”En av de mest originella rösterna i sin generation”

Foto: Andrew Medichini/AP/TT

Han fick ett Pulitzer-pris för manuset till pjäsen Hem till gården och Oscarsnominerades för rollen som Chuck Yeager i Det rätta virket.
I torsdags dog Hollywood-stjärnan Sam Shepard.

Att sammanfatta Sam Shepards karriär är inte lätt. Han var manusförfattare, skådespelare, regissör och författare. Hans karriär spänner över ett halvt århundrade, från det att han började slå sig fram på New Yorks mindre teaterscener 1962 till hans sista insatser som skådespelare i film och på tv med filmen Never Here som hade premiär i juni och Netflix-serien Bloodline där han hade en återkommande roll som patriarken Robert Rayburn.

Shepard är en av de stora stilbildarna inom Off Broadway-rörelsen inom teatern. Han har skrivit klassiska pjäser som Den svältande klassens förbannelse och Hem till gården, båda från 1978. Den sistnämnda ska inte blandas ihop med den engelska tv-serien med samma svenska titel. I original heter den Buried Child och handlar om den amerikanska kärnfamiljen fragmenteras i skuggan mot en desillusionerad bakgrund av den krakelerande amerikanska drömmen. Pjäsen fick ett av de finaste priser en amerikansk pjäsförfattare kan få, The Pulitzer Prize for drama, och fick hans stjärna att skjuta i höjden.

”Han betraktades allmänt som en av de mest originella rösterna i sin generation, som hyllades av kritiker för sina intensiva porträtt av makar, syskon och älskare som kämpade med identitetsproblem, misslyckanden och den flyktiga karaktären hos den amerikanska drömmen” skriver New York Times.

Men han nöjde sig inte med att skriva för scen och film (han är bland annat medförfattare till Wim Wenders film Paris, Texas) utan han var också en flitig skådespelare med framträdande roller i filmer som Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford, Pelikanfallet. För rollen som stridsflygaren och testpiloten Chuck Yeager i Det rätta virket, 1983, nominerades han till en Oscarsstatyett för bästa manliga biroll.

I samband med inspelningen av filmen Frances, 1982, mötte han skådespelerskan Jessica Lange och de två blev ett par som höll samman i nästan 30 års tid. De separerade 2009.

I torsdags avled Sam Shepard efter en längre tids sjukdom. Han led av nervsjukdomen ALS som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. Han blev 73 år gammal.

Fotnot: Chuck Yeager var den första att krossa ljudvallen med ett flygplan. Den 14 oktober 1947 nådde han med en raketdriven Bell X-1 mach 1.06, motsvarande 1299 km/h.

 

Teater i kanalen

20150427_135043_001
Mobilfoto: Ralph Bretzer

Jag är inte en superfan av att jobba kvällsskift men det har vissa positiva bieffekter. Som att man kan gå och kolla på teater innan jobbet.

20150427_145546Jag kom promenerande från stationen mot redaktionen när jag fick se en flotte med ett piano på. Det visade sig vara Teater Insite som gjorde sig redo för repetition och genomdrag av sin föreställning I cry to the sea, en pjäs som utspelar sig efter en av klimatförändringar orsakad syndaflod. Bara att slå sig ned och njuta i det fina vädret.

På scen – eller ja, flotte – är meriterade namn som skådespelerskan Nina Jemth, sångerskan Sofia Eberhard Söderberg och pianisten David Sarosi. För regin svarar Ragna Wei, som varit verksam på bland annat Malmö Opera och Moomsteatern men som för några månader sedan blev utsedd till konstnärlig ledare på Borås Stadsteater.

Föreställningen har premiär nästa lördag i Helsingborg och kommer till Malmö i samband med Scenkonstbiennalen i slutet av maj (spelas 28/5 och 30/5). Dessutom kommer den att spelas på Sommarscen i sommar.

 

Dead Celeb Inc.

Kobra är ett av mina favoritprogram på tv (som inte innehåller vampyrdräpare och utspelar sig i fiktiva kaliforniska städer med High Schools lånade från Beverly Hills 90210). Kvällens program om döda kändisar-industrin var riktigt bra.

