Jul i operatappning

Malena Ernman på Konserthuset i Göteborg. Mobilfoto: Ralph Bretzer

Inte förrän på söndag är det första advent men julen är redan över oss. På den barnkanal som sönerna ofta tittar på har man, till pappas stora förtret, firat jul hela november och julkonserterna är i full gång. Inte för att jag brukar gå och titta på Carola, Jöback et al men i år gjorde jag ett undantag för Malena Ernman som just nu är ute på julturné. Till Malmö och Palladium kommer hon den 20 december.

Ernmans julskiva Santa Lucia – en klassisk jul släpptes för två år sedan och när den kom skrev jag så här om den i min fyrstjärniga recension:

”Snön gnistrar i den tidiga morgontimman. Hästarna är förspända och släden framkörd. Ur skuggorna lösgör sig Malena Ernman. Till tonerna av “Jul, jul, strålande jul” bär det av mot julottan.
Ja, precis så där julkortsvackra bilder överfaller mig när jag lyssnar på Malena Ernmans julskiva; en skiva som definitivt kommer att gå varm hemma hos mig när det börjar lacka på allvar.
Schlageroperan från “La voix du nord” är borta och istället får vi de klassiska julpärlorna strålande framförda av en av de bästa röster svensk opera någonsin har haft, i fint sällskap av Stockholms Sinfonietta och Gustav Sjökvists kammarkör.
Det här är inte bara musik för julottan – även senare under julhelgen har den sin givna plats. När för mycket julmat är äten, alltför många presenter öppnade och allt för sött godis ätet och man är färdig att antingen spricka eller begå harakiri. Då är det här lämplig musikalisk medicin.”

Intrycket står sig under konsertens första halvlek. Mezzosopranen Malena Ernman, Svenska stråkensmblen, basbarytonen Marcus Schwartz och den eminente gitarristen Mats Bergström – som fanns vid Ernmans sida redan på hennes andra album, My love från 2003 – iförda kläder som för tankarna till 1800-talets salonger framför stämningsfull klassisk julmusik som håren på armarna att behagfullt resa sig.

– Här skämtar vi inte om julen. Åtminstone inte före paus, säger hon och så är det.

La Ernman signerar skivor efter konserten.
La Ernman signerar skivor efter konserten.

Efter paus byter konserten skepnad och blir betydligt lättsammare men absolut inte mindre underhållande. Kläderna är inte heller lika strikta och huvudpersonen själv går igenom ett antal klädbyten under konsertens andra halvlek allt eftersom karaktären på materialet skiftar, modernare julsånger som Winter wonderland får sällskap av det klassiska, visa och jazz och rent humoristiska inslag.

Tonen slås an av den jazziga och hawaiiansk-klingande Mele Kalikimaka, en sång från 40-talet som gjorts av alla från Bing Crosby till The Beach Boys. Här står tubaspelaren och estradören Sami Al Fakir (ja, han är bror till Salem och Bolibompa-Nassim) för sången medan Ernman och stråkorkestern tillfälligt degraderas till körtjejer. Jag ska inte avslöja för mycket om vad som komma skall för att inte förstöra överraskningsmomenten men jag kan säga att jag stundtals skrattade högt.

Med det sagt är det ändå Malena Ernmans röst som står i centrum. Den är naturligtvis inget annat än magnifik men det som imponerar mest är hennes bredd och lekfullhet att använda detta storslagna instrument. Framförallt är det glädjande att Ernman och hennes medmusikanter lyckas med konststycket att visa att julmusik kan vara såväl vacker som stämningsfull och rolig utan att det blir kletigt och sockersött. Här lämnar aftonen mig med en god smak i munnen snarare än med matkoma och hopklistrad gom.

Jag läste någonstans att det är kris för julkonserterna och att självaste Måns Zelmerlöv helt fått ställa in sina. Det märktes inte på onsdagskvällen i Göteborgs anrika konserthus. Der var, vad jag kunde bedöma, fullsatt och även till Malmökonserten finns det i skrivande stund – nästan en månad innan det är dags – endast ett fåtal biljetter kvar. Ett besök kan dock varmt rekommenderas. Då lär ju julstämningen dessutom ha stigit avsevärt även runt omkring.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×