Bombsäker succé i Göteborg – igen

Nu är det slut för i år i Göteborg och vi åker hem med ett leende, för som vanligt har det varit trevligt, mycket folk, glatt humör och otroligt hög status på tävlingsarrangemanget. Ryttarna visste i vanlig ordning inte hur de skulle kunna hitta på beröm för allt.

Det var banunderlag, banbyggare (italienaren Uliano Vezzani), funktionärer, publik – allt rosades.

Det enda de var bekymrade över var hur de skulle komma ifrån Göteborg, åtminstone de som ämnade ta flyget. Landvetter var ju bombhotat hela eftermiddagen och inga plan lyfte. Ryttarna på presskonferensen såg först väldigt förvånade ut, men när de insåg att det inte var någon krasch, utan bara hot, lättade stämningen.

Det blev inga svenska segrar i år och det grämde säkert speciellt RGB. Han ville så gärna ge tillbaka till sina fans och en seger hade betytt mycket.

Men vi fick  i alla fall se en massa bra ritter och löften inför OS.

Nu laddar vi för Helsingborgs Grand Prix nästa helg, och för inne-SM på Flyinge helgen därpå.

 

Tätt inpå ryttarna

Jag tror aldrig jag sett så många ryttare i pressrummet som i år.

Jag har redan berättat att RGB hittat en genväg mellan arenan och hotellet genom mediautrymmet, för att undvika folkmassorna i mässan. Uppenbarligen har han tipsat sina kollegor – och många har också kommit underfund med att det går att få en snabb kopp kaffe, och till och med en macka, här.

Jag tycker det är trevligt när ryttarna dyker upp eftersom de ofta är avslappnade då och gärna snackar lite.

Dagens ryttare är av en annan sort än den gamla typen. Det gäller även de som var av den gamla typen och fortfarande är aktiva. Idag, som en följd av ökad press från sponsorer, hästägare, förbund, media,  är ryttarna idrottsmän och många kompletterar ridningen med andra träningsformer. Det finns en och annan med för stor mage och för långa sessioner i baren, men de är få och på utdöende.

Det är just ryttaren som en riktig idrottsman som diskuterades i samband med RGB:s Jerringpris men det går inte att dribbla bort ens i en kvällstidningskrönika, ryttare är idrottsmän.

Somliga är också riktiga familjemänniskor och det är ganska gott om barn på ryttarläktaren och i utrymmena bakom kulisserna. Britten Michael Whitaker, 51, var barnlös länge men med sin nya fru har han tre ungar och de bara älskar sin pappa. Så fort han sitter av sina hästar flockas de runt honom och är med honom överallt.

Det är rätt gulligt att se denne, ibland rätt karga, engelsman tillsammans med barnen.

 

 

Finsk sisu och norska fjordingar

Vaknade till strålande solsken och även om det visade sig vara några minusgrader ute, så var det lätt att packa väskan, checka ut från hotellet och sedan ta sig an sista dagens tävlingar i Scandinavium.

I skrivande stund håller finskan Nina Fagerström show inne på arenan. Redan innan finalen i speed-serien stod det klart att hon vunnit totalt och därmed belönades med en bil. ”Min andra bil i karriären. Går det att lösa med skatterna tänker jag behålla den. Jag behöver en ny bil”, sa hon.

Ni kunde läsa en intervju med Nina i Skånskan redan i fredags. Då hade hon vunnit en klass. Sedan vann hon ytterligare en, blev tvåa i en och avslutade med en tredjeplats i söndagsfinalen, allt på Mouse, hästen hon haft i fem år och som i början överlistade henne med sin intelligens. ”Det här är, överlägset, mitt bästa meeting”, sa hon och överöste Scandinaviumtävlingarna med beröm. ”Bästa underlaget på hela inomhussäsongen, och bästa publiken. Det är väl så här i Sverige, att det är hästmänniskor som kommer för att se bra hästar och ridning. Så är det inte på många andra ställen.”

Tveklöst håller Göteborg Horse Show ställningarna som en tävling alla vill åka till. På lördagen var det absolut slutsålt och likadant var det på båda föreställningarna på söndagen. Det var så slut på biljetter att det knappt inte ens gick att ordna fram extraplåtar till ”vip”-familjer.

