Besk (häst)medicin till apoteken

Jag blir lika frustrerad varje gång.

Det handlar om besök på apotek.

Mina hästar är inte särskilt sjuka av sig, men ibland måste ändå veterinären skriva ut något på recept åt dem. Maskmedel, exempelvis. I dagarna var det dags, och eftersom man numera inte kan köpa maskmedel utan recept fick jag den gula lappen och körde ner till ett av våra två apotek i byn.

Medlet fanns inte inne. Det var ett helt vanligt avmaskningspreparat, inget extraordinärt. Ändå fanns det inte i lager. Jag hade kunnat förstå och accepterat det om jag besökt något apotek mitt inne i storstan. Men inte här hemmavid.

Visserligen begriper jag att apoteken inte kan ligga på för stora lager. Men om man nu har sin verksamhet i ett av landets mest hästtäta (och katt- och hundtäta också för den delen) områden, då tycker jag det vore en utmärkt affärsidé att bjuda kunderna på den service det innebär att kunna expediera medikamenter utan dröjsmål. Många apotek på den frisläppta svenska marknaden går dåligt, så varför inte specialisera sig och skapa en, förhoppningsvis, lönsam nisch? Apoteket vid Jägersro har fattat galoppen och utnyttjat sitt läge. Kan det vara så svårt för andra att följa efter?

Kaptenen på nyttigt Skånebesök

Det tränas intensivt, överallt. Idag, tisdag, åkte jag till Skönabäck, mellan Veberöd och Skurup, eftersom förbundskapten Sylve Söderstrand höll träningar där.

Sylve kom inte i sin egenskap av förbundskapten, utan som just tränare. Han gör resan till Skåne var och varannan månad, inbjuden i första hand av Ann-Sofie Oscarsson, som tillsammans med fälttävlans Anna Hassö huserar på Skönabäck.

Det var varierande grupper av hästar och ryttare som tränade inför Sylves granskande ögon och som fick en massa bra råd och tips. Just när jag var där var det en samling unga hästar, mest femåringar, som fick göra en massa olika övningar för att bygga upp styrka, balans och teknik. Troligen får vi se en del av dem i Skabersjö i helgen. Långfredag ägnas helt åt unghästklasser i föreningens nya ridhus. På lördag tar man påskaftonspaus, på påskdagen är det nationell hoppning, upp till 1,40-hoppning, medan det är lägre klasser annandag påsk.

Sylve i sin roll som tränare får på köpet en fin inblick i hur det ser ut på unghästsidan runt om i landet. Det kan man se som en mycket positiv bieffekt av långa, ofta kalla, sejourer i ridhusen.

Mer träning i veckan är det hos Maria Gretzer som fortsätter att trimma fälttävlansryttarna hemma på Pihle. Anna Hassö åker dit, trots att det egentligen inte är en ordinarie landslagssamling, eftersom hon missat den senaste samlingen. Anna har nämligen varit nere på Iberiska halvön och tävlat i skön vårvärme. Ett bra sätt att samla inspiration.

Och apropå fälttävlansryttare – Niklas Lindbäck fortsätter att förbereda sina bästa hästar inför, inte minst, EM på Ribersborg i augusti. Han gör det strålande och tar många segrar och placeringar i medelsvår hoppning. Dessutom har han sopat rent på dressyrbanan och slagit grenspecialisterna. Det bådar väldigt gott!

Nu är det bara våren som saknas, men att döma av väldigt ivriga lärkor är den på gång.

En månad kvar men ingen vår

Jag hade beställt att det skulle vara vår när jag kom hem från min USA-resa i helgen. Men icke, det var ju minst lika kallt, och mera snö, när jag landade här hemma. Å andra sidan hade jag snö och kallt också i New York, även om våren faktiskt kommit längre där, trots allt.

Det blev inte mycket häst under New York-veckan. De enda jag såg var de som drar turistvagnarna i Central Park och längre från tävlingshästar än dessa går väl knappast att komma. Fast några av dem hade i sin ungdom ändå trampat tävlingsovalen, för där fanns en hel del gamla travare. Nu stod de där, en aning förnedrande utstyrda i plymer och med glitter på selar och vagnar. I det stora hela såg turisthästarna ändå förhållandevis fina ut och var väl omhändertagna.

