Sponsring knappt ej vatten värt

Jag var i Ystad i söndags, på nationell hopptävling. Typiskt nog denna sommar när man gott kan glömma koftan hemma, var det kallt och blåsigt. Det var många som tagit fram den varma jackan men inte ens en sådan kunde hindra att man till slut tuggade grus.

Ystads tävlingsbana är på gräs, men det var synd att kalla det man red på för gräs. Det var mera, som på de flesta håll den här sommaren, brunt. Av någon anledning blev det halt också, trots att banan var mjuk. Jag såg flera hästar halka, till och med någon som gick omkull.

Eftersom det råder bevattningsförbud kunde Ystadsfolket inte göra så mycket åt underlaget och då måste man ställa sig frågan om inte vissa undantag borde tillåtas, trots att det är ont om vatten.  En hopptävling på nationell nivå är ett ganska stort evenemang för alla kommuner, särskilt när den lokala klubben har så mycket ambitiöst folk som Ystad. En bra tävling är viktig – och genererar goodwill inför kommande år. Så att tillåta ett visst vattenuttag skulle kunna vara en snygg gest, och en billig form av sponsring.

Till helgen är det Lunds tur att arrangera nationellt. LCR har grusbana och det garanterar åtminstone att det inte blir halt. Men också en grusbana behöver mycket vatten.

LCR har fått ganska stora startfält men bara få av de bästa är med. Rolf-Göran Bengtsson, Peder Fredricson, Svante Johansson, Malin Baryard-Johnsson (hoppas hon väljer Tornesch) och Henrik von Eckermann rider superligan i Hickstead och alla vet vad som krävs: minst en topp-tre-placering för att hoppet om en fortsatt plats i högsta ligan ska bibehållas.

Många andra ur eliten, eller strax därunder, startar i Hammarö. Bland dem finns Douglas Lindelöw, nykorad europamästare för young riders.

Hemmavid är det fortfarande snustorrt och slut på betet, så unghästarna är hemma. Det fanns ingenting kvar alls att äta. Sexåringen har varit ”ledig” sedan i slutet av maj men i måndags fick hon sadel på sig igen. Jag kan berätta att hon var märkbart lycklig och hade svårt med gångarten skritt. Nästa måndag är det femåringens tur.

Torrlagt på alla fronter

Den som inte lyckades få in massor av ensilage eller hö, av hög kvalitet, i år bör syssla med något annat. Det fantastiska vädret gjorde det omöjligt att misslyckas.

Men andraskörden, den är en helt annan sak. Nästan inte en droppe regn sedan i början av juni har gjort att återväxten är minimal. Hemma i mitt sydvästra hörn av Skåne är det på gränsen till katastrofalt. Vi fick inte ens del av de åskskurar som kom den 11 juli. Jag har fem tunnland bete, men trots att det bara gått två hästar där mesta tiden har jag nu tvingats plocka hem dem. Det finns inte mer att äta. Vill inte ens tänka på vad som kan hända om någon ”råkar” tappa en fimp där…

I torkans spår är det också stenhårt i markerna, så ridturerna går mestadels i skritt. Fast å andra sidan, när det är så varmt som det varit orkar man nästan inte mer ändå. Enda svalkan fick vi i veckan när vi lastade hästarna och körde till Skanör. För första gången någonsin var det fullt (av tyska husbilar) på parkeringen, så vi fick lasta av uppe på vägen, men det gick det också.

Sedan fick vi den sköna galopp i halvdecimeterdjupt vatten vi längtat efter. Hästarna var överlyckliga och njöt både av det och sedan den obligatoriska rullningen i sjösandsgropen. Den gamle nästan kröp bort till gropen, han vet ju vad som väntar när han sadlats av efter de här galopperna.

Det var rätt gulligt – det kom en gammal dam med sin hund när hästarna var färdigrullade och vi höll på att plocka ihop sadlar och träns. Hon undrade om vi inte skulle rida, men när vi förklarat att vi var färdiga och hästarna fått sin speciella belöning, så blev hon jättebesviken när hon insåg att hon missat skådespelet. Det är faktiskt ganska många förbipasserande som uppskattar när vi kommer ner med hästarna och gärna stannar till och tittar och pratar. 