För dem som har lyckan att ha en sittplats på arenan blev det inte bara bra sport på söndagsförmiddagen, det blev underhållning också. Ludger Beerbaum, Malin Baryard och flera andra toppryttare i ”dressyr”-tävling, hoppning och körning med fjordhästar – det var en syn. Men samtidigt fantastiskt, det tog inte många minuter innan ryttarna hade fått fjordingarna i fin dressayrform.

I eftermiddag är det världscuphoppning. Ska vi då äntligen få första svenska hoppsegern?

I dressyren handlade det mesta om Patrik Kittel. Jag sprang på svenske förbundskaptenen Bo Jenå och han var väldigt imponerad av hur Patrik red. ”Han har utvecklats enormt. Numera rider han in på arenan och bara intar den”, tyckte Jenå.

 

Nästan enbart svenskar i stallarna

Att ridsporten är en kvinnodominerad sport, i alla fall i Sverige, är välkänt.

Men den är lite speciell också på ett annat sätt. Tittar man på läktarna i Scandinavium, eller går runt bland de tusentals mässbesökarna, ser man få, om ens någon, med utländsk bakgrund. I startlistorna på tävlingar, på alla nationella nivåer, finns i stort sett inga. Jag besöker sällan eller aldrig våra ridskolor, men jag tror att det inte heller där finns någon spegel av hur det ser ut i Sverige idag.

Jag vet inte vad det beror på, jag kan bara spekulera. Först och främst handlar det nog om att ridsporten i andra länder räknas som en rikemanssport, att den helt enkelt inte är tillgänglig för alla som den är här. Det skrämmer bort en del. Det kan också handla om att livsstilen och synen på djur är annorlunda i olika kulturer.

Jag hoppas att ungdomarna med utländsk bakgrund i allt högre grad hittar till stallarna, för om inte annat är det en jättebra väg till integration, samtidigt som de säkert har mycket att tillföra svensk ridsport.

Lördag förmiddag hände det inte mycket på Scandinavium. Ungdomarnas hoppkval och GP-ponnyn, plus en del shower, var vad som bjöds. Jag tycker nog man kunde lagt in en internationell hoppklass, för den enda under dagen, förutom Grand Prixen i kväll, är en 1,45-hoppning, och många av ryttarna har ju tre hästar med sig.

RGB är av naturliga skäl, väldigt upp- och påpassad i Scandinavium. Han kan inte gå en meter utan att någon vill prata med honom. Så han har hittat en väg för att smidigt kunna gå mellan arenan och hotellet, utan att passera Mässan. Han går genom pressrummet.

I morgon rider ungdomsryttarna sin final. Förmodligen vinner kvalsegraren Karl-Philip Ingvarsson, han är helsäker med sin Come Soon. Men han kan nog få motstånd av Stephanie Holmén från Vellinge som var kvaltrea med Himers Iceface. Har en känsla av att Stephie sparade en del på krutet. Antonia Andersson från Hästhagen hade två nedslag med Ouganda la Silla men när spänningarna släpper i morgon är hon en segerkandidat. Antonia gör en mycket seriös och sansad satsning. Skolarbete först, sedan träningar med hästarna, ibland hos Bo Kristoffersen och RGB i Breitenburg. Ska bli kul att följa henne.

Inga uppförsbackar för svenskarna

Jag ska erkänna omgående, idag har jag skolkat.

Jag höll på att kvävas av bristen på frisk luft och dagsljus. Förmiddagen fick därför bli hästsportsfri, så efter frukosten begav mig ut på en promenad.  Det var hur skönt som helst, lite halvsoligt och några plusgrader. Allt var perfekt – om det inte varit för alla backar. Jag säger bara det, det tar på en skåning från slätterna att trampa backar.

Har förresten upptäckt att också mina hästar har svårt med backar. Om jag någon gång rider på mark som lutar tar det en stund innan hästarna fattar hur de ska hantera situationen.

Dressyren tog uppmärksamheten i anspråk på fredagseftermiddagens Scandinavium-program. Startfältet i denna världscupklass imponerar väl inte så mycket, men ingen kunde ta ifrån Patrik Kittel den fina insats han gjorde med Skånefödda Toy Story. Han vann, och satte nytt poängrekord med drygt 75 procent.