Trots att man har en vecka ledigt går det ju inte att släppa det som händer i hästvärlden helt. I helgen var det elithoppningar på Grevagården i Skövde och skåningarna tog hem massor. Niklas Arvidsson på Click and Cash vann 1,50-hopopningen och fick därmed revansch för andraplatsen i SM. Bakom honom var Fredrik Jönsson tvåa och trea, med Jörgen Larsson på fjärdeplatsen. Jörgen vann för övrigt båda 1,35-klasserna på söndagen. Starkt jobbat.

Såg förresten att Royne Zetterman tagits ut till Scandinaviumtävlingarna. Jag har ju tidigare skrivit att det var hans mål för vårsäsongen, att rida i Göteborg, och efter SM-segern kan han ju inte varit annat än given i svenskgänget. Nu får han och Emma Emanuelsson, Peder Fredricson och Douglas Lindelöw försvara de svenska färgerna, främst i kringklasserna. Deltagande i världscupfinalhoppningarna är ju förbehållet den starka svenska kvartetten Rolf-Göran Bengtsson, Malin Baryard-Johnsson, Henrik von Eckermann och Jens Fredricson.

Bara en månad tills det är dags för Göteborgstävlingarna!

Påsk brukar vara förknippat med fälttävlanspremiär, men av det blir det inget. Tågarps RF avsåg att arrangera men har tvingats flytta ponnyfälttävlan en vecka framåt och ytterligare en vecka senare för hästar. Och själv får man nöja sig med att skritta ute och markarbeta inne.

Svensk hoppsport i världsklass

Just nu befinner jag mig på andra sidan jordklotet.

Men eftersom det finns internet också i New York ägnade jag en hel del timmar här  att följa Malin Baryard-Johnsson och Rolf-Göran Bengtsson i deras försök att göra sällskap med Henrik von Eckermann och Jens Fredricson i världscupfinalen i Göteborg.

Båda lyckades. Malin via en underbart fin felfri runda med Tornesch och en fjärdeplats. RGB halkade med, trots rivning av allra sista hindret med Quintero la Silla, eftersom Edwina Tops tävlar för Australien och därmed representerar en annan liga än den västeuropeiska. 18 ryttare går vidare från väst-Europa, RGB var nummer 19 som blev nummer 18! Snacka om att halka med på ett bananskal.

Men kvalpoängen spelar i fortsättningen ingen roll, i finalen börjar alla från noll.

Det mest fantastiska är att lilla Sverige har fyra ryttare i finalen. Helt otroligt – och ett gigantiskt styrkebevis. Också väldigt intressant att hälften av svenskarna faktiskt fortfarande bor i Sverige, ett faktum som bevisar att det går att nå framgång även utan att flytta till Tyskland eller Holland.

Nu tänker jag ha en hästfri vecka och bara tänka på nöjen i New York. Har hört att det ska bli snöstorm hemma i Skåne och jag skulle ljuga om jag säger att jag är ledsen över att missa ovädret. Fast å andra sidan, även här är det kallt och snöigt. Det hindrade ändå inte ett besök i Empire State Building och en massa härlig shopping i ett som vanligt intensivt New York.

Tack och adjö till två topphoppare

Lisen Bratt Fredricson har sålt sin OS-häst Matrix.

Det är en av Argentinas bästa ryttare, José Maria Larocca som köpt den nioårige Cardento-avkomman, uppfödd på Piledal utanför Ystad.

Därmed blir inte bara Lisen utan topphäst, svenska landslaget mister en riktigt bra laghäst till kommande nationshoppningar. Man kan tycka det är väldigt synd, men samtidigt är det den bistra verklighet som många svenska ryttare lever i. För att kunna fortsätta sin verksamhet måste de bästa hästarna säljas, och när det handlar om en så etablerad och kapabel häst som Matrix är det lätt att förstå att det handlar om summor ingen har råd att tacka nej till.

Nu får vi hoppas att Larocca är skicklig nog att utveckla och ta vara på Matrix talang så vi får se honom på tävlingsbanorna framöver. Dessutom är det ju en triumf för svensk avel att landets uppfödare kan leverera internationellt gångbara hästar. Matrix ingår nu ni samma fina grupp som exempelvis Cyklon (e Cardento), Ligist (e Levantos II) och Glory Days (e Cardento) som tävlas framgångsrikt utomlands.

