För 25 år sedan förändrades världen

iNTERNETFoto: TT Bearbetning: Ralph Bretzer

Idag för 25 år sedan förändrades världen för alltid. Men det var inte uppenbart för speciellt många den 23 augusti 1991. Få var då ens medvetna om att internet just öppnats för allmänheten.

Mitt eget första möte med internet kom något år tidigare, när jag började plugga på Halmstad Högskola. I datasalen stod Sparc-stationer, vilket var något väldigt häftigt på den tiden, med vilka man kunde koppla upp sig på nätet som då ännu saknade grafiskt gränssnitt och alltså bara bestod av ascii-tecken *), det vill säga huvudsakligen bokstäver och siffror.

Bristen på grafik – och för den sakens skull hemsidor – hindrade inte att det var något väldigt häftigt, känslan av att ha världen vid sina fingertoppar. Att vi sedan använde dessa för sin tid otroliga kraftpaket huvudsakligen till att spela Tetris och att logga på MUD:ar **) är en annan femma.

Jo, det kändes stort men att det skulle förändra världen stod väl knappast klart för oss då. Ännu var det nästan ett decennie kvar till internet skulle finnas i var och vartannat hem, fildelningen så när tagit knäcken på film- och musikindustrin – i alla fall om man får tro dem själva, och att ett liv utan tillgång till webben i fickan var man än befann sig skulle te sig som ett ohanterbart helvete.

Det var inte förrän 1992 som man kunde surfa på nätet med webbläsare som hade ett grafiskt gränssnitt, och faktiskt få bilder i samma fönster som texten. Först var Erwise som följdes av ViolaWWW och Mosaic. Den sistnämnda kom dock inte förrän i januari 1993.

När gjorde då internet på riktigt sitt intåg i svenskens liv? I början av året intervjuade jag Rickard Eriksson, skapare av det första sociala mediet, Lunarstorm, i tidningen Hallands Nyheter i samband med att en nostaligiversion av den gamla sajten lagts ut på nätet. Han berättade bland annat hur han upplevde internet när han själv kom i kontakt med det för första gången 1996:

– Internet var fruktansvärt tråkigt på den tiden, men det fanns möjligheter, man kunde kommunicera. Men det behövdes ett krångligt program för att skicka e-post, ett annat för att diskutera på forumet usenet och ett tredje för att chatta på irc. Det var fortfarande datornördarna som hade kunskapsgreppet och var kungar.

2002, året innan Facebook startades, tilldelades Nilsson Stora Internetpriset. Han vann det i kamp med hem-pc-reformen som på många sätt kan beskrivas som internets slutgiltiga inbrott i de svenska hemmen. Reformen genomfördes 1998 och gav anställda rätt att hyra eller låna en persondator.

Det är odiskutabelt att det var reformen som gjorde att gemene man fick en dator hemma och med hemdatorn följde ett modem och med det en uppkoppling till den stora världen. Efter tre år med reformen hade en miljon svenskar tillgång till dator hemma. Året efter att reformen genomfördes slog bredbandet igenom, wifi skapades och mobilsurfandet föddes.

Så småningom började den initiala rädslan att betala saker via de nya apparaterna nötas ned och såväl shopping som bankaffärer skulle flytta över online. Och världen skulle aldrig mera bli sig lik.

Från datorn i ditt hem till mobilen i din ficka. Men vad är nästa steg? När flyttar internet under huden?

Fotnoter:
*) American Standard Code for Information Interchange
**) Multi User Dungeon – Ett slags nätbaserade textäventyrsspel där ett stort antal spelare kunde spela samtidigt och interagera med varandra.

Årets julklapp till Beatles fans

Beatles

Foto: TT Montage: Ralph Bretzer

Den digitala världen har inneburit en musikalisk revolution. Där musikintresserade 60- och 70-talister ägnade stora delar av sin ungdom med att gräva i second hand-butiker efter udda eller svåråtkomliga utgåvor finns plötsligt allt tillgängligt på en knapptryckning. Den där udda punksingeln, knepiga discotolvan eller svåra no wave-albumet? Chansen är rätt hög att du hittar den med din favorit-streamingtjänst.

