Edda, en film senare…

Edda5 2Foto: Ralph Bretzer

Tänk vad en film kan göra…

Sist jag såg Edda Magnason var för tre år sedan. Det var på Malmöfestivalen, på den lilla scenen vid Posthusplatsens asfalt- och grusöken. Vi var – jag kanske överdriver men som jag minns det – 35 själar där i duggregnet. Trots det hade Magnason lyskraft nog att få en att glömma det där tivolit som stimmade i bakgrunden.

Tänk vad en film kan göra…

När jag såg henne i Göteborg i torsdags var det också ett tivoli som stimmade i bakgrunden. Annars var det inte så mycket likheter vad det gäller de yttre omständigheterna. Lisebergs Taubescen är kringgärdad av lummig grönska och istället för duggregn är det strålande solsken. Och så består ju inte publiken av 35 frusna själar. Nu räknas den i tusental.

Tänk vad en film kan göra…

Det går naturligtvis inte att komma runt Monica Zetterlund. Rollen i Monica Z var en careermaker och Edda Magnason förvaltade den på bästa sätt: med en strålande rollprestation som rättmätigt tände hennes stjärna.

Så mycket kaxigare då av henne att förbigå Zetterlunds låtar för sina egna. Jag misstänker att det nog gjorde framförallt många av de äldre i publiken lite besvikna. Samtidigt kan jag inte annat än att tycka hon gör rätt. Monica Z har gett henne ett fantastiskt skyltfönster. Varför då slösa bort den på att förvandla henne till något hon inte är, en coverartist som turnerar runt i lånta fjädrar.

I den mån Edda Magnason skickar tankarna till någon annan artist än sig själv så är det snarare Kate Bushs fria lekfullhet jag tänker på än Monica Zetterlunds svala elegans. Melodierna kastar sig hejdlöst hit och dit i en oförutsägbart krumbuktande dans. Och ändå finns där ett driv och en botten av klassiskt låtskrivarhantverk – tänk Carole King, typ – som gör att det inte kränger i diket.

Huvuddelen av låtarna är hämtade från hennes kommande tredje egna album (soundtracket till Monica Z oräknat) och bådar gott inför höstens släpp. Visst saknar jag lite fler låtar från 2011 års Goods men det nya materialet står sig väl i jämförelse. Och förhoppningsvis leder det till att lika många kommer på spelningarna på nästa turné – och det utan att förvänta sig Sakta vi går genom stan och Trubbel.

Den 21 augusti, dagen före hennes 30-årsdag, når Edda Magnasons sommarturné Malmöfestivalen och Posthusplatsen igen. Jag misstänker att det kommer att vara betydligt fler än 35 själar där då. Har jag minsta möjlighet kommer i alla fall jag att vara det.

Tänk vad en film kan göra…

,<

Edda PublikTänk vad en film kan göra…

Grattis Debbie!

Det finns band man aldrig riktigt kan släppa. Band som man kanske knappt lyssnar på under något eller några år men ändå alltid kommer tillbaka till.

Blondie är ett sådant band. Om någon skulle sätta en pistol mot mitt huvud och säga tänk fort; vilket är ditt favoritpopband genom alla tider? Då är oddsen rätt goda för att jag skulle svara just Blondie.

Idag fyller Debbie Harry 69 år. Grattis!

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×