Trist men begripligt

704165_10151196756193682_277677406_oBilden är från Tant Struls tack- och farvälspelning på Pustervik i Göteborg 2012. Foto: Ralph Bretzer

Jag sitter på ett X3000-tåg i riktning mot Malmö när jag läser i Kajsa Grytts Facebook-flöde att hon hoppar av vårturnén efter allt näthat och den dåliga kritik hon fått för sina tolkningar i Så mycket bättre. Istället ska hon ägna sig åt att skriva nytt material.

Den uppskattning och värme som kommit direkt till mina forum har varit fantastiskt härlig. Men det har också varit väldigt negativ press, och mycket hat på nätet som jag har varit bra på att stänga av, men lusten och peppen att slå på stora trumman och ge mig ut på seger-turné försvann, skriver hon.

Det är naturligtvis väldigt trist att hon väljer att fimpa vårturnén. Samtidigt är det begripligt att lusten försvinner när gensvaret blir som det åtminstone delvis har blivit. Kritiken är vad den är och jag kan tycka att Kajsa Grytt är som allra bäst när hon sjunger sina egna låtar. Så var också programmet där hennes musik spelades ett av de starkaste under säsongen. Både låtarna med Tant Strul och senare som soloartist har en substans som många av låtarna i de andra avsnitten saknade. Om man säger så här: Amanda Jensens tolkning av När vi gräver guld i USA är fantastisk men låten som sådan utmärker ju sig inte direkt för sitt fylliga innehåll.

När det gäller Kajsa Grytts tolkningar av de andra artisternas låtar var det väl inte alltid som de blev minnesvärda. Hennes själfulla tolkning av Orups Magaluf och punkiga version av Florence Valentins Spring Ricco biter sig dock fast.

Kritiken är som sagt vad den är. Som artist får man finna sig i att bli bedömd av både yrkesmässiga kritiker och av publiken. Näthatet, däremot… Ibland undrar jag när jag läser kommentarer i olika trådar – det kan röra artister, politiker eller andra mer eller mindre kända namn – om folk inte fattar att de personer det rör sig om faktiskt kommer att läsa det som skrivs. Om de inte förstår att det är riktiga människor av kött och blod. Eller om det är så att de helt enkelt inte bryr sig.

Man får vara ganska hårdhudad som kändis. Så har det alltid varit. Men nätet har gett fikabordsgnället och allmänna elakheter vingar. Plötsligt kan dina – och mina – ord höras överallt. När alla dessa röster hörs blir de till ett brus och för att ta sig igenom det blir det att människor tar till allt högre brösttoner – och allt värre förolämpningar – för att höras, att märkas. Det räcker inte att skriva att man inte gillade någonting i en diskussion; man måste säga att man hatade det, att det var det värsta någonsin och att man borde göra det ena eller det andra med personen som gjorde, sa eller skrev det.

Hur gör vi då för att komma tillrätta med detta förhöjda tonläge som inte bara är skadligt för de människor som drabbas utan även förödande för det offentliga samtalet? Ja, inte vet jag. Inte mer än att var och en måste ta in det i bilden att när man skriver något om någon på nätet så är chansen, eller risken, att den personen kommer nås – och kanske drabbas – av budskapet. Att tänka tanken: hur skulle jag själv reagera om någon sade det här till mig?

Kanske även något för mig själv, i egenskap av kritiker, att ta till mig.

Då tycker jag vi gör så här:

Kändisarna talar ut i böcker nu. Morgan Alling har skrivit en bok om sin barndom och Robert Gustafsson om otrohet mot sin hjärtsjuka fru.
Carolina Af Ugglas, som uppenbarligen inte fick någon story ur sina besök hos psykologen, hon skrev helt sonika en bok om sina terapibesök.

Hennes bok beskrivs såhär:

”En djupt personlig berättelse och bekännelse från en person mitt i ett liv fullt av körsång, hästar, knasiga upptåg, lidande och lidelse.”

Utifrån den beskrivningen skullle jag vilja tipsa om en strategi jag använder och lever efter.

Den är jättebra och inga böcker om knasiga upptåg och lidande lidelse blir det heller!

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=z4U3aCceiGw]
Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×