Baktaktsfest på Moriskan

Syster Sol 1

Isabel ”Syster Sol” Sandblom. Foto: Ralph Bretzer

På trötta fötter marcherar jag hem genom Malmönatten. Hörlurarna sitter på men jag har svårt att bestämma mig vad jag ska sätta på för musik. Syster Sol eller Partiet? Jag är på väg hem från Moriska Paviljongen där just Malmö Reggae Fest gått av stapeln. Det är svårt att sätta fingret på varför en genre så intimt förknippad med Jamaicas townships och stränder fått ett sådant starkt fäste i vårt kalla hörn av världen.

”Ingen sommar utan reggae” skaldade ju Markoolio en gång i tiden. Hans dagisreggae kan vi väl annars lämna därhän. Men kanske är det längtan efter varmare vindar att värma våra frusna själar med som skapat en grogrund. Dessutom har den, liksom punken och hiphop:en, visat sig vara en utomordentligt bärare av budskap – och det textmässiga arvet från proggen. Både Syster Sol och Partiet är strålande exempel på detta. Båda akterna är musikaliskt drivna; Syster Sols kompband, Kachingas band, tillhör de mest drivna och snortajta på våra breddgrader, medan Partiet är mer uppsluppna utan att vara sämre för det. Båda akterna är skamligt medryckande och vet hur man piskar upp ett party.

Syster Sol har jag sett ett antal gångar och hon levererar alltid med både energi, säkerhet och ett smittande gott humör. Så också när hon avslutar reggaefesten på Moriskan in på småtimmarna. Det går liksom inte att värja sig mot glädjen i låtar som Kärleksrevolt och Fullt fokus – eller för den delen i hennes framförande. Dessutom tycker jag att hon både sjunger och skriver bättre låtar för varje ny platta och varje ny spelning.

Partiet var det däremot premiär för mig att se. Det lär bli fler gånger. Jag tycker mycket om sångaren Fredrik Boltes blandning av personligt och politiskt – och inte minst hans sätt att hitta det personliga i det politiska och vice versa. Allt framfört med både humor, värme och innerlighet. Inte minst när de avslutar med en helt nyskriven låt som Boltes skrivit till sin bortgångne far i samband med att han själv fått veta att han skulle bli pappa för första gången. Låten framförs med stråkspelad kontrabas, banjo och blås och det är svårt att inte bli berörd.

Annars är det de politiska brandtalen paketerat i en hårdsvängande och dansant förpackning som lyfter festen. ”Om din politik inte går att dansa till, då har du lyssnar på fel sorts musik” (eller något ditåt – jag citerar ur minnet) sjunger Boltes med en textmässig vinkning mot Rosa Luxemburgs klassiska ”Om man inte kan dansa till det är det inte min revolution”.
Nya singeln Pinsamt som går i polemik med främlingsfientlighet och Sveriges invandringspolitik väcker allsång, inte minst i själva konkusionen ”ingen människa är illegal”. ”Jag kan inte tänka mig någon plats jag hellre spelar den här låten än i den här delen av Malmö, säger Boltes.

Först ut på Moriskan denna lördagskväll var dock Markandeya – eller Marcus Berg som han egentligen heter – kanske mest känd från göteborgska reggaebandet Kultiration. Hans musik är mer introvert än de synnerligen utåtriktade akter som ska stå på scenen senare under kvällen. Han sjunger på engelska och hans texter känns mer spirituella och andliga. Till skillnad från kvällens övriga akter – och från Kultiration – kommer han utan stort band. Med sig har han en gitarrist som emellanåt pitchar ned sin gitarr till en bas och trumpads som han spelar själv.

Med den sparsmakade uppsättningen får han till en överraskande fyllig ljudbild och som sångare är han riktigt bra. Jag gillar också det musikaliska samspelet mellan honom och gitarristen Anders Augustsson. Dock kan jag känna att i sammanhanget, som startpunkten på ett parti, blir det lite väl finstämt.

* * *

Det blev till slut Partiet som fick ackompanjera promenaden hem. Mest för att jag kände att jag lyssnat för lite på dem.

Syster Sol 2

Syster Sol 3
Partiet 1
Partiet

Partiet 5

Mika 7Markandeya

Mika 3

Själfullt och proggigt

Helt off 3

Foto: Ralph Bretzer

Det har gått 3,5 år sedan Jens ”Chords” Resch och Måns Asplund senast delade scen under namnet Helt off. Om de känner sig ringrostiga är det inget som märks på Babel på fredagskvällen. Gunget nådde säkert hela vägen ut på gatan. Som band är de, tillsammans med sina fem medmusiker, bärare av den finaste skånska roots reggae-traditionen från Peps och framåt.  Själfullt och proggigt på samma gång och hela tiden med ett skönt tillbakalutat groove.

Jag står uppe på balkongen och tittar ned i över den större delen av publiken. Det var mycket folk under bandet som spelade innan dem men nu har det tjocknat till ordentligt. Stället är knökfullt, skulle jag gissa, och bandet sparkar igång med en baktaktsversion Visa från Utanmyra innan ”Chords” själv kommer in till allmänt juvbel. En smula otippat, kan tyckas, att ta sig an den vackra folkvisan men bandets senaste platta är en cover-ep med just den typen av udda tolkningar. Och de får även de där tolkningarna att fungera även live, med möjligt undantag för Familjens Det snurrar i mitt huvud som jag tycker haltar lite.

Publikgensvaret är mycket gott och Resch gör en sympatisk figur på scenen. I normala fall kan jag tycka det är lite drygt att skita i extranummer, inte minst på lyckade spelningar, men när det görs med motiveringen att ”Jag vill iväg och se Looptroop” blir det ändå rätt gulligt. Det är festival och då ska man se musik. Ingen rast ingen ro.

* * *

Första dagen radade upp fina spelningar för min del. Det starkaste intrycket från dagen är ändå insikten om vilka fantastiskt bra spelställen Malmö har – vart och ett på sitt eget speciella sätt. Nog för att jag besökt dem tidigare men det blir så uppenbart när man går på fyra klubbar på en kväll.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×