Den sista ipod:en är tillverkad

Bortgången: Apples Ipod 2001-2017 Foto: Paul SakumaAP/TT

I april för sju år sedan gick Sony Walkman ur tiden. Nu får den sällskap i historiens arkivrum över arkaisk teknik.

Kommer ni ihåg freestyle:en? De där små kassettbandspelarna man – eller i alla fall en del av oss, undertecknad inkluderad – ständigt bar i sina ficka och som såg till att livet fick ett soundtrack.

För mig var det band med allt från Neil Young till Bad Religion, Emmylou Harris till Einsürzende Neubauten i den lite klumpiga gula vattentäta varianten av Sony Walkman som tog mig igenom gymnasietiden.

Kassett-freestyle:en blev så småningom en cd-dito. Väldigt mycket bättre ljud blev det, men de var också betänkligt bräckliga och med laserpick-up:er som gärna hoppade och, i bästa fall, störde musiken. I värsta fall kunde skivorna till och med skadas.

Att enkelt kunna ha musiken med sig vart man gick måste ha upplevts som en uppenbarelse när freestylen lanserades 1979 men nästa steg i utvecklingen skulle komma i samband med en veritabel revolution.

Den första mp3-spelaren kom ut på marknaden 1998. Året därpå startade Napster, fildelningstjänsten som tvingade hela skivindustrin på knä och gjorde näst intill all musik tillgänglig överallt och hela tiden. De två gifte sig alldeles utmärkt. Att fylla det stora minnet med lagligt köpta mp3:or hade kostat en förmögenhet…

Kunde det bli bättre? Kunde det bli friare? Kunde det bli lättare?

Ja, det kunde det.

Allt som är fast förflyktigas. Allt som är nytt och det senaste kommer att bli obsolet och föråldrat. 2010 avslutade Sony produktionen av det som var flaggskeppet bland freestyle:er. Och den 27 juli 2017 tog Apple ned ipod:en från hyllan.

Framtiden är streamad och inte nedladdad och som allt större del av våra liv har den flyttat in i telefonen. Eller, ja, ett tag till i alla fall. För som bekant är framtiden svårgissad men själv föreställer jag mig att hela paketet flyttar in under huden och är uppkopplat direkt mot hjärnan.

En ipod blir förresten kvar i Apples sortiment, Ipod Touch. Men det är å andra sidan i princip en telefon som man inte kan ringa med. Men vem använder å andra sidan sin telefon till det nu för tiden?

Jag vill inte betala…

Oavsett vad du har på din hårddisk, dina cdr- eller dvd-r-skrivor så betalar du en slant till copyright-ägarna. Så också för innehållet i din mobiltelefon. För det är vad beslutet idag i Lund tingsrätt i praktiken innebär. Den privatkopieringsavgift som Sony – och alla andra tillverkare av telefoner som kan spela musik – tvingas betala kommer naturligtvis att tas ut på konsumenterna.

Vilka copyrightägare är det då som ska ha kosingen? kanske du frågar dig. Tja, säg det. Vem äger rättigheterna till det du och jag har i våra mobiler?

Jag kan bara tala för vad som finns i min egen telefon. Innehållet faller in i tre kategorier:
1. Bilder tagna av mig själv.
2. Filmer filmade av mig själv.
3. Musik inte spelad av mig själv.

De två förstnämnda kategorierna utgör i runda slängar 90 procent av telefonens innehåll (och ja, jag vet att jag borde rensa den). Här är det jag och ingen annan som äger copyrighten. Här finner jag ingen som helst anledning att jag ska betala någonting alls till copyrightindustrin.

När det gäller musiken äger jag naturligtvis inte rättigheterna. Men det är inte särskilt mycket av den varan när det mesta lyssnandet sker via Spotify, Soundcloud och andra streamade tjänster. Huvudsakligen är det Spotify som rullar, en tjänst jag betalar för och därmed ger upphovsmännen sin beskärda del.

När det gäller den musik som faktiskt finns på telefonen faller den i sin tur i två kategorier. Skivor som jag ska recensera och inte är släppta än och skivor som inte finns på Spotify där jag köpt och rippat skivorna. När det gäller den senaste kategorin är det alltså musik jag redan betalt för och nu med andra ord tvingas betala för igen.

Frågan jag ställer mig själv är: varför ska jag betala privatkopieringsavgift för media som jag antingen äger rättigheterna till själv, eller där jag redan själv betalt för den en gång? Eller är det så att branschen kallt utgår från att allt är piratkopierat?

Galna antipirater?

