Könsrocken i fokus

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=TSTDryyt9tk]

Det är mycket könsrock i SVT just nu. I tisdags var det Kobra som ägnade hela programmet åt detta lätt suspekta tema och ikväll kommer Eleganten från vidderna, dokumentären om Eddie Meduza.

Det känns som ganska länge sedan en s-politiker försökte få Onkel Kånkels sånger förbjudna när man hör Lilla Lovis sjunga sina könsordsbemängda men ändå på något sätt charmiga sånger i statstelevisionen. Inte minst som programledaren i det hyllade kulturprogrammet med illa dold stolthet visar upp sitt privata signerade exemplar av en av den gode Onkelns lp-skivor.

Själv kan jag med lika illa dold stolthet stoltsera med att jag faktiskt såg Onkel Kånkels allra första spelning – och en av blott en handfull spelningar bandet gjorde över huvud taget. Det var på Hultsfred 1993 och jag minns den som magnifikt usel.

Har vi gått och blivit avtrubbade? Eller har samtiden plötsligt skaffat sig humor? Kanske har vi bara vant oss. Moralpaniken har ju inte direkt försvunnit, snarare tvärt om, men den kanske har flyttat på sig lite grann. Numera är det väl kanske inte hårdrock och smaklös humor som står i fokus för vän av ordnings ilska.

Och lyssnar man på Håkan Florå (som stod bakom pseudonymen Onkel Kånkel – hans verkliga identitet avslöjades inte förrän efter hans död 2009) själv hade han rätt vettig syn på det hela. Om folk som blev förbannade på att han skämtade om homosexuella, utvecklingsstörda och andra sa han i en intervju i Aftonbladet 1999:

– Det är folk som inte fattat grejen. Jag tror att det är dom som själva är homofober som reagerar starkast. Jag har inga restriktioner, jag tycker att man kan skämta om allt.

På den där Hultsfredsspelningen var det med en utvecklingsstörd man som heter Kurt och drog vitsar och sjöng med. Det väckte naturligtvis också ilska hos somliga som menade att man skämtade på hans bekostnad.

– Det där är skitsnack. Det var bland det roligaste som han har varit med om. Han är en jätterolig kille. Det är inte fel att skratta åt utvecklingsstörda, det som är fel är att inte låtsas om dom, att behandla dom som om dom inte fanns, sa Florå i Aftonbladet-intervjun.

Själv kan jag tycka att både Onkel Kånkel och Eddie Meduza är lite för mycket för min personliga smak. Dessutom har jag lite svårt att relatera till Meduzas EPA-traktorer, raggarrundor och hembränt på dunk. Lilla Lovis, däremot gillar jag skarpt. Hon har ett sätt att vända på begreppen som sätter fingret på företeelser i samtiden. Det finns också något befriande med någon som så medvetet bryter med allt vad god smak heter. Dessutom är hon sanslöst catchy på samma lite naivistiska sätt som Stereo Total och det funkar alltid för mig.

Alla är inte lika positiva. I en intervju med Göteborgs-Posten för ett par veckor sedan kommenterade hon de ibland hätska reaktionerna:
– Väldigt förväntat. Sedan har jag svårt att förstå hur folk kan bli så otroligt provocerade. Jag är grov i munnen och så där men … Eller jag vet ju det, det är för att jag är en ung tjej som ser bra ut. Det är också fruktansvärt att det är så.

Visst är det mindre förväntat att en ung söt tjej ska vara grov i mun än att en rätt härjad lönnfet medelålders man som ser ut som en raggare ska vara det. Det som bryter samhällets konventioner har ju en tendens att provocera vissa människor. Men det bidrar också till att göra henne intressant.

Men Lilla Lovis skiljer inte bara ut sig från andra könsrockare genom att vara tjej. Hon kommer dessutom från storstan (i det här fallet Stockholm) till skillnad från i princip alla andra storheter i genren med betydligt lantligare uppväxter. Onkel Kånkel var från Kalmar, Eddie Meduza föddes i och för sig i Göteborg men är uppväxt på diverse småorter, The Kristet Utseende kommer från Gnarp och genrens anfader, Johnny Bode, föddes i Falköping.

Fotnot: Eddie Meduza – Eleganten från vidderna visas 20:00 i SVT2. Eftersom jag i vanlig ordning har noll kontroll över fjärrkontrollen innan ungarna lagt sig och dokumentären sänds på Så ska det låta-tid så blir det till att ställa dvd:n på inspelning.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×