Sommarlov och dressyrboom

När Lunds Civila Ryttarförening inledde sina fyra dagars midsommartävlingar i hoppning i torsdags var vi på plats med fyraåringen.

Solen flödade och det var jättevarmt, en något annorlunda upplevelse den här våren och försommaren. Väldigt ovanligt var också antalet startande. På programmet stod nämligen endast två enmetershoppningar och det var drygt ett hundra startande i den första och ett 80-tal i den andra. Tittade man på ryttarnamnen i listorna kunde man hitta många toppnamn. Uppenbarligen passade folk på att avsluta säsongen för unghästarna, för efter Lund är det i stort sett inga tävlingar förrän i slutet av juli.

Vi var några av dem som såg Lundatävlingen som sista testet innan betet. Men fyraåringen, som gjort det så bra dittills, var trött och ville inte alls. Hög tid för ”sommarlov” alltså. Jag var lite tveksam inför att släppa honom på betet tillsammans med hans sjuårige storebror. De två hade aldrig gått tillsammans och speciellt fyraåringen har alltid varit kaxig. Jag tog ändå risken och släppte ihop dem. De nosade på varandra med spända nackar och for sedan, tillsammans med den gamle, iväg över betet.

Men efter några minuter var det över, ingen var skadad och alla tre gick lugnt och betade. Jag njöt i fulla drag av att se dem njuta i det höga gräset, med solen skimrande i hårremmarna. Riktigt lika bra kändes det dock inte på söndagen, när regnet öste ner och det blåste halv storm. Men när jag kollade såg de ut att må bra och de var ganska obekymrade om vädret.

Väderobekymrade tycktes också alla de som tagit sig till Everlöv för att titta på dressyr vara. Jag blir lika glatt förvånad varje gång jag går på dressyrtävling. I söndags kunde jag dessutom jämföra med hoppningen. I Lund var det i stort sett bara de närmast sörjande som följde 1,50-hoppningen. I Everlöv var det knökfullt på läktarna och det var tjockt med folk även runt den bana där en medelsvår klass avgjordes parallellt. Och det trots att det regnade hela tiden.

Intresset för dressyr är uppenbarligen konstant och kanske till och med ökande, med tanke på hur många ungdomar (även pojkar!)  som är med i exempelvis Lövsta Future Challenge. Kul.

Det var också påtagligt god stämning i Everlöv och det gjorde det hela än mer trivsamt. Det är vid sådana här tillfällen man inte känner av sina genomvåta skor.

Låt fölen leka på gröna ängar

Jag kör ganska mycket bil runt om i främst Skåne till olika tävlingsarenor.

Det innebär att jag ser många hästgårdar och intresserad av hästar och djurhållning som man är, kan jag inte låta bli att titta lite extra när jag passerar.

Så här på försommaren är det fantastiskt att se fölen, framtidens hästar, de som ska föra svensk ridsport vidare. De leker med varandra, sover, diar, för det mesta i härligt gröna hagar med bra staket.

Men jag har också sett avarter. Ston med täcken och därmed enormt stor risk att fölen fastnar i gjordarna när de ska dia. Jag har till och med sett föl med täcken och det anser jag definitivt olämpligt, om inte fölet är sjukt. Föl har tillräcklig päls för vårt klimat, även en kall vår som den vi haft.

Ännu värre kan hagarnas beskafffenhet vara. Små inhägnader, nersmutsade med gammalt gödsel och gammalt, nedtrampat och säkert mögligt ensilage.

Jag har sett ställen med många föl, där varje sto med föl har gått i egen hage, skiljda från övriga. Föl behöver leka, självklart ska de och deras mödrar gå tillsammans.

Det här är dålig djurhållning. Det handlar väl inte direkt om missförhållanden, så djurskydddsmyndigheterna kan knappast göra något, men har man inte sunt djurvett, så låt oss hoppas på bättre utbildning och därmed insikt.

Öppet landskap på hög nivå

Det är långt till Österlen. I alla fall om man bor i den sydvästra delen av Skåne.