Ironiskt nog är det de allra största som saknas idag. Adeles och Taylor Swifts senaste finns till exempel inte på Spotify. Och inte The Beatles heller. Än.

BBC kan idag rapportera att 60-talsgiganterna nu ger upp sitt motstånd mot strömmad musik och dyker upp på alla de stora tjänsterna, bland dem Spotify, Tidal, Apple Music och Amazon Prime. Avtalet gäller totalt 224 låtar som kommer finnas för strömning från och med julafton.

Bandet har alltid varit sena till det digitala partyt, säger branschspecialisten Chris Cooke till BBC.
– De kom till Itunes 2010, vilket var drygt fem år efter att Itunes Music Store började bli stora, säger han.
– Jag antar att det här betyder att de accepterar att strömning är en väldigt viktig del av musikindustrin.

Även när cd-skivan dök upp var The Beatles sega med att ta till sig det nya. Inte förrän fem år senare lanserades deras album på det nya mediet. Som konstateras i artikeln på BBC:s hemsida är dröjsmålet i alla fall den här gången naturligtvis ett pr:trick för att skapa maximalt momentum för sin release och för att få bästa tänkbara kontrakt.

Även om de pengar som genereras av strömningarna inte når samma nivåer som under skivförsäljningens glansdagar är det naturligtvis nödvändigt att förr eller senare finnas på alla de digitala plattformarna. Det spelar ingen roll hur stor man är, alla kan hamna i glömska. Fråga 70-talsstorheter som Grand Funk Railroad… Och finns du inte där människor lyssnar på musik så kommer du att så sakteliga sjunka undan i glömska, om inte nu så om en generation eller två.

* * *

TAylor Swift
TAylor Swift

Samtidigt är det naturligtvis ett smart drag av Taylor Swift och Adele, artister som redan har maximalt momentum för sina aktuella plattor, att dra ut på lanseringen. Det faktum att 25, Adeles senaste album, inte dök upp på Spotify när releasedatumet 20 november kom och gick fick säkert fler än mig att slita sitt hår. Och än fler fick det att gå ut och faktiskt köpa skivan. Sannolikt var det för en mycket, mycket stor del av dem den enda skiva de köpte i år.

Adele
Adele

I Storbritannien sålde skivan drygt 800 000 exemplar första veckan vilket gör det till den snabbast säljande skivan någonsin där. Av dem var cirka 250 000 digitala försäljningar, det högsta antalet försäljningar för ett digitalt album någonsin. Strategin är alltså väldigt framgångsrik och kommer utan några som helst tvivel att utyttjas av allt fler av det yttersta toppskiktet av artister, de med störst förväntade försäljningsmöjligheter.

* * *

Nästan allt finns där ute, som sagt. Det gör det desto mer märkligt och irriterande när man träffar på de luckorna som finns. Var finns till exempel de tidiga soloalbumen med Joan Jett? Var har de gjort av The Godfathers undergroundklassiker Birth, school, work, death och de båda album The Men They Couldn’t Hangs gjorde för Jive Records i brottet mellan 80- och 90-tal?

collage

Jag vill inte betala…

Oavsett vad du har på din hårddisk, dina cdr- eller dvd-r-skrivor så betalar du en slant till copyright-ägarna. Så också för innehållet i din mobiltelefon. För det är vad beslutet idag i Lund tingsrätt i praktiken innebär. Den privatkopieringsavgift som Sony – och alla andra tillverkare av telefoner som kan spela musik – tvingas betala kommer naturligtvis att tas ut på konsumenterna.

Vilka copyrightägare är det då som ska ha kosingen? kanske du frågar dig. Tja, säg det. Vem äger rättigheterna till det du och jag har i våra mobiler?

Jag kan bara tala för vad som finns i min egen telefon. Innehållet faller in i tre kategorier:
1. Bilder tagna av mig själv.
2. Filmer filmade av mig själv.
3. Musik inte spelad av mig själv.

De två förstnämnda kategorierna utgör i runda slängar 90 procent av telefonens innehåll (och ja, jag vet att jag borde rensa den). Här är det jag och ingen annan som äger copyrighten. Här finner jag ingen som helst anledning att jag ska betala någonting alls till copyrightindustrin.

