Välförtjänt kristall till Jill

image

Jill Johnsson på Malmöfestivalen för två veckor sedan. Foto: Ralph Bretzer

Jo, jag vet. Kristallen är knappast något av de tyngre kulturella priserna här i världen. Den svenska tv-världen är liten, väldigt liten. Visst får fyran till det emellanåt men annars är det väl mest det faktum att priset delas ut som ett samarrangemang mellan de olika tv-bolagen som gör att någon annan än SVT emellanåt plockar hem något av de tyngre priserna.

Det hindrar dock inte att det var mycket välförtjänt som Jill Johnson blev galans drottning igår kväll. Årets kvinnliga programledare, årets reality och årets program. Det är två av de tyngsta kristallerna och en, tja… Låt oss säga så här: Jills veranda är väl egentligen för bra för att räknas in i kategorin reality-tv.

Förutom att det är en bra programidé där vi som tittare får en fördjupad kunskap om såväl programmets gäster som om countrymusiken och den kultur som omger den så visade serien något som annat som vi inte vetat tidigare: Att Johnson är en naturbegåvning som programledare.

Hon har en sympatisk framtoning på scen och i intervjuer men det är långt ifrån självklart att det går igenom i programledarrollen. Men det gör det. Hon har ett slags genuin folklighet – i ordets bästa bemärkelse – som varken känns påklistrad, tillgjord eller flåshurtig.

Hon framstår som en god värd och genuint intresserad av sina gäster. Programmet med Christian Gidlund som gäst var inget annat än hjärtskärande och även det med Magnus Carlsson dröjer sig kvar i minnet – oavsett hur arrangerat det ”slumpartade” mötet med, och upptäckten av, Doug Seegers var.

* * *

Brasse Brännström och Björn Waldegård är döda. Nyheten nådde mina öron sent igår kväll. Två barndomshjältar till har gått ur tiden. Suck.

Icona Pop möter fansen…

Icona signerar 1

Foto: Ralph Bretzer

Passerar bakom Stora scenen någon halvtimma efter Icona Pops spelning och vem möter man där om inte… Jovisst är det Aino Jawo och Caroline Hjelt som ställer upp på bilder och signerar skivor för fansen.

Icona signerar 3

Icona signerar 4

Icona signerar 2

 

 

Hjälp August!

Hjälp August!Foto: Ralph Bretzer

”Hjälp August köpa en bil”. Den texten kan man läsa vid drickskoppen vid en av barerna vid Karl X Gustav-statyn på Stortorget. Han behöver nog lite mer hjälp. När eder nöjesbloggare var där låg det en krona i muggen…

 

En ordvrängare av rang

Emil Blogg

Foto: Ralph Bretzer

Det är tajt mellan spelningarna på festivalen och jag missar allt för många som jag verkligen vill se. Hinner i alla fall klämma in en tre kvart av Emil Jensens spelning på Stortorget innan jag måste rusa iväg till nästa gig.

Jensen har lyckats dra ihop en rejäl publik på Stortorget. Och det är inte svårt att förstå varför med hans sympatiska framtoning, fina låtar och ”mellansnack” som får minst lika mycket utrymme som såångerna.

Jensen har också lyckats skapa sin egen genre i brytningspunkten mellan pop, visa, estradpoesi, stand up och politisk agitation. Han är en ordvrängare av rang och jag har svårt att bestämma mig för i vilken av kapaciteterna jag gillar honom mest. Han lyckas väldigt väl i dem alla.

Men till syvende og sidst är det nog ändå som ordkonstnär han lyser klarast.

Little Jinder ersätter Elliphant

Alldeles nyss kom beskedet. Popsångerskan Josefine Jinder, mer känd som Little Jinder, som ersätter Elliphant på Posthusscenen mellan 22.30 och 23.30 på fredag. Elliphant ställde, som Nöjesbloggen tidigare berättat, in på grund av vad som beskrivs som logistiska problem.

Lite bilder från tisdagen

Tradjazz 2

Foto: Ralph Bretzer

En lugnare del av stan… Gustav Adolfs torg med sina matstånd och Gustavscenen i dess mitt bjuder på sjudande folkliv under festivalen, inte minst en solig eftermiddag som den igår. Med en lätt kringående manöver kommer man in på innergården till Valhallapalatset. Här lever tradjazzen och dixielandmusiken i högönsklig välmåga under devisen Backyard Jazz på ett av festivalens senaste scentillskott.

Tradjazz 1

Tradjazz 3

Även de boende tycktes uppskatta musiken.

Clowner 1

Samtidigt på Gustav.

Clowner 2

Boy & Bear 2Australiensarna Boy & Bear. Recension hittar ni här. Om någon till äventyrs undrar varför det är vajrar spända som ett ”bokhyllan Ivar-kryss” (som kollegan Stefan kallar det) framför scenen så gjordes det för att staga upp den i den stundtals kraftiga blåsten.
Boy & Bear 1

Ane Brun 1

Ane Brun sparkade igång musiken på Stora scenen.  Recension finns att läsa här.Nina KinertBakom sig hade Ane Brun utmärkta kompbandet Tonbruket och sångerskan och keyboardisten Nina Kinert.

