Superbt, Sverige!

Det tog bara en vecka, sedan fick Rolf-Göran Bengtsson visa varför han är så extremt värd sitt EM-guld.

Han hade ”strykresultatet” efter första rundan i kvalet till superligan i Barcelona. Han morrade och morrade efter de fem felen han fått med Quintero. Och sedan gick han in och var felfri i andra rundan. Så gör en mästare!

Jag pratade med förbundskapten Sylve Söderstrand efter den svenska succén på Royal Polo Club i Barcelona (samma arena som hyste den olympiska ridsporten 1992). Sylve sprudlade, lät nästan som om han svävade på moln och gick på som om han ville ta hela världen i famn.

Och undra på det – sådana framgångar som han haft med de svenska hopparna i år. Han berättade om hur han tvekade att ta uppdraget som förbundskapten, märkt som han var efter den behandling han utsatts för efter sin förra period. Men att han ändå beslöt sig för att tacka ja när han träffade de svenska ryttarna i Globen förra vintern. Han slogs av hur professionella, entusiastiska och ambitiösa de var och han har inte blivit besviken en enda gång i år. Tvärt om, han berättade om hjälpsamheten och den totala avsaknaden av avund i gänget.

Sylve och Hans Horn (rikstränaren) satte sig ner på söndagsmorgonen i Barcelona och tittade tillbaka på året som gått. När de sammanfattade trodde de knappt det var sant.

– Angelica Augustssons genombrott. Tjejen som kom från ridskoleleden visade att man inte behöver vara rik för att nå framgång inom ridsporten,

– andraplatsen i Promotional League (efter Schweiz),

– andraplatsen i gästspelet i superligan i Falsterbo,

– Henrik von Eckermanns stordåd och bekräftan på vilken duktig ryttare han är,

– OS-biljetten,

– Rolf-Görans EM-guld,

– och nu steget upp i superligan.

Det är bra jobbat av en sport som varit nära nog uträknad från den internationella toppen några år.

Jag tror dessutom inte att det är slut än för i år. Visserligen är de viktigaste tävlingarna avklarade, men Rolf-Göran Bengtssons EM-guld kommer att plockas fram många gånger. Det ska ju röstas fram många Jerring-, radiosport- och bragd-pris vid årsskiftet.

Jag hade gärna varit på plats i Barcelona men en vecka i Madrid för EM fick räcka. Jag tillbringade i stället söndagen på Flyinge och dressyrtävlingarna där. Lag-SM var en fin tillställning och bekräftade hur viktigt det är att rida i lag. Och viktigt för sammanhållningen. Däremot var Grand Prix küren inget roligt alls. Åtta startande – och av dem var det några som nog mått bättre av att stanna hemma.

Stannade hemma gjorde dock publiken. Det var väldigt glest på läktarna, ett något underligt fenomen eftersom dressyr ju brukar vara väldigt populärt, inte minst i Skåne.

Till slut: visste ni tt Sverige är ett av bara tre nationer som har lag med i alla tre OS-grenarna nästa år?

Rolf-Görans guld i allas hjärtan

Rolf-Göran Bengtsson Europamästare.

Det är helt otroligt – och synnerligen välförtjänt. Det fanns ingen på hela tävlingsplatsen i Madrid som inte unnade honom detta, ingen i hela hoppvärlden. Han har slitit i så många år, och varit så nära, så nära tidigare.

Jag har följt Roffe sedan slutet av 70-talet när jag började i journalistbranschen och fått förmånen att följa honom i hans karriär. Alla omhoppningsdueller på hemmaplan mot Peter Eriksson, alla bruksprovshingstar av varierande kvalitet, första Grand Prix-segern i Göteborg med Paradiso, derbysegern i Falsterbo med Magini (pappa till Briar), flytten till Holland och sedan de allt större framgångarna och klättringen uppför rankningslistan.

Och så nu, ett guld. Äntligen.

