Ridsport – något för alla?

Ridsporttävlingar brukar vara en angelägenhet mest för de närmast inblandade. Även när det handlar om svåra klasser på nationell elitnivå.

Jag har många gånger slagits av motsatsförhållandet som utspelar sig framför mig. Här kan man stå på en tävlingsplats någonstans i Skåne, vid en tävlingsbana utan läktare, utan minsta antydan till komfort eller omhändertagande av eventuella hästägare och/eller sponsorer eller eventuellt intresserade åskådare ”utifrån”.

Inne på banan tävlar hästar som det tagit år av kostnader och engagemang att först föda upp och sedan utbilda, hästar som på marknaden kan vara värda miljonbelopp, dessutom utrustade med sadlar och annan utrustning värd en smärre förmögenhet och ditforslade i lastbilar i miljonklassen.

Jag tycker att dessa ekipage, åtminstone på 1,40-nivå och högre, är värda en betydligt större publik och absolut mer uppmärksamhet. Det är ofta väldigt bra och seriös sport som fler borde kunna få ta del av i adekvata yttre förhållanden.

Så frågan är om det inte borde ställas krav på arrangörer av åtminstone elittävlingar att det finns ordentliga faciliteter för publiken. Fotbollförbundet ställer krav på och inspekterar alla allsvenska- och superettan-arenor. Håller dessa arenor inte måttet får det inte spelas elitfotboll här. Ridsportförbundet borde också ställa något minikrav på arrangörerna.

Hur lyckat det kan bli såg vi på Grevlunda i helgen, hemma hos Peder Fredricson och Lisen Bratt-Fredricson. Det var fullständigt knökat på publikplats och på söndagen blev det överfullt i båda de stora parkeringshagarna. Visst var det en massa ridsportfolk på plats men glädjande nog var det också massor av ”vanligt folk” som tagit sig till Grevlunda. Stoltheten över traktens storhet Peder Fredricson verkar inte ha några gränser. Alla trivdes i solskenet, med medhavda picnickorgar eller mat köpt från det digra serveringstältet, och till väldigt god sport och en speaker (Stefan Fur) som lät publiken vara med. Tack vare treradiga läktare fick (nästan) alla plats och kunde på ett bekvämt sätt njuta av tävlingarna.

Lagbra, kvinnofrid och Facebook

Fredag och klämdag – men knappast för det svenska hopplandslaget. Det är i Rom och hoppade under dagen den tredje omgången av Nations Cup.

Efter andraplatssuccén senast blev det nu en femteplats, en aning sämre än hoppats. Till mångas förvåning var det Henrik von Eckermanns resultat som fick strykas, i båda omgångarna. Henrik red Copperphild och drog på sig nio plus tolv fel.

Lagets stora stjärna för dagen var Douglas Lindelöw, som gjorde årets första Nations Cup-start med Zacramento. Två gånger felfritt red han, och det var det bara ytterligares två ekipage som klarade av den här gången. Det finns bara ett ord: strålande!

Även Malin Baryard-Johnsson gjorde det bra med noll plus fyra fel med CueChanna medan lagets fjärde medlem, Jonna Ekberg, drog på sig sju plus nio fel med Cassini Bay.

Det svenska laget har nu gjort tre av de fyra starter som får räknas i årets liga. Det ligger på andra plats och det lovar gott, men vi ska inte glömma att exempelvis Tyskland (på sjätte plats) bara ridit två av sina tävlingar. Frankrike leder, och även fransmännen har en tävling kvar på schemat. Nästa tävling som svenskarna kan rida om poäng är Falsterbo, och där brukar det ju gå bra.

I morgon (lördag) blir det stora känslor och många tårar i Hamburg. Casall ska tackas av offentligt inför sin verkliga hemmapublik. Jag pratade med Rolf-Göran Bengtsson härom dagen och han ”befarade” att det kommer att bli minst lika känslosamt för honom som när den svenska publiken tog avsked av Casall i Scandinavium i februari.

