Linnea Henriksson på tungt uppdrag

Foto: Jessica Gow/TT. Övriga bilder: Ralph Bretzer

Efter att ha varit borta från scenerna under förra året har Linnea Henriksson kommit tillbaka med besked. Sedan två veckor tillbaka ligger ett färskt album ute och på måndag drar Musikhjälpen igång med Linnea Henriksson som reporter i barnsexhandelns Filippinerna.

Linnea Henriksson har fullt upp när vi pratas vid på telefon en måndageftermiddag i slutet av november. Hennes självbetitlade tredje soloalbum släpptes fredagen innan och samma kväll gästade hon Idol och sjöng duett med deltagaren Christoffer Kläfford i Mando Diaos Gustav Fröding-tolkning Strövtåg i hembygden.

Trots det är tankarna redan på väg någon annanstans.
2014 och 2015 satt Linnea Henriksson i buren som en av tre skiftarbetande programledare för Musikhjälpen i P3. När årets upplaga drar igång på måndag är hon med igen, men nu i en annan roll.
– Årets tema är barnsexhandel och jag ska åka till Filippinerna, som är det land där barnsexhandeln via nätet är störst i omfattning, berättar hon.

På plats ska hon rapportera om det hon ser hem till lyssnarna.
– Jag ska träffa barn som ska dela med sig av berättelser så att vi ska förstå här i Sverige vad det är som händer.
– Man kommer naturligtvis att bli väldigt påverkad av det men det är också ett oerhört ärofyllt uppdrag. Det är uppdraget som får komma temat närmast.

Att sitta i buren handlar om att jonglera med känslor, menar hon. Å ena sidan ska man förmedla det allvarliga temat och å andra sidan underhålla lyssnarna.
– Man måste också kunna skapa bra stämning för lyssnarna kan inte ta emot hur mycket som helst. Det här uppdraget handlar om att vara ögonen för alla som annars bara kan se det på håll.

När vi pratas vid är Linnea Henriksson på något slags ilsketröskel över sakernas tillstånd.
– Jag har tagit del av så mycket material, det material jag känner att jag orkat med, och jag blir bara så väldigt arg på att människor gör så här. Det är brottsligt dessutom. Det är inte bara att det är olyckligt att världen ser ut som den gör utan det är rent utnyttjande.

Hon hoppas att när det väl blir till att sätta sig på planet så ska den värsta ilskan ha sjunkit tillbaka lite.
– Jag är väldigt arg nu men när jag kommer dit kan jag inte låta det vara min huvudsakliga känsla. Då måste jag känna att det går att göra något åt det. Det finns otroligt mycket människor som jobbar för att stoppa detta, både genom att sätta dit folk som möjliggör det men också det grundläggande i att stötta samhällen att klara sig på annat sätt.

Det ter sig som något av en krock att albumreleasen kommer så snart inpå Musikhjälpen-uppdraget men det är avsiktligt.
– Jag ville få ut skivan innan jag drog med tanke på att det här uppdraget kommer att vara ganska jobbigt. När jag varit där kommer jag ärligt talat inte bry mig ett skit om mitt album.

Men hon kommer naturligtvis tillbaka till plattan i sinom tid.
– Det som händer när man väl släpper låtar är att andra gör dem till sina egna. Då har man väl även fått tidsmässig distans till själva släppet och kan vara lite lycklig över att folk faktiskt tar emot det.
Linnea Henriksson beskriver den nya plattan som textmässigt mognare. Medan hon tidigare i sina texter gjort upp med människor och händelser i efterhand så rör sig de på nya plattan i pågående skeenden, här och nu.
– Jag skriver mycket om det liv jag lever: jag lever i en tvåsamhet och jag upplever att det ofta avfärdas. Jag menar, hur mycket snackar man inte med polarna under jakten innan eller hur många låtar finns det inte som hjälper en igenom sitt heart break? Normen är att man ska hitta någon att leva med och när man väl gjort det så är det klart.