Det betyder så oändligt mycket, det här guldet. Rolf-Göran tänker njuta så länge han bara orkar, riktigt suga på allt det underbara som hände denna ljuva septemberkväll i Madrid. Det är honom väl unt.

Det är också så roligt att mamma Elsa, 80, till slut beslöt sig för att verkligen åka till Madrid. Hon tvekade men Rolf-Göran övertalade henne. Det var härligt att se hennes glädjetårar, och alla kramar hon fick av  alla svenskar på plats. Hon är Rolf-Görans största supporter, underbart att hon fick vara med i sonens stora stund.

Det är lätt att vara klok i efterhand, men ni kanske minns när jag skrev om träningshoppningen i tisdags, när jag berättade hur fantastisk Ninja la Silla såg ut. Det intrycket var riktigt, och Rolf-Göran kunde inte nog många gånger berömma sin häst och berätta om att han är i sitt livs form.

Tänk om det håller till nästa år, till OS i London.

Det är egentligen bara en det var lite synd om efter EM, Henrik von Eckermann. Han gjorde en fantastisk prestation och red in på femte plats med Coupe de Coeur. En femteplats har vi tidigare varit tackamma för. Nu överskuggades han av Rolf-Görans guld, helt naturligt, och fick inte så mycket uppmärksamhet. Men han tog det, han gladdes över Roffes guld, retade sig lite över det egna nedslag han hade på fredagen (och som när man sammanfattat gjorde att han missade medalj). Och han vet att han, 30 år gammal, redan kan mäta sig med de stora grabbarna.

EM är slut, nu lämnar vi Madrid, all härlig sport, värmen och människorna, och åker hem till hösten där hemma. Men vi har med oss ett guld som värmer.

Till slut: Rolf-Göran gjorde ännu mera rätt, efter finalen. Han fick nämligen dra vinnaren av det officiella EM-tipset. Gissa vem som vann..?

Rolf-Göran i medaljstriden

Rolf-Göran Bengtsson klättrade en placering och ligger nu på fjärde plats efter första omgången av EM-finalen.

Han hade bara ett mål, att rida felfritt, och det var just vad han gjorde. När så en av ryttarna före honom på listan, portugisiskan Luciana Diniz på Winningmood rev, gick Rolf-Göran förbi i sammandraget.

Det hettade till ordentligt inför sista omgången. Ledande Carsten-Otto Nagel fick ett mycket överraskande fel med Corradina. Stoet sträckte ut ordentligt över en oxer men drog till sig bakbenen alldeles för snabbt och rev grovt. Även Nick Skelton, på andraplats med Carlo, fick ett nedslag på denna oxer.

Det innebär att inför sista omgången leder holländaren Gerco Schöder med New Orleans och går därmed ut sist i den avslutande rundan.

Svenske Henrik von Eckermann var en av de felfria ekipagen på den svåra EM-finalbanan med dess tre dubbelhinder. Han klarade sista linjen, kombination-vattengrav-kombination lekande lätt med Coupe de Coeur och avancerade från fjortonde till nionde plats.

Kampen om medaljerna är stenhård, ingen av de i toppen har råd till något misstag. Klockan 18,00 börjar sista rundan. Det blir dock utan Malin Baryard-Johnsson. Hon hade endast ett tramp i vattengraven med Tornesch men dels är hon chanslös på medalj och dels har hingsten fått den erfarenhet Malin önskade i den rundan. Hon hade dessutom med sina fyra fel ingen chans att vinna själva klassen.

Glassig, glassigare, glassigast…

Grand Prixen på lördagskvällen i Madrid blev en förfärligt tråkig tillställning.

Det blev samtidigt en obarmhärtig exposé av skillnaden mellan bra och dåliga ryttare. De östeuropeiska länderna ligger fortfarande långt efter i utvecklingen och det blottades på ett brutalt sätt. Och ändå var det ”bara” en 1,55-Grand Prix.