Ridsporten har varit i fokus (även i tv) den senaste tiden. Eller rättare sagt, företeelser inom ridsporten som vi skulle kunnat vara förutan. Jag har belyst det flera gånger de senaste åren men inte förrän nu tas det tag mot ”gubbsnusket”. Ridsportförbundet har antagit en handlingsplan för att förhindra att (främst) flickor utsätts för sexuella påtryckningar av ledare/tränare/arbetsgivare ute i stallarna.

Det är bra att flickorna får veta vilka rättigheter de har, och vilka medel som står till buds om de blir utsatta. Men jag tycker att största fokus ska läggas på tränarna/ledarna. Problemet med problemet är att det tränarna/ledarna gör inte är straffbart (såvida det inte är direkt våldtäkt) eftersom kvinnorna i de allra flesta fall är över 15 år. Det finns många och obligatoriska tränarutbildningar och i dessa bör det därför allmänt och generellt läggas stor vikt vid moral och etik, och vilka konsekvenser det kan bli vid olämpligt uppförande. Jag tror att hot om licensindragning är en mycket effektiv ”straffsats”.

Ännu har det inte kommit in många anmälningar till ridsportförbundet men förhoppningsvis  vågar utsatta kvinnor nu ta steget. Nu ser de att de inte är ensamma och att det finns vägar att slippa gisslet.

Nu till något mycket roligare: den nya Facebook-gruppen ”Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr”. Eftersom jag klarar kriterierna för inträde gick jag med. Det har snart 2 000 andra också gjort, på mindre än två månader! Maken till trevlig grupp, med en underbar samtalston och välvilja har jag aldrig upplevt. Här finns allt från nybörjare, de som tagit upp ridningen efter 30 års frånvaro, de som rider lätt C på nordsvenskar och fjordingar, de som är överlyckliga för att de vågat skritta en tur i skogen, till de som rider dressyr på högre nivå.

Jag gjorde comeback på dressyrbanan i torsdags på Ribersborg och, självklart, mötte jag en hel del glada Facebook-vänner.

Naturen är som allra vackrast just nu. Näktergalen sjunger fantastiskt morgnar och kvällar och allt står i full blom. Hästarna går i knähögt gräs och bara njuter. Och visst trivs även jag i solskenet, men nu vill vi har regn!

Det våras för hästfolket

De säger att det är vår och visst är gräset grönt och många knoppar har brustit. Men tittar jag ut genom fönstret just nu lockar det knappast att gå ut. Tio grader, regn och hård vind förknippar knappast jag med vårväder.

Trots det drar utomhussäsongen igång ordentligt nu. Fälttävlansfolket har redan varit ute och testat formen några gånger och just den här helgen är ett stort gäng nere i Polen och tävlar. Lastbilarna som styrts söderut har varit fyllda av unga hästar, men också många topphästar som nu ska få en första formskärpare.

Hoppfolket har som vanligt dragit till ännu sydligare breddgrader. I Spanien och i Italien har det bjudits på många meetings och klasser ända från enmetershoppningar till svår. Antwerpen är helgens stora tävling för våra elitryttare. Här startar Henrik von Eckermann, Rolf-Göran Bengtsson, Peder Fredricson, Jonna Ekberg, Angelica Augustsson-Zanotelli, Petronella Andersson, Antonia Andersson och Annika Axelsson. Vår nya hoppkung Henrik von Eckermann (som fick massor av välförtjänt uppmärksamhet för tredjeplatsen i världscupfinalen) fortsätter nästa vecka till Shanghai medan Peder, Jonna och Petronella åker till Lummen i Belgien. Där ansluter Angelie von Essen och Helena Persson för årets första deltävling i Nations Cup. Det svenska laget ser ut att bli en mix av ungt och ”gammalt” och det känns bra. Visserligen är det viktigt att Sverige behåller sin plats i nationshoppningens elitliga, men i år görs det mesta med EM i Göteborg för ögonen på vår förbundskapten Henrik Ankarcrona, och då är det läge att testa hur de unga ryttarna fungerar i lagsammanhang.

Själv var jag med 13-åringen i Helsingborg  annandag påsk. Soligt och fint och hon vann faktiskt första klassen. Trots att jag inte tyckte att hon hoppade riktigt bra. Förutom det var det fint att se att man organiserat framridningen så att man måste hålla sig till ett varv. Jättebra, det blir mycket bättre ordning och lugnare för alla. Och egentligen har det ingen betydelse vilket varv man hoppar fram i. För kan man inte rida vänstergalopp i högervarv har man inte på tävling att göra.

