Hopp(fullt) för fälttävlan

Andra tävlingshelgen på Henriksdal är i full gång. Det har skett visst byte av ryttare. Nu finns exempelvis Emma Emanuelsson i startlistorna, tjejen som vann Grand Prixen i Skyrup. Fredrik Gustafsson och klanen Ingvarsson är också på plats, medan exempelvis Douglas Lindelöw och Zettermans är med igen. Det känns som att nivån höjts ytterligare ett snäpp, trots att danskarna, precis som de sa, hoppade över den här helgen.

Som ni kan läsa i papperstidningen snackade jag med systrarna Holmén från Vellinge och de beklagade sig över att ungdomarnas EM går ända nere i södra Portugal. Jag förstår att de är besvikna. Jag kan inte begripa syftet med att lägga ett mästerskap så långt från all reda och ärbarhet. Visst är det bra i marknadsföringssyfte när ridsporten tävlar på obruten mark, men det finns ju gränser. Som det nu blir så är det väldigt många som får resa mycket långt, och det när det är som varmast mitt i sommaren.

Jag sprang på Maria Gretzer vid ringside på Henriksdal på fredagseftermiddagen och hon var något stolt. Sedan en tid tränar hon ju fälttävlansryttarna i banhoppning. Det gjorde att hon för första gången fick uppleva Badminton, världens svåraste fälttävlan, på plats. Där fick hon se hur skånske Niclas Lindbäck red in på femteplats efter en fulländad insats. ”Han rider hoppningen som ett hopproffs numera”, tyckte Maria.

Hon berättade också att hon till sin överraskning träffat en massa tränar/ryttarkollegor där, bland andra Henk Nooren, holländaren som tränade svenska landslaget till en massa mästerskapsmedaljer och som nu även anlitats för fälttävlansträning.

Jag förstår att Maria tycker att jobbet med fälttävlanslandslaget är kul. Dels för att det går så bra, och dels för att hon ju faktiskt själv har en bakgrund i grenen.

Hästar på längden och på tvären

Vill man vara med där det händer och uppleva massor av häst ska man bege sig till Henriksdals gård utanför Veberöd, både denna och nästa helg.

Jag visste på förhand att det skulle vara väldigt mycket starter men när jag svängde in på tävlingsområdet på långfredagen var det ännu intensivare än jag kunnat ana. I långt över 30 år har jag bevistat tävlingsplatser, både som aktiv och som journalist, men aldrig har jag upplevt något som detta.

Där var jättetransporter, mindre lastbilar, bilar med hästsläp, hästar på väg ut, hästar på väg in, hästar som broddades och longerades, det var hundar och medhjälpare som satt i campingstolar och solade. Det var tävlingar på två banor parallellt, det var fika och lunchmat och utställare. Och det hördes skånska och svenska, danska och finska.

Och, framför allt, det var väldigt gott humör.

Klart att det fina påskvädret hjälpte till, men helt säkert har Ragnar Bengtsson och Paula Thörnqvist kommit långt med sitt tävlingsarrangemang. Folk trivs och det kommer åskådare som tagit tävlingarna som ett utflyktsmål.

Det är tredje året Ragnar och Paula håller sina meetings på sitt Henriksdal och mer och mer faller på plats. Till i år har de byggt en jättetrevlig sekretariatsbyggnad vid ena kortsidan på ridhuset och den hjälper till att stärka det goda intrycket.

Visst det finns mer att göra, begränsa antalet starter och bättra på framridningen till lilla banan, exempelvis. men det är problem som Ragnar och Paula är medvetna om och allt talar för att de är lösta till nästa år.

Henriksdal skulle med lätthet kunna bli en SM-arena, men det kommer det inte att bli om Ragnar får råda. Han vill köra tävlingarna på sitt sätt, utan förbundsinblandning och ser inte minst inslagen av danska och finska ryttare som en klar tillgång. SM hade behövt Henriksdal, men Ragnars beslut är värt all respekt.

Det blev en hel del reaktioner på mitt förra blogginlägg om förvaring av tävlingshästar i transporter.

Det är bra, och det visar på att frågan bör uppmärksammas. Jag har dessutom fått många muntliga kommentarer, alla med medhåll, när jag varit på olika tävlingsplatser. Ett vanligt förslag till åtgärder är att alla tävlingar bör inleda med en dag eller två med enbart unghästklasser. Att det blir mitt i veckan spelar ingen större roll, de flesta ryttarna är ändå proffs. Defintivt något att fundera på, för hästarnas skull.

Skillnad mellan transport och förvaring

Djurskyddsreglerna är stränga i Sverige. Hörde i nyheterna häromdagen att antalet fall där länsstyrelsens djurskyddsenhet  ingripit ökat betydligt det senaste året. Självklart handlar det om att fler vågar anmäla, men också att man är mera uppmärksam.

När det gäller transporter är reglerna tydliga. Åtta timmar är maximal tid för transport av djur. Det får mig att undra vad som gäller för förvaring av djur i transport. Det är nämligen det det handlar om på våra tävlingsplatser, hästar som förvaras i transporter, hela dagar. Det är inte ovanligt att en ung häst går första klassen på morgonen, och sedan får stå i transporten hela dagen medan de äldre hästarna tävlar. Får man verkligen göra så?

Visserligen ges hästarna mat och vatten under dagen, men de står i ett trångt utrymme, utan möjlighet att sänka halsen och att röra sig.

