EM är det centrala

På måndag är det dags, ridsportens EM drar igång mitt i centrala Göteborg.

Men redan den här helgen gör fälttävlansryttarna upp i sitt EM, i polska Strzegom. Dressyren rids nu och i morgon lördag är det terrängprov. Det rapporteras om en väldigt teknisk bana och det bör passa svenskarna som ju har välutbildade hästar som hoppar bra. Det finns en del medaljförhoppningar. Kanske för laget, men även individuellt, inte minst genom Sara Algotsson-Ostholt och/eller Louise Jähde-Svensson. Mycket kommer självklart, och som vanligt, att avgöras i terrängen men ett faktum är i alla fall att svenskarna har inlett väldigt bra med flera personbästanoteringar i dressyrprovet.

I Göteborg nästa vecka blir det paradressyr, dressyr, hoppning och fyrspannskörning. Hoppningen och dressyren ska avgöras inne på Ullevi, arenan som byggdes 1958 i samband med att Sverige arrangerade fotbolls-VM. Nu har gräset bytts ut mot fibersand och hästarna börjar anlända.

Den strora öppna platsen mitt i Göteborg, bara ett stenkast från Ullevi, heter Heden, och där ska paradressyren ridas, och kuskarna ska köra både dressyr och precision där. Fyrspannens maratonmoment ska gå i Slottsskogen.

Precis som när senaste mästerskapet arrangerades i Sverige, VM 1990 i Stockholm, flyttar ridsporten in, mitt i en storstad. Även om det fattas 20 000 sålda biljetter för att det hela ska ekonomiskt i hamn, så finns alla förutsättningar för succé. Ridsporten kommer till folket, och inte tvärt om, och de sportsliga förutsättningarna blir optimala.

Det är bara att hoppas att väderprognoserna inte stämmer, det bådas ganska mycket regn under EM-dagarna. Underlagen på Heden och på Ullevi är väderokänsliga, men det är så väldigt mycket roligare att uppleva ett mästerskap i bra väder.

Sommaren har ju, som många märkt, inte varit den bästa, men nu i augusti har det varit varmt och skönt. För oss ryttare har det blivit rena paradiset, för i takt med att bönderna tröskat har stubbåkrarna öppnats och ligger där och erbjuder fantastiska galopper. Själv har jag utnyttjat det väldigt mycket, och jag har njutit lika mycket som hästen.

Men nästa vecka blir det inget stubbridande, allt fokus kommer att ligga på EM i Göteborg. Återkommer med många artiklar i Skånska Dagbladet, och bakom-kulisserna-inlägg här i bloggen.

Guld-Irma och kalenderkonstigt

Först och främst – ett jättestort grattis till Irma Karlsson som vann sitt första SM-guld på söndagen. Med sin Ida vd Bisschop var hon felfri genom alla tre hoppningarna. Starkt jobbat.

24-åriga Irma, från Hörby, vann EM för young riders 2014 med Cornet, en häst som hon sedan sålde till USA. Länge var hon sambo med landslagets Douglas Lindelöw men numera kör hon eget. Inför finalen i årets SM på Sundbyholm låg hon i ledningen och var tvungen att rida felfritt för att ta guldet. Och det gjorde hon, med en säker och snygg ritt på en bana som ställt till en hel del problem för många av hennes konkurrenter. Som exempel kan nämnas att mångfaldiga SM-vinnaren Helena Persson, EM-uttagen med sin Bonzai H, hade åtta fel.

Niklas Arvidsson från Klippan fick heller inte med sig någon SM-medalj, men det fick hans son Lucas, silver som det blev i childrens-SM med Aquad’or.

Förra helgen var jag med min 13-åriga häst på Stensäters tävlingar (utmärkta som vanligt!) och i lördags tog vi en tripp till Hästhagen i Billinge. Också här var det bra, trots att regnet vräkte ner och precis all utrustning var dränkt. Men nu är det sluttävlat på ett tag. Det finns nämligen inga tävlingar i Skåne, undantaget Ribersborg nästa vecka men där saknas, av någon konstig anledning, ”vanliga” klasser. Inte en enda på 1,10-1,25-nivå utan antingen får man rida enmetershoppning, eller starta på 1,35.