Det enda som kanske inte var optimalt i Helsingborg var att man på söndagen hade klasser från 90 centimeter till 1,35-hoppning samma dag (påskdagen). Onödigt många klasser (som naturligtvis tog lång tid i anspråk) över onödigt långt nivåspann.

Ridsportförbundet har äntligen reagerat på ledares olämpliga uppträdande och dragit in licensen för en tränare. Pressen på förbundet har varit stor, från många håll, och den har varit berättigad. Nu hoppas jag att förbundet arbetar vidare. Ämnet är delikat, det vissa ledare gör mot (främst) unga kvinnor är inte olagligt, men som vi påpekat många gånger, ytterst olämpligt. Ingen stalltjej eller ridelev ska behöva känna olust eller obehag i samvaron och/eller i samarbetet med en tränare/arbetsgivare.

Inget Ask och folktomt Flyinge

I nästan fyra år har vår världsstjärna i hoppning, Rolf-Göran Bengtsson, tävlat med hästar som tillnamnet Ask. Namnet kommer från Stutteri Ask i Danmark, men nu avslutas samarbetet med stuteriet.

Ask har ställt hästar som Unita Ask (som ju RGB red OS på) och Boston Ask till RGB:s förfogande men nu ska båda dessa hästar tillbaka till Stutteri Ask.

Casall Ask och Clarimo Ask berörs inte av det avslutade samarbetet eftersom båda hingstarna ju ägs av Holsteiner Verband. Men de kommer inte att ha kvar tilläggsnamnet Ask. Kanske blir det något annat ”efternamn”, för enligt uppgift söker RGB och hans  samarbetspartner Bo Kristoffersen efter ny sponsor.

Hingstar är det gott om på Flyinge den här veckan. Det är ju bruksprovsvecka. Det brukar locka massor av intresserade till läktarna men denna gången gapar det tomt. Från i år är det nämligen ”tyst bedömning”, det vill säga, domarna säger inget om hingstarna efter de olika proven och det lämnas inte ut några offentliga poäng. Det har visat sig förödande för intresset, för visst är det trevligt att se framtidens hingstar visa upp sina gångarter och sin hoppförmåga, men det har alltid varit lika intressant och diskussionskittlande att höra domarnas omdömen.

I morgon lördag ska testryttare prova hingstarna så då kanske det kommer lite folk. Och även senare, när det blir premiering och domarnas resultat blir offentliga.

Meningen var att min trettonåring skulle säsongsdebutera vid hoppningarna i Lund i helgen. men tävlingen blev inställt på grund av att någon häst vid anläggningen hos LCR drabbats av kvarka.

Kanske lika bra att det inte blev något för min häst. Alla hästarna i stallet har börjat fälla av vinterpälsen, det virvlar av hårtussar överallt, och då brukar ju hästarna gå ner något i kondition. Fast än har jag inte märkt någon dämpning av energin hos trettonåringen…

Göteborg laddar för EM

Den 21-27 augusti ska det hållas EM i Göteborg. Hoppning, dressyr, paradressyr och fyrspannskörning kommer att stå på programmet. Hela evenemanget ska avgöras under en enda vecka och det ska hållas mitt i stan.

Ullevi, den stora fotbollsarenan, som numera mestadels står tom, blir huvudarena.

– Arenan är gigantisk så vi kommer att bygga en arena inne i arenan, säger chefen för organisationen, Tomas Torgersen.

– Det blir en bana för hoppningen och dressyren, det blir läktare för 25-27 000 åskådare och sponsors- och VIP-utrymmen.

Den stora omdiskuterade platsen Heden strax intill blir centrum för paradressyren och körningen. Här kommer också att byggas stallar och en scen och här kommer att bli ett stort mässområde.

Fyrspannens spektakulära maratonprov ska avgöras i Slottsskogen med några av distanssträckorna ute på Göteborgs gator.

Den ridsportgren som kanske saknas i evenemanget är fälttävlan.