Dessförinnan reds en 1,40-hoppning, ingående i den tidshoppningsserie som har en bil i förstapris. Nina Fagerström från Finland vann två klasser igår, och nu var hon tvåa (med Mouse), så det ska mycket till om någon ska kunna putta bort henne från förarsätet.

RGB försökte men Kiara rev tre gånger. Och apropå RGB, hans besök hos samarbetspartnern och sponsorn Alfonso Alves på dennes La Silla-stuteri i i Mexiko nyligen gav utdelning. RGB valde ut fyra hästar, åttaåringen Corsica La Silla, sjuåringen Manzanillo La Silla, sexåringen Maribi La Silla och femåringen Matamoros La Silla som nu ska flygas till Breitenburg för fortsatt utbildning och tävling. Spännande.

På väg från min förmiddagspromenad tog jag en sväng genom mässan, mest för att kolla. Det var som vanligt, full fart och långa köer, inte minst till båset där Jan Brink satt och signerade sin nya dressyrbok.

Var och varannan människa hade stora påsar med inköpta hästgrejor/kläder. Det som jag tycker är underligt är att ur minst hälften av alla shoppingpåsar stack det upp långa ridspön. Så är det varje år, och det är likadant i Falsterbo och i Globen. Prylar folk sina hästar så spöna slits ut och de måste köpa nya hela tiden?

Nej, så illa vill jag inte tro, och tror jag inte, att det är. Men folk passar väl på att handla där utbudet är störst, för ridspön måste vara släkt med pennor eftersom de också har en konstig förmåga att utveckla ben…

Anmärkningsvärd är i alla fall denna inköpshausse av ridspön.

Jag har blivit försmådd av stjärnan…

Nu blir det inte mer RGB-skriverier på den här bloggsidan.

Jag är sur.

RGB föredrar Aftonbladets Lasse Anrell före mig. Det säger han i alla fall på en ”antingen-eller”-lista i torsdagens Blad.

Men jag ska vara storsint och ta det för vad det är.

”Jag fick frågan av Anrell så jag fick väl välja honom”, förklarade RGB när han stolpade in i pressrummet för att kolla hur det blev i tidningen. ”Det är inget personligt”, tillade han leende.

Nej, det är klart att det inte är. Tvärt om – och tugget i Aftonbladet mellan Anrell och RGB har gynnat såväl båda parter som hela ridsporten.

För den som hunnit glömma är historien så här: Anrell skrev ”vem fan är Rolf-Göran Bengtsson?” efter Jerringprisomröstningen i januari och det blev ramaskri i hela ridsport-Sverige. Lasse Anrell gillar att provocera och det är ju hans jobb som krönikör på en kvällstidning. Men att reaktionerna skulle bli så stora som de blev, det hade nog den gode Anrell inte räknat med. Och han hade knappast med i beräkningen att han dagen efter krönikan skulle tvingas upp på en häst.

Hur som helst, här i Göteborg träffade Anrell Rolf-Göran och de skakade hand och skrattade och hade en trevlig stund i stallet hos RGB:s hästar. Att sedan jag skulle halka in i en hörna är en annan, och trots allt positiv, sak.

Till saken hör också att Anrells ”krypa-till-korset”-krönika är hur rolig och bra som helst.

Jag ska nog fortsätta att skriva om RGB trots allt.

Ordning och reda på uttagningarna

Det verkar ha uppstått något av förvirring bland er läsare kring Sylve Söderstrands uttagning av vilka svenska hoppryttare som får rida i Scandinavium.

De fyra i spetstruppen var givna: RGB, Malin, Henrik vH, Angelica A. Alla hade dessutom visat form, även Henrik, trots att han brutit nyckelbenet.

Resten togs ut efter resultat, för dem som enbart tävlat nationellt var det Boråstävlingen som gällde. Det var så Jens Fredricson föll bort. Han var visserligen meetingbäst i Globen i slutet av november men i Borås föll bommarna så till den grad att han inte tog sig till GP-finalen. RS Lunatic var helt enkelt inte i form, inte då och därmed heller inte för ett kraftprov typ Scandinavium.

Svenska mästaren Lotta Schultz kom med bara dagarna före tävlingsstart. Inte på ett återbud, som jag felaktigt skrev, utan helt enkelt för att Sverige fick ytterligare en plats.

