Storm i ryttarleden

Det mesta höll på att blåsa bort när det stormade på Henriksdal.

Men mest stormade ryttarna och deras anhöriga. Alla var ilskna på ridsportförbundets tävlingsplanering. Samtidigt som Henriksdals Spring Tour, med attraktiva klasser som ungdoms-Grand Prix (med två fribiljetter till ungdomshoppningen på Falsterbo Horse Show på spel) och andra nationella klasser på bra underlag, gick de två sista omgångarna i ridsportallsvenskan i Fjälkestad åtta mil norrut.

Ryttarna, som egentligen är individualister och måna om både sin och sina hästars karriärer, ville rida på Henriksdal. Men samtidigt vill de vara lojala med sina klubbar. Alltså försökte de få till en ändring av propositionerna, så att allsvenskan flyttades. men icke, det fungerade inte.

Följden? Vissa, som Fredrik Jönsson, tvingades stryka sig från start i Grand Prixen på Henriksdal för att ställa upp för sitt lag (Flyinge). Vellinge Hästsportförening fick helt enkelt inte ihop tillräckligt många för sitt lag och såg sig nödsakat att dra sig ur allsvenskan.

Andra, som systrarna Stephanie och Nicole Holmén, fick uppbåda allt vad som fanns av familjs och vänners kapacitet och vilja och forsla de olika hästarna och sig själva mellan Vellinge, Henriksdal och Fjälkestad. Sådant är sannerligen inte optimalt.

Jag håller fullständigt med tävlingsarrangör Ragnar Bengtsson. För att använda kvällstidningsspråk, så ”rasade” han mot propositionsförfattarna på ridsportförbundet som envisats med att lägga allsvenskan just den här helgen. Han hade till och med föreslagit att denna laghoppning kunde gå på Henriksdal, för att underlätta för ryttarna, men fått avslag.

Ragnar ville se en total förändring, det vill säga, att kvalen läggs inomhus, på hösten, i stället. Det skulle passa i år eftersom finalen ska gå inomhus, på Globen i slutet av november. Strömsholm skulle visserligen mista de nyinrättade kvartsfinalerna, men spelar det någon roll? Ponnykvartarna kan ju gå där i alla fall.

Olyckligt är det, och nu måste det till någon förändring. Ridsportallsvenskan tappar ännu mer i status när också ryttarna blir så negativt inställda till något som kunde blivit bra.

Första helgen på Henriksdal (som jag missade eftersom jag var på världscupfinalerna i holländska ‘s-Hertogenbosch) hade många av våra bästa ryttare i startfältet. De ville göra sin utomhusdebut för säsongen på bra underlag, inför kommande uppgifter. Dessa uppgifter började för många redan den här helgen. Massor av svenskar red exempelvis i Drammen och det fanns blågult utspritt på hela kontinenten.

Det innebar att det var rätt uttunnat andra tävlingsveckan, och väldigt mycket danskt. Men en svensk som stannat båda helgerna var Malin Baryard-Johnsson. Hon trivs hos Ragnar och Paula och hade tagit med sig framtidshästarna Baltimore och Lelady och var väldigt nöjd med hur de hoppade. Efter Skånevistelsen åkte hästarna ner till Valencia och där ska de få sällskap av bästahästen Tornesch.

Medan Rolf-Göran Bengtsson tagit främsta platsen i ridsportens fokus har Malin haft en undanskymd roll ett tag. Hon har sålt ”Räven” till världsryttaren Kevin Staut och det var hon väldigt nöjd med, förklarade hon. ”Han var inte min förstahäst, han var elva år och valack, så det var okej att sälja”, förklarade hon och berättade samtidigt att det var första gången hon sålt en svårklasshäst.

Malin matchar sina hästar precis efter planerna. Det innebär att allt hon gör med Tornesch har OS i London som mål. Hingsten verkade i avel i januari, februari och halva mars (och är därmed endast tillgänglig via fryst sperma), just för att han ska kunna tävla och byggas upp på bästa sätt. Så räkna med Malin i det svenska laget!