– Vår ambition är att allt ska vara mitt i stan. Det hade blivit alldeles för dyrt att bygga en terrängbana, det hade heller inte fungerat logistiskt. Och om vi flyttat terrängen några mil utanför stan hade ju vår idé om att ha allt centralt förfarit, säger Torgersen.

Ridsportförbundet satsar stort på detta EM.

– Det är det största i Sverige sedan vi hade VM 1990, säger förbundsordföranden Ulf Brömster.

– Fem procent av det svenska folket rider redan men det här är en fantastiskt tillfälle för oss att ytterligare bredda intresset för ridsport och att ta hand om detta intresse efteråt. Dessutoim bjuder vi på gratis inträde både på den stora invigningen på måndagen på Ullevi, och på maratonkörningen i Slottsskogen.

Den ekonomiska satsningen på EM blir ganska omfattande. Bland annat har fyrspannskörningen fått ganska generösa tillskott. Det innebär att flerfaldige tyske mästerskapskusken Micha Freund har anlitas för träning och de tre svenska fyrspannen Fredrik Persson, Axel Olin och Johan Deng får tillfälle att åka till ett antal utländska tävlingar.

– Det är väldigt bra. Vi behöver mäta oss med det internationella motståndet för att se var vi står, sa Fredrik.

Lagledaren Gerhard Winroth var självklart också belåten.

– Vi inom körningen brukar ha problem med att bli synliggjorda. Nu kommer vi att synas på ett alldeles unikt sätt.

Samma gäller paradressyren.

– Folk vet nog knappt att vi finns, säger förbundskapten Agneta Aronsson.

– Jag tror det här kan bli en stor öppning för oss, och vi kan ta medaljer, precis som vi gjorde i Paralympics i Rio.

Hoppningen är trots allt den hetaste grenen och för förbundskapten Henrik Ankarcrona är EM årets stora mål.

– Jag har redan pratat med ryttarna om medaljchanser. Ingen kommer att bli nöjd med en fjärde-femteplats för laget. Vi ska ta medalj, sa han.

Vilka ekipage som får klartecken för mästerskapet kommer att bli klart tidigt.

– Helst innan Falsterbotävlingarna, men allra senast direkt efter dem. Då är det fem veckor kvar innan det drar igång i Göteborg.

Spännande svenskstart

Vilken rivstart det blev på söndagen i Göteborg.

Det gjorde inget att lördagskvällens snöglopp gått över i tung gråhet utanför, inne i arenan lyste det av tävlingslusta. Dagens första klass, en 1,45-1,50-hoppning på tid, bjöd på riktigt högklassig sport – och dessutom med en hel rad svenskar inblandade i striden om segern.

Rolf-Göran Bengtsson gjorde meetingets bästa ritt med Unita Ask och tog en tidig ledning. Han blev sedan omriden av Henrik von Eckermann på Little Lord och även Alexander Zetterman fick till en felfri ritt, om än något långsam, med Volstrups Cody.

När det hela var över stod Europamästaren från 2013 i Herning, fransmannen Roger Yves Bost, som vinnare efter att ha gjort en sedvanlig ”Bosty-ritt”, det vill säga, av det något yviga slag som publiken älskar. Henrik vE blev trea, RGB femma och Alexander sjua.

Henrik har ju haft ett riktigt bra meeting med två segrar, en andraplats och nu en tredjeplats.Bästa hästen hittills har varit Little Lord för det är han som tagit samtliga prisrosetterna, undantaget ena segern som Lucky Silvana stod för. Nu håller vi tummarna att flytet håller i sig, i eftermiddag rider Henrik Europafinalen av världscupen med Mary Lou. Henrik är visserligen i praktiken klar för finalen, men han skulle gärna vilja ha ytterligare några poäng. För ju bättre placering man har efter kvalen, desto bättre startnummer får man i första finalrundan.

Douglas Lindelöw rider med större press, han har inte tillräckligt med poäng för någon final, så om han ska få göra resan till Omaha i Nebraska i USA måste han nog ta minst en andraplats i kväll.

På söndagsmorgonen rådde den vanliga uppbrottsstämningen på hotellet. Alla ska ju resa hem i kväll så det var långa köer vid både utcheckningsdiskarna och väskförvaringen. men det gick smidigt ändå. I frukostrummet var det ganska mycket folk och lika gemytligt som vanligt.

