Kolla eller inte kolla – det är frågan

Var i Dagstorp i helgen där  åttaåringen tävlade.

Hon gick endast 1,15-klassen och ”slapp” därmed veterinärbesiktning. Däremot måste alla som avsåg att hoppa den efterföljande 1,20-klassen klä av sina hästar alla benskydd och sadel och visas för besiktning, trots att hästarna redan tävlat en klass.

Det fick mig naturligtvis att undra: är det okej att tävla en ofräsch häst i lägre klasser? Och hur agera om en häst som redan gått en klass inte klarar veterinärbesiktningen inför nästa start?

Då måste det vara bättre att göra som i, exempelvis, Trelleborg, det vill säga låta veterinären kolla samtliga hästar som ska starta, oavsett klass. Dessutom är det nog så att hästar på verklig amatörnivå kan vara i större behov av en veterinärkoll än hästar i professionell träning.

I helgen är det fälttävlan i Tågarp, premiär för en ny nationell cup med många pengar. Det är på tiden att prissummorna höjs inom fälttävlan. Ryttarna här är inte bortskämda med några stora prischeckar, trots att de utövar en komplex och mångfacetterad gren.

Konsten att hitta vägen till Holland

Jag sitter och planerar för resa till världscupfinalerna i hoppning och dressyr.

Dessa går i år i slutet av april  i holländska ‘sHertogenbosch. Indoor Brabant, som tävlingen heter, är välkänd och det hålls stora meetings där med jämna mellanrum. Men, tro det eller ej, trots mer än tre decennier i ridsportskrivarbranschen har jag aldrig varit där.

Så nu sitter jag och funderar på hur jag ska ta mig dit på bästa sätt och det verkar vara ett pussel. Men det ska gå, så att jag kan rapportera hem hur det går för vår Europamästare Rolf-Göran Bengtsson i hoppningen. Han är väldigt sugen på att äntligen ta hem cupen och i år finns det läge. Inte minst med tanke på att många, bland andra Meredith Michaels Beerbaum, avstår årets final. Anledningen till avhoppen är att finalen går så sent på året. Sista kvaltävlingen reds redan i februari och många avslutade inomhussäsongen då. Årets stora mål för eliten är ju OS och det är mycket viktigare än en världscupfinal.

RGB blir knappast ensam svensk i ‘sHerogenbosch. Han får sällskap i hoppningen av Malin Baryard-Johnsson och i dressyrfinalen finns både Tinne Vilhelmson-Silfvén och Patrik Kittel. Tinne och hästarna har ju tillbringat några månader på Antonia Ax:son Johnsons anläggning i Florida och sopat banan med amerikanarna i Grand Prix-dressyren.

I går tisdag var jag på Trelleborgs FF:s kick-off inför fotbollssäsongen. Det blev lite hästanknytning även här. Årets gäst var nämligen Tord Grip, mannen som mest är känd som assisterande tränare till Svennis Eriksson. Jag var engagerad som intervjuare av Grip, men innan det var dags att gå upp på scenen fick vi en lång pratstund. Då berättade han att hans 15-åriga barnbarn är ytterst hängiven ryttare. Kul.

Här hemma gläds jag åt åttaåringen. Hon fick göra en start i Dagstorp i lördags. Hon var het som en AGA-spis och for åt alla håll på framridningen. Men väl inne på banan visade hon att vinterns jobb gett resultat och att hon mognat. Det blev dubbelt felfritt och både ridande Carro och jag var lyckligare än om vi vunnit Grand Prix.

Helt uppenbart har åttaåringen själv begripit att hon var duktig för hon har fortsatt på det uppspelta spåret hela veckan…

Självklart är nya Flyinge framtiden

Det var stor hingstvisning på Flyinge i lördags och massor av folk på plats som ville ta del av det nya Flyinge-konceptet.

Nyfikenheten kring Paul Schockemöhles, Lövsta Stuteris och danskarnas hingstarna var stor. Det var kanske inget våldsamt tempo på uppvisningen men å andra sidan var det många som gillade kvaliteten i det de såg.

Jag tror att det är jättebra med det nya hingstkonceptet på Flyinge. Då får alla traditionalister säga vad de vill, men ska svensk sporthästavel framåt måste vi på ett ännu mera markerat sätt nvända oss av det bästa europeiska blodet. Och det får uppfödarna tillgång till nu, tack vare Paul Schockemöhle och partrners.

Traditionalisterna kan för övrigt vara glada åt Schockemöhle och kompani, för om inte dessa  satsat på Flyinge, hade det förmodligen blivit mest travavel där.

Solen strålar och våren verkar ha kommit på riktigt. Hästarna har fått njuta av värmen i hagarna utan att behöva ha täcken på sig. Det var en fröjd att se dem vällustigt rulla sig och klia av all lös vinterpäls.

Vi kryper ändå in i ridhus då och då eftersom det behövs riktigt underlag om man ska trimma igenom hästarna ordentligt. Fyraåringen fick vara med idag och han skötte sig strålande. Kanske kan han få göra sin debut på tävlingsbanan när Flyinge har sina unghästtisdagar i maj. Åttaåringen ska ut på lördag i Dagstorp och det ska bli hur kul som helst.

Våryra!

Solen skiner, det är vår!

Helt givet att man skippar ridhuset och rider ut en runda i stället. Så efter att ha försökt borsta åttaåringen och hamnat i ett moln av avfällt hår stack vi iväg.

Och visst värmde solen i takt med att lärkorna sjöng och rådjuren betade fridfullt på åkrarna. Det var bara det att jag inte hann njuta så mycket av det. Åttaåringen, som varit den snällaste av snälla att rida ut, visade sin glädje på sitt speciella sätt. Jag behöver nog inte beskriva allt som hände i detalj, men jag kan säga att all den disciplin och lydnad hon visat under vinterns övningar, det hade hon uppenbarligen lämnat kvar i stallet.

