Europamästaren ger oss en rivstart på 2012

Gott Nytt År.

Äntligen, höll jag på att säga, är de tunga helgerna på upphällning och livet kan börja igen. Jo, jag tycker nog det är trevligt med julen, stämningen, gemenskapen och maten, men nog ska det bli skönt att ruska bort julskinkan med det vanliga hästlivet.

På tävlingsfronten har det varit ordentligt stiltje ett bra tag och det dröjer ännu innan säsongen drar igång på allvar. Om inte för annat, ska det därför bli jätteroligt att bevista vår Europamästare Rolf-Göran Bngtssons clinic i Helsingborg den 3 januari. Gissar att det blir fullsmockat på läktarna. Inte bara för att många vill ta chansen att få ta del av RGB:s idéer, metoder och erfarenheter, han ska också rida några välbekanta hästar. Bland dem Lene Nissen-Lembkes Click and Cash, som ju till vardags tävlas av Niklas Arvidsson. Det ska bli väldigt spännande att se.

Själv har jag glatt mig åt att kunna rida utan att behöva bry mig om brodd och halka. När nyckelben och revben nu snart är helt läkta känns ridningen bättre än någonsin. ”Värst” bland hästarna är den gamle, nu 19, som hoppar bättre än någonsin. Kan man kanske säga att vissa mognar sent…

Låt oss hoppas att 2012 blir ett år fritt från skandaler och ett år med många glädjeämnen. Kanske man kan få sätta upp en liten önskelista (fast det redan varit jul):

♦ OS-guld till RGB och medalj till alla tre svenska ridsportlag i London,

♦ upprustad ekonomi för Flyinge och därmed full (avels)verksamhet

♦ samförstånd och samarbete på Jägersro så galoppen kan fortsätta tävla som förut

♦ mera horsemanship över hela världen så vi slipper avarter som  herrelösa hästar i Storbritannien och horribla hästlekar i Argentina.

 

Smolk i glädjebägaren i juletider

Juletid – och tid att glädjas.

Och jodå, man kan glädja sig åt att det (delvis) löst sig för Flyinge, när nu Paul Schockemöhle meddelat att han öppnar filial där.

Men glädjen smolkas när jag tänker på den Youtube-film som spridits, och som visar ett synnerligen raffinerat djurplågeri i Argentina. Jag började titta men orkade inte se mer än någon stund på hur hästar jagades mellan två män som höll ett tunt rep mellan sig. I full fart kom hästarna – och snubblade på repet. Många föll handlöst och slog, till åskådarnas hörbara jubel, flera volter innan de försökte trassla sig fria.

I Argentina kallas det tydligen sport, och om så är fallet tycker jag att FEI (internationella ridsportförbundet) ska utesluta landet tills argentinarna kan garantera att ”sporten” förbjuds. I hela ridsportvärlden arbetar man för bra hästhållning, för justa villkor, för sportmanship och man är stenhård när det gäller dopning. Det är knappt man vill använda salva eller tillskottsfoder inför risken att dopa sin häst. Och så är det på vissa håll i världen tillåtet att spänna upp snubbelrep och medvetet fälla hästar.

Det är så man mår illa.

Då är det roligare att kunna konstatera att Flyingechefen Marianne Lilja Wittbom lyckats ro i land ett samarbete med nestorn Paul Schockemöhle. Den smått legendariske tysken har stort inflytande på sport och avel i främst Tyskland och nu vill han sprida sina gracer till Sverige och Flyinge. Schockemöhle avser att stationera fem hingstar (alla godkända för avel i Sverige) här och förhoppningsvis innebär det kvalitetsökning. Om han nu inte tar hit sådana hingstar som ”blivit över” i Tyskland. Vi vill inte ha fler Jaguar Mail-are (som visserligen var fransk).

Men den risken tar han nog inte, det är han en för smart affärsman för. Dessutom kommer han att erbjuda övriga hingstar i sitt stall till de svenska stoägarna.

Alla problem är inte lösta på Flyinge med Schockemöhle-kontraktet, men chefen Marianne kan i alla fall få en något glädjefullare jul. Skulle varit skönt om de anställda som blivit uppsagda också fått det.

Hur som helst: God Jul alla bloggläsare.

Visst finns det folk som bryr sig

Reaktionerna på min förra blogg har varit väldigt många och än en gång ger det bevis på hur mycket vi svenskar älskar och bryr oss om djur.