Även om jag själv inte kunde vara på Henriksdal flörra helgen, så var min åttaåring där och tävlade. Hon gick en klass – och var trea. Jag svävade på moln där nere i Holland när jag fick rapporten från Karro. I lördags gick hon en liknande klass och förväntningarna var stora. Det blev platt fall, hon ville inte alls. Hon hatar när hon halkar och nu hade vi förmodligen broddat med för korta brodd och då sa hon ifrån. Man kan ju tycka att en misslyckad insats inte är hela världen, men den som håller på med hästar förstår hur besviken och smått undrande man blir.

Men det kommer nya klasser på nya tävlingar…

Det blev rätt bra till slut

Nu är det slut och vi åker hem från Holland med en svensk sjätteplats.

Ganska bra, men både vi och RGB hade nog hoppats på en pallplats i världscupen. Det bästa var i alla fall att Casall la Silla visat att han är en häst för de stora mästerskapen, att han orkade alla fyra tuffa omgångarna. Faktiskt var det så att han var allra bäst i den sista hoppningen, vilket RGB själv belåtet konstaterade.

Världscupmeetinget tände till på slutet. Det som i början känts ganska vardagligt med ganska trista hinder blev festligt och färgsprakande och det hela förgylldes av att det blev väldigt bra sport. Att sedan världscupkonceptet behöver göras om är en annan sak. Men sanningen att säga är det nog läge att dela in världscupen i olika divisioner. De flesta ryttare från länder i främst Asien, Afrika och Mellanöstern är chanslösa. Det vore nog bättre om de fick förkovra sig på lägre hinder. Så en elitserie och en division ett, typ nationshoppningsserien, vore välgörande.

Kul att det blev amerikansk seger. Amerikanarna dominerade i början av 80-talet med sina fullblod men sedan blev de omridna av europeerna. Det var faktiskt 25 år sedan ”Stars and Stripes” gick i topp i en världscupfinal.

Nu ser vi fram mot nästa års världscupfinaler. Dessa, i dressyr och hoppning, ska gå i Göteborg. Och då vet vi vilken hästfest det kommer att bli!

RGB med dunder och brak

Snacka om att smälla till med dunder och brak. Rolf.-Göran Bengtsson gjorde precis det han behövde, han red felfritt i söndagens första finalrunda i världscupen. Och han gjorde det med marginal, Casall la Silla var knappt i närheten av att snudda någon bom.

Knappt hade sista ryttaren gått i mål, och RGB konstaterat att han avancerat från nionde till femte plats, förrän ett hiskeligt, och då menar jag hiskeligt, åskväder drog in över ‘s-Hertogenbosch. Tur det är inomhustävling.

Nu laddar RGB och alla andra på plats för sista omgången. Kan det räcka ända fram till pallplats för RGB?

Dags att skrota ridspöet

Jag ser en massa hästhoppning och det innebär också att jag reflekterar över det jag ser.

På särskilt en punkt har det blivit betydligt bättre. Till skillnad från förr använder ryttarna sina spön oerhört sällan. Och skulle det ske, blir det omedelbara reaktioner från såväl publik som domare. Det är väldigt bra och visar på att både ridning och hästmaterial utvecklats en hel del. Internationellt ser man inte många ryttare med spö överhuvud taget.

Inom ponnysporten däremot används spö betydligt oftare. Det är inte ovanligt att en ryttare ger sin ponny några rapp på baken direkt före start, liksom för att få igång den. Antingen det behövs eller inte. Spöet används också under hoppningen, på bogen, liksom för säkerhets skull. Jag betraktade en ung ryttare på stor häst härförleden som definitivt var en ponnyryttare som nu började gå över på stor häst. Det var många rapp på bogen precis i upphoppet.

