jag dock åt fälttävlan hemma hos förbundskapten Staffan Lidbeck och hans Lisa i Rolsberga. Sämre miljö kan man arbeta i än att sitta i solen och titta på några av Sveriges bästa fälttävlansekipage bekräfta att formen är på väg. Staffan och Lisa bjöd på väldigt fina banor som fick massor av beröm av ryttarna.

Jag träffade Lisa under dressyrtävling på Ribersborg idag lördag och hon berättade att de håller på att bygga upp fälttävlans svar på Falsterbo. Det vill säga en internationell bana och med allt som hör till i kringarrangemang. En ”country fair” kommer att finnas i samband med SM-tävlingarna i augusti, så det ska finnas något för alla. Att sedan de allra bästa svenskarna ska vässa EM-formen på SM gör att det även kommer att bli en sportslig höjdare. dessutom blir det ett samlat SM, med såväl ungdoms- som junior-SM.

Apropå Ribersborgsdressyren – fälttävlansryttarna nästan sopade banan med ”riktiga” dressyrekipage i den medelsvåra klassen. Snacka om att kvaliteten på  fälttävlansdressyren höjts!

Även den här helgen håller Henriksdal hopptävlingar, del två på årets Spring Tour. Tyvärr är antalet startande ganska litet och det fick arrangörerna att på torsdagen ändra i programmet. Ändringarna gick ut i ett ryttarmeddelande men uppenbarligen var informationen inte helt klar eftersom det var många som misstolkat den. Därmed var det många hästar som tvingades stå onödiga timmar i varma transporter. Man försökte tidigarelägga några klasser för att gå ryttarna till mötes och därmed lyckades man återställa det sköna anda som brukar prägla Henriksdalstävlingarna.

Väldigt många svenskar är utomlands och tävlar och det bidrar så klart till att antalet starter här hemma inte blir så många. Men om någon svensk hade tänkt åka till italienska San Padrignano och tävla framöver så får de stanna hemma. Tävlingen är inställd eftersom man inte fått tillräckligt med (utlovade) sponsorpengar. Se där hur den ekonomiska krisen i landet drabbar även ridsporten.

Den nya häst-TV-kanal som startar i höst kommer att ha något för alla. Pernilla Linder-Velander har gjort en mängd DVD-filmer om de flesta ridsportgrenarna, hon har gjort en nybörjarfilm och hon har gjort porträtt på Peter Eriksson. Alla dessa filmer kommer att visas i den nya kanalen. Missa inte det!

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×