Inga domare – inga tävlingar

Den här helgen är det inte en enda ridtävling i Skåne, undantaget en och annan klubbtävling.

Tävlingsbristen har en orsak: alla domare och banbyggare är på seminarium i Ystad. Det är den här helgen på året som de funktionärer som har viktigast roll på en tävling samlas, diskuterar, utbyter erfarenheter och får inspirerande uppdateringar.

Jag var själv på plats där på Ystad Saltsjöbad på lördagen. Domarkåren skulle få en inblick i fördelar och nackdelar med de sociala medierna, främst Facebook, och jag var inbjuden att bolla frågor som rörde ”gammaldags” media. Nu blev det inte så mycket sådant men det var intressant att lyssna och att diskutera. Stämningen var väldigt trevlig, något jag kände av direkt när jag satte foten innanför dörrarna på moderniserade, men fortfarande mycktet atmosfärstarka Strandbaden.

Sedan gör det ju knappast ont att träffa alla trevliga domare och banbyggare i lite annan omgivning än en tävlingsplats. Domarna utgör en kunnig, insatt och intresserad kår, värda all beundran för sitt arbete och sitt mod att utstå den kritik som de utsätts för, verbalt eller på annat sätt (sociala medier). Attacker mot fotbolls- och handbollsdomare belyses med jämna mellanrum i pressen och är därmed allmänt känt. Men även ridsportdomare är tyvärr måltavlor för sportens utövare. Många av domarna utövar sitt värv år från år och man kan inte annat än vara full av beundran över hur de orkar.

 

Alla önskningar uppfyllda

Tänk, för en gångs skull blev det precis som jag ville.

Ni som följer bloggen, och läser papperstidningen, kunde redan i förra veckan ta del av min information om att hoppningens förbundskapten Sylve Söderstrand skulle fortsätta på sin post. Trots att han tackade nej i december.

Jag tyckte då att förbundet borde göra vad det kunde för att behålla honom, och dessutom göra organisationen kring vår största gren, hoppningen, ändamålsenligt stor. Det är just vad förbundet gjort.

Sylve blir kvar, nu som mer renodlad kapten för elitryttarna. Det är just det Sylve är bäst på, att coacha, leda, få laget att fungera i de stora mästerskapen, på de stora tävlingarna. Ryttarna under spetstruppen och alla våra duktiga ungdomar ska Pether Markne ha hand om.

Ett strålande val!

Pether är landets bäste tränare med känsla och ögon för både helheten och detaljerna. Han är dessutom högt värderad och uppskattad av ryttarna, det är bara att fråga Malin Baryard. Rolf-Göran Bengtsson, tillsammans med sin samarbetspartner Bo Kristoffersen, har också lovat att ta på sig ett större ansvar för träning och uppföljning av ryttare och hästar. H0lländaren Hans Horn, som varit svensktränare i två år, och som nått guru-status, kommer att vara saknad, men när man nu förlorat Horn till italienarna anser jag att Pether Markne och RGB är absolut bästa ersättarna.

Skulle man sedan också kunna övertala Peter Eriksson att ta hand om en bit vore det optimalt. Peter är en analytiker och petimeter som definitivt borde utnyttjas, inte minst med tanke på all den erfarenhet han samlat på sig under den egna karriären.

Skånska Annika Ersgård är den som ska ha det övergripande ansvaret för hoppningen. Hon blir med andra ord formellt chef. Annika har varit med många år och är väldigt duktig på det hon gör, lågmält och effektivt.

Att jag ville ha denna utökade organisation sammanföll naturligtvis med många andras önskningar. Som jag påpekat, så dög det inte längre med en halvtidskapten och en sporadisk tränare. I sitt meddelande om den nya organisationen skriver ju också ridsportförbundet att det var dags med en större organisation med två förbundskaptener, likt fotboll och handboll.

Den svenska tävlingssäsongen mjukstartar i helgen och för Skånes del är det nationell hoppning i Åstorp. Det märks att många är ivriga att komma igång, startlistorna är ganska långa. även i 1,40-klasserna. Ryttare som Douglas Lindelöw, Niklas Arvidsson och Royne Zetterman är anmälda. Även Jens Fredricson, men han kommer inte att starta. Han fick nämligen sent besked om att han fick rida världscupen i Leipzig, så han är där för att jaga poäng till finalen i Göteborg.

Jag tycker som jag tycker om snö i Skåne, det vill säga inte. Men nu får jag trots allt medge att vi fått lagom mycket. Hanterbart och ändå tillräckligt så det gör marken mjukare att rida på. Hästarna hoppade igår onsdag (jätteduktiga!) så idag blev det trav längs snöbelagda villagator. Och eftersom kylan, enligt meteorologerna, ska hålla i sig åtminstone tio dagar framöver så lär det bli fler snöridningsdagar.