Kan förresten berätta att OS-silvermedaljören Peder Fredricson tänker vara väldigt försiktig med sig själv efter sin sjukdom och avstår även nästa veckas tävlingar i Doha. Sakta, sakta bygger han upp sin kropp igen efter den sjukdomssmäll han fick två veckor efter Jerringprisutdelningen. Två hästar om dagen orkar han rida, mer är det inte, än. Förståndigt att verkligen lyssna på kroppen och i stället vara tillbaka i god form när utomhussäsongen startar.

Känslofyllt när Casall sa adjö

Stolpe ut, bättre kan man nog inte sammanfatta situationen för de svenska ryttarna i lördagskvällens Grand Prix i Göteborg.

Bommarna föll lite här och där, på ett sätt som vi inte varit vana vid att se.

En och annan ljusglimt fanns ändå. Alexandra Eriksson rev allra första hindret med Liss Royal men red i övrigt felfritt och tog en åttondeplats som snabbast av fyrafelarna.

Ännu bättre var Robin Ingvarsson, regerande svensk inomhusmästare. Robin var felfri på hinder men 70 hundradels sekunder för långsam. Men med ett tidsfel tog han ändå sjundeplatsen.

Det fanns stora förhoppningar på fredagsvinnaren Henrik von Eckermann men den här gången råkade Lucky Silvana, med minsta marginal, rulla ner översta bommen mitt i trekombinationen och när Henrik sedan försökte spara in tid blev det ytterligare en rivning.

Den här lördagskvällen i Göteborg (med fullt snöglopp utanför arenan) var Kristianstads finska Satu Liukkonen det stora nordiska glädjeämnet. Med Iwona Majewskas egen uppfödning Gurra Hop (e Hip Hop-Little Boy) gjorde hon en fantastiskt fin grundomgång, var felfri också i omhoppningen och slutade femma. Bara att gratulera.

 Stående applåder och känslosamt var det när Casall Ask avtackades av den svenska publiken i Scandinavium.

Visst är det alltid roligt att se en stor Grand Prix och fin sport live, men kvällens stora behållning var ändå avtackningen av Rolf-Göran Bengtssons 18-åriga Casall Ask. Den hölls innan klassen började och Rolf-Göran red in på hingsten till stående ovationer från publiken. Det blev blommor till RGB och morot till Casall innan det var dags för många ärevarv. RGB hade synbart (och hörbart) svårt att hålla tillbaka sina känslotårar, det stockade sig för honom när han tackade publiken.

Nu är det inte helt färdigtävlat för Casall, han ska hoppa världscupklassen i morgon söndag. Sedan blir det starter i Paris och Antwerpen innan den definitiva sortin kommer i Hamburg, Casalls ”hemstad” och staden där han fick sitt genombrott.

Men han fick säga tack och adjö under en egen stund med sin publik.

Lugn lördagsstart

Strålande sol över Göteborg och en lördagsförmiddag med ganska lite aktivitet, förhållandevis, på Scandinavium. Så för första gången sedan jag kom hit i onsdags fanns det utrymme för en stund i friska (nåja) luften. Det var väldigt skönt att komma ut ett tag, även om det var ganska kallt.

Det märktes förresten redan vid frukosten att de internationella ryttarna inte hade någon klass på förmiddagen. För trots att jag inte gick ner till den enorma frukostmatsalen förrän vid niosnåret, så var där fullt av ryttare, hästskötare och hästägare. Det hade också tillkommit en kategori folk, folk av det lite bredare slaget: kuskarna. Inslaget av holländska språket var också påtagligt större. Förklaring: fyrspannens världscupfinal börjar idag.

Skånske Fredrik Persson har fått wild card. Honom sprang jag på i morse på min väg till frukosten. Han var lätt förvirrad och letade efter ”sitt” hotelltorn (hotell Gothia har tre olika torn). Hoppas han hittade rätt så småningom. Och att han har full koll på vägarna så han inte kör vilse bland portarna när det i eftermiddag drar ihop sig till första klassen för fyrspannen.