De är onda de där fildelarna. Det har vi förstått att film- och skivindustrin tycker.

Jag skrev om det den väntande stämningen från skivbolagens samarbetsorganisation RIAA för ett drygt år sedan (en bit ned i inlägget) mot företaget bakom fildelningsprogrammet Limewire. Nu är företaget dömt i själva brottsmålet och RIAA har lämnat in sin stämningsansökan och den är ju… rimlig.

Eller, vad ska man annars kalla ett krav på 72 biljoner dollar? Det är ganska mycket pengar, till och med för att vara en amerikansk stämning. Det är inte bara, som jag skrev då mer pengar än vad skivindustrin dragit in sedan Edison uppfann fonografen, det är till och med rätt mycket mer pengar än vad som finns i hela världen.

Den totala summan pengar i världen uppgår till motsvarande 60 biljoner dollar (enligt DN och GP).

Det här gör säkert underverk för att öka folks betalningsvilja för musik och film på nätet (OBS! Ironi).

Criminal Minds, pilotsäsongen etc. etc.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=TUcwF0onRlI]

Criminal Minds är en helt okej police procedural (genre som försöker skildra en polisstyrkas arbete) i CSI:s efterföljd. Själv gillar jag Criminal Minds bättre än CSI, inte minst för att det är mindre hokus pokus i den. Jag kan inte se CSI utan att svära över DNA-test som görs blixsnabbt och samkörda datorregister som hittar vem som var som helst innan du hinner säga 1984.

Nu har även Criminal Minds fått en spin off och igår kväll hade Criminal Minds: Suspect Behavior premiär på Kanal 5. För det första kan man bara buga sig för skådespelaruppbådet.

Forest Whitaker, i den ledande rollen som Sam Cooper, är en av mina absoluta favoritskådespelaren. Hans lufsiga rörelsemönster och det där hängande ögonlocket kan få honom att se både jovialisk och en smula bakom ut. Men under den där förrädiska ytan döljer en blixtrande intelligens som han inte har några som helst problem att få fram på vita duken/tv-skärmen.

Just den där dubbelheten gör honom helt fantastisk i psykopatroller. Minns honom som Idi Amin i The last king of Scotland. Han var seriöst skräckinjagande i den rullen… Han var också briljant som den besatte internutredaren Jon Kavanaugh i The Shield. Men han fungerar faktiskt lika väl som den betydligt stabilare och mindre psykopatiske enhetschefen i Criminal Minds: Suspect Behavior. Låt vara att rollen kanske inte är lika utmanande.

Bakom Whitaker finner vi Janeane Garolfo (Saturday Night Live, 24, Vita Huset) som även hon är en personlig favorit. Dessutom dyker Vita Husets mysfarbror Toby Ziegler (eller Richard Chiff som hans mamma kallar honom) en återkommande roll som högste chefen.

Framför allt gillar jag med premiäravsnittet att de tog sig tid att göra sin bov till en människa – inte bara det monster som hans handlingar gör honom till.

Buffyfaktor: 1. Janeane Garolfo var med i duktigt usla filmen Southland Tales där även Sarah Michelle Gellar (Buffy) var med.

* * *

Criminal Minds: Suspect Behavior hade premiär 16 februari i USA. Femman visar den alltså med bara lite drygt en månads fördröjning. Det tar sig, det tar sig.

* * *

Fredrik Strage citerar på DN På Stan-bloggen tidningen Peoples grundare Richard Stolleys resonemang hur han väljer personer till omslaget: ”Ung är bättre än gammal, vacker är bättre än ful, tv är bättre än musik, musik är bättre än film, film är bättre än sport, allt är bättre än politik och ingenting är bättre än en kändis som just har dött.”

* * *

TV Guide sammanfattar pilotsäsongens okejade projekt här. Sarah Michelle Gellars kommande projekt och nya Charlies Angels har jag redan berättat om. Men här finns mer av intresse. Som en reboot av Wonder Woman. Pilotavsnittet är skrivet av David E Kelley som skapade Ally McBeal. Bland skådespelarna märks Adrianne Palicki (från Friday Night Lights) i titelrollen och Elizabeth Hurley (Austin Powers).

* * *

Enligt samma källa har nedläggningshotade Fringe fått respit. Fox ger den en säsong till. Det var lite oväntat.