Nästa tävling är inte förrän 18-20 augusti och då är det två som krockar: Lund och  Henriksdal. Helgen efter det (samma helg som EM i Göteborg pågår) är det Södra Sallerup, Perstorp och Stensäter innan det första helgen i september är dags för Skånska Mästerskapen i Vellinge. Jag kan inte begripa att man inte kan kommunicera och sprida tävlingarna bättre i almanackan.

Får väl bli en tripp till Skyrup och Hovdala i stället och uppleva NM i fälttävlan. Det är en intensiv vecka där uppe i norra Skåne med mycket i fälttävlanssportens tecken.

 

Okänsligt när hästarna krockade

Hur det var ute på Jägersro med alla festligheter och storlöpningar när derbyt firade 100 år, det vet jag inte.
Jag hade velat uppleva det, denna galoppens stordag med hög klass på allt. Men i hästvärlden är skotten alldeles för vattentäta, en glimt över på andra sidan verkar totalt omöjligt.
Och då blev det som det blev, med bara knappt tre mils mellanrum avgjordes två av hästsport-Sveriges största händelser, exakt samtidigt: det hundrade svenska derbyt på Jägersro och Falsterbo Grand Prix-hoppning i Falsterbo.
Nog måste det ha gått att prata om saken och att ge evenemangen var sin dag. Jag vet att säsongsplaneringar görs långt i förväg och att nationella och internationella organisationer och förbund måste godkänna tävlingsdatum men om viljan (och medvetenheten) finns, då brukar inget vara omöjligt.
Ridsportfolket ratade Jägersro och åkte till Falsterbo, som vanligt var läktarna både på dressyrarenan och hopparenan överfyllda, trots regnet. Falsterbo Horse Show startade 1920, i början av 80-talet tog Jana Wannius vid som tävlingsledare och sedan dess har showen vuxit och vuxit. Det blir, som någon av våra internationella ryttare sa, bara bättre och bättre. Något nytt varje år.
Falsterbo Horse Shows stora problem under åren har varit konkurrensen från Aachen som går veckan efter. Många av de bästa ryttarna satsar på de gigantiska tyska tävlingarna men frågan är om inte fler och fler överväger att välja Falsterbo. Steve Guerdat pratade om klassisk tävling med sporten i centrum. Holländaren Jur Vrieling är en lika flitig gäst som alltid kommer och som alltid trivs, inte minst i år, han vann fem(!) klasser. Oavsett om det går bra eller inte, så berömmer alla tävlingen, och, som vanligt, den svenska oerhört kunniga svenska publiken, som vet att uppskatta en bra prestation, utan skillnad om den kommer från en svensk eller en utländsk ryttare.
Lite annorlunda är det med dressyrryttarna. Falsterbo Horse Show, läs Jana Wannius, har jobbat hårt för att göra dressyrtävlingarna till toppinslag. Men här går det trögare. De bästa svenskarna kommer självklart men det utländska inslaget är armt. Inte ens den relativt nyinförda Nations Cup lockar. Men här måste man, som dressyrbeskyddaren Antonia Ax:son Johnsson påpekade när jag pratade med henne, införa mera konsekventa regler om formatet. Och öka statusen. I Falsterbo konkurrerade Sverige endast mot USA, Ryssland och Danmark och överlägsenheten blev total. Men förbundskapten Bo Jenå fick i alla fall en del svar på de frågor han hade inför EM i Göteborg nästa månad. Inte minst från överlägsne Patrik Kittel!

Falsterbos derby en höjdare

Många som varit och ridit på Irland vittnar om att ”irländarna inte är kloka”. De rider över alla underlag och hoppar alla hinder som kommer i deras väg.