Jag belyste, som bekant, problemet med hästar som helt enkelt släpps lösa när ägarna på de brittiska öarna får problem med ekonomin och anser sig inte ha råd med sina (lyx)djur längre. Ni läsare har reagerat med att vilja ha namn på djurorganisationer för att kunna ge ett bidrag. Jag kan inte hjälpa er, men det finns många sådana organisationer och lättast är det att leta efter uppgifter om dessa på nätet. Och/eller gå in på tidskriften Horse & Hounds hemsida.

Problemet i England kom mig att tänka på den organisation jag stötte på i USA. Den ägnar sig åt att ta hand om och sedan placera ut före detta kapplöpningshästar. I USA är galoppsorten gigantisk (betydligt större än travet) och som en följd av det blir det massor av fullblodshästar ”över”.  Det är sådana hästar som antingen inte springert fort nog, eller sådana som tävlat färdigt men inte används i aveln.

Man kan anmäla sitt intresse till organisationen och sedan görs en utredning där det undersöks om du är lämplig att ta hand om en häst. Jag tror att man sedan får hästen gratis men organisationen följer upp hästen, ungefär på samma sätt som Djurens Vänner har koll på de hundar och katter de placerar i nya hem.

Jag skulle önska att det, i främst England, fanns liknande organisationer för avdankade kapplöpningshundar. Dessa har det ibland inte lätt efter karriären. Men det kanske finns redan, jag har bara inte hört om dem.

Här hemma är det lågsäsong på tävlingsfronten, så jag ägnade någon timme i julstöket med att titta på världscuptävlingen från Olympia i London. Rolf-Göran Bengtsson vann inte den här gången, men vete tusan om han inte gjort det om inte oturen varit framme. Ninja la Silla hoppade alltför långt till höger på en oxer i omhoppningen och rev stöden, så hela hindret trillade. Retfullt så klart, men det var enda misstaget i hela den svåra klassen av hästen, och Rolf-Göran leder ändå världscupen och femteplatsen i klassen var inte illa.

Vardagen med hästarna här hemma är grå och blåsig, men vi slipper i alla fall snö och det är alltid en lättnad. Det som lyser upp tillvaron är att både sex- och sjuåringen verkar vara på väg i strålande form och hoppar suveränt på träningarna. Och så tillåter både mitt knäckta nyckelben och revbenen ridning igen.

Trött på hästen – släng ut den

Det stormar kring knutarna. Visserligen slapp vi här nere i det sydvästligaste hörnet av Sverige nederbörd men det var skönt att kunna krypa inomhus när stormbyarna fick teglet på taket att klappra.

Hästarna slapp gå i hagen, utan fick i stället stå och mumsa lite extra hö i sina ombonade boxar. Så önskar man att alla hästar kunde få ha det, men i Storbritannien är det många hästar som inte har någon box alls. De två senaste åren har vi  kunnat läsa om hur folk helt enkelt släppt ut sina hästar. Det skedde både i England och på Irland. I den ekonomiska krisens spår hade folk helt enkelt inte råd att hålla hästarna mer. Tidigare, under högkonjunkturen, köpte folk hus, bilar och en häst kunde bli två eller flera. Men när det blev dags att strama åt den personliga ekonomin, var det hästarna som man först gjorde av med. Liksom här hemma kostar det pengar att avliva en häst och den kostnaden drar sig folk tydligen för. Så lösningen har varit att helt enkelt släppa ut hästarna.

Nu rör de sig vind för våg, helt utlämnade och tvingade att själva söka föda. Stora insatser gjordes av olika djurskyddsorganisationer i fjor, men i år står de nästan vanmäktiga. Antalet ”vilda” hästar har nämligen blivit ännu fler.

Redwings Horse Sanctuary är en av organisationerna som försöker ta hand om hästarna och här har man fått rapport om  460 övergivna hästar.. Folk rapporterar hela tiden om hästar som strövar på vägarna, eller som står övergivna i hagar och även andra organisationer kommer med alarmerande siffror.

Man kan verkligen undra hur folk är funtade som kan överge sina djur på det här sättet. Först sköta, fodra, pyssla med och förhoppningsvis älska djuren – och sedan bara överge dem, lämna dem åt svält, köld och lidande.

Undrar hur dessa människor sover om nätterna.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×