Får väl se det positiva i det hela: hennes glädje – och att jag inte ramlade av.

Vi får väl hoppas att de svenska elithästarna mår lika bra, för utomhussäsongen väntar och det fortare än vi anar. Lummen, Morsele, Hagen, och naturligtvis Arezzo står på programmet. Hörde förresten, apropå utomhustävlande, att världscupfinalen (som ju går inomhus i april) ratas av amerikansktyskan Meredith Michaels-Beerbaum. Hon har tävlat i Florida i vinter och vill inte krypa inomhus med sina hästar igen. Jag förstår henne, speciellt som hon laddar stenhårt för OS i London.

 

Olika sätt att värdera ett SM

Så lägger vi fyra dagars tävlande på Flyinge bakom oss.

Tävlingarna avslutades med SM-finalerna. Både junior- och young rider-klasserna höll jättehög standard. De flesta av de bästa var med. Förbundskapten (tillsammans med Henrik Lannér) Pether Markne var så nöjd att han stövlade fram till mig och fullkomligt öste beröm över sina unga ryttare. Det var inte svårt att förstå honom, det var verkligen hög standard. Vi ska inte glömma att det ”bara” handlade om ett inne-SM, men Maria Alfredsson hade sannerligen hörsammat uppmaningen att det ska byggas högt och parallellt nu.

Som vanligt vankas det EM i sommar för de unga och det kan mycket väl bli massor av medaljer, både i lag och individuellt.

Ett extra jättegrattis till Anna Persson, som kämpat i många år och nu fick sin allra första medalj, ett brons i young riderklasen med Cash Man.

Som jag skrivit tidigare var seniorernas mästerskap fattigt på toppnamn. De två bästa var etta och tvåa,  Jens Fredricson och Niklas Arvidsson. Man hade kanske förväntat sig att Linda Heed skuklle vara med och slåss om medaljerna men gamle Thunderbird inte visade inte någon form. Jens Fredricson tyckte startfältet var okej. ”Inne-SM är ju en bra tävling för dem som kommer underifrån att visa upp sig”, menade han. Kanske det, det kan jag acceptera, men då ska tävlingen inte ha status av ett mästerskap.

Söndagen blev en lång-lång dag. Jag började nämligen med att åka med åttaåringen till Trelleborg där hon fick göra säsongens första start. Jag har lagt ner massor av tid och arbete på henne och jag fick belöning – hon hoppade strålande, med Karro på ryggen.

Det var tävlingar även hos Flyinge Ryttarförening i Granelundshallen, samtidigt som SM pågick i kvarteret bredvid. Det måste vara förklaringen till att det var så få starter i Trelleborg, för tävlingen, hindermaterialet och arrangemanget är bättre än på många andra ställen.

För ett tag sedan ifrågasatte jag varför jag ska gå med i en ryttarförening eftersom jag anser att man inte får ut något av medlemsskapet om man inte är aktiv ryttare. Lillhagens Ridklubb börjar få mig att tänka om. Nyligen bjöds medlemmarna på föredrag om kroppspråk, idag måndag, kommer veterinär Per Michanek och berättar om hästar och miljöer.

Det är så jag vill att en klubb ska fungera mot/med sina medlemmar, inte bara begära att de ska lyfta bommar och stå i kafteria.

Högsta hindret hittills för Sylve

Vi är många som vetat om det, men ingen som sett någon anledning att plocka fram det.

Men nu väljer hoppningens förbundskapten Sylve Söderstrand själv att genom sin stämningsansökan göra anklagelserna mot honom, om sexuellt ofredande, offentliga.

Det hände för över 20 år sedan, på en Englandsresa där Sylve och då 18-årige Peter Gustafson var och tittade på en häst åt Peter. Hästen visade sig inte hålla måttet, och det hela slutade i en tvist. Det var i samband med denna resa som Sylve skulle ha förgripit sig på Peter Gustafson, senare känd som Bonde-Peter efter hans deltagande i ”Bonde söker fru”.

Ridsportförbundet utredde saken då, i början av 90-talet och förbundet har även nu, när saken blivit aktuell igen, ställt sig bakom Sylve. Sylve har berättat om händelserna för landslagsryttarna och dessa ifrågasätter inte sin förbundskapten. Någon polisanmälan gjordes aldrig av Peter Gustafson.

Enligt Sylve har han trakasserats med ojämn regelbundenhet under alla 20 åren och i vintras fick han nog. Det utmynnade i att han kontaktade en advokat som nu alltså gjort en stämningsansökan för förtal.

Det är så klart inte optimalt att sådant här händer i inledningen av ett OS-år. Men förhoppningsvis kommer inte anklagelser, stämning och rättsprocess att påverka laddningen för hoppryttarna. Själva lägger de saken åt sidan och koncentrerar sig på sitt, men Sylve ska mitt i all röran orka coacha och stötta ryttarna. Det är förmodligen ändå skönare för Sylve att saken får ett avslut.

Så många av sina landslagsryttare får Sylve inte se på inne-SM i helgen på Flyinge. Startfältet är minst sagt tunt på toppnamn. Är det trots allt så, att många ratar det här mästerskapet? Det knotas en del på stallbacken om alltför små prispengar och statusmässigt är ett SM inomhus inte det allra högsta.

Det kan trots allt bli bra kamp om medaljerna. Niklas Arvidsson kommer med Click and Cash, Jens Fredricson finns där med Lunatic, Linda Heed är alltid segersugen och Piia Pantsu är full av sisu.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×