Det är något som säkert ligger både i blodet och uppfostran hos irländarna. Det fick vi sannerligen bevis för i årets upplaga av Falsterbo Derby. Trippelt irländskt i topp, med unge Bertram Allen etta, före Shane Sweetnam och Cian O’Connor. Peder Fredricson, som ju har ett förflutet som fälttävlansryttare, lotsade Carat Desire genom de 19 hindren i grundomgången felfritt, men i omhoppningen blev det ett nedslag. Så trots att Peder hade näst snabbaste tiden, blev det bara en fjärdeplats. Bra jobbat ändå, och runt 80 000 kronor in på kontot.

Innan årets derby diskuterades det lite i kulisserna om derbyts vara eller inte vara. Hade inte denna lite annorlunda hoppning spelat ut sin roll? Nästan dubbelt så lång bana med massor av hinder, många av naturkaraktär, kändes det inte lite otidsenligt? För några år sedan skapades en derbyserie där Hickstead, Hamburg och Falsterbo ingick, men den bara försvann, mest för att ryttarna inte ville satsa på derbyn med sina storhoppande värdefulla hästar längre.

Men efter att ha sett årets upplaga av Falsterbo derby är jag nog inne på att åtminstone i Falsterbo ska denna hoppning finnas kvar. Både publiken och ryttarna tycks älska den. Alla sken i kapp med solen, njöt av spänning, underhållning, lite dramatik och bra sport.

En som hoppats på lite mer framgång över derbybanan var holländaren Jur Vrieling. Visserligen red han en väldigt oerfaren häst som aldrig sett naturhinder, men efter att redan ha vunnit fem(!) klasser under meetinget, så hoppades han att flytet fanns kvar. Det gjorde det inte, hans Quality tackade för sig på ett av vattenhindren ganska tidigt i banan. Som den sportsman han är tvingade Jur inte på något sätt hästen, utan bara log och skrittade ut.

I morgon söndag är det grand finale i Falsterbo, med den stora Grand Prixen som huvudnummer. Vi hoppas på svensk seger, Peder Fredricson och All In har pressen på sig.

Apropå derby, så rids ju det 100:e derbyt på Jägersr0galoppen i morgon. Ett jättevenemang det också och ett evenemang som väldigt många hästvänner hade velat uppleva. Det är omöjligt, tävlingarna går samtidigt.

Hur osmidigt får hästfolket vara som lägger Falsterbo Grand Prix och Svenskt Derby samma dag?

Framgångarna öser ner

Regnet öste ner på de stackars dressyrekipagen i Everlöv under midsommarhelgen. Det kan minsann inte vara lätt att koncentrera sig på Grand Prix-dressyr när tyglarna blir såphala och det skvalar i ridstövlarna.

Ändå blev det fina resultat, inte minst av Paulinda Friberg som satte personbästa med sin Di Lapponia. Segt släkte, dressyrfolket.

Själv var jag hos Ringsjöns RF i Höör där sexåringen fick hoppa en liten klass. Det blev många bra att saker sätta upp på erfarenhetskontot, särskilt som hon fick göra det i strålande sol. Nu är det en månads vila för henne innan vi sätter full fart igen till hösten.

Det öste på svenskarna utomlands också, men inte regn utan framgångar. Seger för det svenska nationslaget i Rotterdam, seger för Malin Baryard-Johnsson med Second Chance i en 1,55-hoppning och seger för Peder Fredricson med All In i den stora Grand Prixen. Helt otroliga framgångar för den svenska ryttarnationen.

Rolf-Göran Bengtsson red första rundan för svenska laget, felfritt med Clarimo men när RGB red ut var hästen halt. Exakt vari skadan bestod har inte framgått men vi hoppas att det inte var så allvarlig, Vi vill gärna se Clarimo i Falsterbo om två veckor. Han vann ju Grand Prixen där förra året.

När RGB inte kunde rida andra rundan klev Peder Fredricson in. Han behövde inte rida den första eftersom hans lagkamrater RGB, Henrik von Eckermann och Douglas Lindelöw) alla var felfria, men nu red han in som sisteryttare och befäste iskallt den svenska segern.