Svenska landslaget blir nu definitivt utan även en annan topphäst. Rolf-Göran Bengtssons Ninja la Silla kom aldrig riktigt tillbaka efter den skada han fick i fjor och nu har RGB och Ninjas ägare Alfonso Romo beslutat att tävlingskarriären är över. RGB sa tidigt, att om Ninja inte kan gå de största klasserna, då ska han inte tävla mer. Och nu är beslutet alltså taget. Sitt stora avsked tar Ninja inför den publik som älskat honom hela vägen, den i Scandinavium. Det kommer att bli stor avtackning av honom där, i samband med världscupfinalerna sista helgen i april.

OS-silver 2008 och EM-guld 2011 är hans främsta meriter men inte minst sjätteplatsen i VM 2010 är ett stordåd som inte får glömmas. RGB säger alltid att Ninja sällan vann något, och det är kanske riktigt, men Ninja fanns alltid med i toppen vid de allra största tävlingarna.

Som individ är Ninja väldigt försynt och han gör inte mycket väsen av sig i stallet. Men under resten av sin levnad får han ta fram den pondus som trots allt besitter. Han ska nämligen tillbringa sin pensionärstid i varma Mexiko och på Alfonso Romos stora stuteri La Silla och uppfostra unghästarna.

Royne är hetare än på länge

Undrar om deltagarna vid SM i hoppning i helgen läste min blogg.

För om de gjort de kanske de sett upp mer för Royne Zetterman. Så som han ridit en här vintern, och som han utvecklat sin franske fux Echo du Laubry, gick det inte annat än att varna för honom som den starkaste kandidaten till årets inne-SM-guld.

Men ingen kunde sätta stopp för Royne. Inte ens hans fem fel från kvalet blev något hinder. Niklas Arvidsson på Click and Cash var den i finalen som opponerade sig mest, men även normalt snabbe Niklas fick se sig besegrad den här gången, med en och en halv sekund.

55-årige Royne ser ut att inleda ytterligare en ny karriär. Han håller på att bygga ny anläggning, i närheten av Finjasjön i Hässleholmstrakten, och han har en massa fina hästar i stallet, med Echo de Laubry på topptronen. Nu är sannolikheten stor att han får göra lite av internationell comeback, för förbundskaptenerna Sylve Söderstrand och Pether Markne kan ju knappast bortse från Royne när det blir dags för Gothenburg Horse Show i slutet av april. Royne kommer säkert att tillhöra den trupp svenskar som får rida klasserna kring världscupfinalerna. Här finns ju en del att hämta, inte minst i Grand Prixen på lördagskvällen.

Det är väldigt roligt att se Royne på och kring tävlingsplatserna: fokuserad, rutinerad och fullständigt redo att ta sig an de uppgifter som är betydligt svårare idag än de var när han slog igenom på 80-talet. Banorna då och nu går inte att jämföra, dagens banbyggnad ställer oerhört mycket större krav, inte bara på hästarnas kapacitet utan också på teknik, det vill säga lydnad och utbildning.

För ungdomarna innebär dagens internationella krav tillfälle till eftertanke. Jag har med egna ögon sett att förskräckande många av de juniorer och ungdomar som startar i de stora nationella sammanhangen inte riktigt lever upp till kraven. Det går inte att bara köpa en häst med gyllene härstamning, man måste också kunna utveckla både den och sig själv. Bristen på kunskaper i konsten att rida markarbete blir påtaglig. Jag vet att ledare och tränare är medvetna om att de unga måste utbildas bättre.

Men det gäller också att få ungdomarna (och i många fall deras föräldrar) att inse att det brister.

Jag var själv inte på plats i Billdal på detta inne-SM eftersom jag hade nöjet att få ta emot massor av goda vänner hemma på gården. Det var tur att vi kunde vara inomhus, för ute pinade vinden på ett osannolikt sätt. Man talar om kinesisk tortyr, den isande vinden måste vara någon sorts arktisk tortyr som kunde driva vem som helst till galenskap. Men nu har den i alla fall äntligen mojnat och då kan man till och med stå ut med en massa minusgrader, trots att det är mars.