Domarna är uppmärksammade på problemet och felaktig spöanvändning bestraffas, men jag tycker inte det är tillräckligt.

Ponnyryttarna får bara använda sporrar som är femton millimeter långa. Det är alldeles för kort, tycker jag. Det vore betydligt bättre att införa spöförbud på ponnyhoppningar och i stället tillåta längre sporrar. Sporrarna skulle självklart vara av den milda sorten, med mjuk rundning. Det skulle tveklöst främja bättre ridning.

Fuktigt och festigt i Holland

Regnet fortsätter att ösa ner utanför Brabanthalle i ‘s-Hertrogenbosch, och det är bara runt tio grader.

Så trots att vi är i slutet av april är jag glad att världscupen är en inomhustävling.

Här inne är det skönt varmt, men knappast torrt. I alla fall inte kring borden på vip-läktarna. Och inte var det så i hallen efter tävlingarna på lördagskvällen heller. När jag med den tunga dataväskan på axeln lämnade arenan var det full fart på diskot och festen lär ha pågått länge. Dock utan medverkande ryttare, för som vi tidigare konstaterat är dessa så proffsiga idag, och konkurrensen så tuff, att det inte finns utrymme att festa bort prestationer och därmed hästägare.

En som ändå hade svårt att sova var schweizaren Steve Guerdat. Hans häst Nino des Buissonnets klarade inte den veterinärbesiktning som hästarna i de avslutande världscuphoppningarna måste genomgå på lördagskvällen. Men han finns med på startlistan, så uppenbarligen var han okej vid ombesiktingnen på söndagsmorgonen.

Rolf-Göran Bengtsson kunde i alla fall gå och lägga sig med ett leende. Han startade ju Camilo la Silla i lördagens Grand Prix. Det var en chansning, hingsten hade bara gått 1,45-hoppning tidigare och nu handlade det om trestjärnig 1,55-GP. ”Blir det problem utgår jag”, sa RGB före start.

Det blev det inte några problem, RGB lotsade Camilo hur säkert som helst runt. Det blev bara ett nedslag, på en oxer ur sväng med röda och svarta bommar, ett fel som kom på ren orutin från hästen.

Nu ska jag sätta mig och fundera  – på vilken ryttare jag ska tippa som slutsegrare i världscupen. Det blev en magnumflaska champagne senast, vid EM i Madrid. Men det är väl att ha alltför stora förhoppningar att tippa RGB igen..?

Mycket runt-i-kring och debut med mersmak

Det är inte enbart världscuptävlingar i ‘s-Hertogenbosch.

Förutom allt ätande och umgänge bakom kulisserna kan publiken se och ryttarna rida ”vanliga” klasser också. En hel del nationella där de holländska ungdomarna får visa sina färdigheter (och de är imponerande) men också internationella dressyr- och hoppklasser. Tinne Vilhelmson-Silfvén vann en dressyrklass Grand Prix med Favourit och var sedan trea i küren.

På lördagskvällens reds en ”derbyhoppning”, utan svenskt deltagande, men jättekul ändå. Ryttarna hoppade bland annat en mur och försvann sedan på en slinga i en lång korridor bort till ena framhoppningen. Där stod två hinder som skulle hoppas och sedan var det full fart tillbaka till huvudarenan och de sista sex sprången. Henk van de Pol vann på Chesterfield.

Vi, ganska få, svenskar på plats har funnit varandra. I vissa fall är det inte svårt att se vilka som är svenskar. Som den flicka, iklädd svenska-flaggan-mönstrad tröja, som stod och väntade på att få en autograf av Rolf-Göran Bengtsson.

Svenskarna kan känna sig hemma på flera sätt. Det finns lösgodis att köpa. Väldigt färgglatt och sött visserligen, men ändå.

Lördagskvällen avslutades med Grand Prix-hoppningen. Intressantast var RGB:s start med Camilo la Silla, den tioåriga hingsten som aldrig gått högre än 1,45-hoppning. Men han var klar för 1,55-GP, gjorde det jättebra med bara ett enda nedslag.