Henrik Ankarcrona, den svenske förbundskaptenen, vill ännu inte avslöja vilka ryttare som ska ingå i EM-laget men det är inte så svårt att se vilka det blir. Med von Eckermann, Lindelöw, Fredricson, RGB och Malin Baryard-Johnsson (som alltså inte red i laget i Rotterdam) är svenskarna så starka att det luktar medalj lång väg. Förhoppningsvis får publiken i Falsterbo en försmak av vad som komma skall. Det står ju nationshoppning på programmet och Falsterbo ligger väl i tiden som genrep.

Falsterbo, ja, det börjar dra ihop sig. Nästa lördag (den 8:e) är det dags. Jag passerade tävlingsområdet härom dagen och det börjar se färdigt ut med sponsors- och VIP-tält på plats och det är fejat och fixat. Ute på lv4-området är det förberett för alla camparna med klippta gräsområden, duschar och toaletter och framdragen el.

Låt oss bara hoppas att vädret också blir färdigt med sin usla version av sommar till dess.

Ridsport – något för alla?

Ridsporttävlingar brukar vara en angelägenhet mest för de närmast inblandade. Även när det handlar om svåra klasser på nationell elitnivå.

Jag har många gånger slagits av motsatsförhållandet som utspelar sig framför mig. Här kan man stå på en tävlingsplats någonstans i Skåne, vid en tävlingsbana utan läktare, utan minsta antydan till komfort eller omhändertagande av eventuella hästägare och/eller sponsorer eller eventuellt intresserade åskådare ”utifrån”.

Inne på banan tävlar hästar som det tagit år av kostnader och engagemang att först föda upp och sedan utbilda, hästar som på marknaden kan vara värda miljonbelopp, dessutom utrustade med sadlar och annan utrustning värd en smärre förmögenhet och ditforslade i lastbilar i miljonklassen.

Jag tycker att dessa ekipage, åtminstone på 1,40-nivå och högre, är värda en betydligt större publik och absolut mer uppmärksamhet. Det är ofta väldigt bra och seriös sport som fler borde kunna få ta del av i adekvata yttre förhållanden.

Så frågan är om det inte borde ställas krav på arrangörer av åtminstone elittävlingar att det finns ordentliga faciliteter för publiken. Fotbollförbundet ställer krav på och inspekterar alla allsvenska- och superettan-arenor. Håller dessa arenor inte måttet får det inte spelas elitfotboll här. Ridsportförbundet borde också ställa något minikrav på arrangörerna.

Hur lyckat det kan bli såg vi på Grevlunda i helgen, hemma hos Peder Fredricson och Lisen Bratt-Fredricson. Det var fullständigt knökat på publikplats och på söndagen blev det överfullt i båda de stora parkeringshagarna. Visst var det en massa ridsportfolk på plats men glädjande nog var det också massor av ”vanligt folk” som tagit sig till Grevlunda. Stoltheten över traktens storhet Peder Fredricson verkar inte ha några gränser. Alla trivdes i solskenet, med medhavda picnickorgar eller mat köpt från det digra serveringstältet, och till väldigt god sport och en speaker (Stefan Fur) som lät publiken vara med. Tack vare treradiga läktare fick (nästan) alla plats och kunde på ett bekvämt sätt njuta av tävlingarna.

Lagbra, kvinnofrid och Facebook

Fredag och klämdag – men knappast för det svenska hopplandslaget. Det är i Rom och hoppade under dagen den tredje omgången av Nations Cup.

Efter andraplatssuccén senast blev det nu en femteplats, en aning sämre än hoppats. Till mångas förvåning var det Henrik von Eckermanns resultat som fick strykas, i båda omgångarna. Henrik red Copperphild och drog på sig nio plus tolv fel.