Se upp för ringräven Royne

Det är dags för SM i hoppning i helgen.

Billdal i Göteborgstrakten är arrangör. Det är en klubb som de senaste åren satsat stort och som uppenbarligen lyckats. Jag har aldrig varit där, men ryttarna pratar om mycket bra förhållanden och de åker gärna dit. Det märks i startlistorna till SM. I seniorklassen är 54 ekipage anmälda, i ungdomsklassen 47 och i juniorklassen 26. Det är bra siffror, som också talar om att den nationella bredden är stor.

Ändå glänser inte SM lika mycket som gina tricot-Grand Prix i Borås för fjorton dagar sedan. I seniorernas SM-startlista saknas exempelvis Malin Baryard-Johnsson, och Jens Fredricson har inte med sig bästa hästen Lunatic. Orsaken är given. För det första låg Boråstävlingen bättre i tiden för de internationella hästarna och för det andra handlade det om väldigt mycket pengar. Sanningen att säga är startlistorna som de brukar vid nationella elittävlingar.

Emma Emanuelsson med Titan och Lisen Bratt-Fredricson med Matrix blir favorit till mästerskapstecknet, men jag tror på en annan ryttare, nämligen ringräven Royne Zetterman med Echo du Laubry Royne är på gång rejält igen, med en häst som har stor kapacitet Hans mål för vårsäsongen ser självklart ut: Scandinaviumtävlingarna i slutet av april.

Royne blir den ende i klanen Zetterman som rider SM. Sönerna Daniel och Alexander är kvar i Florida. De ska båda tävla i helgen, så det är bara att hålla tummarna att det går bra för dem, och för den tredje svensken på plats, Viggo Björklund.

Jag hade väldigt gärna åkt till Billdal för att se kampen om medaljerna, men är det bemärkelsedag måste man nog stanna hemma…

Liksom alla andra njöt jag intensivt av den otroliga våronsdagen, även om det blev ridhus och hoppträning för hästarna. Båda hästarna skötte sig utmärkt, så det var sol även i mitt sinne när det på eftermiddagen blev en sällsynt skön strandpromenad med hunden. Hästarna hemma i hagen lade sig ner och solade och tycktes aldrig vilja gå in. Annat är det minsann idag, när det viner iskallt runt knutarna.

När underlaget spelar roll

Vilket fantastiskt väder det blev på söndagen.

Lärkan på åkern utanför stallet sjöng så man nästan fick tinnitus och humöret gick i topp. Det märktes också i Lund, topphumöret alltså. Lunds Civila Ryttarförening hade nationella hopptävlingar och alla tycktes trivas väldigt bra, såväl hästar som ryttare.

LCR har satsat en massa pengar på att lägga nytt, modernt underlag i sitt ridhus. Sådant kostar, men det lönar sig, Från att ha varit en tävling få ville åka till är numera startfälten fyllda, inte minst med många av våra bästa ryttare.

Det är ju så idag, att ingen vill hoppa på dåligt underlag. Hästarna betingar så stora värden att man inte chansar. Det har arrangörerna upptäckt och allt fler gör som Lund, lägger in modernt och hoppvänligt underlag. Sydslätten i Anderslöv har gjort det, Skabersjö likaså i sitt nya bygge, för att bara nämna några. Dyrt, som sagt, men många starter på tävlingarna gör att pengarna kommer tillbaka, förr eller senare.

Bra underlag är det också i Flyinge, men hit kom inte så mycket folk. Det har handlat om bruksprovsveckan, en vecka som tidigare om åren har fått folk att valllfärda till Flyinge. 22 hingstar blev godkända, varav flera stycken väldigt fina, men något större publikintresse blev det inte. Kanske spelar den hårda konkurrensen från kontinenten roll här också, nu när man enkelt kan importera sperma från det bästa av det bästa.

Det är på sin plats att gratulera unga Nicole Persson. Nu när Hollandsbaserade Erika Lickhammer är gravid är det Nicole som tävlar stallets hästar. På lördagen blev det svårklassseger med Hans-Göran Perssons hingst Hip Hop i U25-finalen i tyska Rosendorf. Dessutom en massa andra placeringar med olika hästar. Starkt jobbat.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×