I morse träffade jag Malin Baryard-Johnsson i hotellhissen och under färden ner från 20:e våningen hann hon berätta att hon inte haft sin nya häst Laledy mer än åtta dagar. Den har ridits av rikstränare Hans Horns dotter men hon lyckades inte utveckla den riktigt och nu hoppades Horn i stället på Malin.

Malin har inga större förväntningar på hästen i Göteborg, utan tar det mest som ett test. Ska bli väldigt intressant att se den nya konstellationen, Malin verkade ganska förtjust över Laledy.

Sprang på Henrik von Eckermann också. Han verkade inte särskilt bekymrad över att tävla med sitt nyligen ihopspikade nyckelben. Hoppas bara han inte får en ny smäll. Jag vet av egen erfarenhet hur det kan kännas…

Redan har en hoppning hunnit ridas, juniorernas kvalklass. Det blev utan Vellinges Nicole Holmén vars Ipsilon de Villagana vaknade med en hovböld i morse. Arrangörerna tyckte synd om Nicole, så hon fick dispens att byta häst. Så hon lastade Ipsilon på transporten och for hem för att hämta en annan häst. Vi får väl se i kväll, i finalen, om det fungerat, om hon är med.

Kvalet vanns i alla fall av Louise Torgersen från Fjärås på Alisia.

Idag är det en sådan där dag som det nästan är fy och skam att sitta inne i en arena. Nattens regnstorm har blåst över och solen flödar över ett Göteborg som njuter av en massa plusgrader.

RGB-succéer minskar pressen

Hela torsdagsförmiddagen rapporterade nyheterna på radion om massor av olyckor i östra delen av landet. Men E6 från Skåne till Göteborg var hur bra som helst, ingen is och termometern pendlande mellan fyra och fem plusgrader.

Inga problem att tag sig till årets upplaga av Göteborg Horse Show, med andra ord, och jag var uppe i god tid för att träffa RGB och Angelica Augustsson.

De första ryttare jag sprang på, i hotellobbyn, var dock några andra svenskar, Erika Lickhammer och Helena Persson. Erika var lite förvånad  över att vara i Götebvorg. ˝Det hade jag inte räknat med. Så bra tycker jag inte det gått för mig och min nya häst”, sa hon. Men uppenbarligen är förbundskapten Sylve Söderstrand nyfiken på nyingen Qashmir och Erika var glad för att få vara med.

Angelica Augustsson är tillbaka på ”brottsplatsen”. Det var ju när hon vann världscupklassen här i fjor som hon fick sitt riktiga genombrott. Hon sa att hon kände en viss press men att det inte var så farligt som det kunnat vara. Rolf-Göran och allt som skett kring honom har ju tagit mycket fokus från Angelica.

Förresten, det svenska dussinet hoppryttare har utökats med en. Det är svenska mästaren Lotta Schultz som kommit in på ett återbud.

Dressyrstartlistan har minskat med ett namn: tyskan Nadine Capellmann kommer inte.

När jag checkat in på hotellet blev det direkt fortsatt vandring de 50 meterna till Scandinavium. Det känns väldigt bekant att komma hit och när jag gick där i korridoren på väg mot pressrummet kikade jag in i själva arenan. Där pågick veterinärcheckingen för fullt. Läktarna var tomma, och hästarna travade lydigt och lite blasé  framför veterinärer och stewards. Det andades förväntningar, ackompanjerade av slamret från Mässan där alla utställare var fullt sysselsatta med att packa upp sina varor.

I morgon börjar det – och jag tror på många svenska segrar.

En elitserie värd namnet – äntligen

Det känns som att ridsporten överöses med pengar just nu.

Vi hade just glatt oss åt den nya välbetalda Grand Prix-serien i höst när vi nås av beskedet att ridsportallsvenskan får en massa nya pengar och kommer att fräschas upp rejält.

Man skulle kunna se de nya satsningarna som en följd av all uppmärksamhet som Rolf-Göran Bengtsson skapat kring både sin person och ridsporten. Men, exempelvis förändringen av ridsportallsvenskan, är också frukten av ett längre och nödvändigt arbete.

Hoppningens elitserie med sitt laghoppningskoncept var en bra sak när den startade, jag tror det var på 80-talet. Massor av juniorer och ungdomsryttare upplevde att det plötsligt satsades på dem och seniorerna började tänka lag.