Rolf-Göran lyckades krama runt tittige Quintero felfritt och Malin studsade enkelt runt med ”Räven”. Eftersom de bättre ryttarna radat upp nollor blev omhoppningen som en klass för sig och ett riktigt race. Rolf-Göran gjorde vad han kunde och var nära att lyckas men Quintero fick inte upp bakbenen snabbt nog över den sista oxern, så han fick nöja sig med elfteplatsen.

Det var egentligen intressantare att titta på publikhavet än på själva hoppningen. Mellan arenan och läktarna finns en stor gräsplan, ungefär som ståplats på en kapplöpningsbana, fast i mindre format. Läktarna var fullsmockade och den publiken tittade på hästhoppningen. Men de tusentals som minglade framför, de gjorde verkligen det, minglade. Det var det vackra folket, i högklackat och dyra toppar och klänningar, som hade samlats. Det var roligt att sitta där och studera flickorna, alla stöpta i samma modeform, glida fram i sina minimala shorts och fixa med sitt långa hår, kindpussarna (dubbla i Spanien), de många finklädda men livliga barnen, alla småhundar, damer i glassiga klänningar och herrar i blazer. Inga t-shirts, jeans och muckers på tävlingar i sådana här länder inte.

När jag bevakade OS i Barcelona 1992 slogs jag av att spanjorer verkligen använder solfjäder, att det inte bara var ett turistgrej. Och de används fortfarande, av ung som gammal.

Efter tävlingarna beslöt tre av kollegorna och jag oss för att åka in till stan för att äta. Vi tog en taxi till Puerta del Sol, Madrids verkliga centrum, och vandrade över vackra Plaza Mayor. Det var otroligt mycket folk ute denna lördagskvälls, inte bara turister. Lyckligtvis var vi ute ganska tidigt, så vi kunde välja vilken av de hundratals restauranger vi ville äta på. Det var fortfarande bord lediga, till skillnad från hur det var en timme senare.

Vi hade väl just börjat äta när en man kom och högljutt och underligt frågade oss om vägen till Plaza Mayor. Vi skulle just börja svara när omgivningen reagerade. Mannen var ”avledare”. Bakom honom, på andra sidan borden, smög hans kumpaner, ute efter att norpa väskor. Hade inte min datorväska varit så tung hade den varit väck, tjuvarna hade lyckats flytta på den en bit men inte lyckats få med den. Lyckligtvis stod min andra väska, den med mobiltelefon och plånbok i, innanför, halvvägs under bordet.

Incidenten slutade tack och lov lyckligt, men vi lärde oss en läxa.

Nu laddar vi för EM-finalerna ute på Club de Campo, med tre svenskar i elden. Ska det äntligen gå vägen för Rolf-Göran Bengtsson?

Ingen EM-final för Angelica

Angelica Augustsson hoppar av EM.

Det svenska stjärnskottet red Walter i lördagskvällens Grand Prix men fick strax därefter beskedet från sin tyske pojkvän Paul att dennes mor hastigt gått bort.

Beslutet att lämna EM-hoppningarna i Madrid togs genast och Angelica och Paul reste hem till Tyskland.

Angelica på Mic Mac du Tillard låg på 27:e plats efter de tre inledande EM-hoppningarna. Sedan ett ganska stort antal konkurrenter strukit sig hamnade  Angelica (och Malin Baryard-Johnsson) ändå i det grupp på 25 ryttare som idag söndag rider finalen.

Angelica var på lördagsförmiddagen glad när hon insåg att hon skulle få chansen att prova på de riktigt stora hindren i en mästerskapsfinal. Nu får hon vänta med stora banor till nästa helg när landslaget strider om en plats i Superligan i Barcelona.

Mest mardrömmar för svenskarna

Inte ens en natts sömn kunde radera ut de svenskes besvikelse över att ha missat lagmedalj i EM.