Lagets stora stjärna för dagen var Douglas Lindelöw, som gjorde årets första Nations Cup-start med Zacramento. Två gånger felfritt red han, och det var det bara ytterligares två ekipage som klarade av den här gången. Det finns bara ett ord: strålande!

Även Malin Baryard-Johnsson gjorde det bra med noll plus fyra fel med CueChanna medan lagets fjärde medlem, Jonna Ekberg, drog på sig sju plus nio fel med Cassini Bay.

Det svenska laget har nu gjort tre av de fyra starter som får räknas i årets liga. Det ligger på andra plats och det lovar gott, men vi ska inte glömma att exempelvis Tyskland (på sjätte plats) bara ridit två av sina tävlingar. Frankrike leder, och även fransmännen har en tävling kvar på schemat. Nästa tävling som svenskarna kan rida om poäng är Falsterbo, och där brukar det ju gå bra.

I morgon (lördag) blir det stora känslor och många tårar i Hamburg. Casall ska tackas av offentligt inför sin verkliga hemmapublik. Jag pratade med Rolf-Göran Bengtsson härom dagen och han ”befarade” att det kommer att bli minst lika känslosamt för honom som när den svenska publiken tog avsked av Casall i Scandinavium i februari.

Ridsporten har varit i fokus (även i tv) den senaste tiden. Eller rättare sagt, företeelser inom ridsporten som vi skulle kunnat vara förutan. Jag har belyst det flera gånger de senaste åren men inte förrän nu tas det tag mot ”gubbsnusket”. Ridsportförbundet har antagit en handlingsplan för att förhindra att (främst) flickor utsätts för sexuella påtryckningar av ledare/tränare/arbetsgivare ute i stallarna.

Det är bra att flickorna får veta vilka rättigheter de har, och vilka medel som står till buds om de blir utsatta. Men jag tycker att största fokus ska läggas på tränarna/ledarna. Problemet med problemet är att det tränarna/ledarna gör inte är straffbart (såvida det inte är direkt våldtäkt) eftersom kvinnorna i de allra flesta fall är över 15 år. Det finns många och obligatoriska tränarutbildningar och i dessa bör det därför allmänt och generellt läggas stor vikt vid moral och etik, och vilka konsekvenser det kan bli vid olämpligt uppförande. Jag tror att hot om licensindragning är en mycket effektiv ”straffsats”.

Ännu har det inte kommit in många anmälningar till ridsportförbundet men förhoppningsvis  vågar utsatta kvinnor nu ta steget. Nu ser de att de inte är ensamma och att det finns vägar att slippa gisslet.

Nu till något mycket roligare: den nya Facebook-gruppen ”Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr”. Eftersom jag klarar kriterierna för inträde gick jag med. Det har snart 2 000 andra också gjort, på mindre än två månader! Maken till trevlig grupp, med en underbar samtalston och välvilja har jag aldrig upplevt. Här finns allt från nybörjare, de som tagit upp ridningen efter 30 års frånvaro, de som rider lätt C på nordsvenskar och fjordingar, de som är överlyckliga för att de vågat skritta en tur i skogen, till de som rider dressyr på högre nivå.

Jag gjorde comeback på dressyrbanan i torsdags på Ribersborg och, självklart, mötte jag en hel del glada Facebook-vänner.

Naturen är som allra vackrast just nu. Näktergalen sjunger fantastiskt morgnar och kvällar och allt står i full blom. Hästarna går i knähögt gräs och bara njuter. Och visst trivs även jag i solskenet, men nu vill vi har regn!

Det våras för hästfolket

De säger att det är vår och visst är gräset grönt och många knoppar har brustit. Men tittar jag ut genom fönstret just nu lockar det knappast att gå ut. Tio grader, regn och hård vind förknippar knappast jag med vårväder.

Trots det drar utomhussäsongen igång ordentligt nu. Fälttävlansfolket har redan varit ute och testat formen några gånger och just den här helgen är ett stort gäng nere i Polen och tävlar. Lastbilarna som styrts söderut har varit fyllda av unga hästar, men också många topphästar som nu ska få en första formskärpare.