Ibland känns allt extra bra

Alla som håller på med hästar och som utbildar dem vet vad jag talar om. Glädjen när sakerna börjar sitta, känslan när hästen fattar och gör rätt. Det är fantastiskt, en upplevelse som knappt går att beskriva.

Jag fick den i lördags, på markarbetsträning. Nioåringen, som egentligen är en het dam med mycket åsikter, var så lydig och så samarbetsvillig att jag bara behövde tänka hjälperna för att hon skulle jobba på och göra det rätt.

Både hennes och min belöning blev en lång skrittur dagen efter. Just skritt är det som gäller nu, om man avser att rida ut. Nu när det frusit till är marken stenhård efter allt regnande senaste tiden. För (nyblivna) femåringen är det förödande. Han går fortfarande i sjukhage och den blev ju ganska upptrampad i regnet. Nu är den frusen, det vill säga knögglig och fullständigt omöjligt för den oskodda femåringen att röra sig i. Det var näst intill kvalificerat djurplågeri att släppa ut honom där, när han varken kunde gå eller på annat sätt hålla sig varm i den iskalla vinden. Inte ens hö hjälpte honom att hålla sig varm.

Så jag har blundat för veterinärens order, gett honom lite lugnande medicin (vilket dock var veterinärens order) och släppt honom i en större hage. Det gick bra. Tacksamt skrittade han på den betydligt slätare ytan – och han lät bli att springa och överanstränga sitt skadade ben. Så nu känns det bra i hjärtat igen.

Bra känns det också att Sylve Söderstrand med all sannolikhet stannar som förbundskapten i hoppning. Han kommer att göra det på villkor att hans ansvar koncentreras på just eliten och att han därmed slipper den tunga uppgiften att hålla koll på hoppningens nationella nivå. Självklart skulle organisationen kring den gren som upptar 80 procent av den svenska ridsporten varit större redan tidigare. En enda förbundskapten, anställd på halvtid, räcker definitivt inte i en så stor sport som hoppning. Jämför med handboll och fotboll, som båda har två kaptener plus en hel stab hjälpredor kring sig.

Den nya organisationen blir klar nästa vecka. Det ska bli väldigt intressant att läsa hur det hela läggs upp.

Fullproppad med inspiration

Jag har hört det förut. Jag vet inte hur många gånger.

Men när Kyra Kyrklund håller sina clinics är det alltid lika intressant och underhållande.

Tillsammans med drygt 2 000 andra bänkade jag mig på läktaren i Flyinge stora ridhall på Trettondagen. Många hade förmodligen fått biljetten i julklapp, en optimal gåva för den hästintresserade. En bättre kombination av nytta och nöja går knappast att hitta.

Själv var jag där för att, som vanligt, skriva om händelserna. Som sagt, jag har bevakat Kyras clinics förut men det är ett jobb jag aldrig tröttnar på. Som hästmänniska själv kan jag självklart inte låta bli att insupa all den kunskap hon lär ut. Snacka om att ha vissa fördelar med jobbet.

Så, fullpumpad med inspiration blev det dressyrarbete med nioåringen på måndagen. Det fungerade fantastiskt. Bärig, samlad galopp på liten volt och med bara ett fluglätt stöd i handen – det var som om nioåringen varit på clinicen och hört Kyras ord. Hon till och med väntade på bytessignalen efter slutan i galopp längs diagonalen.

På tävlingsfronten är det kavlugnt, för som vanligt är det i stort sett inga tävlingar så här års. Många av våra elitryttare passar på att ta välbehövlig semester och åker på hästfri semester utomlands. Ett väldigt bra sätt att ladda batterierna.

Men det börjar röra på sig i stallarna. Hästarna sätts sakta men säkert igång efter vintervilan. Fälttävlansfolket har börjat träna för Maria Gretzer och Elisabet Lundholm, och jag förstår att de är inspirerade. De har ju fått en ny förbundskapten i Staffan Lidbeck. Vad jag förstår så var det ett populärt val, ingenstans har jag hört eller läst om någon som är missnöjd. Landslaget har vetat om att det varit på gång ett tag och de har säkert fått säga sitt. Alla känner ju Staffan, som varit landslagsveterinär sedan 2008 och alla vet hur han fungerar.

Med alla överens innebär det arbetsro och därmed kan alla arbeta mot årets stora mål: EM i Malmö i höst. Hela tolv svenskar får vara med. Så stor är inte den svenska elittruppen, vilket ju betyder att flera talanger och ryttare från utmanargruppen får vara ned. Det är oerhört positivt och det inspirerar till ännu seriösare träning.

Precis som Staffan vill ha det.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×