Två världspianister i Tivoli

Inom loppet av en dryg vecka gästade två pianister i världsklass konsertsalen i Tivoli i Köpenhamn. En stjärna på väg mot de högsta höjderna: Daniil Trifonov; och en som sedan länge befinner sig där: András Schiff.

Daniil Trifonov

Efter 54 är insåg jag äntligen hur Fredéric Chopins Pianosonat nr 2 i b-moll ska spelas för att få fram den verkliga musiken i verket. Jag kom i närmare kontakt med den som 16-åring, läste in noterna och lyssnade på alla tillgängliga inspelningar, talade med åtskilliga pianolärare och verksamma konsertpianister. Alla verkade hylla tesen att en kraftfull expressiv tolkning var det rätta sättet att närma sig verket. Men på något sätt försvann det ”chopinska” i första satsen med en sådan tolkning; det blev mer ekvilibristiska fingerövningar än Chopin. Och jag satt kvar i uppfattningen att tredje satsen med Sorgmarschen var det enda värdefulla i stycket; Chopin skrev den åtminstone två år tidigare än de övriga satserna.

Och så fick jag i förra veckan lyssna till Daniil Trifonovs tolkning: mer resignation än attack, vänsterhanden dominerar och högerhandens ekvibrilistik blir ett komplement. Pusselbitarna föll på plats, här fanns den storartade musiken, den nödvändiga upptakten till sorgmarschens höjdpunkt. Daniil Trifonov fångade Chopins själ, om uttrycket tillåts. Det var storartat.

Dessförinnan hade han bjudit på flera kompositioner med Chopin-anknytning: Frederico Mompous Variationer över ett tema av Chopin samt ett antal småstycken av bland andra Schumann, Grieg och Tjajkovskij. Allt spelat med bländande teknik och en rent otrolig musikalitet som kanske bäst kan beskrivas som ”mjuk demoni”. Man får hoppas att några arrangörer här uppe de nordiska avkrokarna har hunnit engagera honom för framtida konserter, annars kommer han att vara uppslukad av världens stora scener.

*

Andras Schiff

Johann Sebastian Bach har kallats ”den femte aposteln” och ovedersägligen har hans sakrala musik en lyftning som saknar motstycke. Men den höjden finns även i hans profana verk och om något ska kallas klavermusikens bibel är det hans gigantiska verk ”Das wohltemperierte Klavier.”. I söndags spelade Sir András Schiff hela Buch 2 av detta verk, sammanlagt 24 Preludium och fuga i samtliga tonarter. Det blev en annorlunda gudstjänst till den absoluta musikens lov. Inga uppblåsta känslor, inga naturbilder, inga kärleksscener – bara ren musik. Och ingen nu levande pianist kan tolka den musiken bättre än András Schiff. Fantastiskt exakt anslag, sparsam pedal och helt fritt från åthävor; det är som han stilla sitter och samtalar med instrumentet. I denna bling-blingets och den överdådiga ytans tid är det fantastiskt att det finns sådana som András Schiff som håller fast vid måtfullheten och den goda smaken i sitt konstnärskap. Och att det fortfarande finns publik som uppskattar det – konsertsalen var fylld intill sista plats.

×