I morgon tänker de visa att de hade varit värda en medalj. Alla fyra svenskar får nämligen rida finalen. En hel bunt ryttare valde nämligen av olika anledningar att dra sig ur: Pilar Lucrecia Cordon, Spanien/Nuage Bleu (hästen halt), Jos Lansink, Belgien/Cavalor Valentina van´t Heike, Gregory Whatelet, Belgien/Copin van de Broy, Philippe Le Jeune, Belgien/Vigo d´Arsouilles STX samt reserverna Natale Chiaudani, Italien/Almero och Steve Guerdat, Schweiz/Jalisca Solier. Därmed blev det plats för både Malin Baryard-Johnsson med Tornesch och Angelica Augustsson med Mic Mac. 24 ryttare rider finalen.

Idag lördag är det ganska lugnt. Jo, förstås, det är Grand Prix i kväll, men vi har ägnat förmiddagen åt att träffa de svenska ryttarna och pratat lite med dem om i morgon. Vi samlades som vanligt under träden strax bakom insläppet till banan. Bara några meter bakom är uppstallningen – och de svenska hästarnas boxar. Alla är överens om att de har fått de absolut bästa platserna. Där är skugga hela dagen och hästarna kan se mycket. Och att döma av Coupe de Coeurs ständigt spetsade öron trivs hästarna alldeles utmärkt.

Alla hästarna har joggats lite på morgonen och alla kommer ut på små promenader några gånger under dagen. Lagom laddning i värmen. Det är reservhästarna som ska jobba, Rolf-Görans Quintero la Silla, Angelicas Walter , Malins ”Räven” och Svante Johanssons Caramell, i Grand Prixen. Många pengar att rida om, 18 000 euro till vinnaren.

Jana Wannius är, som jag tidigare berättat, på plats i Madrid. Han satt på fredagen i ett tre timmar långt möte med övriga arrangörer av superligan. Först och främst kom de överens om att hoppningens högsta liga i fortsättningen ska heta just Super League och inget av de andra namn som man försökt införa.

Jana, eller rättare sagt Falsterbo Horse Show har ett eget bord uppe på VIP-läktaren. Denna läktare tar för övrigt upp största delen av publikplatsen på AM-arenan. Det är bara en lite del, i solen och med plaststolar, som är tillgänglig för vanligt folk. Ganska typisk för ridsporten i de sydeuropeiska länderna, där ridsport i allra högsta grad är en sport för de bemedlade.

Jana hade som vanligt många åsikter och i mycket kan jag hålla med honom. Inte minst när han påpekade att det inte fanns en enda svenskuppfödd häst (undantaget den som var reserv i något lag) riden av någon utländsk ryttare. Vi är fortfarande på efterkälken, men var så säkra, med Jana i position i svensk avel kommer det att bli ändring på det. Men han som han lät antyda, så slåss han mot väderkvarnar i ett föråldrat system.

Inte ens OS tröstade ilskna svenskar

Malin Baryard- Johnsson var fortfarande, en dryg timme efter sin ritt, arg på sina två rivningar med Tornesch. Det spelade liksom ingen roll att hon och de andra i laget klarat OS-platsen.

Ännu mera arg, och besviken, var Rolf-Göran Bengtsson. Han hade bara rivit ett (samma som övrig svenskar, dvs inhoppet i sista kombinationen) och han tyckte det var väldigt onödigt eftersom det försämrade hans individuella chans. Det hade han rätt i, han har nu mer än ett nedslag (5.08) för att vara exakt)  fram till ledande Carsten-Otto Nagel, men placeringsmässigt så här långt hade en felfri runda bara betytt ett steg upp. Och det väntar två tuffa omgångar på söndag. Jag tror inte han har någon chans på guldet, därtill hoppar Nagels Corradina alldeles för säkert, men det finns ju fler medaljer.

Fast, det är ju det där mästerskapsguldet Rolf-Göran vill åt, det som saknas i hans digra medaljhög. Han har sagt att det här är sista chansen, sedan blir nu 16-åriga Ninja för gammal. Men så sa han efter VM i Kentucky i fjor också…

Som Ninja hoppar nu skulle han mycket väl kunna orka med ett OS också.