Lördagsförmiddagen innehöll två hoppklasser, finalen för young riders och en klass för de sjuåriga hästarna. Jag har varit lite kritisk kring den nuvarande standarden på våra young riders och jag fick den väl delvis bekräftad nu. Det finns en topp som håller hög standard men under den avslöjas det att det är en del för ungdomskaptenen Svante Johansson att arbeta med.

Vinnaren Stella Röhlcke från Stockholm radar upp högklassiga insatser med en häst som hon trivs väldigt bra med, Crimson. Stella har gått ut gymnasiet och rider på heltid. ”Härligt att passa på att få göra det nu när man kan i några år”, sa detta barnbarn till Antonia Ax:son Johnsson.

Väldigt duktig är också Wilma Marklund (tvåa) som rest ända från Piteå för att delta i finalen. Wilma, som dessutom har handikappet att vara blind på ena ögat, rider mjukt och har mycket känsla. Wilma är fortfarande junior och siktar på JEM.

I kväll ser vi fram emot den stora Grand Prixen i hoppning. Men allra först ska Rolf-Göran Bengtssons topphäst, 18-årige Casall Ask få säga adjö till den svenska publiken. Det lär bli en riktig högtidsstund för alla, inte minst Casall själv som älskar all uppmärksamhet. ”Han kommer väl att tro att han vunnit något,” sa RGB.

För er som inte är på plats är det bara att koppla upp SvTPlay, Casall-hyllningen sänds live, och kommer också i kortare form att visas i morgon under världscupssändningen.

Kloke Henrik har talat

Rolf-Göran Bengtsson hade tänkt ta med sig Clarimo Ask till Gothenburg Horse Show. Men den spektakulära hingsten, vinnare av Falsterbo Grand Prix i somras, blev kvar hemma. Precis som hans stallkamrat Casall Ask för fem år sedan i London, så hade Clarimo trampat sig på baksidan av hoven och hade ont. Inget sår, men tillräckligt öm för att inte gå helt rent. Så han fick stanna hemma och det var lite synd, Clarimo är alltid lika rolig att se.

Medan vi mediafolk mumsade i oss bjudmacka a la king’s size räkmacka, berättades det om den satsning ATG fortsätter med för paradressyrryttarna, det vill säga ryttare med funktionshinder. Det är Anita Johansson och Carolin Rutberg som i år får 50 000 kronor var i stipendieform för att kunna göra sina elitsatsningar. Bådas mål är självklart att kunna kvala in till EM i Göteborg. Eftersom ryttarnas funktionshinder är individuella blir det nu möjligt för dem att göra just den satsning som passar dem.

 Henrik von Eckermann klarar sig bra som egen i hästhopparbranschen.

När sista räkan var nertuggad var det dags att sätta sig en stund med Henrik von Eckermann, och det var ju väldigt aktuellt eftersom han just vunnit båda förmiddagsklasserna. Han berättade lite om att första vinnarhästen, Little Lord, var en fantastisk individ som han red i höstas i Liege och Verona, men som sedan såldes. För bara två veckor sedan kom hästen tillbaka till Henrik och nu ska han matcha den för vidare försäljning. ”Little Lord är som en hund, jättelätt att ha med överallt, och otroligt ärlig på hinder. Han är bara 1,60 m hög men ger alltid allt. Han har gått young rider-EM med en grek och jag tror han fortsatt skulle kunna vara en fantastisk ungdomshäst”, sa Henrik som var glad att få det pigga tillskottet till stallet. Så länge det nu varar.

Henrik har verkligen kommit långt i sin utveckling under de år han varit hos Ludger Beerbaum. ”När jag kom dit kunde jag inte rida”, skojade han. Det var väl en mindre överdrift, men det är mycket han stoppat in i ryggsäcken under sina år i Riesenbeck. Men kallar sig fullärd är han för klok att göra och han tog ett exempel på det när han beskrev hur han tänkte, och varför han fick det förargliga nedslaget, i världscupkvalet i Bordeaux. ”Jag var så nöjd med en svår linje till en oxer så jag glömde att känna efter att jag hade behövt ta ut en sväng till nästa hinder, planket, för att Mary Lou skulle få plats. Och då kom rivningen”. Som sagt, det är av misstagen man lär.

