Sylve är pojken med guldbyxorna

Snacka om att ha de rätta människorna med sig!

Nygamle svenske förbundskaptenen Sylve Söderstrand har fått SOK:s (Svenska Olympiska Kommittén) Peter Reinebo och Olle Anfeldt så till den grad med sig i sina framtidsplaner att svensk hoppning fått 900 000 kronor i extra anslag. Bara för att ta sig med lag  till OS i London nästa år.

När jag pratade med Sylve idag var han så glad att man nästan kunde höra hur han log. Han var lycklig över pengarna, men jag tror också att det fanns en inre belåtenhet. Det extra anslaget är ju samtidigt en bekräftan på hans kvalifikationer som förbundskapten och ledare, en illustration på att SOK har fullt förtroende för honom.

Med pengarna öppnar sig plötsligt nya, stora möjligheter. Sylve har gått till aktion direkt så när landslagsryttarna samlades för träff i helgen beslutades om ett två veckors tränings- och tävlingsläger i italienska Arezzo i mars-april. I Arezzo rids stora försäsongsmeetings och där i närheten bor svenske landslagstränaren Hans Horn. Meningen är att svenskarna ska göra utveckligsarbete första delen av vistelsen, och sedan tävla en del.

Pengarna kommer också att räcka till extrastöd för vår världsryttare Rolf-Göran Bengtsson, inte minst så han slipper köra lastbilen med hästarna till och från tävlingar. Långa körningar sliter och R-GB ska kunna koncentrera sig på ridningen i stället.

Dessutom ska landslagsveterinär Jonas Tornell kunna åka med på alla stora tävlingar, och ha tätare kontakter på hemmaplan med topphästarna. Det blir också aktuellt att skicka med tränare för enskilda ryttare vid större tävlingar.

Satsningen stannar inte vid det här, framtiden ska också säkras, och som Sylve påpekade, inom ridsporten kan man hålla världsklass till man är över 60. Det har även SOK insett, så man blickar fram mot Rio de Janeiro 2016. Det kan bland andra våra skånska talanger Alexander Zetterman och Douglas Lindelöw dra nytta av. Alex finns redan i SOK:s talangprogram och nu har han fått beskedet att han får stanna kvar där, Douglas är, med Sylves stöd, på väg in.

Det är ett bra EM som gäller i år, och det är förutsättningen för att det ska bli ett OS för det svenska laget i London nästa år (med individuell ryttare kan Sverige självklart vara med). Även om det inte är pengarna som hoppar över hindren, så är det i alla fall de som gör att hästarna och ryttarna kan göra det på ett optimalt sätt.

Apropå pengar, vid sidan av sin förbundskaptensyssla har Sylve engagemang hos några grekiska ryttare. I Grekland är ridsporten, liksom i de flesta andra länder, en angelägenhet för de rika. Här råder knappast någon finanskris, till skillnad mot Irland. Där skaffade sig folk villa, bil – och häst, när det var goda tider. Nu när det blivit knapert måste irländarna spara och det första som åker ut är hästen. Bokstavligt talat, hästar i tusental, har helt enkelt släppts ut och under den stränga vintern har de lidit enormt. Massor har dött och ännu fler stapplar omkring alldeles utmärglade. Tack och lov gör myndigheterna något åt det nu.

Jag kan förresten berätta om annat som görs för att rädda hästar. Fullblod som gjort sitt på kapplöpningsbanan har ofta farit väldigt illa när de inte längre varit till nytta för ägarna. I USA har det i många stater bildats föreningar som tar hand om hästarna och lämnar dem vidare till nya ryttare. De nya ”ägarna” måste skriva kontrakt och hästarna följs upp mycket noga.

Hoppas att något sådant också finns för alla stackars uttjänta kapplöpningshundar som, om möjligt, far ännu mer illa. Det finns de som helt enkelt binder upp dem i träd för att bli av med dem.

Snön är borta. Hurra! Måtte det inte komma mer. Det räcker nu.