* * *

Är det inte kontraproduktivt att ha långa, superirriterande och inte förbispelningsbara antipiratkopieringsbudskap på köp-dvd:er? Man har ju liksom redan köpt filmen…

På tal om aburda antipirater kan man på Law.com läsa om hur 13 skivbolag stämt fildelningsföretaget Limewire på 75 000 000 000 000 dollar (om jag fått antalet nollor rätt). Det är fem gånger mer än USA:s nationalskuld. För att den ekvationen ska gå ihop måste varenda människa på den här planeten ha laddat ned olagligt för 10 800 dollar var.

Domaren bedömde naturligtvis detta som absurdt och skrev bland annat i sitt domslut: ”As defendants note, plaintiffs are suggesting an award that is ‘more money than the entire music recording industry has made since Edison’s invention of the phonograph in 1877.'”

* * *

En annan musikalisk ekvation: Lady Gaga – Madonna + Lynyrd Skynyrd =

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=jmR5Aat11P8]

Älskar hennes sätt att återuppfinna sig själv. Hela tiden.

Skivbranchens universalmedicin

Skivförsäljningen sjunker igen. Efter att ha stigit 2009 föll försäljningen av album 22,1 procent förra året. Försäljningen av singlar sjönk med mer än en fjärdedel, enligt en TT-artikel.

Vad är skivbranchens medicin för att råda bot mot detta? Hårdare tag mot fildelning, naturligtvis.
– Fildelningen av musik har nu planat ut efter att ha gått ner många kvartal i rad. Den har slutat sjunka och det finns tendenser till att den ökar igen, säger Ludvig Werner, vd för branchorganisationen Ifpi, till TT.

Enligt samma artikel steg skivbolagens intäkter från digital streaming, till exempel Spotify, med 160 procent. Totalt svarar den digitala försäljningen för 170 miljoner kronor. Den totala försäljningen av musik uppgår till 825 miljoner kronor.

Här skulle man ju kunna fråga sig om det faktum att allt fler lyssnar på sin musik via lagliga och betalda streamingtjänster inte är en större anledning till att skivförsäljningen sjunker än att fildelningen inte längre gör det. Dessutom kan tilläggas att 2010 var ett osedvanligt svagt skivår vilket också rimligtvis borde påverka skivbolagens intäkter.

Och är det verkligen rimligt att tro att fildelningen ska sjunka till noll? Annan brottslighet försvinner ju inte helt i och med att man lagstiftar emot den.

Men det är klart att det måste vara skönt att alltid ha någonting att skylla på när det inte går så bra som man tänkt…

UPPDATERING: Efter att jag skrivit det ovan fick jag syn på listan över förra årets tio mest sålda plattor på Kulturnyheterna. Melodifestivalenskivan toppar framför Så mycket bättre-plattan. Om det var det hetaste som släpptes 2010 så är det inte så konstigt att skivförsäljningen sjunker.

* * *

Köpte igår den norska skräckisen Död snö. Överst på dvd-omslaget står ett recensionscitat: ”Den bästa norska nazi-zombie-splatter-film som någonsin gjorts”. Verkligen? Hur många sådana filmer finns det? Det verkar som en ganska smal genre.

Älskar för övrigt den härligt hjärndöda taglinen: ”Eins, zwei, die!”

Den är helt i linje med andra pärlor i genren; “Welcome to the bloody countryside” och “Sleeps six. Bloody comfortably” (båda från The Cottage) eller min favorit “A romantic comedy – with zombies” (Shaun of the dead).

Ett ”Event” med mersmak


Förhandssnacket kring NBC:s storsatsning ”The Event” (SVT1, söndagar 21.15) har mest handlat om det faktum att pilotavsnittet sändes knappt en vecka efter den hajpade premiären i USA. Bortsett från detta faktum, som sägs vara ett försök att mota fildelnings-Olle i grind, är det mycket annat som känns genomtänkt här. Inte bara sättet premiäravsnittet berättades på, i ett hysteriskt tempo kryddat med ständiga flashbacks, utan också omkringmaterialet kring serien som just nu matas ut på nätet i ett försök att skapa någon sorts community kring serien.

På bloggen truthseeker5314.com och i diverse twitterflöden är det tänkt att man som tittare ska kunna komma närmare karaktärerna i serien och möjligen få ledtrådar till den här konspirationsstinna historiens lösning. Det är en intressant idé – återstår att se om tv-publiken är mogen det här och orkar engagera sig. Kommer det att funka? Nätsnackisar brukar ju inte vara initierade från officiellt håll, utan bubbla upp på gräsrotsnivå. Första avsnittet gav i alla fall mersmak.

Se premiäravsnittet av ”The Event” här! (Tillgängligt till och med 3 oktober).

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×