Tyskarna vann sitt sjunde EM-guld och var överlyckliga för det. Frankrike knep silver och England skuttade från fjärde till brons. Dagens stora misslyckande stod Holland för. De ledde inför sista rundan men i takt med att bommarna ramlade dalade de till fjärde plats. Stor besvikelse också hos irländarna som missar OS i sitt grannland England.

Individuellt leder tysken Carsten-Otto Nagel och det ska mycket till om han ska plockas bort från förstaplatsen. Hans skimmelsto Corradina hoppar fantastiskt och det verkar osannolikt att han skulle rida bort sig. Nästan lika säkra ser tvåan, veteranen Nick Skelton ut på Carlo och trean Gerco Schröder på New Orleans, ut. Men det är tätt, tätt, ingen har råd med något nedslag, speciellt inte med en sådan som Rolf-Göran Bengtsson flåsande i nacken.

Spännande var det, och underhållande, med väldigt bra sport inför fullsatta läktare. Och för de svenska ryttarna betyder OS-platsen ökat stöd från SOK, större uppmärksamhet i media och belåtenhet att kunna göra dressyren och fälttävlan sällskap till London. Var förresten skönt att höra SOK:s Peter Reinebos kommentar efter femteplatsen: ”Bra, men inte optimalt. Det här laget är starkt nog att vara med och slåss om medaljerna”. Just det. Gäller att Henrik von Eckermann får tillgång till bra häst nästa år, Coupe de Coeur har han ju bara på korttidslån. Ridmässigt hör Henrik definitivt till gänget.

I morgon tittar vi på Grand Prixen – och laddar inför EM-finalen på söndag.

Lite botanisering i Madrid

EM-tävlingarna börjar inte förrän halv fem i eftermiddag, så idag blev det lite fritt på förmiddagen.

Många av kollegorna valde att göra som jag, ta det lugnt inför det som komma ska i kväll med lagfinalen. Efter den sena  frukosten beslöt TT-Henke och jag att ta en promenad bort till den stora botaniska trädgården mitt i Madrid och det var verkligen rätt sak att göra. Det var oerhört skönt att promenera i trädskuggorna  i den gigantiska parken, njuta av all växtlighet, ekorrar och lugnet.

Sedan blev det salladslunch vid en servering på ett litet torg där en kille försökte roa oss med sin tama iller. Han lyckades inte, jag är inte särskilt förtjust i illrar och och vill inte uppmuntra någon som tvingar dem att bo mitt i en tremiljonersstad som Madrid.

Medan vi slappade inne i Madrid reds ett Grand Prix-kval ute på tävlingsplatsen. De flesta svenskarna är redan kvalade till finalen i morgon kväll så de tog det lugnt i denna hoppning. Bäst var  Malin Baryard-Johnsson som red noll plus fyra med Reveur de Hurtebise, Räven kallad.

Ska faktiskt bli roligt att se Grand Prixen i morgon kväll, för svenskar har en tradition att vinna denna klass under ett EM. Helena Lundbäck gjorde det senast, i Windsor för två år sedan, Svante Johansson gjorde det med Nostradamus i San Patrignano och Rolf-Göran i Arnhem med Roofs. Kanske blir det Rolf-Göran igen, med Quintero, eller varför inte Malin med Räven?

Men nu är det först OS-biljetterna för det svenska laget som ska säkras. Har lagt mitt dagliga tips på Sverige och Rolf-Göran.

Nästipparna är fortfarande över ytan

Tolv av de 20 svenska felen i den andra hoppningen i EM kom på vattengraven. Det konstaterade Sylve Söderstrand nästan bistert efteråt.

Men han var inte den ende som klagade, alla lagledarna samlades och protesterade mot den alltför lilla häck som placerats fram vattnet som avsprångspunkt och mot att själva vattnet var alldeles för färglöst. För sanningen var att väldigt många hästar fick tramp i vattnet, även de som normalt hoppar vatten lätt. Malin Baryard-Johnsson berättade exempelvis att hon aldrig tidigare fått vattentramp med Tornesch.