I veckan har det hänt en hel del i svensk hoppsport. Ingen har väl missat att förbundskapten Gösta Asker entledigats från sitt uppdrag. Till mångas förvåning, även min, särskilt som han fick beskedet på sista Falsterbosöndagen, alltså direkt efter det svenska succémeetinget med seger i superligan och dubbelsegern i Grand Prixen.

Någon förklaring till avsättandet av Asker har inte givits, bara att det ansågs att han hade för kort planering av tävlingsschemana och ingen riktig ordning på sina papper. De ryttare jag varit i kontakt med har dock sagt att Asker fungerade väldigt bra på tävlingsplatserna.

Jag bara undrar, är det inte den direkta kontakten med ryttarna som är den viktiga? Planeringen och administrationen kan de själva, och är vana vid att sköta. Att det blev lite rörigt vid uttagningarna till superligalaget har sin naturliga förklaring i att Asker var tvungen att blixtinkalla reserver i takt med att häst efter häst skadades.

Nej, det känns lite som att förbundets nya sportchef, Viweca Lundh, hemkommen från många år vid internationella förbundet, FEI, i Lausanne, vill sätta sin stämpel. Hur ska man annars tolka att bland annat kansliets personal, ska sköta ledningen av elitsvenskarna i framtiden?

Sveriges fortsatta existens i superligan är minst sagt osäker. Snarare är det nog så att Sverige ramlar ur. Inte desto mindre så vässas laget till de sista två omgångarna, i Hickstead och Dublin. Det innebär att Rolf-Göran Bengtsson och Svante Johansson kommer att vara med, dock enbart i Hickstead, i Dublin ersätts dessa av bröderna Zetterman. Inget ont om Roynes söner, men om Sverige ska ha en verklig chans att ta in på lagen ovanför i tabellen borde nog åtminstone Rolf-Göran vara med också i Dublin.

Inget lyxliv för världsstjärnor

Det hjälper inte att vara sjua på världsrankningen och att man just sett till att ens land tagit första segern i superligan. För Rolf-Göran Bengtsson blev det inget firande på fredagskvällen, i stället fyra timmar i bil.

Efter presskonferensen tillsammans med lyckliga lagmedlemmar och ledare tog Rolf-Göran en snabbdusch och sedan satte han sig i bilen och körde hela vägen hem till Breitenburg i norra Tyskland. Ett på natten blev det några timmars sömn och sedan ridning hela lördagen. Bland andra Ninja la Silla behövde en genomkörare inför den viktiga Aachenveckan, med ny start för Sverige, på torsdag, i superligan. I kväll vänder Rolf-Göran bilen norrut igen och rider Grand Prixen med Casall la Silla i Falsterbo.

Det är ett tufft liv ryttarna lever – och det spelar ingen roll hur högt på världsrankningen man ligger, det finns inget utrymme för lyxliv.

Apropå presskonferensen efter den smått mirakulösa svenska segern i superligan så måste jag berätta om en rolig händelse. Helena Lundbäck hade med sig sin gigantiska och snälla schäfer upp på podiet. ”Det går inte att lämna honom i huset för han bara rymmer hit, och i fjor blev han omhändertagen av polisen”, berättade Helena.

Även om schäfern är lydig så ville han inte ligga där Helena lagt honom, så under presskonferensen smög han upp på podiet och kröp in under ryttarnas stolar. Där var uppenbarligen trångt, så plötsligt dök hundens framben fram under duken, precis nedanför Rolf-Göran. Det såg ut som om R-G B fått hundben och snabbt blev han kallad ”wolf man”. Jag kan meddela att det tog ett bra tag innan alla skrattat färdigt.

Hettan ligger som en torr och dammig duk över Falsterboområdet men för hundarna finns alla möjligheter att svalka sig. Jana (Wannius) fontän vid stora ingången har nämligen fått en ny funktion, som hundbad, konstant fylld av, främst, lyckliga retrievrar.