Lyckligt slut på hästdramat

Knappt hade jag hunnit publicera förra bloggen förrän jag kunde inhämta lugnande information. De tio hästar som på TV-bilderna från Australien förtvivlat simmade omkring i den översvämmade Brisbane-omgivningen räddades. Det var frivilliga som grep in, satte grimmor på hästarna och ledde dem till torr mark.

Alla hästarna (och en massa boskap som också simmade omkring) räddades. Flera av hästarna hade sår, orsakade av att de rev sig på vassa takdelar. Veterinärer såg till skadorna, men kunde inte sy på grund av infektionsrisken. Däremot behandlades hästarna med antibiotika.

Det här får mig att fundera på hur det gått med det övriga djurlivet i området. Det översvämmade området var ju gigantiskt, stort som Tyskland och Frankrike ihop.

Brödraväxel i nya landslaget

Peder är med – men inte Jens. 

Och Daniel – men inte Alexander.

Jag läste med viss förvåning nygamle förbundskaptenen Sylve Söderstrands landslagstrupp inför resten av inomhussäsongen och inledningen av utesäsongen.

När jag nyligen gjorde hoppningens Tio-i-Topp-lista för 2010 noterade jag att Jens Fredricson faktiskt hade större framgångar under året än lillebror Peder, och låg högre på den internationella rankningen. Ändå är alltså Jens inte med i landslagets spetsgrupp.

Nu finns det förklaringar: Jens har nyligen flyttat från Skåne till nytt jobb på Strömsholm. Peder däremot finns kvar på sin (och hustru Lisens) anläggning i Vitaby och kan arbeta i lugn och ro. Dessutom har Peder massor av internationellt gångbara hästar i stallet, hästar som kan matchas mot EM och en OS-plats. Jens däremot håller på att bygga upp ett nytt tävlingsstall.

Resten av landslaget består av väntade namn: Rolf-Göran Bengtsson (så klart, han är numera fyra på världsrankningen), Malin Baryard Johnsson, Peder, Svante Johansson, Helena Lundbäck, Henrik von Eckermann och Daniel Zetterman.

Jättekul att Daniel Zetterman är med. Han har gjort ett fantastiskt jobb med Glory Days och Cardento-avkomman börjar nu på allvar visa vad den kan. Jag trodde att lillebror Alexander skulle bli den störste tävlingsryttaren av bröderna men Daniel har tagit kommandot, just nu i alla fall.

Båda tävlar för övrigt i Åstorp i helgen. Missa inte tillfället att se dem på nära håll.

Kan inte låta bli att tänka på bilderna från det översvämningsdrabbade Brisbane. Såg ni också de stackars hästarna som förtvivlat simmade omkring i vattenmassorna? Hoppas någon räddade dem.

Apropå vatten – och is. Min nya dalmatinerflicka fick problem idag. Vi gick promenad på stranden och hon började springa efter några kråkor. Jag kallade men hon lydde inte och sprang rakt ut på isflaken en bit ut. Givetvis hamnade hon i det iskalla vattnet. Jag var beredd att springa i men eftersom jag visste att det inte var så djupt lät jag henne kämpa med isflaken och sörjan tills hon själv tog sig upp. Det tog bara några minuter, och jag hade som sagt full koll, men jag hoppas hon lärde sig en läxa.

Snökaos och käringgnäll

Jag sa ju att snön bara ställer till problem. Nu har taket på stora ridhuset på Flyinge rasat in på grund av den tunga och tjocka snön.

Som tur var rämnade taket tidigt på morgonen, så ingen fanns i ridhallen när det hände. Men hade det rasat en timme eller två senare kunde det blivit katastrof. Verksamheten är ju intensiv på det stora hästcentrat.

Den stora ridhallen, som byggdes 1984 och var en del av Flyinges stora upprustning när anläggningen gick från statlig regi till stiftelseägt, är centrum för verksamheten. Det är här restaurangen och lektionssalar finns och det är här mycket av tränings- och tävlingsverksamheten bedrivs. Förhoppningarna är att taket ska lagas så fort som möjligt. Det behövs, som ni förstår.