Åtminstone om man ser fenomenet från ovan ser det ut som att den är ett nytt fenomen. Klassiska romaner får erotiska inslag i omskrivna versioner, Tupac Shakur uppträder i hologramform och Michael Jacksons musik blir till nycirkus.

Och man kan naturligtvis, som programmet, fråga sig vad Sir Arthur Conan Doyle hade tyckt om pornografiska inslag i böckerna om Sherlock Holmes. Å andra sidan är det ju egalt, Conan Doyle levde i en annan tid med andra värderingar. Dessutom har berättelser i alla tider berättats och berättats om i nya tappningar.

När Goethe skrev Faust var Marlowes The tragical history of Doctor Faustus, som i sin tur byggde på en tysk sägen, 200 år gammal. Och på Goethes Faust har det sedan byggts tre operor, den har filmatiserats, och den ekar i Bulgakovs Mästaren och Margerita (min absoluta favoritroman) och en lång rad andra verk. När en berättelse väl finns där ute blir den allmängods. Och ska man vara krass så är ju det där med copyright över huvud taget ett modernt fenomen.

För ganska många år sedan såg jag å yrkets vägnar en gräslig Queen-musikal på Konserthuset i Gävle. Queen är gamla favoriter för mig och när jag skulle skriva recensionen var betygsettan självklar och jag skrev med glödande penna; inte för att jag tycker att det är något fel med att göra musikal av bandets musik utan för att den var så förbaskat uselt och spekulativt genomförd.

Det är inte bara okej att plocka upp döda artisters och författares verk och använda dem i böcker, musikaler, konserter och filmer, det är till och med lovvärt. Det får i bästa fall musiken, boken, tavlan eller vad det nu är att leva vidare, inte bara som museiobjekt. När artisten är död finns ju alltid frågan vad han eller hon hade tyckt om resultatet men eftersom det är en fråga som bara kan få hypotetiska svar är den rätt meningslös. Om resultatet är bra eller inte är en helt annan fråga och i betraktarens öga.

Att, som i fallet Tupac Shakur, sätta personen själv på scenen som ett hologram… Jag vet inte; jag tycker allt att det är lite smaklöst. Definitivt över gränsen är det dock när man, som i en aktuell och omdiskuterad film, fiktionaliserar en historisk person och tillskriver denne handlingar som i samhällets ögon inte bara är moraliskt klandervärda utan rent brottsliga utan att ha belägg för det.

Nej, nu ska jag nog ta mig an den där ”Pride and prejudice and zombies” som stått på att läsa-listan ett bra tag. Jag tror inte att någon skulle missta den för originalet och tro att Jane Austen faktiskt skrev zombie-historier.

Filosofiskt för fyraåringar


Snacka om method acting på en ny nivå; skådespelarna Willy Pettersson och Märta Lundin i Teater 23:s uppsättning av ”Prick och Fläck”, efter Lotta Geffenblads bilderböcker, lär ha studerat kaniners rörelsemönster i Folkets park för att få rätt feeling inför föreställningen. Med sådana förberedelser kan det väl inte gå helt fel? Nej, det gör det inte heller. Sedan är ju grundmaterialet, historierna, högklassigt.

Prick och Fläck blir osams, men lyckas lösa problemen. Prick och Fläck tappar sina prickar och fläckar och vet inte längre vem som är vem. Allt inramat av Hansson Sjöbergs smarta scenografi, med bland annat en stor stjärnhimmel och ett hus som förvandlas till ett rymdskepp, och Cecilia Nordlund och Lotta Wengléns musik. Att ställa existensiella frågor om vänskap till fyraåringar i teaterform kräver sin ensemble, men det här är en mindre triumf. Befriande också med en sånt seriöst anslag; regissören Anna Novovic säger sig inte se någon skillnad mellan att sätta upp Tjechov eller dramatik för barn.

[youtube:http://www.youtube.com/watchv=ZUj55Wl96Ck&feature=player_embedded]
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×