När det gäller musiken äger jag naturligtvis inte rättigheterna. Men det är inte särskilt mycket av den varan när det mesta lyssnandet sker via Spotify, Soundcloud och andra streamade tjänster. Huvudsakligen är det Spotify som rullar, en tjänst jag betalar för och därmed ger upphovsmännen sin beskärda del.

När det gäller den musik som faktiskt finns på telefonen faller den i sin tur i två kategorier. Skivor som jag ska recensera och inte är släppta än och skivor som inte finns på Spotify där jag köpt och rippat skivorna. När det gäller den senaste kategorin är det alltså musik jag redan betalt för och nu med andra ord tvingas betala för igen.

Frågan jag ställer mig själv är: varför ska jag betala privatkopieringsavgift för media som jag antingen äger rättigheterna till själv, eller där jag redan själv betalt för den en gång? Eller är det så att branschen kallt utgår från att allt är piratkopierat?

Gangnam marching band style

Man vet att en stil har nått statosfären när Rapport gör reportage om den. För att inte tala om när den dyker upp framförd av ett marching band i pauserna på amerikanska fotbollsmatcher. Och visst är det skoj att K-pop har gjort ett rejält inbrott i den västerländska populärkulturens hegemoni.

I amerikanska highschool- och collegefilmer brukar medlemmarna i skolans marching band porträtteras som nördar och outsiders. Detta är uppenbarligen något som Ohio Marching 110 försöker ändra på. Här tar de sig an K-pop-hiten Gangnam Style av Psy – med 271 miljoner klick och 2,7 miljoner likes sedan den lades upp 15 juli den mest like:ade videon i Youtubes historia. Och jag vet inte om man ska kalla det parodi eller hommage men kul är det. Inte konstigt att den gått viral och blivit omskriven av Huffington Post.

Och det är inte första gången Ohio University Marching 110 gör något liknande. De har även tagit sig an LMFAO:s Party Rock Anthem.

Galna antipirater?

De är onda de där fildelarna. Det har vi förstått att film- och skivindustrin tycker.

Jag skrev om det den väntande stämningen från skivbolagens samarbetsorganisation RIAA för ett drygt år sedan (en bit ned i inlägget) mot företaget bakom fildelningsprogrammet Limewire. Nu är företaget dömt i själva brottsmålet och RIAA har lämnat in sin stämningsansökan och den är ju… rimlig.

Eller, vad ska man annars kalla ett krav på 72 biljoner dollar? Det är ganska mycket pengar, till och med för att vara en amerikansk stämning. Det är inte bara, som jag skrev då mer pengar än vad skivindustrin dragit in sedan Edison uppfann fonografen, det är till och med rätt mycket mer pengar än vad som finns i hela världen.

Den totala summan pengar i världen uppgår till motsvarande 60 biljoner dollar (enligt DN och GP).

Det här gör säkert underverk för att öka folks betalningsvilja för musik och film på nätet (OBS! Ironi).

Trevligaste tv-bovarna

Popkultursajten Ugo listar under rubriken Kill ‘Em with Kindness: The Nicest TV Bad Guys de trevligaste tv-bovarna. Kul lista. Och kul sak att göra lista på.

Men! Buffy-bovarna D’Hoffryn och borgmästare Richard Wilkins III kommer först på 23:e respektive tredje plats… WTF?!? De borde ju vara tvåa och etta! Inget ont om personen som blev etta på listan, dock. Förutom hans förkärlek för blod och att ta ihjäl folk, då.

Vem det är får ni kolla själva.

Ugo är en rolig sajt, förresten. På ett väldigt, väldigt nördigt sätt. Jag menar, en sajt som listar de 50 bästa The might be giants-låtarna måste ju vara något på spåren. Eller? Det här är hur som helst min favorit med TMBG. Jag älskar den härligt sinnessjuka videon:

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=NAbZzdalZh4]

* * *

Foto: Scanpix
Foto: Scanpix

Mer från amerikansk tv:s pilot-säsong: Nyheten att Buffy själv, eh – jag menar Sarah Michelle Gellar, är på väg tillbaka till tv startade en smärre flodvåg av inlägg på twitter och SMG dök upp som trending topic en stund under lördagseftermiddagen.