Hoppfolket har som vanligt dragit till ännu sydligare breddgrader. I Spanien och i Italien har det bjudits på många meetings och klasser ända från enmetershoppningar till svår. Antwerpen är helgens stora tävling för våra elitryttare. Här startar Henrik von Eckermann, Rolf-Göran Bengtsson, Peder Fredricson, Jonna Ekberg, Angelica Augustsson-Zanotelli, Petronella Andersson, Antonia Andersson och Annika Axelsson. Vår nya hoppkung Henrik von Eckermann (som fick massor av välförtjänt uppmärksamhet för tredjeplatsen i världscupfinalen) fortsätter nästa vecka till Shanghai medan Peder, Jonna och Petronella åker till Lummen i Belgien. Där ansluter Angelie von Essen och Helena Persson för årets första deltävling i Nations Cup. Det svenska laget ser ut att bli en mix av ungt och ”gammalt” och det känns bra. Visserligen är det viktigt att Sverige behåller sin plats i nationshoppningens elitliga, men i år görs det mesta med EM i Göteborg för ögonen på vår förbundskapten Henrik Ankarcrona, och då är det läge att testa hur de unga ryttarna fungerar i lagsammanhang.

Själv var jag med 13-åringen i Helsingborg  annandag påsk. Soligt och fint och hon vann faktiskt första klassen. Trots att jag inte tyckte att hon hoppade riktigt bra. Förutom det var det fint att se att man organiserat framridningen så att man måste hålla sig till ett varv. Jättebra, det blir mycket bättre ordning och lugnare för alla. Och egentligen har det ingen betydelse vilket varv man hoppar fram i. För kan man inte rida vänstergalopp i högervarv har man inte på tävling att göra.

Det enda som kanske inte var optimalt i Helsingborg var att man på söndagen hade klasser från 90 centimeter till 1,35-hoppning samma dag (påskdagen). Onödigt många klasser (som naturligtvis tog lång tid i anspråk) över onödigt långt nivåspann.

Ridsportförbundet har äntligen reagerat på ledares olämpliga uppträdande och dragit in licensen för en tränare. Pressen på förbundet har varit stor, från många håll, och den har varit berättigad. Nu hoppas jag att förbundet arbetar vidare. Ämnet är delikat, det vissa ledare gör mot (främst) unga kvinnor är inte olagligt, men som vi påpekat många gånger, ytterst olämpligt. Ingen stalltjej eller ridelev ska behöva känna olust eller obehag i samvaron och/eller i samarbetet med en tränare/arbetsgivare.

Inget Ask och folktomt Flyinge

I nästan fyra år har vår världsstjärna i hoppning, Rolf-Göran Bengtsson, tävlat med hästar som tillnamnet Ask. Namnet kommer från Stutteri Ask i Danmark, men nu avslutas samarbetet med stuteriet.

Ask har ställt hästar som Unita Ask (som ju RGB red OS på) och Boston Ask till RGB:s förfogande men nu ska båda dessa hästar tillbaka till Stutteri Ask.

Casall Ask och Clarimo Ask berörs inte av det avslutade samarbetet eftersom båda hingstarna ju ägs av Holsteiner Verband. Men de kommer inte att ha kvar tilläggsnamnet Ask. Kanske blir det något annat ”efternamn”, för enligt uppgift söker RGB och hans  samarbetspartner Bo Kristoffersen efter ny sponsor.

Hingstar är det gott om på Flyinge den här veckan. Det är ju bruksprovsvecka. Det brukar locka massor av intresserade till läktarna men denna gången gapar det tomt. Från i år är det nämligen ”tyst bedömning”, det vill säga, domarna säger inget om hingstarna efter de olika proven och det lämnas inte ut några offentliga poäng. Det har visat sig förödande för intresset, för visst är det trevligt att se framtidens hingstar visa upp sina gångarter och sin hoppförmåga, men det har alltid varit lika intressant och diskussionskittlande att höra domarnas omdömen.

