One hit wonder?

Kan man vara ett one hit wonder om man är ett namn, släppt flera plattor och haft åtskilliga hits?

uno-svenningsson-7-550x550
Uno Svenningsson
7
(Playground)
Betyg: 2

Jag tycker nog att Uno Svenningsson är ett bevis på det. “Under ytan” är en av de där klassiska svenska låtarna som kommer leva långt efter att han själv lagt karriären på hyllan. Frågan är om någon annan av hans sånger kommer göra det. Jag kommer i ärlighetens namn inte ihåg en enda förutom den.

Efter att ha lyssnat på hans senaste alster kommer det att förändra sig på intet sätt alls. Albumet, hans sjunde i ordningen efter separationen från Freda’, är ungefär lika fantasifullt som sin titel, 7 (Playground). Det är sympatiskt, kompetent, välgjort och något alldeles väldigt tråkigt. Det är som att varje riff, varje medlodisk hake tonats ned för att inte störa gammelmoster Agda när de dyker upp i P4-skvalet.

Och det var väl inte så rock- och popmusik skulle vara?

* * *

Blasts from the past

På tal om one hit wonders. Det tyska bandet Nena är ju en trevlig orkester som alltid är med när sådana ska avhandlas. Deras 99 Luftabllons är ju en sådan där odödlig klassiker och sedan hände ingenting. Eller, jo det gjorde det. På hemmaplan, i Tyskland, släppte bandet flera bra plattor efter den. Jag antar att det bara finns plats för en tyskspråkig hit per årtionde och bandets musik gjorde sig aldrig på engelska (99 red balloons).

Personligen är det dock låten nedan  som ligger mig närmast hjärtat, även om tidens tand inte farit så där värst milt fram med den:

Alla tiders bästa one hit wonder? Det skulle kunna vara The letter med The Box Tops. Den vid tiden för den här låtens inspelning blott 16-årige sångaren, Alex Chilton, skulle gå vidare och bli något av en undergroundlegend med bland annat bandet Big Star. Med Box Tops sjöng han i tre år men det är väl mest denna pärla som satt sig i minnet.

Äldre män gör saker tillsammans

Det största livstecknet från Rolling Stones har det senaste året varit de massproducerade, taskigt reproducerade varianterna av gamla t-shirttryck med anknytning till bandet som dykt upp på galgarna i den svenska herrmodekedjan Dressman. Under tiden gör Mick Jagger något som vid en första anblick ser osedvanligt oaffärsmässigt ut – bildar en supergrupp med Dave Stewart, Joss Stone, Damian Marley och AR Rahman. Super Heavys album släpps i september, och här är ett mikroskopiskt smakprov.

Teasern är för sparsmakad för att man ska kunna säga något vettigt om det musikaliska, men jag hoppas i alla fall på att reggaenörden Jagger får lite mer spelutrymme igen – den där figuren som mot alla odds tycks glömma bort de allt mer aparta poserna och sitt eget förlutna.

Lördagshyllning till Bette Midler

Redaktör H och jag sitter på en tyst och lugn webbredaktion. I vanlig ordning diskuterar vi gubbrock i allmänhet – Redaktör H är om möjligt äldre än vad jag är – och Rolling Stones i synnerhet. Framför allt diskuterar vi vilken Stones-period som egentligen går att lyssna på.

Han hävdar Mick Taylor-åren (1969-74) medan jag menar att mellan 1966 och 76 var de allt bra. Bästa plattan Beggars Banquet kom ju faktiskt året innan Taylor kom med.

Sedan kom vi in på väldigt ojämna ”Some girls” från 1978 som har ”Miss you” och ”Beast of burdon” som försonande drag. Men den bästa versionen av ”…burdon” är ändå Bette Midlers. Därav denna lördagshyllning.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=D4R9FiKE0Tk]

Bette Midler som den elaka häxan i filmen Hocus Pocus tar sig an Screaming Jay Hawkins ”I put a spell on you”. Ruskigt camp.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=4jKBCyIgxqo]

På tal om camp… vad kan möjligen vara mer camp än att köra ”Boogie woogie bugle boy” utklädd till sjöjungfru under en show i Las Vegas? I Bette Midlers värld känns det dock helt naturligt.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=CUxUbYUHExs]

Bette Midler är också inblandad i en av mina absoluta favoritduetter (i konkurrens med allt som Gram Parsons och Emmylou Harris spelat in tillsammans). Tom Waits immiterar Louise Armstrong och Bette Midler gör en fantastisk Ella Fitzgerald på Waits ”I never talk to strangers”.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=yh1OWi1hJOk]

Mellan 2000 och 2001 i hade Bette Midler en kortlivad sitcom som hette kort och gott ”Bette”. I Halloween-avsnittet dök en av Midlers kompisar upp för en annan duett; en viss Dolly Parton. Snacka om drömduett.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=XyGwOvuySoM]
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×