Men det gör inte så mycket. Det är värt resan till Lisen Bratt Fredricsons och Peder Fredricsons gård Grevlunda en bit  från S:t Olof.

Här har Lisen och Peder  förvaltat och förädlat en gammal fin gård och bjuder sedan några år in till högklassig tävling. ”Det är egentligen ingen ekonomi i det, vi gör det för sportens skull”, förklarade Lisen där vi satt och pratade på en bänk med hoppbanan i fonden och en vidunderlig vy över Hanöbukten i bakgrunden.

Jag har tidigare imponerats av såväl Skyrupstävlingen som Henriksdal och kan nu bara konstatera att kvaliteten på de skånska hästtävlingarna med tillskottet av Grevlunda har höjts enormt. Utvecklas inte ryttare och hästar här, då gör de det aldrig.

För unga Anna Persson från Genarp blev meetinget en synnerligen bra förberedelse inför start i nationshoppning för ungdomar i tyska Hagen nästa vecka. För Royne Zetterman blev det en bekräftelse på att han i åttaårige GP-vinnaren Echo de Laubry har en ny topphäst. Likaså för Roynes son Alexander med Condello och Canora. För att bara ta några exempel på de som gladdes över att få hoppa på det utmärkta fibersandsunderlaget.

Det enda som var lite trist var att tävlingen krockade med Strömsholmsmeetinget. Många av de bästa var där (eller utomlands), lojala med sina lag som kvalade till lag-SM-finalen i Globen till vintern. Förhoppningsvis kan man ändra tävlingsterminen till nästa år.

Lite extra speciellt med Grevlunda är publiken. Folk i trakten tycktes ha gått man ur huse för att uppleva arrangemanget, svältfödda på toppidrott som de måste vara i denna av 08-or fixerade landsände.

Det kom så mycket folk att maten i serveringen tog slut innan sista klassen började. Men det fixade Lisen, ur egen kyl…

Hemma gläds jag åt att 19-åringen är ännu piggare än vanligt och är rund och fin trots hans tandproblem. I lördags fixade sonen och jag staketen runt sommarbetet, så nu ska gamlingen och sjuåringen ut och få ha det skönt. Det värmer alltid i hjärtat att se deras lycka när de får kommer ner till den stora hagen vid havet.

De får snart sällskap av fler av stallets hästar. Dock inte åttaåringen, med den runda mage hon konstant besitter behöver hon inte dygnet-runt-gräs. Förhoppningsvis blir det en hel del tävlingar för henne. Det är hög tid att hon visar vad hon kan.

Grattis till en ungdomlig 50-åring

Grattis på 50-årsdagen, Rolf-Göran Bengtsson!

Att fylla halvsekel innebär en milstolpe i livet, och då får folk säga vad de vill, det gör det. När jag gjorde det underströk mina elaka barn att nu kunde det bara gå utför…

Och visst, naturen har sina lagar även när det gäller åldrande. Men när det handlar om en ryttare är det inte ovanligt att han/hon blir ännu bättre när gränsen passerats. Ridning handlar ju så mycket om rutin och erfarenhet.

När man dessutom tar hand om sin kropp kan karriären vara ytterligare ett decennium. Rolf-Göran gör det. Han har åkt på ett par rejäla smällar under åren, som innebär ljumskkrångel och axelont, men han håller koll på skadorna med hjälp av sjukgymnastik, och han ser till att hålla även resten av kroppen i trim.

Så nog kommer det att finnas liv i ”gubben” många år till. Dessutom är han välmotiverad. Han har nått toppen och jobbar nu, tillsammans med samarbetspartnern Bo Kristoffersen, på att bygga upp den nya generationen hästar, de som ska ta över efter Ninja la Silla, och så småningom Casall la Silla.

Jag hoppas Rolf-Göran fått en fantastisk födelsedag, hemma i S Sandby tillsammans med släkt och närmaste vänner. Och jag hoppas att han kan ge sig själv den finaste presenten, ett OS-guld.

Så, ännu en gång: Grattis på födelsedagen, Rolf-Göran Bengtsson.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×