Leonard Cohen är död

Molde Jazzfestival 2009.Foto: Vidar Ruud / NTB scanpix / TT

Jag vaknar i de tidiga morgontimmarna. Det är fortfarande becksvart ute och jag plockar upp mobilen medan jag gör mig iordning för att gå till jobbet. Det första jag möts av är nyheten om att Leonard Cohens bortgång.

Jag sätter på mig lurarna och går ut i den kalla natten. Han sjunger för mig från debutalbumet The Songs of Leonard Cohen från 1967:

Suzanne takes you down to her place near the river
You can hear the boats go by, you can spend the night forever
And you know that she’s half-crazy but that’s why you want to be there

Han var redan 33 år fyllda och hade publicerat flera diktsamlingar när skivan kom ut. Själv var jag väl 19, 20 när jag upptäckte den och hade precis börjat förälska mig i orden. Och med den där djupa stämman och hans tydliga sätt att artikulera hade han ett sätt att få dem att gå fram, att få mig – och så många andra – att lyssna till dem. Det var ord som grep tag. Ord som andades både mognad och ungdomlig förundran.

Det fanns en slags medvetet solkig romantik över dem, en världströtthet kombinerat med livslust. Men också ett slags avslappnad visdom. Det var djupt mänskliga ord med ekon av något högre. Ord som tycktes balansera på undergångens egg. Och även om jag aldrig delat deras upphovsmans andliga sökande var det omöjligt att inte lyssna.

Like a bird on a wire
Like drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free

Kris Kristoferson har sagt att han tänker låta orden i refrängen till Bird on the wire (från andra albumet Songs from a room från 1969) bilda texten på hans gravsten. Cohens kommentar var att han skulle bli mycket besviken om inte Kristoferson står vid sitt ord. Nu får han aldrig veta.

Man kan inte påstå att Cohens bortgång var oväntad. Han var 82 år gammal och senaste albumet, den urstarka You want it darker som kom bara veckor före hans död, ter sig i mångt och mycket som ett avskedbrev:

Henini, heneni
I’m ready, my lord

Henini är ett hebreiskt ord som betyder, i andlig mening, ”här är jag”.

2016 har varit ett verkligt annus horribilis för musiken och litteraturen. En efter en har hjältarna gått ur tiden, somliga i förtid, andra vid änden av ett långt liv. Listan är lång och jag ska inte dra den här, igen. Men kan det inte räcka nu för ett tag?

En ordvrängare av rang

Emil Blogg

Foto: Ralph Bretzer

Det är tajt mellan spelningarna på festivalen och jag missar allt för många som jag verkligen vill se. Hinner i alla fall klämma in en tre kvart av Emil Jensens spelning på Stortorget innan jag måste rusa iväg till nästa gig.

Jensen har lyckats dra ihop en rejäl publik på Stortorget. Och det är inte svårt att förstå varför med hans sympatiska framtoning, fina låtar och ”mellansnack” som får minst lika mycket utrymme som såångerna.

Jensen har också lyckats skapa sin egen genre i brytningspunkten mellan pop, visa, estradpoesi, stand up och politisk agitation. Han är en ordvrängare av rang och jag har svårt att bestämma mig för i vilken av kapaciteterna jag gillar honom mest. Han lyckas väldigt väl i dem alla.

Men till syvende og sidst är det nog ändå som ordkonstnär han lyser klarast.

Det smittar, det smittar!

Rimmandet verkar smitta!

I söndags kväll kunde Sound and Vision berätta om det Gotländska polisbefälet Mats Östman som fick feeling och skrev polisnotis på rim (se inlägget nedan).

På måndagsmorgonen hakade kvällstidningarna på och tydligen är det så att rimmandet smittar. Kolla här hur Aftonbladet formulerar sig…

Polispoet på Gotland

Klockan 02:40, natten till söndag, drabbades en polis på Gotland av feeling när han skulle uppdatera polisens hemsida med den senaste notisen – en fyllerist som lobbades (polisspråk för att han omhändertogs enligt lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB)).

Så här formulerade han sig:

”En man på danslokal sig friheter tar,
sedan han modet inköpt i inrättningens bar.
Han flera personer i lokalen stryk kunde lova,
men polisen bedömde att han i arresten skulle sova.”

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×