I morgon lördag ska testryttare prova hingstarna så då kanske det kommer lite folk. Och även senare, när det blir premiering och domarnas resultat blir offentliga.

Meningen var att min trettonåring skulle säsongsdebutera vid hoppningarna i Lund i helgen. men tävlingen blev inställt på grund av att någon häst vid anläggningen hos LCR drabbats av kvarka.

Kanske lika bra att det inte blev något för min häst. Alla hästarna i stallet har börjat fälla av vinterpälsen, det virvlar av hårtussar överallt, och då brukar ju hästarna gå ner något i kondition. Fast än har jag inte märkt någon dämpning av energin hos trettonåringen…

Göteborg laddar för EM

Den 21-27 augusti ska det hållas EM i Göteborg. Hoppning, dressyr, paradressyr och fyrspannskörning kommer att stå på programmet. Hela evenemanget ska avgöras under en enda vecka och det ska hållas mitt i stan.

Ullevi, den stora fotbollsarenan, som numera mestadels står tom, blir huvudarena.

– Arenan är gigantisk så vi kommer att bygga en arena inne i arenan, säger chefen för organisationen, Tomas Torgersen.

– Det blir en bana för hoppningen och dressyren, det blir läktare för 25-27 000 åskådare och sponsors- och VIP-utrymmen.

Den stora omdiskuterade platsen Heden strax intill blir centrum för paradressyren och körningen. Här kommer också att byggas stallar och en scen och här kommer att bli ett stort mässområde.

Fyrspannens spektakulära maratonprov ska avgöras i Slottsskogen med några av distanssträckorna ute på Göteborgs gator.

Den ridsportgren som kanske saknas i evenemanget är fälttävlan.

– Vår ambition är att allt ska vara mitt i stan. Det hade blivit alldeles för dyrt att bygga en terrängbana, det hade heller inte fungerat logistiskt. Och om vi flyttat terrängen några mil utanför stan hade ju vår idé om att ha allt centralt förfarit, säger Torgersen.

Ridsportförbundet satsar stort på detta EM.

– Det är det största i Sverige sedan vi hade VM 1990, säger förbundsordföranden Ulf Brömster.

– Fem procent av det svenska folket rider redan men det här är en fantastiskt tillfälle för oss att ytterligare bredda intresset för ridsport och att ta hand om detta intresse efteråt. Dessutoim bjuder vi på gratis inträde både på den stora invigningen på måndagen på Ullevi, och på maratonkörningen i Slottsskogen.

Den ekonomiska satsningen på EM blir ganska omfattande. Bland annat har fyrspannskörningen fått ganska generösa tillskott. Det innebär att flerfaldige tyske mästerskapskusken Micha Freund har anlitas för träning och de tre svenska fyrspannen Fredrik Persson, Axel Olin och Johan Deng får tillfälle att åka till ett antal utländska tävlingar.

– Det är väldigt bra. Vi behöver mäta oss med det internationella motståndet för att se var vi står, sa Fredrik.

Lagledaren Gerhard Winroth var självklart också belåten.

– Vi inom körningen brukar ha problem med att bli synliggjorda. Nu kommer vi att synas på ett alldeles unikt sätt.

Samma gäller paradressyren.

– Folk vet nog knappt att vi finns, säger förbundskapten Agneta Aronsson.

– Jag tror det här kan bli en stor öppning för oss, och vi kan ta medaljer, precis som vi gjorde i Paralympics i Rio.

Hoppningen är trots allt den hetaste grenen och för förbundskapten Henrik Ankarcrona är EM årets stora mål.

– Jag har redan pratat med ryttarna om medaljchanser. Ingen kommer att bli nöjd med en fjärde-femteplats för laget. Vi ska ta medalj, sa han.

Vilka ekipage som får klartecken för mästerskapet kommer att bli klart tidigt.

– Helst innan Falsterbotävlingarna, men allra senast direkt efter dem. Då är det fem veckor kvar innan det drar igång i Göteborg.

×