Henrik är också klok nog att se till att han försäkrat sig själv. hela hans verksamhet bygger ju på att han är i form och kan rida. Skulle han skada sig, vilket ju är lätt i hästhopparbranschen, stannar allt. En sådan försäkring är svindyr men Henrik har ändå löst premierna. Henrik har mindre råd med skadeuppehåll än en försäkringspremie.

Vilat har däremot Cantinero, hans tidigare förstahäst, haft råd med. I sju månader har den nu 15-årige Cantinero fått gå och skrota i en hage och nu verkar den skada, som ingen riktigt kunnat hitta, ha läkt. ”Ta i trä”, sa Henrik. Vilan har också gett Cantineros hovar en chans att återhämta sig, så nu behövs varken sulor eller specialbeslag. Cantinero ska inte längre gå de allra största klasserna men han kommer att göra mycket nytta i klasser snäppet under.

Gick en sväng på mässan idag och pratade med några utställare. Jag har tyckt att det inte varit så mycket folk där men de utställare jag frågade var nöjda med aktiviteten så här långt. Det lär väl ändå bli mera hektiskt i helgen, lönehelg och sportlovsslut som det är.

Solstrålande fredagsstart

Vilken start på fredagen. Dubbelt svenskt i topp i morgonens 1,45-hoppning! Och därefter ny seger för Henrik i den efterföljande 1,50-klassen.

Henrik von Eckermann tvålade till alla konkurrenter när han vann med Little Lord, en häst som han fick till stallet så sent som i november och som har mexikanska ägare.

Länge såg det ut som om Malin Baryard-Johnsson skulle ta hem denna tidshoppning. Hon startade ganska tidigt med Second Chance och höll ledningen, ända tills Henrik som näst siste startande fick en fullträff och var 1,58 sekunder snabbare.

I 1,50-hoppningen tog Henrik en tidig ledning i omhoppningen med Lucky Silvana och inte ens engelsmannen Robert Smith kunde klå honom. Smith försökte, men det kostade honom en rivning på sista hindret.

Så fredagen började med sol både inne på arenan, och utanför. I Göteborg har natten varit klar och kall och nu lyser solen skönt över stan. Här finns ingen snö, tack och lov, men vi skåningar har ju hört om kaoset hemma.

Hos arrangörerna av Gothenburg Horse Show råder viss irritation sedan schweizaren Steve Guerdat så sent som på torsdagen meddelade att inte tänker komma. Den olympiske mästaren från London 2012 lämnade endast ett kort mejl, utan förklaringar. Göteborgsarrangörerna tänker inte låta saken bero, utan anmäler avhoppet till internationella förbundet FEI och därmed riskerar Guerdat böter. Men det är nog ett straff han kommer att skratta åt, bötesbeloppet är på löjligt låga 2500 kronor.

Man kan spekulera i  varför Guerdat, som vann världscupfinalen i Scandinavium i fjor, inte reser till Göteborg i år. Han har tillräckligt många poäng för att ta sig till den här säsongens final i Omaha, USA, och vill troligen bespara sina hästar den långa resan till Göteborg, nu när snart en flygresa väntar på dem. Det kan man förstå, men om inte annat, så hör det ju till god ton att lämna återbud i god tid.

Men vi har andra toppryttare att njuta av här i Scandinavium. Det är alltid en skönhetsupplevelse att se tyske Marcus Ehning rida med sin otroliga balans och därmed perfekta position i sadeln, och hans händer som hanterar tyglarna så mjukt att de kunde varit silkestrådar. Marcus är ett föredöme och en förebild och borde studeras dagligen av våra yngre ryttare.

En sak som inte är som den brukar här i Göteborg är det faktum att det ännu inte blivit den obligatoriska räkmackan, trots att det redan är fredag och vi är inne på tredje tävlingsdagen. Men det kommer vi att råda bot på om någon timme. Det är nämligen kallat till ytterligare en av många presskonferenser – och räckmacka är utlovad. Närvaron av media lär bli stor, för gott tugg lockar. Det minns inte minst vi som var med på den tiden när MBI spelade handboll i näst högsta serien och familjen Jepson i pausen alltid bjöd på sju sorters hembakade kakor.

×