Trivsamt men lite knepigt i Holland

Holland är trevligt.

Jag tror att det är ett land jag skulle kunnat trivas att bo i. Trevliga människor och mjukt landskap gör att man känner sig välkommen. Det knepiga är dock språket. Det går att läsa, men inte förstå när det pratas.

Eftersom jag inte varit i ‘s-Hertogenbosch tidigare bokade jag bara ett av presshotellen och hoppades att det skulle vara bra. Av erfarenhet vet jag att man kan hamna var som helst. Under ryttar-VM i Jerez hamnade vi en och en halv timmes bussväg bort, i ett charterghetto. Under EM i Madrid bodde vi mitt i stan, där det knappt gick att andas för alla avgaser. Vid Aachen-VM placerades vi i en liten, liten by i Schwartzwaldskogarna. Här är det ett mellanting, vi bor i en by utanför ‘s-Hertogenbosch, en halvtimmes bilväg från arenan, ute i naturen, med skog utanför fönstren. Det är egentligen ett konferenshotell och lokalerna är stora, luftiga och stora. Men själva hotellrummen, de ger begreppet compact living dess rätta betydelse.

Men, som sagt, trevligt är det (och man ska ju ändå bara sova där), och färden till och från arenan ger fina tillfällen att betrakta de många gårdar som finns i landet. Överallt betar hästar, kor och får, här och var syns några lamor och åsnor. Det går dvärghöns i många trädgårdar och sprider trivsel. Det är slående välskött, nästan som vore man i Schweiz.

Världscuparrangemanget är också fläckfritt men saknar all den fart som är Scandinaviums signum. Brabanthallen tar bara 8 000 åskådare, men minst en tredjedel av läktarutrymmet är uppdukat med bord. Vilket innebär att många åskådare besöker hoppningarna för att umgås, inte så mycket för sportens skull. Dessutom är biljetterna dyra, över 500 kronor för en föreställning.

Det är inte konstigt att ryttarna älskar att rida inför den svenska publiken. Och det får de göra nästa år, när världscupfinalerna går i just Scandinavium. Överhuvud taget blir det mycket bra ridsport i Sverige nästa år, vi har ju EM i fälttävlan på Ribersborg senare under året.

Bakom arenan i Brabanthallen ser det ut som det brukar i ridsportsammanhang. Massor av hästgrejor att köpa. Dock endast märkesvaror, det finns ingen marknad med lite mera moderata priser, som det finns i Sverige. Men folk tycks handla ändå – och trivas.

Idag ägnar vi eftermiddagen åt världscupdressyr. Adelinde Cornelissen, årets ryttare 2011, lär väl vinna. Men månne får vi Patrik Kittel och/eller Tinne Vilhelmson-Silfvén på pallplats..?

En del strul, men nu börjar det roliga

Hann inte mer än sätta fötterna i Brabanthalle förrän  jag sprang på SvT-Roger Blomqvist. Han hade en del bekymmer. Först att tre köttbullar kostade fem euro. Sedan att hans kommentatorsexpert Lotta Björe inte fick rätt ackreditering och inte kom in på tv-läktaren. Och sedan att den svenska kommentatorsplatsen förvisats långt från den ordinarie pressläktaren, ungefär vid VIP-folket.

Men det ordnade sig säkert, så att alla där hemma kan se och höra tv från världscupfinalerna i s’-Hertogenbosch. Själv hade jag inga problem med ackrediteringen. Inte ens vakterna på parkeringen protesterade när jag ville ställa den lilla bilen på pressplatserna.

Jag startade min resa hit på förmiddagen och allt gick som smort, tills jag skulle hämta hyrbilen. Jag ska inte trötta er med några detaljer, men efter två timmars väntan beslöt hjag att nästa gång tar jag tåget från Schipol.