En del av problemet  kan skyllas tävlingsarrangörer som skriver ut propositionerna. Upp till 1,30-hoppning måste det ingå en unghästklass. Nu går dessa oftast i anslutning till de äldre hästarnas avdelning.  Men unghästhoppningen kunde samlas till ett sjok dagen före huvudtävlingen, alternativ ridas innan själva tävlingsklasserna går. På så sätt finns det möjligheter för ryttarna att antingen stalla upp de unga hästarna eller köra hem dem. Det skulle ju även gynna de äldre hästarna, för de får ju stå i transport lika länge, i väntan på sina starter längre fram på dagen.

Problemet har funnits länge, jag tycker det är dags att lösa det.

Spirande nykomlingar vädrar vårluft

Ibland gör det inte ont att arbeta. Som i helgen, när stormvindarna i Skyrup lagt sig och solen flödade över hästar och människor.

Det var minst sagt gôtt att sitta där vid tävlingabanan och känna vårsolen värma så intensivt att det snart gick att slänga jackan. Då gick jobbet med att bevaka tävlingarna och göra segerintervju väldigt lätt.

Riktigt så skönt var det inte när Jägersro hade lunchgalopp-premiär på onsdagen, men vädergubbarna har ju lovat att det ska bli bra till helgen igen. För övrigt kan man ju glädja sig åt att regnet faktiskt gjorde nytta på all nysådd. Jag kan se det i min egen gräshage där det börjar bli ordentligt frodigt.

Galoppen var förresten trevlig, trots kladdig bana. Fina tävlingar och jättekul med championjockey Fredrik Johanssons comeback. Han red några löpningar i fjor, men blev sjuk efter det. Så i praktiken har han varit borta i ett och ett halvt år. Tungt för en människa som lever på att kapplöpningsrida och rida hästar i träning. För en kille som nyss fyllt 40 blev det inte lättare att komma tillbaka, det intygade Fredrik själv när jag pratade med honom i jockeyrummet. Men han har kämpat och jag måste säga att förstärkt med sin (Dubai-)solbränna såg han synnerligen frisk och vältränad ut.

Solsken i Skyrup förväntar jag mig mer av i helgen. Anna Wemlerths tävlingar fortsätter ju, nu med ny kraft när några av de ryttare som varit i Arezzo är med. Bland dem Douglas Lindelöw. Douglas slog ju igenom rejält i fjor och det ska bli intressant att följa honom under detta hans andra år i elitskiktet. I många sporter (inte minst fotboll) är nykomligars andra år det svåraste, får se hur Douglas klarar pressen från omgivning och media.

Hemma jobbar vi med treåringen inför hans treårstest i månadsskiftet april-maj. Han rids varannan dag och han älskar det. Det är fullt med bus i ögonen på honom men han sköter sig under sadel. Det var bara när han råkade sparka till en tom läskburk som någon slängt på vägen som det kom ett skutt rakt upp i luften. Löshoppningen sköter han på bästa sätt, så det är bara att hålla tummarna att han har en bra dag när det är dags för testet. Man vet ju aldrig med unga hästar, plötsligt börjar de växa och blir matta.

Det får vara som det vill med det egentligen, treårstestet ser jag mest som ett utbildningsmål. Men det är ju klart, man vill ju kunna visa upp sin häst fördelar.

Ingen räds vårvindar friska

Ackompanjerat av vårvindar friska drog årets första utomhustävling igång på torsdagen.

Ann Wemlerth på Skyrup Country Club är inte rädd för att satsa, eller man kanske ska säga chansa, på en utomhustävling redan i början av april. När Ragnar Bengtsson introducerade sina tävlingar på Henriksdal för några år sedan tyckte vi det var tidigt på säsongen och då handlade det (liksom i år) om de två sista veckorna i april.

Ann är ännu djärvare, men så har hon också tryggheten i att ha ett banunderlag som inte är väderkänsligt. I fjor investerade hon miljoner i ett modernt, holländska sandunderlag och hon fick ränta på pengarna direkt. Massor av beröm från ryttarna, och fulla startlistor detta det efterföljande året.

Lite otur har Ann ändå inledningsdagen. Stormvindar är aldrig roliga för den som ska prestera eller för den som ska stå ute i dem hela dagen. Och det värsta är att förhållandena spås bli likadana även på fredagen. Jag pratade med Ann under torsdagen och som vanligt var hon positiv och höll humöret uppe. Inte ens det faktum att ridsportens resultarapporteringssystem vägrade fungera kunde få henne ur balans.

Startlistorna är ganska långa redan den här helgen, trots att nästan hela landslaget, plus ett 50-tal övriga ryttare, tävlar utomlands. Någon hade räknat ut att det sammanlagt är ett 70-tal svenska ryttare ute på kontinenten och tävlar. De flesta är i italienska Arezzo där Sylve Söderstrand samlat sin spetsgrupp. Undantaget är Malin Baryard-Johnsson som höll sitt löfte och återvände till Skyrup efter fjorårets framträdanden.

Nästa helg tar det ordentlig fart. Ryttarna åker nämligen direkt från Arezzo till Skyrup, så det lär bli rejält högklassigt. Då får vi väl hoppas att vädret lugnat ner sig.

På hemmaplan har jag fått en riktig rysarupplevelse – av det positiva slaget. Sjuåringen gjorde härom dagen sin bästa träningshoppning i karriären någonsin. Det var underbart att få betalt för den långa vinterns arbete. Även sexåringen hoppade bra och ännu bättre blir det när han inser att han inte behöver hoppa så onödigt högt. Treåringen är kaxig till tusen och älskar att ridas ut. Målet är att han ska få tillräcklig kondition för treårstestet i månadsskiftet, och det ser han ut att redan ha fått.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×