Dan BerglundBasisten Dan Berglund som bland annat spelat i jazzbandet Esbjörn Svensson Trio.
TrummisarTonbruket-trummisen Andreas Werlin (till höger i bild) som också är känd från duon Wildbirds & Peacedrums fick extra uppbackning av Ola Hultgren som bland annat setts spela med Edda Magnason tidigare i sommar. Och med tjejerna nedan.

First Aid Kit 4Körtjejer de luxe. First Aid Kit gästade Ane Brun på en låt innan det var dags för dem att på egen hand fylla Stortorget till sin kapacitet. Recension av den spelningen läser ni här.

Elliphant ställer in

ELLIPHANT

Foto: Lars Pehrsson/SvD/TT

Elliphants spelning som skulle ägt rum på fredag på Malmöfestivalen är inställd. Det är årets tredje riktigt tunga avbokning efter Charlie XCX och Foxes.

– Det är logistiska skäl på deras sida som gör att Elliphant tvingats ställa in, säger Jakob Svensson som är bandbokare för Malmöfestivalen.
– Vi har försökt hitta annan speltid eller annat datum som kunnat passa men inte fått ihop någonting.

Förhandlingar med en möjlig ersättningsakt pågår och Jakob Svensson hoppas att inom kort ha klart besked. Då kommer ni hitta information om det här.

* * *

Det var ju f**! Jag hade verkligen sett fram emot den spelningen.

* * *

Anna Pauline 2

F9to: Ralph Bretzer

Ja, då var vi halvvägs igenom festivalen. Den här festivalbevakaren börjar känna sig lite småsliten men det är normalt för mig under Malmöfestivalen. Framåt tisdag onsdag brukar jag alltid ha en downperiod innan jag kommer in i andra andningen.

För att mota Olle i grind såg jag till att få mig en tidig start på den femte dagen. Trots att jag bevakat Malmöfestivalen för Skånskans räkning i ett antal år – om jag inte missminner mig är det åtminstone femte gången jag bevakar den – så har jag aldrig dristat mig in till Bluestältet. Så det såg jag till att göra idag. Vid lunchtid spelade Anna Pauline Jazzkvintett. Anna Pauline (med Andersson i efternamn) har jag recenserat tidigare på skiva och tyckt mycket om.

Det kanske kan te sug något otippat med jazz i ett bluestält men Anna Pauline har en skön bluesbotten i musiken, och en röst som spänner från ömsint och vacker till nästan lite rå på en uppjazzad version av bluesstandarden Got my mojo workin’.

På det hela taget är det en ganska perfekt start på dagen. Solsken utanför, skön musik inne. Och solsken har vi ju inte varit bortskämda med hittills under festivalen. Ska vi ta detta som ett tecken på att det vänder nu.

 

Anna Pauline 1

Våt

image

Det här artar ju sig till en hyfsat våt dag… Ser väl sådär fram emot att spendera aftonen utomhus. Men man får offra sig för rockkritiken…

Politiskt, poetiskt och svettigt med Silvana Imam

Silvana Imam 1Foto: Ralph Bretzer

Nog fattade jag att det skulle bli trångt i Gustavtältet på Silvana Imam. Men när jag kommer dit slingrar sig kön åtminstone 20 meter lång för att över huvud taget komma in i tältet och väl där inne är det ruggigt trångt och svettigt.

Imam är utan tvekan en av Sveriges allra intressantaste rappare just nu. Hennes rhymes är både politiska och egensinnigt poetiska. Hon har något att säga och orden att göra det med. Även när det kommer till beatsen marcherar hon efter sin egen trumma. De är dramatiskt uppbyggda med influenser från de mest skilda håll.

På scen går hon på knock. Hon fullkomligt sprutar av punkigt energi och det känns knappast som en slump när dj-bänken pryds av en parafras på Nirvanas anti-smiley och hennes alternativa Pride-låt stoltserar med titeln Imam Cobain. Punkigt är det också att utan förvarning ta en paus och låta discjockeyn köra några låtfragment med bland andra Mapei.

En halvtimma har hon tilldelats i programmet. En halvtimma är inte mycket tid att spela på och hon spiller i min tid. När spelningen landar i Svär på min mamma, det enskilt starkaste spåret på hennes nya ep, När du ser mig – se dig,  en låt där Valerie Solanas får ta plats bredvid Gudrun Schyman och Alicia Keys, känner jag mig nästan överkörd av ett naturfenomen – en jordbävninge, ett vulkanutbrott eller en perfekt storm.

Fördelen med det korta formatet är att det – i bästa fall – lämnar en med en smak för mer. Och det gör Silvana Imam verkligen. För min del hade hon gärna fått hålla på en halvtimma till och köra igenom varenda låt i sin katalog. Men man kan inte få allt.

* * *

Det gick slag i slag på lördagskvällen. Från Silvana Imam på Gustav till Gypsy Queens & Kings på Stortorget som klev på samtidigt som hon klev av (om den spelningen kan ni läsa här). Och därifrån vidare till Posthusplatsen för att se sista halvan av danska grimedrottningen Lucy Loves spelning.

Det blir ingen recension av den spelningen eftersom jag inte han se så mycket av den. Men coolt var det och en ruggig pondus hade hon. Jag bjuder på några bilder istället:

Lucy Love 1

Lucy Love 2

Lucy Love Dansare

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×