Man ska inte klaga…

Jag har beslutat mig, jag ska inte klaga på värmen. Inte efter den vinter vi haft och den vår som aldrig kom.

Så då får jag väl i stället bara konstatera, att det är stekhett, kvavt och dammigt i Falsterbo. Och som så många gånger förr påpeka att rådande väder passar bättre för en badstrand än en hästtävling.

Men med riklig tillgång på vatten i pressrummet, och en okej fungerande kylanläggning, så går det och, faktiskt, det är lika trevligt som vanligt i Falsterbo.

Det är roligt att år för år se hur bra allt stort och allt smått fungerar. Funktionärsstaben består av en massa underchefer som alla är specialister på sina områden och på så sätt överbryggas generationsskiftet.

Tävlingsprogrammet ändras inte mycket, har man bevakat eller besökt tävlingarna några år behöver man inte titta så djupt på tidsprogrammet för att kunna följa vad som sker. Det nyaste är dressyren som med sin nya penningstinna tour på allvar gett dressyren i Falsterbo nygammal status. Jag menar, Anky van Grunsven i startfältet, det är inte dåligt.

De som har det mest besvärligt i värmen är nog alla utställarna. På deras område står tälten tätt, och alla vet hur det blir under ett plasttak när solen gassar och luften står stilla. Men eftersom kommersen är väldigt god har de nog uthållighet för ytterligare två dagar.

Innan jag åkte till tävlingarna i morse tittade jag till mina fyra beteshästar. De har en jättehage precis vid stranden, ändå stod de och halvsov i hettan, med slött viftande svansar. Jag tror de längtade efter ett bad, och vem gör inte det.

Men nu måste det snart komma regn, det är snustorrt och jag fasar för följderna om någon skulle slänga en cigarrettfimp i gräset.

Lång mellandag i väntan på spänning

Lite förvånande var det inte riktigt lika mycket folk i Falsterbo på torsdagen som det var tidigare i veckan.

Vi funderade lite på varför och kom fram till att förmodligen berodde det på att onsdagen lockade med roligare program, det vill säga många inslag, och relativt korta.

Torsdagsschemat innehöll bland annat två internationella klasser med cirka 80 respektive 60 startande, och det var lite för många. Dessutom gällde klasserna inte särskilt mycket. Visserligen var de kval till derbyt och Grand Prixen, men det gjorde det mera intressant för ryttarna än för publiken.

I morgon fredag lär det bli fullt hus igen, med laghoppning och Grand Prix Special i dressyren på programmet. Dessutom final för de femåriga hopphästarna.

Sprang på Sven Holmberg, vice ordförande i internationella ridsportförbundet, FEI. Han kandiderar på ordförandeposten, vilket innebär att han måste ”besegra” nuvarande ordförande, prinsessan Haya. Sven meddelade att han ser sina chanser som mycket goda. ”Alla känner ju mig, de vet vad jag kan och vad jag går för”, sa han.

Det behövs nog mer än så för att övertyga medlemsländerna, speciellt de mindre hästnationerna.

Jag hade ett långt samtal med förbundskaptenen Gösta Asker och han var vältalig, som vanligt. Han har en lite annorlunda framtoning än tidigare kaptener och går gärna inte in på enskilda ekipage. Han var naturligtvis bekymrad över Sveriges usla resultat hittills i superligan, men, fast ögonen sa något annat, så meddelade läpparna att han tror det ska gå vägen, att det blir en topp-tre-placering i morgon och detsamma i Aachen om en vecka.

Apropå Aachen, hästarna till den tävlingen ska veterinärbesiktigas på plats redan på måndag. Så de  som hoppar i Falsterbo måste resa dit redan på lördag, eller söndag. Det kommer att innebära att Grand Prixen i Falsterbo fattas de allra bästa internationella hästarna. Trist.

Friska fläktar i Falsterbo

Man trodde inte det var möjligt, men i år tycks ännu fler besöka Falsterbo Horse Show. 

