I Hungerspelens fotspår

Veronica Roth

Efter Suzanne Collins Hungerspelen är trilogier det nya svarta när det kommer till dystopiska ungdomsromaner. Senast i raden är Veronica Roths Divergent som i hemlandet USA är en stor succé. I somras passerade den, enligt förlaget, en miljon sålda exemplar av de första två delarna.

Författare: Veronica Roth
Översättare: Katarina Falk
Förlag: Modernista

I ett framtida stängselomgärdat Chicago är befolkningen indelad i fem falanger beroende på personlighet: de ärliga, de tappra, de fridfulla och de lärda. Varför staden är inhängnad är oklart; är det för att stänga ett yttre hot ute eller för att hålla befolkningen inne?

16-åriga Beatrice Prior står, liksom sina jämnåriga, inför sitt livs viktigaste val: i vilken falang ska hon spendera resten av sitt liv? Ska hon, som sina föräldrar, stanna hos de till självutplåning gränsande osjälviska som alltid måste sätta andra framför sig själva, går likadant klädda och bara får titta sig själva i spegeln var tredje vecka när de klipper håret? Provresultatet som ska rådge henne är oklart, divergent.
Nej, stannar där gör hon naturligtvis inte. Med ett dödsföraktande skutt från ett tåg i rörelse ger hon sig in i sitt nya liv som novis hos de tappra, nu under sitt självvalda namn Tris.

Det är svårt att låta bli att göra jämförelsen med Hungerspelen. Båda handlar om en självständig 16-årig flicka, berättade i jagform och med övergripande teman om kampen med att bli vuxen och att utvecklas till sin egen människa. Ett gemensamt budskap om icke-konformitet är också lätt att läsa in i båda bokserierna.
I jämförelsen med Hungerspelen når Divergent inte riktigt upp. För det är själva grundförutsättningen en lite för svårköpt historia. Jag har svårt att se vilken sannolik samhällsutveckling som skulle leda fram till den uppdelning baserad på personlighet som boken bygger på. Samtidigt kanske den snarast ska ses som en metafor för de personliga vägar som finns att gå.
Detta hindrar inte att den är en riktig bladvändare. När jag satte mig ned för att läsa den kunde jag inte lägga den från mig förrän sista sidan var läst någon gång framåt småtimmarna.

Veronica Roth, som bara var 23 år när det engelskspråkiga originalet publicerades, skriver med ett drivet språk som fångas väl i den svenska översättningen. Dessutom har karaktärerna både psykologiskt djup och komplexitet.
Inte minst gäller detta för Tris. Hon är en ung kvinna med styrkor och svagheter, lätt att tycka om men ingen superhjälte som klarar allt hon ger sig på. Budskapet att vi behöver varandra med våra olika egenskaper och styrkor och att likformighet inte är av godo – vilket jag misstänker kommer bli än klarare i kommande delar – är också sympatiskt.

* * *

Fotnot: Del två i serien, Insurgent, kommer på svenska nästa höst, då släpps också den ännu titellösa avslutande delen på engelska. Filmrättigheterna är redan sålda till Lionsgate som gjorde Twilight-filmerna. Får man gissa på att den tredje delen kommer – om det blir succé – att göras till två filmer, enligt modern filmseriesed?

Missa inte: Gaga+Stones

Mitt i all galna kreationer och bisarra peruker är det lätt att glömma att Lady Gaga är en gudabenådad sångerska. I natt gästade hon Rolling Stones (liksom för övrigt även Bruce Springsteen och The Black Keys) på deras konsert i Newark, New Jersey.

Missa för guds skull inte deras fantastiska version av Gimme Shelter.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×