Chefen Marianne Lilja Wittbom blev en aning förvånad när taket rasade in eftersom man faktiskt skottat det fritt från den mesta snön. Så det är möjligt att skadorna uppstod tidigare, innan snön togs bort, och att något annat blev utlösande faktor. Utredas ska det i alla fall, och skottats har det gjorts på alla de andra taken på anläggningen.

Apropå utredas, det är värst vad de bråkat i Helsingborg, på Fältrittklubben där. Sex av sju styrelseledamöter uttalade misstroende mot ordförande Peter Svensson och kallade till extra årsmöte för att få Svensson avsatt. Nu blev det inget möte, i allra sista stund grep Skåneidrottens Olle Möller in, pratade med folk och fick dem att sansa sig. Nu ska han se till att det blir rättning och ordning i leden igen. Det är ett krav som inte minst hårdsatsande Helsingborgs kommun har rätt att ställa.

Det är trist när det blir bråk i ideella föreningar men det är inte helt ovanligt, särskilt inte i ridklubbar. Det tycks inte spela någon roll om man har en ledande befattning i sin yrkesroll, när det kommer till dottern och hennes dyra ponny verkar det vara som att andra och speciella (fördels)regler ska gälla. Eller för lektionsryttaren som inte ser med blida ögon på att priser höjs, eller lektioner ändras/ställs in för att det är tävling. Jag kan dra upp hur många exempel som helst på skäl till groll i hästföreningsvärlden, tyvärr. Och sorgligt nog handlar det oftast om småsaker, saker som foilk retar sig på, eller (ännu oftare) är avundsjuka på.

Jag tror på Olle Möller. Han kan allt om föreningsliv, och han kan nog ta en och annan ”käring” i nackaskinnet och skaka om. Kanske kan det till slut bli så bra att vi kan få ett ”Lex HFRK”!

Dags att lägga manken till

Det var ett tag sedan, jag erkänner det, men nu är det nytt år och dags för nya hästbloggar.

Jul och nyår var hektiska som vanligt, i så mening att det är mycket med mat och annat juligt som ska ordnas. Dessutom är det ju så att snön kostar en hel del kraft och tid. Allting är mycket besvärligare när staketrep försvinner i drivorna och vägar varken går att köra eller rida på.

Nu är i alla fall vägen till brevlådan framskottad och största delen av staketrepen frigjorda, så nu känns det som om man ska kunna hitta tillbaka till vardagen igen.

Gjorde förresten den reflektionen i höstas att hästarna satte päls, och mycket päls, tidigt. Jag funderade då på om det var ett tecken på att vintern skulle bli sträng, och det blev den ju.

Idag upptäckte jag att unghästen har börjat fälla. Kan vi hoppas att det är ett tecken på tidig vår?!

I dagarna har jag suttit och gått igenom vad våra toppryttare presterade 2010. Inte helt överraskande har Rolf-Göran Bengtsson varit fullständigt överlägsen, helt i en klass för sig. Också Malin Baryard-Johnsson skötte sig bra under året och tog en placering bland de hundra bästa på världsrankningslistan (att jämföra med Rolf-Görans femteplats…).

Men sedan var avståndet gapande. Svante Johansson har lidit av att Saint Amour varit skadad, Helena Lundbäck av kontraktsbråket kring Madick, inte heller Peder Fredricson har fått till det optimalt internationellt. Nygamle förbundskaptenen Sylve Söderstrand får en del att jobba med i år. Men han har ju stjärnskottet Douglas Lindelöw. Inte ny för oss här i Skåne, vi ”visste” ju att han var bra, men nu är han etablerad på allvar. Månne får vi se honom i EM i år. Jag tycker inte alls det är omöjligt, EM är en finfin förberedelse för en som ska rida OS nästa år…

Och så har vi bröderna Zetterman. Alexander har ansetts som den bättre av dem, och var VM-reserv med Isaac. Men det är storebror Daniel som haft de största framgångarna, inte minst med Glory Days, hästen han själv tagit fram.

Förresten: det ska bli intressant att se vad Jos Lansink, den förra världsmästaren, kan göra med Madick.

Nu är det dags att klä av granen – och ladda för ett nytt ridsportsår.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×