Tallriken nästan redo för housefesten

05 malm Big Slap 1Foto: Ralph Bretzer

På Tallriken i Pildammsparken är aktiviteten i full gång. En enorm scen har växt fram och runt om står tälten för mat och dryck. Snart ska en av dagens största dj:s göra sin avskedsspelning här, innan festivalen Big Slap tar vid imorgon.

Vi möter Eric Ebbing, ena halvan av arrangörsduon som står bakom festivalen, vid grinden som leder in på backstageområdet. I vägens andra ända ser vi hur en gigantisk plockepinnkonstruktion reser sig mot skyn.

05 malm Big Slap 3Det är naturligtvis baksidan av den gigantiska scenen där bland annat dj-stjärnan Avicii, som på fredagen gör det som ska bli hans sista Skandinavienspelning någonsin. Scenen som mäter 14 meter på höjden och och 80 på bredden är den största i festivalens historia. Dessutom har den blivit försedd med små snittsiga torntoppar. I bakgrunden rullar en gigantisk video. Det är kameraåkningar genom murade portaler och fyrverkeriexplosioner.

05 malm Big Slap 4– Det ser ganska kaxigt ut, tycker jag, säger Eric Ebbing med ett leende.
– Dessutom har vi inget scentak den här gången, det är helt open air, förutom ett litet tak över själva dj:n. Vi har inte ändrat så mycket för ändrandets skull, mest skruvat på detaljer på scenen. Det handlar mycket om det visuella och om ljudbilden. Även om det har varit bra tidigare år har vi vässat det lite ytterligare. Det håller yppersta världsklass.
Det är extremt dyrt att bygga upp men det är också extremt fräckt. Det kanske är lite väl dyrt men det är där passionen kommer in. Man vill kunna titta på det och vara stolt.

05 malm Big Slap 12-001Han ser förvånansvärt lugn ut med tanke på att det snart är dags för 16 000 dansande och festande människor att släppa loss inne på området när Avicii tackar för sig, trots att telefonen ringer ständigt och att det hela tiden dyker upp små och stora problem som ska lösas.
– Det känns bra nu. För tre dagar sedan var det nästan panik men nu känner jag mig lugn. Det är alltid mycket som ska råddas med och bränder som ska släckas men det känns som att vi är i fas, säger han.
– Det är lite stressigt och jag skriver hela tiden anteckningar i mobilen för att inte glömma saker.

05 malm Big Slap 11Han säger att det är passionen för det de gör som driver honom och kompanjonen Ali Eftekhari som nu gör sin fjärde Big Slap tillsammans.
– Vi tycker att det är väldigt kul att skapa. Jag och Ali har suttit med våra lap tops i knät och skissat på namn och designer. Det är fantastiskt att se hur det gläder människor så att en del till och med ser det som årets höjdpunkt. Vi har byggt det här från grunden. Många tar in riskkapitalister när de ska göra sådana här saker men det har inte vi gjort.

05 malm Big Slap 9Sommarens festivaler har fått en sorgkant av det stora antal anmälningar för våldtäkt och sexuellt ofredande som kommit in i samband med dem. Det är naturligtvis inte något som gått arrangörerna av Big Slap förbi och man har förhöjt säkerheten inför årets festival. Bland annat kommer det att vara patrullerande vakter som kommer att belysas med master.
– Förutom poliser och ordningsvakter har vi även satsat på annan säkerhetspersonal som är positionerade i folkhavet. Vid kvinnornas toalett finns det även en kvinnlig värd som man kan söka upp.
05 malm Big Slap 7Fredagskvällen är slutsåld och till lördagen hade det vid lunchtid på torsdagen sålts 13 900 biljetter. När den sista trummaskinen tystnat och den sista lampan tonat ut kommer lugnet åter att lägga sig över Pildammsparken. Det markerar slutet på vad som funnits med arrangörerna egentligen ända sedan förra årets festival slutade.
– Det kommer kännas skönt. Samtidigt är det en tomhet som infinner sig. Det är lugnet efter stormen och man märker hur trött man egentligen är. Det är en konstant anspänning. Det är så mycket som kan gå snett och vi har ansvar för väldigt många människor. Allting här är mobilt, allting är tiilfälligt. Här finns inte ens ström utan vi har med oss generatorer.

Big Slap

House goes punk?

Likasom

RF eller DK? 

Har Rebecca och Fiona Dead Kennedys som förebilder? Eller är det bara ett lustigt sammanträffande? Allt beror på hur man vrider och vänder på det…

omslag-Beauty-is-PainAlabama 3, ni vet de som gjorde ledmotivet till Sopranos, kallade en gång i tiden sin musik för ”good ol’ country house music”.