Men i själva verket är det allt annat än klart. Man ska hitta ett sammanhang tillsammans med någon annan, problemen letar sig in och man är kanske inte alltid så snälla mot varandra som man borde. Hon har även försökt uttrycka sig mer som hon pratar.
– Jag såg när jag skulle renskriva mina texter att jag svär skitmycket och det gör jag ju när jag pratar också, det är väl inget man ska tycka är asfett men det är så jag råkar prata. Jag har verkligen bara försökt vara lite krass: det är det här jag vill säga och det är så här jag pratar. Sedan hoppas och tror jag att man ändå känner igen mig i det, jag tror inte att det är den nya Linnea. Det är bara jag men jag har blivit lite äldre och gör det på ett lite annat sätt.

Även musikaliskt har hon hittat en ny infallsvinkel – och det är en del av orsaken till frånvaron från scenerna under 2016. Det handlar om att sätta sången i centrum, tillsammans med texten och melodin. Produktionen och studiomagin har fått komma senare.

– Alla låtar har börjat med en väldigt enkel demo, ett gammeldags sätt att skriva där man skriver en text och en melodi över ackord och sedan har jag producerat upp låtarna efter det.
– Det har varit jättekul men det har också fått ta lite tid för då har låtarna varit tvungna att landa hos mig i sin grundform så att jag har kunnat känna att det här bär. Och när jag väl känt det så har jag producerat jag upp det.

Även behovet att ta en paus – och flytten från Malmö till Stockholm – har gjort att uppföljaren till 2014 års Du söker bråk, jag kräver dans har dröjt. Då hade karriären löpt i snabb takt från jazzbandet Prylf som släppte sitt enda album 2010, samma år som Linnea var med i Idol, och efter det två album och en hel massa livespelningar. Inte minst behövde hon något att skriva om.
– Det gick i ett enda kör. Jag vill att låtarna ska utgå från mig men jag levde inte. Man jobbar bara och jag vill inte skriva låtar om det. Jag kände att jag måste tillåta mig själv att komma ikapp livet lite. Hänga med folk. Ha tråkigt. Bli nojjig över mitt förhållande. Bli lycklig igen. Bara spendera lite tid.

Hon säger att Malmö, efter att regelbundet har kommit till staden under de två år hon pluggade på på Skurups folkhögskola och sedan under fem viktiga år ha bott där, alltid kommer att vara hemma.
– Jag växte upp i Halmstad och där finns min familj men Malmö var staden som både jag och många av mina närmsta vänner valde. Malmö var staden där möjligheterna fanns, där drömmarna blev verklighet. Jag har fått testa saker där.

Men när karriären och kärleken fanns i Stockholm blev pendlandet till slut för tärande.
– Jag slutade känna att jag åkte till saker när jag åkte till Stockholm för att jobba eller vara med den person jag lever med, eller när jag åkte till Malmö för att hänga med kompisar, göra roliga grejer eller bara vara. Det började kännas som att jag åkte bort från saker. Den grejen blir till slut lite tråkig och då kände jag att jag måste nog bestämma mig för ett hem någonstans. Jag åker ändå till Malmö ganska ofta för att träffa människorna som är viktiga för mig.

Linnea Henriksson om…

…att vara med i Idol:
– Det jag tycker att Idol är är mycket en möjlighet att få presentera sig för en väldigt stor publik. Jag har ju aldrig haft Idol som mål men Idol har verkligen varit en jättedörröppnare. Där skapade jag kontakter som jag fortfarande jobbar med nu, sju år senare.

…konserter:
– Det är en så häftig grej för en konsert är ju bara det som är där och då. Oavsett hur mycket du försöker filma eller fota så går det inte att återskapa det som är i nuet mellan de som står på scen och de som står i publiken.

…att släppa album i en tid när allt fler håller sig till singlar och ep:s:
– Det känns mer idag att alla låtar som är med måste ha en plats där, annars kan man skippa dem. Man behöver inte släppa album. Jag känner själv att jag är väldigt stolt över varje spår. Det här är det sättet jag ville presentera dem på.

