Låtskrivarlegender ur tiden

Jerry Leiber och Nick Ashford. Foto: Scanpix

Många är det som gått ur tiden i sommar. Först var det Clarence Clemmons och sedan Amy Winehouse vars dödsfall kom bort lite i eftersvallet av de tragiska händelserna i Oslo och på Utöya.

Så, i måndags, nåddes vi av nyheten att två av de mest legendariska låtskrivarna genom tiderna gått bort; Jerry Leiber och Nick Ashford.

Jerry Leiber var ena halvan av teamet Leiber/Stoller vars namn återfinns på ett oräkneligt antal blues, rock’n’roll och doowop-klassiker under framförallt 50- och 60-tal, låtar som inte minst Elvis Presley hade stora hits med.

Nick Ashford skulle tillsammans med sin fru Valery Simpson bli stora stjärnor på diskohimlen på 70- och 80-talen under namnet Ashford & Simpson. ”Solid” är en stor hit från den tiden men deras bana som låtskrivare tillsammans började redan när de möttes 1964. 1967 fick de en stor hit med ”Ain’t no mountain high enough” som spelades in av Marvin Gaye och Tammi Terrell.

För att hedra Jerry Leiber och Nich Ashford har vi satt ihop en spellista med dem. Lyssna på den här.

Gah!

Hjälp man vaknar på morgonen och slår på morgontv:n. Plötsligt befinner man sig förflyttad till 80-talets allra mörkaste tv-hörn.
Kanske har jag levt i en låda under sommaren men jag hade missat att Gäster med gester skulle plockas fram ur malpåsen. Med Rikard Olsson (vem annars?) i Lennrt Svahns skor.

Men SVT? Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Let sleeping dogs die.

I ett lila regn

Det tar Prince mindre än tre minuter att förvandla hela resten av Way out West-festivalen till förband. Han sparkar igång med 1999 – hur kaxigt är det inte att dra en så stor hit som första låt – och följer upp den med Little Red Corvette och det är som om ingen tid har förflutit sedan tiden när han kunde snyta världshits ur rockärmen så det räckte till honom själv och ett otal andra artister.

Den tiden må vara långt borta men det råder ingen tvekan om att han fortfarande har få övermän som scenartist. Han ser inte ut att ha åldrats nämnvärt trots att han med marginal passerat 50-strecket, rösten är vid god vigör och han spelar gitarr så att det slår gnistor om det. Hans timing är helt fantastisk och kompbandet likaså. Inte ens de långa improviserade partierna blir tråkiga och när han efter en timma låter Purple Rain brisera i ett regn av lila konfetti känns det som enfantastisk final och hade han slutat där hade jag ändå kunnat gå hem nöjd. Men han slutar inte, han bara matar på med hits. I två timmar och 20 minuter kör han och vi får höra i princip alla måstelåtarna. med möjligt undantag för Diamonds and pearls.

Jag vandrar hem i natten med rösten söndersjungen och rejält med trötthet i benen men väldigt nöjd med en gammal hjälte som ännu håller måttet.

* * *

Morgondagens stora soulstjärna heter Janelle Monae – trust me!!!

”Pappa va’ en bankrånare”

Efter att ha spenderat två förmiddagar i Malmö Tingsrätts säkerhetssal för att bevaka Nisse Pistol och kompani i den så kallade gubbligan kan jag bara inte få denna fina låt ur hjärnan. Och varför skulle jag vilja det?

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 45 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: The Prettiots, Kill J, Roffe Ruff.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Elvis Costellos självbiografi.
Ser just nu: Inte så mycket, för ovanlighetens skull. Ser dock gärna om gamla avsnitt av favoritserierna "Buffy the Vampire Slayer" och "Veronica Mars"
×