Omslag: Martin Kann

Förra veckan hälsade jag och nöjesredaktör Zandihn på Martin Kann på Österlen. Låter namnet bekant? Jo, det är mannen bakom samtliga bob hunds skivomslag, inklusive det senaste, det geniala icke-omslaget till ”Det överexponerade gömstället”. En god stund såg ”Istället för intervju: Förvirring” bli rubriken för dagen, men efter att ha rundat Sjöbo och irrat runt på knappt farbara grusvägar nordost om Tomelilla hittade vi till slut rätt. Resultatet hittar ni i fredagens Skånska Dagbladet och i två webb-tv-inslag här och här.

Bland annat berättar Kann historien bakom alla bob hund-omslagen; hur kom till exempel de märkliga ansiktena på ”Stenåldern kan börja” till? Men allt började med en grötreklam. Mer på fredag!

I-landsproblem med Heroes och Misfits

Såg i helgen till att samlingen av Heroes-boxar blev komplett och noterade med lika delar förvåning och irritation att de – trots en enhetlig design vad gäller form och typsnitt – fått till en fjärde variant på grad och placering av ryggdesignen.

Jag är medveten om att detta är ett första rangens i-landsproblem men jag tycker genuint illa om när boxarna inte ser snygga ut tillsammans i hyllan. Dvd-boxar är ju knappast speciellt billiga och då är väl det minsta man kan begära en enhetlig design.

Nu är Heroes knappast det enda fallet i dvd-hyllan som håller ihop illa. Efter tre säsonger av fantastiska snutserien The Wire bytte man plötsligt till en tunnare typ av box som förvisso tar mindre plats men inte alls har samma gedigna känsla som de tidigare. Weeds har flyttad runt och ändrat grad på sin logga så att man blir nästan sjösjuk.

Och värst av alla är väl egentlighen Mad Men som körde sina två första säsonger i en oversizead box gjord för att se ut som cigarettpaket – vilket ju passade en serie där alla kedjeröker – för att sedan gå över till en mer vanlig box. De två första säsongerna är dessutom för höga för att gå in i min dvd-hylla vilket gör att serien, som tillhör mina favoriter, får ligga på undantag på golvet i dvd-skåpet.

* * *

På tal om Heroes tipsade Kulturbloggens Kristina Nilsson om en brittisk sci-fi-serie på samma tema. Det tog två avsnitt sedan var jag en fan.

Misfits visas mig veterligen inte på någon tv-kanal som finns i de stora kabel-tv-bolagens utbud här men finns tillgänglig på import-dvd. Och jäklars vilken bra serie det är. Den är betydligt skitigare och råare än sin amerikanska motsvarighet. Så är det också ett gäng villkorligt dömda ungdomsbrottslingar som får – eller drabbas av – diverse krafter.

Kidsen svär, super, knarkar och har ihjäl sina övervakare på löpande band. På något sätt finns det ändå något älskvärt över serien; ett tilltalande underifrånperspektiv som ligger mil från den amerikanska serien som man får anta att den inspirerats av. Att de inte omedelbart känner igen, behärskar eller inser nyttan med sina förmågor är också något som gör den mer trovärdig – om man kan använda det ordet om en serie som handlar om människor som träffas av blixten och får superhjälteförmågor

Dessutom gillar jag att britterna för ovanlighetens skull snor något från amerikansk tv istället för tvärt om. Lustigt nog ryktas det om att en amerikansk remake är på gång. Det låter mycket illavarslande…

* * *

Popkulturella företeelser som heter Misfits brukar vara rätt lyckade. Tänk bara på Glenn Danzigs gamla punkband (med ”hits” som Die die my Darling, Mommy can we go out and kill tonight och I turned into a martian) eller John Huston-filmen med samma namn. Filmen är riktigt bra men skulle visa sig fördömd för de medverkande.

Clark Gable dog av en hjärtattack utan att ha hunnit se det färdiga resultatet. Marilyn Monre färdigställde aldrig någon mer film – hon dog under inspelningen av Somethings got to give som aldrig blev klar. Montgomery Clift sjönk allt djupare ned i alkoholmissbruk och var död några få år senare liksom Thelma Ritter. Manuset till filmen skrevs av Marilyn Monroes dåvarande make, den fantastiske dramatikern Arthur Miller (En handelsresandes död, Alla mina söner, Häxjakten), och han skulle aldrig skriva något mer filmmanus.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=ODl-kAhVsXY]

Vaknar upp i Narnia

Satte mig på tåget till Göteborg i morse. När jag somnade någonstans i höjd med Lund var det vår, sedan vaknade jag upp i Narnia (första delen, där den vita häxan gjort så att det är ”always winter but never christmas”). Hatar sådana bakslag. Blöt och jävlig är snön också. Kommer kanske aldrig våga somna igen. Tänk om jag skulle vakna upp i en ny istid…

* * *

Blir lite gladare när jag kommer innanför dörren och ser att Lykke Lis nya har dumpit ned på hallgolvet i hardcopy. Säga vad man vill om digital musik men det är fortfarande något särskilt med att ha musiken på riktigt. Låt vara att cd inte är riktigt lika mycket på riktigt som vinyl. Vinyl är riktigast.

Och tusan vad snygg den är! Från omslagsbilden och häftet till pappkvaliteten känns det väldigt gediget.

Varför satsar inte de stora skivbolagen i större utsträckning på schyssta förpackningar? Det hade ju varit ett sätt att på ett tidigt stadium mota nedladdningen i grind. Att ge kunden något mer än bara musiken. Ge dem ett skäl att faktiskt vilja ha den fysiska produkten, något som inte gick att ladda ned från nätet.

Men istället har det varit som omslagsdesignen regredierat, egentligen ända sedan cd-formatet introducerades. Som om det inte var kul längre att göra något speciellt när de stora fina vinylkonvoluten försvann och designern hänvisades till 12×12 centimeter instucket i ett fult plastfodral som sprack eller tappade tänderna bara man tittade på det.

Men ett schysst hårdpappfodral med god design (och gärna ett bra innehåll också, naturligtvis) det gör mig glad. Nästan lika glad som ett gatefold-vinylkonvolut. Men bara nästan.

* * *

Läser i Huffington Post att det finns tillägg till Chrome och Firefox som rensar bort, eller i alla fall maskerar, vartenda omnämnande av Charlie Sheen och Justin Bieber på internet. Inte en dag för tidigt.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×