Här finns en hel del svenskar på plats. Hann träffa förbundskaptenerna Sylve Söderstrand och Bo Jenå, paret Lasse och Liz Parmler vars barn Niclas och Malin båda är baserade i Holland – och alla trivdes.

Huvudsponsorn Rolex har utsett 2011 års bästa arrangör, sett ur medias ögon. Göteborg Horse Show var länge med men till slut vann Verona, efter sekretariatets strålande hantering av händelsen när topphästen Hickstead dog inne på banan. Det beslutet kunde ingen protestera mot.

Det kunde knappast startat bättre

I morgon fredag  bär det av  till ‘s Hertogenbosch.

Om jag såg fram emot trippen innan, så gör jag det i än högre grad efter världscupens inledningshoppning på torsdagskvällen. Rolf-Göran felfri och på en strategiskt mycket bra sjätteplats, det kan bli hur roligt som helst i Brabanthalle .

Jag pratade med RGB nästan direkt efter att han suttit av Casall la Silla, och han var väldigt nöjd med hur hingsten känts och hur den tagit sig an uppgiften.

Om ni inte kan åka till Holland, bänka er i TV-soffan. Det lär blI underhållning på högsta nivå.

Laddat för världscupfinaler

Nu börjar det kittla i kroppen.

Det är världscupfinaler i hoppning och dressyr i holländska ‘sHertogenbosch i helgen – och jag ska dit. Jag åker inte förrän fredag morgon, men det ska bli hur kul som helst.

Och tänk om RGB lyckas igen, som han gjorde på EM. Det hade varit fantastiskt. Jag var med där i Madrid i höstas, jag vill vara med om en Rolf-Göran Bengtsson-triumf igen.

Hoppas bara inte det gått troll i det där med världscupfinaler för honom. Han har ju lyckats i de flesta stora sammanhangen, men i världscupen har han en sjundeplats som bäst. Hade han ridit Ninja hade jag hållit honom som favorit, men nu testar han Casall la Silla, för att se om hingsten pallar ett helt meeting på mästerskapsnivå. Casall har flera år av internationell rutin nu, så det är dags att han visar lejonklorna nu.

RGB red inte uppvärmningshoppningen på onsdagen och det var nog klokt, Casall behöver ju inte ha ytterligare en klass i benen. Hingsten lär nog vara förberedd tillräckligt ändå när det drar igång med tidshoppningen på torsdagen. RGB har tid tillräckligt för hingsten, han var på plats för veterinärbesiktningen redan på tisdagen och har sedan inte haft speciellt mycket annat att göra. I alla fall inte i jämförelse med hur hans dagar brukar se ut.

RGB är ende svensk i hoppningen, därmeot har jag noterat två svenskfödad hästar, en riden av en brasilianare (Ducati) och en av en danska (Carisma). Ska ta reda på mer om dessa hästar när jag är på plats.

I dressyren rider både Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson-Silfvén. Tinne sopade banan med amerikanarna i nästan varje start under vintermeetinget i Florida och hon gjorde det med höga poäng. Patrik har stort förtroende för Toy Story, hästen som fötts upp av Olle och Marie Bjernick i Sjöbo. Så jag räknar kallt med höga placeringar. En av storfavoriterna på förhand har för övrigt strukit sig. Det är trippel-OS-guld-medaljören och världsstjärnan Anky van grunsven som dragit tillbaka sin gamle Salinero, med motivationen att hästen inte är i form. Hmmm.

Den som inte har möjlighet att själv vara på plats i Brabanthalle i ‘sHertogenbosch kan följa finalerna ändå. SvT sänder hur mycket som helst.

Eftersom jag åker iväg missar jag första tävlingshelgen hos Ragnar Bengtsson och Paula Törnqvist på Henriksdal. Det är lite trist, speciellt som min åttaåring startar där på fredagen. Men Karro fixar det. Det är nog mera jag som kommer att sitta som på nålar i Holland.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×