Nattsvart och mordisk komedi

Foto: Netflix

Jag heter James. Jag är 17 och jag är ganska säker på att jag är en psykopat.

När det gäller öppningsrepliker i tv-serier har brittiska The End of the F***ing World (Chanel 4), som visades på hemmaplan i höstas och som sedan några dagar tillbaka finns på Netflix, en av de bättre. Vad som sedan följer är en djupdykning i James alienerade tonårshjärna. Han har dödat smådjur men är redo att gå över till något större, mycket större.

Entré: klasskamraten Alyssa. Hon stegar fram till James i skolmatsalen där han (naturligtvis) sitter ensam.

Jag har sett dig skejta. Rätt kasst.

Jodå, hon har en rätt schysst öppningsreplik, hon med. Och hon är rätt alienerad hon med. De blir ett par, typ. James klipper till sin pappa och snor hans bil och de drar från stan på jakt efter Alyssas biologiska pappa.

Hon vill ha sex med honom. Han vill döda henne. Eller?

The End of the F***ing World, som är baserad på den tecknade serien av Charles S. Forsman, arbetar i samma anda som amerikanska 90-talsklassiker som Heathers och Ghost World. Från Heathers har den sin tematik och från Ghost World den emotionellt frånkopplade stilen – som paradoxalt nog maskerar massor av känslor. Till det lägger de en brittisk skitighet som är väldigt tilltalande. Här ser folk inte ut som fotomodeller, de svär som borstbindare och är på det stora hela rätt långt från perfekta vilket gör deras utanförskap så mycket mer trovärdigt.

De unga huvudrollsinnehavarna Alex Lawther (från Black Mirror) and Jessica Barden (Penny Dreadful) är inget annat än lysande. Den här serien borde bli en verklig career maker för dem om det finns någon rättvisa i världen. De förmår att förmedla emotionella bråddjup med mycket små medel och är samtidigt väldigt gulliga i sin spirande kärlek mitt i all deras trasighet som, trots det skruvade temat, bär en allmänmänsklig tyngd. För bakom våld, rån och bilstölder handlar det någonstans i sin kärna om att lära sig förstå sig själv; vad man är och vem man är.

Med åtta avsnitt om 20 minuter vardera är serien dessutom perfekt att binge-titta. Snälla ge oss en fortsättning!

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 46 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Roffe Ruff. Maxida Märak och en massa svensk punk - Attentat, Asta Kask och Stilett, till exempel.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Viv Albertines Clothes, Clothes, Clothes. Music, Music, Music. Boys, Boys, Boys och Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.
Ser just nu: Bland andra The Handmaid's Tale och Killing Eve. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.
×