Det må bara vara en pilot det är frågan om men det är klart att Sarah tillbaka i rutan är goda nyheter. På den stora duken har hon i och för sig fått till ett par habila skräckisar och en faktiskt rätt bra Paolo Coelho-filmatisering (med den muntra titeln Veronica decides to die) men ingenting kan väga upp för hennes medverkan i Scooby Doo 1 och 2 eller Richard Kellys osannolikt usla post Donnie Darko-rulle Southland Tales.

tips: musiksajt

[vimeo:http://vimeo.com/9319392]

The Low Anthem, som gjorde ett magiskt framträdande på årets Way out west, framför ”Apothecary” inne på Grand Central Station i New York.

Se svenska Wildbirds & Peacedrums spela i en boxningsring, se likaledes svenske The tallest man alive göra det samma i en lumbod eller inte så svenske Andrew Bird göra det nedför en gata i Paris…

Webbsajten La Blogotheques ”The take away sessions” är bland det bästa jag sett i musikväg på nätet. Videoklippen är filmade rakt upp och ned i intressanta miljöer, oredigerade och avskalade. Trots det råa formatet finns det ingenting hafsigt eller ofärdigt med dem. Videorna är snygga, musiken låter bra och dessutom finns det en mängd intressant musik, av mer eller mindre kända artister att upptäcka här.

Rekommenderas varmt. Mycket bra svensk musik dessutom.

Slutet är nära

Ni har sett honom i serier och filmer; den galna profettypen som går omkring med en skylt med budskapet ”The end is near” och försöker övertyga folk om den förestående undergången. Han blir dock allt mer sällsynt ute i ”verkligheten”. Men det är inte så att eldstormen mot the wacko from Waco satte spiken i kistan för undergångssekter världen runt. De har bara övergett IRL och gått online.

Såg idag ett inslag på Aftonbladets webb-tv som handlade om en av alla dessa undergångsmyter som florerar på nätet. Enligt den är våra dagar synnerligen räknade. Vi har bara lite drygt på oss att göra allt det vi vill göra. Den 21 december 2012 är mänsklighetens saga all när jorden slungas ned i ett svart hål.

Forskarna som medverkar i inslaget avfärdar föga förvånande dessa stolligheter.

Eller stolligheter förresten… Nog har vi sett både ett och två insegel brytas på senare år. För nog måste ”Kungarna av Tylösand” förebåda någon typ av undergång. Om inte hela jordens så i alla fall en modern version av ”The last days of Rome”.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=Bmxyj6iInMc&ob=av3e] [youtube:http://www.youtube.com/watch?v=B7X0NMk1A0s]

Hemnet-knarkande

Redaktör S ondgör sig över Hemnet-knarkande vänner som tjatar om potentiella lägenhetsköp. Känner mig något, men inte så mycket, träffad…

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=aDgqAWg7ErI]

Efter påtryckningar från Redaktör S tvingas jag nu uppdatera inlägget med att hon faktiskt heter Sanna Trygg. Detta är dock något omdebbaterat. Vissa hävdar att det egentligen borde vara Sanna Stygg.

Ett ”Event” med mersmak


Förhandssnacket kring NBC:s storsatsning ”The Event” (SVT1, söndagar 21.15) har mest handlat om det faktum att pilotavsnittet sändes knappt en vecka efter den hajpade premiären i USA. Bortsett från detta faktum, som sägs vara ett försök att mota fildelnings-Olle i grind, är det mycket annat som känns genomtänkt här. Inte bara sättet premiäravsnittet berättades på, i ett hysteriskt tempo kryddat med ständiga flashbacks, utan också omkringmaterialet kring serien som just nu matas ut på nätet i ett försök att skapa någon sorts community kring serien.

På bloggen truthseeker5314.com och i diverse twitterflöden är det tänkt att man som tittare ska kunna komma närmare karaktärerna i serien och möjligen få ledtrådar till den här konspirationsstinna historiens lösning. Det är en intressant idé – återstår att se om tv-publiken är mogen det här och orkar engagera sig. Kommer det att funka? Nätsnackisar brukar ju inte vara initierade från officiellt håll, utan bubbla upp på gräsrotsnivå. Första avsnittet gav i alla fall mersmak.

Se premiäravsnittet av ”The Event” här! (Tillgängligt till och med 3 oktober).

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×