Om Rebecca och Fiona funderar på att gifta samman sin housemusik med punk på samma sätt som Alabama 3 gjorde med country vet jag inte men är inte deras logga på kommande plattan (som släpps i nästa vecka) misstänkt lik de gamla Bay Area-punkhjältarnas?

Det är inte utan att man kommer att tänka på den lite oväntade vinkningen till brittiska crust-punkarna Doom i Lady Gagas Telephone-video.

Gaga

Notera märket i nederkanten på Gagas nitade läderjacka. Ett band man inte direkt associerar med hennes lätta danspop.


Laptop-punk eller huligan-house?

James Williamson greppar micken och orden flödar redan innan han har någon musik att lägga dem över. Han rappar inte, han sjunger inte men orden måste ut. Rösten dryper av vinägerchips, ljumna pints nere på puben och vreden över att tillhöra en ständigt marginaliserad arbetarklass dömd till ett liv i council estates i Nottinghams mest nedkörda delar; liv med skitjobb för skitlön och noll framtidsutsikter.

Andres Fearn klickar på play på sin laptop och ur stora spruckna högtalar drar en skitig basloop igång tillsammans med en trummaskin som verkar leva sitt eget liv. Spelar den ens i takt? Vem bryr sig?
Williamson är riktigt sur nu. Han nästan gapar fram verbala käftsmällar åt alla håll. Ur hans mun kommer bilder som kunde vara hämtade från filmen och boken Trainspotting. Det är loftgångar, betong, gråfuktig himmel och knarkaffärer som avhandlas nere på asfalt- och betonggården.

Ingen skanderar Lager, Lager Lager som Underworld i Born slippy men det kunde de ha.
Ingen sjunger Gå upp, gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch – samma sak händer i morgon som Ebba Grön i Vad ska du bli. Men det kunde de ha.

Musiken gränsar bitvis till det enformiga men det är nästan en poäng i sig och det är orden det handlar om. Så trycker Fearn på stopp och låten stannar mitt i beatet. Nästa är igång en halvsekund senare. Den startar också mitt i beatet. Eller, nej, det gör den inte men det känns så. Här hinns inga intron eller outron med. Williamson har för mycket att säga när han glider mellan olika berättarjag. Det är lad-kulturens implosion, grabbkulturens totala sammanbrott och det frikostiga bruket av svordomar gör att det är lätt att missa hur elegant gestaltningen är.

11870-austerity-dogs
Sleaford Mods
”Austerity Dogs”
(Harbinger/Import)
Betyg: 5

Jag snubblar över Sleaford Mods genom ett kort ljudklipp från låten Fizzy på en musik-podcast och deras hysteriska driv och Williamsons stream of conciousness-flöde fångar mig omedelbart. Jag letar upp deras senaste album Austerity Dogs som släpptes tidigare i år och är hooked från första låten, Urine Mate, Welcome to the club. Jag lyssnar på skivan om och om igen.

I used to be in bands, fuckin hated it.

Så lyder bandets hela presentation på deras Bandcamp-sida. Det är genialiskt i all sin enkelhet. Musikaliskt har de sina rötter i den skitigare änden av brittisk ravekultur. I band från Underworld till tidiga The Streets. Men jag associerar lika mycket till Jimmy Pursey från Sham 69, till The Fall och punkpoeter som John Cooper Clarke och Attila the Stock Broker när jag hör Williamson prata, gapa, rappa och halvsjunga.

The Streets är väl den mest självklara referensen men Williamson är inte lika jovialisk som Mike Skinner. Han låter äldre och bittrare och inte lika marknadsförbar till en masspublik. Det gör inte musiken mindre instressant.

Sleaford Mods är punk om än lätt maskerad till dansmusik. Huliganhouse eller laptop-punk. Eller kanske dansmusik för folk som hellre dricker öl och skränar Lager Lager Lager än dansar; dansmusik för folk som tar baseboll-träet till stereon när Avicii kommer på.

Svensk popexport i skymundan

Lite i skymundan, utan Pagrotsky-klappar på axeln, pågår en svensk popexport för fullt. Framgångsrika housenamnet Avicii gjorde i går en utsåld spelning i AF-borgen i Lund. Avicii har haft stora framgångar internationellt, men talande nog är det här 21-åringens andra Sverigespelning någonsin.

Här är hans lyckade bearbetning av Robyns ”Hang With Me”:
[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=fJPp5JhkeEY]

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×