Vaknar upp i Narnia

Satte mig på tåget till Göteborg i morse. När jag somnade någonstans i höjd med Lund var det vår, sedan vaknade jag upp i Narnia (första delen, där den vita häxan gjort så att det är ”always winter but never christmas”). Hatar sådana bakslag. Blöt och jävlig är snön också. Kommer kanske aldrig våga somna igen. Tänk om jag skulle vakna upp i en ny istid…

* * *

Blir lite gladare när jag kommer innanför dörren och ser att Lykke Lis nya har dumpit ned på hallgolvet i hardcopy. Säga vad man vill om digital musik men det är fortfarande något särskilt med att ha musiken på riktigt. Låt vara att cd inte är riktigt lika mycket på riktigt som vinyl. Vinyl är riktigast.

Och tusan vad snygg den är! Från omslagsbilden och häftet till pappkvaliteten känns det väldigt gediget.

Varför satsar inte de stora skivbolagen i större utsträckning på schyssta förpackningar? Det hade ju varit ett sätt att på ett tidigt stadium mota nedladdningen i grind. Att ge kunden något mer än bara musiken. Ge dem ett skäl att faktiskt vilja ha den fysiska produkten, något som inte gick att ladda ned från nätet.

Men istället har det varit som omslagsdesignen regredierat, egentligen ända sedan cd-formatet introducerades. Som om det inte var kul längre att göra något speciellt när de stora fina vinylkonvoluten försvann och designern hänvisades till 12×12 centimeter instucket i ett fult plastfodral som sprack eller tappade tänderna bara man tittade på det.

Men ett schysst hårdpappfodral med god design (och gärna ett bra innehåll också, naturligtvis) det gör mig glad. Nästan lika glad som ett gatefold-vinylkonvolut. Men bara nästan.

* * *

Läser i Huffington Post att det finns tillägg till Chrome och Firefox som rensar bort, eller i alla fall maskerar, vartenda omnämnande av Charlie Sheen och Justin Bieber på internet. Inte en dag för tidigt.

En box i paketet

Det säljs inga julskivor längre, meddelade skivhandlaren i Malmö. Inte uppgivet, utan mer kallt konstaterande. Jag skulle göra ett webb-tv-inslag om årets julskivor, men intervjun kom ganska snart in på vad som är årets trend när det gäller skivförsäljning i allmänhet och julhandeln i synnerhet; den monstruösa cd- och/eller dvd-boxen. Gärna kompletterad med maffiga häften, böcker, remastrade låtar och anteckningar från inspelningsstudior, återgivet på lyxigt papper som om det vore några nyupptäckta, tidigare okända budord.

Jag känner en hatkärlek till dessa lådor; vad som i köpögonblicket ter sig väldigt lockande brukar ofta framkalla mättnadskänslor redan efter några genomlyssningar. Jag menar; så många Bowie-outtakes och så lite tid! Fast jag hade inte tackat nej till den förvuxna versionen av mannens aningen bortglömda, men möjligen definitiva, mästerverk – ”Station to Station”.

Håll förresten utkik efter webb-tv-inslaget, som publiceras på skanskan.se/webb-tv nästa vecka!

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=DTIAiMeyd7Q]
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×