Så till hoppningen, på samma bana, i morgon fredag kommer en större avsprångshäck att sättas ut, och vattnet kommer att färgas.

Annars var det väl lite så där med de svenska framgångarna, undantaget Rolf-Göran då. Malin och Angelica Augustsson fick ytterligare ett nedslag var, på samma hinder faktiskt (näst sista hindret, kombinationen). Det var en svår linje med okulärt knepiga hinder och Rolf-Göran förklarade att hästarna inte hade rätt respekt för den inledande trippelbarren. Så var det nog, det var inte bara svenskarna som hade bekymmer där.

Summa sumarum dalade Sverige till sjätte plats i lagtävlingen, dock med OS-biljetten i hårt grepp eftersom flera av lagen framför redan är OS-klara. Dessutom har Sverige fortfarande häng på bronset. Åt Holland och Tyskland i topp finns som vanligt inget att göra.

Jag har fortfarande Rolf-Göran som medaljfavorit individuellt. Och som Ninja hoppar och Rolf-Göran rider finns det ingen anledning att ändra på det.

Dagen var hetare än het men det har inte hindrat svenskar från att vallfärda ner till Madrid. Såg bland andra Jana Wannius i samspråk med internationellt folk .

I morgon är en ny dag, men med liknande hoppning som idag. Kanske, kanske, kan det bli en blågul medalj. Alla tre som hade fel idag såg ut att vilja göra det så mycket bättre.

Konst-igt utan hästar

Varmt idag igen. Redan på morgonen.

På ett EM går tävlingen på eftermiddagen och kvällen och därmed är förmiddagarna lediga. Skönt med sovmorgnar för en som är van att gå upp tidigt för att mata och ta hand om hästarna. Men idag torsdag blev det uppstigning i mera normal tid. Jag hade nämligen bestämt mig för att försöka hinna se åtminstone något annat än hästar när jag nu för första gången besöker Madrid.

Jag fick med mig en dansk kollega på idén och vi  promenerade glada i hågen till det världsberömda Prado-museet. Vi hade tagit reda på att det faktiskt låg bara tio minuters gångväg från hotellet, men att det kunde vara timslånga köer för att komma in.

Det var inga köer, vi kunde köpa våra biljetter och gå in direkt. Vi fick uppleva många av de stora mästarna: Rembrandt, Rafael och Goya. Vi såg också den samling statyer som en gång tillhört drottning Kristina, när vi vandrade runt bland, främst spansk, konst från tidigt 1100-tal fram till början av 1900-talet. Det var fantastiskt och väldigt bra för själen att få se något annat än hästar.

Mitt på dagen gick shuttlebussen från hotellet till tävlingsplatsen. Det var bara att hoppa på om man inte ville bli akterseglad. En av tävlingarnas storsponsorer bjöd på lunch och den satt ganska bra efter konstupplevelsen.

Tävlingsområdet lever upp allt mer och det blågula inslaget bland publiken är påtagligt stort. Jag sprang på Peder Fredricson och hans fru Lisen Bratt Fredricson, Erika Lickhammer och hoppkommitéeordförande Gunnar Larsson bland andra. Gunnar kunde berätta att det inte blir något utomhus-SM i Skyrup nästa år. Beslutet togs onsdag kväll och en av orsakerna till att det blev nej är att uppställningsplatsen för hästbussarna inte är tillräckligt bra. Anna Wemlerth och hennes stab får ta nya tag. Vilken annan arrangör som får SM är ännu inte klart.

Dags för andra EM-deltävlingen, första rundan i nationshoppningen. Jag passade på att lägga mitt tipslapp i den officiella tipstävlingen. Jag säger inte vem jag spelade på, men han kommer från Skåne och rider en liten fux…

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×