 

Wilmer X gör comeback

Foto: Stefan Persson

Wilmer X firar 40 år som band genom att göra sin tusende spelning någonsin på Sweden Rock.
– Att få göra Wilmer X vid ett sådant här tillfälle känns fantastiskt. Det är precis det som behövs för att locka ut oss igen, säger Nisse Hellberg.

Det var länge sedan sist. För sju år sedan gjorde Wilmer X sina senaste spelningar i samband med invigningen av Citytunneln. Även då var det länge sedan sist.
”Trots att det gått fem år sedan bandet senast stod på scenen tillsammans märks det tydligt att det inte vuxit någon mossa på den elektriska kemi de har”, skrev undertecknad då och noterade den värme som går åt båda hållen mellan band och publik, trots att de spelade mitt under en snöstorm.

Under den efterföljande turnén avverkades deras 999:e spelning. Nummer 1 000 från bandet får vi vänta på ytterligare några månader. Och då ska förhoppningsvis bandets värme inte behöva slåss som sist mot de yttre elementen.

Lördagen den 9 juni går bandet upp på Sweden Rock Festivals scen för att dyka ned i den klassiska rock n roll de gjort till sin ända sedan starten 1978. Initiativet kom från festivalens sida och det dubbla jubiléet lockade.
– Vi sa redan efter de senaste spelningarna att dyker det upp något bra tillfälle så kommer vi. Det har tagit några år bara. Jag sa till de som bokar och till bandet att om det kommer något som kittlar till lite extra i magen gör jag gärna detta igen, säger Nisse Hellberg, bandets sångare gitarrist och ständige förgrundsgestalt.
– Dessutom har jag haft annat att göra men det har gått väl många år.

För visst är det något speciellt med att stå på scen med Wilmer X.
– Ja, självklart. Även om jag är väldigt nöjd och stolt med min solokarriär så gör jag det på grunden av det jag byggt upp med Wilmer X. Det är det största musikaliska i mitt liv, även om jag har valt att uttrycka mig på ett annat sätt senare. Dessutom är det en massa låtar som ligger och blir ospelade. De är jag väldigt sugen på att framföra.
– Det är något speciellt med det här bandet – Sticky Bomb på trummor, Thomas Holst på bas och, förstås, Jalle Lorensson på munspel – det är classic rock i svensk tappning.

På Sweden Rock kommer får de sällskap från rockens lite hårdare sida, av akter som Iron Maiden och Ozzy Osbourne.
– Det har gnagt lite i mig att jag aldrig ens har varit på Sweden Rock som jag tycker framstår som en jäkligt bra organiserad festival. I början var det inte riktigt min musik men nu har festivalen blivit bredare.
– Jag kan bara gå på de rapporter jag har fått från en massa kompisar som spelat där och kan Torsson och Sator spela på Sweden Rock, vilket de har gjort, så tycker jag att Wilmer X kan det också.

Läs mer: En välskriven biografi med slirig kronologi

Efter spelningen på Sweden Rock väntar en turné.
– När Sweden Rock sa att de ville göra det då tittade vi på varandra och sa: då gör vi det. Det var startskottet och det är klart vi vill göra fler spelningar också.

Några datum är ännu inte klara, inte heller om det blir några spelningar på hemmaplan, även om mycket talar för det.
– Det hoppas jag verkligen. Jag vill naturligtvis spela på alla ställen det går. Som hemmaplan räknar jag hela Skåne.

Någon tack och farväl-turné handlar det inte om för Malmös mest klassiska rockband.

– Nej. Det vet man ju aldrig men vi är inte ett sådant band som säger det och sedan kommer vi tillbaka tre år senare.
– Vi tar ett år i taget. Jag drivs rätt mycket av lust och om det här går bra får jag säkert lust att göra det igen. Går det inte bra får vi väl se… Och då menar jag inte hur mycket folk det kommer utan det ska kännas bra också med det här gänget. Men jag är full av självförtroende både å mina vägnar och å de andras för alla i bandet har spelat väldigt mycket under de här åren så det är stor chans att vi är bättre än någonsin. Det är i alla fall min ambition.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×