Men intresset har svalnat. Trots försök med ändringar i lagens konstruktion och tävlingens regler har det knappast varit mer än närmast sörjande som följt de tre kvalomgångarna. Finalerna på Strömsholm har fortsatt varit kul men tappat alltmer i status i takt med att andra tävlingar blivit mer meriterande och viktiga.

Ridsportförbundet har funderat ett bra tag på problemet. Man ville inte ge upp tanken eftersom denna nationella lagtävling trots allt ger massor av ryttare ovärderlig erfarenhet, på många sätt, men allra mest att rida i lag.

Tack vare en ny(gammal) sponsor blev det nya greppet nästan radikalt. Okej, kvalomgångarna går som tidigare, i tre omgångar. För södra gruppens del betyder det kval 1 i Hässleholmn och 2 och 3 som tidigare i Fjälkestad (utanför Kristianstad).

Det nya är att förra finalarenan Strömsholm nu får finna sig i att bara hysa kvartsfinaler för de tio bästa lagen från kvalgrupperna. Den tävlingen går i juni. Semifinal och final kommer att ridas inomhus, i 1,45-hoppning, vid Stockholm Horse Show i Globen i november.

Det kan bli ett jättelyft för detta lag-SM, för vilken nationell ryttare vill inte få chansen att rida inför fullsatta läktare i en jättearena? Prispengarna, 50 000 till vinnande lag och totalt 340 000 kronor i hela serien, är heller inte fy skam.

Vill ni veta vilka lag som tävlar i södra gruppen? Här är de: Flyinge HSK, Frosta RF, Helsingborgs FRK, Karlshamns RK, Malmö CR, Sölvesborgs RK, Vellinge HSF, Österlens RK.

Det kom en kommentar (ni kan läsa den själv under förra blogginlägget) om att svenska unghästar bör tas lugnare, ungefär som de gör i Tyskland. Jag håller fullständigt med och det har jag tydliggjort förut. Fyraåringar ska grundutbildas på ett individuellt anpassat sätt. Att det finns fyraårschampionat är bra, men bara de hästar som verkligen är mogna bör gå där. Championaten, även för fem- och sexåringar, ska vara ett utbildningsmål, inte ett slutmål. Vi har upplevt alltför många unghäststjärnor, speciellt femåringar i hoppning, som inte setts till sedan.

Efter att ha halkat omkring några dagar tycks det äntligen börja töa. Grusvägarna blir nog travbara snart. Börjar vi kunna ana vår?

Iskallt att vara hästägare

Det ska f-n vara hästägare när det är skånsk vinter.

I morse möttes jag av isgata. Regn kvällen innan och sedan många minusgrader på natten skapade förhållanden som var rent livsfarliga. Det blev en runda till byn och inköp av tösalt, men hästarna fick stanna inne länge.

Med hjälp av bra isbroddar gick det trots allt att skritta till ridhuset och lyckligtvis är min åttaåring så förståndig att hon tar det lugnt när hon känner att det är halt, trots att hon är av den heta och pigga sorten.

Så småningom gick det att leda ut alla hästarna till hagarna och väl där for de omkring så jag fick skrämselhicka. Olycksrisken är ju gigantisk men det gick bra, och alla skor satt kvar.

Nästa vecka är det Göteborg Horse Show och fast jag varit där vartenda år sedan showen startade 1977 ska det bli väldigt roligt. De tolv svenskar som blivit uttagna är väldigt bra, så jag kommer inte att bli förvånad om det blir många svenska segrar. Det ska bli intressant att se Erika Lickhammers nya häst Qashmir. Det är en belgare som inte kom riktigt till sin rätt med sin förra ryttare. Men sedan Erika fick den i september har Qashmir utvecklats enormt.

Enligt förbundskapten Sylve Söderstrand, som jag pratade med på onsdagen, är förväntningarna också höga på både Niklas Arvidsson och Douglas Lindelöw. ”Dags för dem att etablera sig i internationell konkurrens”, tyckte han. Håller med, liksom att båda har kapacitet att göra det.

Tolv svenskar får vara med i hoppningen. Det kunde varit fler, Söderstrand var tvungen att välja bort några. Det säger en del om den höga standarden på svensk hoppsport nu, när svenska mästaren Lotta Schultz och Globen-bäste Jens Fredricson inte fick vara med.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×