Det hela startade redan i lördags, med kvalhoppningarna i amatörtouren, och med en gång var det ordentligt med folk på området. Sedan dess har det eskalerat och inte minst alla utställarna gnuggar händerna.

Unghästhoppningarna drar alltid mycket folk men som jag ser det är det amatörtouren som dragit extra mycket. Pappa, mamma, morfar, farmor, syskon, kompisar, alla vill de följa sina ryttare. Amatörtouren har blivit en jättesuccé och det är trevligt att konstatera att inte minst unga ryttare har tagit den här chansen att få rida vid Falsterbo Horse Show. På finalen idag (onsdag) var det fullpackat på samtliga läktare och stort jubel när Mimmi Hain Mayr glädjestrålande red ärevarv.

Dessutom är touren en ekonomisk fullträff för Falsterbo Horse Show. Det är hundratals ryttare runt om i landet som betalt in anmälningsavgiften på en tusenlapp.

På framridningen idag blandades förresten amatörerna med de internationella hästarna och ryttarna. Hur man kunde se skillnaden? De internationella ryttarna red utan hjälm…

Går man hela dagen i Falsterbo träffar man på massor av folk. I morse mötte jag svenske hoppförbundskaptenen Gösta Asker. Han såg ledig och avslappnad ut – till vi började prata om svenska hopplandslaget. Inte så konstigt, det har gått väldigt dåligt i superligan och en bra prestation i Falsterbo är nödvändig.

Håll tummarna på fredag, det är då Rolf-Göran Bengtsson, Svante Johansson, Malin Baryard-Johnsson och Peder Fredricson ska ta nödvändiga poäng.

Rolf-Göran var förresten också på solskenshumör och skojade friskt när händelsen i fjor kom upp. Det var ju då som hans bästa häst Ninja la Silla trampade på en spik och skadades. ”Ninja är inte med den här gången, så det är lugnt”, sa han.

I stället har han med sig Casall la Silla. Det ska bli jättekul att se den fantastiska hingsten igen.

Feminin fart för Flyinge

Flyinge har tradition att vara lite av männens värld, vilket naturligtvis historiskt sett har sin förklaring. Det var på Flyinge kungens hästar föddes upp och all personal hade anknytning till det militära.

Så var det till långt in på 1900-talet, mer eller mindre ända fram till 1983 när Flyinge togs över av en stiftelse och staten kunde ta bort sina händer från verksamheten.

Men även i stiftelseregi har det varit män som lett verksamheten. Till nu – idag blev det offentligt att Flyinge får sin första kvinnliga vd, Marianne Lilja Wittbom.

Typiskt för drivna hästkvinnor är att Marianne kommer från ett mansdominerat jobb,  som vd och ägare till bolaget Industriarmatur-ARI i Göteborg, som sysslar med ventiler och styrsystem för ventiler inom fjärrvärme, VVS och industri. Även om jag inte känner henne, så tycker jag att den bakgrunden vittnar om att Marianne är en dam som vet vad hon vill, och får saker gjorda. En typisk hästtjej, alltså.

Marianne har gedigen hästbakgrund, speciellt inom dressyren, där hon tävlat så högt som Intermediaire I. Jag hörde rykten om att den nya vd:n inte skulle komma från hästvärlden, och kände därför viss oro. Ska man basa för en instutition som  Flyinge måste man veta hur hästvärlden ser ut, och ha en känsla för var i verksamheten det är möjligt att göra ekonomiska besparingar. Främsta uppgiften för Marianne blir ju att se till att Flyinge undviker minussiffror i framtiden.

Jag hade inte behövt vara orolig, Marianne är en erfaren hästkvinna, och det i kombination med hennes yrkeslivserfarenhet ser ut att kunna bli bra för Flyinge.

I morgon lördag börjar Falsterbo Horse Show, första dagen på en nio dagars intensiv hästperiod. Det är hoppamatörerna som inleder, följda av första omgången av sjuårschampionatet.

Det ska bli hur kul som helst.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×