En blues som för oss samman

Foto: Pressbild

Sprungen ur den amerikanska medborgarrörelsen satte Eric Bibb ned bopålarna i det tidiga 70-talets Stockholm och har sedan dess skapat sig en position som en av landets främsta bluesartister.
Nu berättar han sin historia i föreställningen Tales of a blues brother som snart landar på skånsk mark.

Det är mer som förenar oss människor än som skiljer och musiken – kanske framförallt bluesen – håller oss samman.

Så kan man sammanfatta Eric Bibbs budskap när han berättar om föreställningen Tales of a blues brother som består av ett urval av låtar från de drygt 35 album han gett under karriären, uppblandat med nya låtar och traditionella spår. Mellan dem berättar han historier, visar bilder och filmsnuttar.
– Den här föreställningen är inspirerad av min son, Rennie Mirro, som tyckte att det var dags för pappa att berätta vad han hade upplevt och ge sin syn på utvecklingen i Sverige, berättar han över en lätt sprakig telefonlinje.

Eric Bibb är son till folksångaren Leon Bibb som stod på scen tillsammans med bland andra Joan Baez, Harry Belafonte, Pete Seeger och dr Martin Luther King i Selma, Alabama, i samband med marschen från Selma till Montgomery 1965.
– Jag var inte med själv då, jag var 13 år, men jag var medveten om vad som hände och kände till dessa människor. Musiken har alltid haft en stor roll i sådana här rörelser, inte bara i USA utan överallt i världen, när det gäller att öppna upp en debatt.
– Musiker som reser mycket över världen har en direkt erfarenhet av människor från andra kulturer och förstår att vi faktiskt är en familj här på jorden och även om vi har lite olika syn på saker och har olika utseenden så är det en bagatell jämfört med det som förenar oss.

För Bibb började resandet tidigt och redan som barn följde han med pappa på hans turnéer. När han var i de tidiga tonåren landade familjen i Sverige efter en turné i det forna Sovjetunionen. Besöket måste ha gjort intryck för sju, åtta år senare, när han var i tjugoårsåldern, valde han att flytta till Stockholm och starta familj där.
– Jag tyckte att det var väldigt jobbigt när hela medborgarrättsrörelsen kraschade efter mordet på Martin Luther King och det blev för mycket splittring och konflikter och olika grupper. Jag kände att jag behövde uppleva något annat än hur det är att vara en svart människa i ett rasistsamhälle.

Innan Kings död, upplevde Bibb, hade svarta och vita kämpat tillsammans för en rättvisare behandling av svarta amerikaner. Efter mordet ställdes allt på sin spets.
– Det var bittert för jag hade varit med om så mycket positivt när det gäller folk som enas och hela folkmusiktraditionen som jag är uppväxt med har med den där tron på att vi är en sorts storfamilj.

Han berättar att han var glad för kontrasterna mellan Stockholm, som i det tidiga 70-talet ännu inte nått miljonen invånare, och jättestaden New York. Han nämner renheten och närheten till naturen men också att staden kulturellt hade mycket att erbjuda en ung musiker med rötterna i den amerikanska folkmusiken.
– Jag märkte att folk hade skivsamlingar som liknade min. Jag träffade en kille som heter Björn Hamrin och drev en skivaffär. Han hade en fantastisk samling av skivor med bluesmusik. Jag dök ned i den där skivsamlingen och det kanske hjälpte mig att komma över min hemlängtan i början.
– Det fanns en atmosfär som jag trivdes med. Det var väldigt öppet och varmt, lite naivt kanske. Det var inte så många som såg ut som jag i Stockholm då. Musiken var väldigt spännande också.

Sedan dess har naturligtvis mycket förändrats, vilket har sin naturliga plats i Tales of a blues brother. Den som anländer till Sverige med ett ickenordiskt utseende idag kommer knappast att uppleva sig som unik.
– Det har skapat vissa utmaningar. Jag är inte alls glad över utvecklingen när det gäller fientlighet mot invandrare och mot folk som mig som söker ett ställe att bo där det inte är krig och förtryck. Många som är engagerade i dagens samhällsproblem och försöker lösa dem på ett vettigt sätt men jag kan också se att det finns folk som har tagit på sig en ganska hatfylld attityd. Det såg man för inte så länge sedan i Göteborg när det var nazister som marcherade. Jag tycker att det är synd för Sverige var och är fortfarande känt runt om i världen som ett land som respekterar människors rätt att leva i fred och jämställdhet.
Bibbs valda uttrycksform, bluesmusiken, är ett indicium för hur mycket vi människor egentligen har gemensamt.

Den har uppstått vid en specifik tid, slutet av 1800-talet, vid en specifik plats, Mississippideltat, men har spritts över hela världen och beblandats sig med musik från mer eller mindre alla kulturer.
– För mig är bluesmusik en av världens stora skatter. Det är en grundläggande sten i hela musikens slott och jag har sett över hela världen hur den har influerat musiken. Det är fantastiskt hur en musik sprungen från människor som är så förtryckta har blivit ett musikaliskt språk som pratas över hela världen och som har förenat musikälskare.

Fotnot: Eric Bibb spelar på Victoriateatern i Malmö den 23 november, på Lunds stadsteater den 7 december och på Ystad teater 8 december.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×